Kommer ni ihåg att jag var så lycklig när jag ställde mig på vågen för ett tag sen? Sedan den nionde april har jag knappt gått ner ett endaste gram. Eller jo, ett par hundra gram eller så har försvunnit, men det känns riktigt surt att det inte hänt mer.
Jag har ju hört talas om att det kommer platåfaser i viktminskning, men jag var på en platåfas just före den vägningen då jag stod och stampade på samma vikt i flera veckor, så jag tycker att det borde kunna sätta fart nu.
Det handlar inte om att jag har fuskat, för det har jag inte gjort, inte en endaste liten gång. Jag har varit väldigt, väldigt duktig. Dessutom har jag börjat cykla till jobbet och det brukar visa sig rätt omgående i form av en förlust på ett eller ett par kilo. Men icke.
Så nu har jag tagit till hårdhandskarna mot fettdepåerna. Jag har börjat träna en kvart om dagen enligt Paolo Robertos recept. Varje dag skuttar jag runt här och flåsar och svettas. Jag har till och med fått maken att börja, så vi svettas tillsammans. Dessutom rör jag på mig mer än någonsin på praktiken på äldreboendet, jag tycker jag springer runt precis hela tiden där.
Om det här inte fungerar vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till. Börja springa i ren desperation?
2 kommentarer:
Ta det lugnt. När du tränar får du muskelmassa och det väger.Men det är ju muskler och fettet är på avtagande. Det kommer snart igen en period där du åter går ner alldeles säkert, så kör hårt. Lycka till!!
Kör hårt Anne! Du kommer helt säkert att se resultat!
Skicka en kommentar