Varmt!

Det är 25 grader varmt i skuggan, hur varmt det är i solen vill jag inte ens tänka på. Svetten ligger som en klibbig hinna över hela kroppen och jag har god lust att göra som min kloka dotter och kasta alla paltor till förmån för sval nakenhet.

I kväll sätter vi oss på nattåget och drar söderut med resmål Danmark. Vi ska hälsa på mina föräldrar, besöka Legoland och hinner med en sväng till Köpenhamn och Tivoli också innan vi sätter oss på flyget hem. Det ska bli riktigt skönt med en veckas semester någon annanstans än hemma. Hittills har jag och dottern varit ensamma, eftersom maken först jobbade på annan ort i åtta dagar och sedan jobbat hemma varenda dag. Han har inte varit ledig mer än några timmar per dag. Men nu ska han också vara ledig (han har ju inget större val, han får inte med sig mixerbordet i ryggsäcken).

Vad som däremot inte känns så himla kul är att det kommer att vara varmt och soligt hela tågresan ner. Hur många enochenhalvliters vattenflaskor vi än släpar med oss kommer det inte att bli någon behaglig upplevelse, känner jag på mig. Nej, ge mig ultimat resväder; tio grader varmt och lätt regn. Då känns det skönt att sitta inne i ett tåg och meditativt studera vattendropparnas mönster på fönstrets utsida.

Jag får klaga över värmen för jag gnällde inte ett dugg i vintras över kylan och snön. Dessutom tycker jag att det där bara är dumheter. Vad är det för fel med att vilja ha en behaglig temperatur? Bara för att man inte gillar den ena ytterligheten behöver det väl inte betyda att man måste gilla den andra? 

Och varför måste svenskar älska värme? Jag gör det inte. Jag har mycket hellre jättekallt än jättevarmt, kyla kan man klä sig mot, men värme, vad gör man då? När man inte har några kläder på sig kan man inte ta av sig mer, och är det fortfarande för varmt då så är det inte roligt någonstans. Jag sitter hellre i skuggan än i solen, jag tycker inte om att bli varm och att svettas av någon annan anledning än ett skönt träningspass gillar jag inte alls.

Jag får skit för det här ganska ofta. På jobbet tycker de jag är konstig som hellre sitter inne och läser än sitter ute i jeans och T-shirt i stekande sol på en vindstilla innergård i flera timmar. Men jag står på mig. Det är i alla fall inte jag som riskerar malignt melanom, tänker jag glatt för mig själv och njuter av svalkan.