Skor

En trevlig bieffekt av att ha semester är att man får så himla bra lön för att göra absolut ingenting. Jag älskar semesterlönetillägg över väldigt mycket annat här i världen. En del av denna rikedom som anlände på mitt konto idag har jag planerat att skänka till löplabbet i utbyte mot ett par riktigt bra löparskor. Nu får det kosta, för jag har fastnat i det här med att springa och jag vill inte få några förslitningsskador, tack. Ett par bra skor håller i 150-200 mil, alltså behöver jag inte köpa nya skor om ett par månader för att sulan spricker eller hälen fnasas upp eller annat som brukar hända de billiga skor jag köpt hittills.

Från mina föräldrar (och i förlängningen från farmor och farfar som endast klädde sina fötter i Ecco) har jag med mig att man ska ha bra på fötterna. Det är skillnad på bra och dåliga skor, och bra skor måste man tyvärr betala mycket pengar för. Tidigare har jag prioriterat kvantitet framför kvalitet vad gäller skor, men nu har jag börjat prioritera att lägga de där extra hundralapparna på kvalitetspjuck, eftersom det faktiskt påverkar hälsan (ålderstecken?). Bra skor skonar fötterna, knäna och ryggen. Och de håller längre.

Visst är det säkert sant även när det gäller kläder, att dyra kvalitetskläder håller längre. Men bra kläder är inte avgörande för hälsan som bra skor är, och eftersom jag inte har råd eller lust att lägga så mycket pengar på garderoben får det bli att prioritera. Så, skor it is.

Det var när dottern kom in i vårt liv som det här med skor blev viktigt för mig. Vi har haft begagnade kläder och galonbyxor utanpå overaller för att de inte varit 100% vattentäta, men vi har så långt vi kunnat strävat efter att köpa kvalitetsskor till henne, särskilt när det kommer till vinterskor. Följdaktligen har hon travat runt i Kavat-kängor på vintrarna och aldrig någonsin varit vare sig blöt eller kall om fötterna oavsett om det varit slask och vattenpölar eller 25 minusgrader. De skorna har knappt blivit slitna av hennes användande och kommer utan problem att hålla även för yngsta gudbarnet och dotterns (förhoppningsvis) blivande småsyskon. Och slår man ut kostnaden på tre barn blir det bara drygt 200 spänn per unge.

När jag såg hur bra skorna vi köpte till dottern var började jag syna min egen skokollektion. De skor jag har som har hållit är de som har kostat: mina docMartens har passerat tio år på skohyllan och är fortfarande hela. Mina birkenstocktofflor sitter som gjutna på foten. Schollsandalerna är fortfarande lika sköna som när jag köpte dem inför Turkietresan 1996. Men jag har aldrig lagt några större pengar på ett par träningsskor, och det är ju jättekonstigt, för det är ju vid träning som bra skor är mest nödvändigt. Hur har jag tänkt egentligen? Nej, i stället stod det ett par gympadojjor från Skokanonen som höll i en månad eller två innan de började spricka i sömmarna.

Nu har jag köpt bra streetskor att ha till vardags, och ska alltså investera i löparskor härnäst. Jag känner mig mycket vuxen och ansvarsfull.