Det kan vi göra själva

Dottern och jag stod och väntade på bussen. Dottern tittade intresserat på bilarna som körde förbi.

"Mamma, har vi något bilkort?"
"Menar du körkort? Jag har körkort. Det betyder att jag får köra bil. Ronnie har inte körkort, så han får inte köra bil. Fast vi har ju ingen bil, så vi kan inte köra i alla fall."
"Vi kan bygga en."
"Nej, vare sig Ronnie eller jag vet hur man gör."
"Men man gör så här!" (hon viftar med armarna åt alla olika håll) "Så här gör man. Vi kan bygga en."
"Njaa..."

Det är tyst en stund. Dottern ser frustrerad ut, som om hon inte för sitt liv kan förstå hur föräldrar som kan steka köttbullar, använda fjärrkontrollen och cykla inte skulle kunna bygga en simpel bil. Hon inser att hon måste förklara, jag har nog inte riktigt förstått. Hon lyser upp, pekar på en passerande röd kombi och utropar:

"Titta, en sån. Det var en sån som jag menade. En sån med hjul där nere."

Aha. Jamen då så, piece of cake.

Overachiever in action

Anonym kvinna bläddrar frenetiskt i alla sina skolböcker. Hon läser, suckar, bläddrar ännu vildare. Till slut reser hon sig och går till bokhyllan för att återkomma med "Anatomy and physiology - the unity of form and function", ett nätt litet verk på 1136 sidor exklusive register. Den anonyma kvinnans make ser frågande på. Kvinnan känner sig tvungen att förklara.

"Jag måste kolla hur njurarna reglerar blodtrycket. Det står i alla mina böcker att njurarna spelar en viktig roll för blodtrycksregleringen, men det står ingenting om exakt hur det går till. Så nu måste jag kolla. Hur fan ska jag kunna briljera om jag inte vet?!"

Arg

Första inlägget på hundra år och så skriver jag för att jag har en dålig dag. Nåja. Ibland blir det bara så.

Idag har i alla fall inte varit någon bra dag. Jag har varit så arg och irriterad och rent av återhållet tvärilsk att jag börjar bli utmattad på kuppen. Jag har till och med skrivit arga mail/arga brev/hållit rosenrasande brandtal inne i mitt huvud och då är det illa ställt. 

Jag har svurit långa ramsor mentalt över stelbenta paragrafryttare, folk som låter principer gå före förnuft och gamla oförrätter som jag har svårt att förlåta (herregud, insåg just att jag är fruktansvärt långsint - det trodde jag inte om mig själv, där ser man) samt ultras bussystem. 

Har mitt i detta virrvarr av förbannelser och elaka tankar även försökt agera rättvist och förnuftigt gentemot mitt barn, vilket verkligen inte är det lättaste när båda är lika sockerlåga och trötta.

Nej, om idag vore en fisk skulle jag kasta tillbaka den. Långt.

Klanen samlas

Idag vann mina föräldrar budgivningen på ett radhus här i Röbäck, faktiskt till och med på området precis bredvid vårt. Min mamma flyttar hit redan i sommar för att bli "mormor på heltid" och min pappa kommer efter om två år när han jobbat ihop tillräckligt med pension för att de ska klara livets nödtorft och lite till när han också blir pensionär.

För oss innebär det här en stor lättnad. Plötsligt kommer vi att ha en villig barnvakt femhundra meter bort. Vi behöver inte längre pussla med jobb, maken kommer att kunna ta alla anbud som trillar in på företaget utan att bry sig om hur mitt schema ser ut. Jag kan ta extrapass vid behov. Dottern behöver inte vara på fritids eller sommardagis på loven.

Vi kommer att kunna gå ut och äta eller på bio. Maken kan repa, jag kan träna och vi kan göra det samtidigt! Jag funderar starkt på att börja gå på gym igen, nu när tiden faktiskt kommer att finnas.

Men det bästa av allt är att min mamma (och så småningom även min pappa) kommer att bo i närheten, min dotter kommer att kunna gå dit själv så småningom och de kommer att bygga upp en nära relation. Jag kommer att kunna träffa mina föräldrar när jag vill. Om någon hade sagt till mitt sjuttonåriga jag som just lämnat föräldrahemmet för sin första etta med kokvrå att hon skulle komma att längta efter söndagsmiddagar med sina föräldrar hade hon fnyst, men så är det.

Åh, denna fyraårings fantasi!

Fråga: Vad blir det om man lägger ett gäng fjärilspärlor och ett gäng runda pärlor i en väska?

Svar: Ett gäng fjärilar med var sin fotboll på väg till fotbollsmatch.

Skräckvisionen

Dottern är på det där humöret då allt - precis allt - går henne emot och ingenting är bra.

Hon hittade ett hårstrå och efter att ha studerat det noga, konstaterat att det var lockigt och för långt för att komma från makens skägg drog hon slutsatsen att det härrörde från hennes eget huvud. Varpå hon försökte sätta tillbaka det dit. Jag förklarade att det inte var möjligt. Jag berättade att alla tappar hårstrån hela tiden, varje dag.

Dottern föll omedelbart ihop i en gråtande och skrikande hög i soffan. Vi frågade hur det var fatt. Ursinnig pekade hon på sin far och hans snaggade huvud med begynnande vikar, och skrek:

"NEEEJ! JAG VILL INTE HA SÅ DÄR LITE HÅR!!!

Kilowattimmar

Om det fanns specificerade elräkningar skulle jag lätt kunna räkna ut när jag haft mina lediga dagar. Då körs nämligen alla vitvarumaskiner som finns i huset för högtryck.

Hur är det möjligt att två vuxna och ett barn kan jobba ihop så mycket disk och smutstvätt varje dag?


- Posted using BlogPress from my iPhone

En konversation mellan ett anonymt äkta par

- Är man självgod om man sitter och läser inlägg på sin egen blogg?
- Ja. Särskilt om man gillar den.
- Men det gör jag. Jag tycker jag skriver ganska bra.
- Ja, då är det så.
- Blir det ännu knäppare om jag bloggar om det vi just sade?
- Ja.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Beslutet är fattat

1. MAVA
2. Kirurgen 2
3. Akuten

Jag tror ändå brett och lärorikt är bättre än smalt och intressant i det långa loppet, så därför tog jag bort hjärtavdelningarna.
Det var ett väldigt svårt beslut, jag hade velat ange fler alternativ, men till slut kopplade jag bort hjärnan och skrev bara. Återstår att se vad jag får.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Den försvunna rattkälken

I söndags morse upptäckte vi att dotterns rattkälke (bob kallas det visst här på sydligare breddgrader) var försvunnen. Vi började fundera över när vi sett den senast. Maken kunde inte minnas att han behövt kliva över den när han gick med soporna på lördagen. Jag försökte minnas om vi verkligen hade med oss den när vi klev ut från bussen på fredag eftermiddag. Vi gick en tur runt vår del av kvarteret för att se om något barn "lånat" den och lämnat den i någon backe. Inget resultat.

Vi bestämde oss för att börja med att ringa till Ultras hittegodsavdelning, och om det inte ger resultat sätta upp lappar med dåligt-samvete-framkallande budskap på soprum och ICA:s anslagstavla.

Sagt och gjort; jag letade reda på numret till Ultra lokaltrafiks kundtjänst. Öppettider till 18.00, så jag ringde när jag kom hem vid 17.30. Redan vid knappvalet hänvisades hittegodsärenden till det bolag som faktiskt kör bussarna, Nobina (vars kundtjänst så klart inte finns listad på hemsidan). Ringde deras nummer. De hade stängt klockan fem.

Idag klockan 16.00 ringde jag dit igen, för nu brådskar det, dottern frågar varenda busschaufför varenda dag om de sett hennes bob. När jag ringde bussbolaget och valde "2" för hittegods kopplades jag till swebus hittegodsavdelning. Som stänger 12.00.

Jag verkligen älskar verksamhet på entreprenad. Det är så oerhört tydligt vem som har ansvar för vad och vem man ska kontakta i vilka ärenden. Not.

Beslutsångesten är värre än någonsin

Efter hård gallring är jag nere på sex potentiella praktikplatser. Borta är barnavdelningarna (hur gärna jag än vill jobba med barn vill jag inte öva venprovtagning på dem), och IVA (där får uskorna tydligen inte ta så mycket prover eftersom nästan alla patienterna har portar för provtagning). Jag har även sållat bort den i mina ögon minst intressanta kirurgavdelningen (tjock- och ändtarm). Samvården har också fått ryka till förmån för avdelningar med mer action, även om den verkar mångsidig och intressant (hand- och plastik, öron/näsa/hals och barn med gomspalt bland annat).

Kvar står:
- Akuten - där får man se allt möjligt, ta mycket prover, kanske följa med upp till helikopterplattan...
- Mava (medicinsk akutvårdsavdelning) - mycket prover, alla möjliga sjukdomar. Väldigt brett, säkert lär man sig hur mycket som helst.
- Kirurgen 2 - bland annat sköldkörtel, binjurar samt akuta fall. Det som lockar här är att avdelningen har veckovård - jag kan därmed jobba mina helger på mitt riktiga jobb och spara ett par semesterdagar.
- Kirurgen 3 - matsmältningssystemet ner till övre delen av tunntarmen, plus kärlförträngningar. För båda kirurgavdelningarna talar att det är hyfsat brett och mycket provtagning.
- Kardiologen - både intensivvård, vanlig vårdavdelning och utredning inför hjärtoperation. Hörde av en gammal klasskamrat som jobbar där att "hjärtpatienter är en tacksam sort" så de kanske inte har något emot om jag sticker fel?
- Thorax - intensivvård, pre- och postoperativ vård i samband med hjärtoperationer. Och så själva hjärtoperationerna! Det är en dröm för mig att se ett hjärta slå inne i en människa på riktigt, jag skulle kunna sätta Thorax först på listan enbart av den anledningen. Men det kanske är lite väl nischat med hjärtvård?

I morgon förmiddag måste jag ha beslutat mig för tre alternativ med det mest önskvärda först. Önska mig lycka till.


- Posted using BlogPress from my iPhone