Första koftan

Jag handarbetar i skov. Det kan gå månader utan att jag kommer i närheten av ett garnnystan, men så får jag ett ryck och skapar dygnet runt. Nu har jag varit inne i en intensiv stickningsperiod som började med ett par yllesockar modell mini. Sockarna lyckades inte tillfredsställa skaparbehovet, så jag spände bågen och satte igång med en kofta.

Jag har aldrig stickat annat än sockar, vantar och halsdukar förut och dessutom saknade jag mönster till koftan, men detta skulle inte få stoppa mig. Märkligt nog fungerar jag tvärtom mot andra situationer när det kommer till handarbete. Annars är jag den som läser på ordentligt oavsett vad jag ska företa mig, men när det kommer till sånt här kör jag på känsla (och får betala i antal gånger skiten måste dras upp och göras om). Jag tror det har att göra med den här skovmentaliteten: det ska ske NU eftersom lusten är stark, då finns det inte tid eller tålamod att läsa på. Lite grundtekniker har jag kollat i en bok, men mest har jag improviserat. Tycker själv att resultatet blev riktigt bra, även om min textillärare säkert skulle gråta, jag har garanterat brutit mot alla regler som finns.