Igår kom jag och dottern hem från semestern i Danmark. Maken stannade i Stockholm på vägen för att spela med bandet. Han ringde i förmiddags och var överlycklig över att Opeth varit där och bevittnat deras spelning.
Jag var inte lika lycklig när jag ställde mig på vågen i morse, semestern utan kostmässiga spärrar visade sitt resultat i form av en viktuppgång på nästan fyra kilo. Först ville jag bara gråta, men så insåg jag att det här inte kan vara en uppgång i fyra kilo rent fett. Ett kilo fett motsvarar 7.000 kalorier, och det är inte möjligt (hur mycket jag än har frossat) att jag har ätit mer än 20.000 kalorier än jag borde. Det måste snarare vara som min vän Josefine säger, att det handlar om att jag ätit mycket mer kolhydrater än jag brukar och därför bundit en massa vätska i kroppen (kolhydrater binder mycket vatten). Vätskan kommer att försvinna av sig själv när jag återgår till min vanliga kosthållning och min normala träningsmängd. Det hoppas jag i alla fall innerligt.
Jag ska berätta om vår semester så småningom, vi har gjort massor av roliga saker och det har varit en väldigt lyckad semester för alla parter. Men jag vill gärna ha med bilder i inläggen, och maken har datorn med alla bilderna på hos sig i Stockholm (det är nackdelen med flygreglerna för handbagage, jag kunde inte ta med mig både fotoväskan och datorväskan från Stockholm till Umeå). Så ni får helt enkelt ge er till tåls tills på söndag åtminstone. Då kommer maken och datorn hem igen och jag ska försöka författa ihop ett första inlägg.
1 kommentar:
Vi har ju kört GI sedan semestern - jag hade samma viktuppgång som du och var helt desperat. Och det blir stor skillnad redan första veckan, tyckte jag. Sedan har det gått långsammare, men åt rätt håll.
Skicka en kommentar