Har just lekt en stund med dottern. Vi hade båda två en rosa/vitrandig strumpa på ena handen och en grön med dinosaurier på på den andra. Dottern förklarade att strumporna var monster och döpte dem till Monster, Lemmis, Duppik och Duppik (ja, de hade samma namn, fast en stund senare fick en av Duppikarna byta namn till Duggi för det blev så allmänt förvirrat).
Strumpmonstrerna gungade, hoppade studsmatta, gömde sig för isbjörnar och knackade på hos varandra i sina respektive hus under pläden. Sen var mina monster tvungna att gå hem och sova, eftersom jag skulle koka te. Då fick alla monstrerna åka skottkärra och sen var det visst en av strumporna (eller alla fyra) som misskötte sig, för nu sitter de allihop i fängelse borta i lekhörnan.
Att vara förälder är i sanning ofta en ganska surrealistisk upplevelse. Det är litegrann som jag tänker mig att det skulle vara att leva ihop med Tim Burton i huvudet på John Malkowich. Fast på ett bra sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar