I söndags morse upptäckte vi att dotterns rattkälke (bob kallas det visst här på sydligare breddgrader) var försvunnen. Vi började fundera över när vi sett den senast. Maken kunde inte minnas att han behövt kliva över den när han gick med soporna på lördagen. Jag försökte minnas om vi verkligen hade med oss den när vi klev ut från bussen på fredag eftermiddag. Vi gick en tur runt vår del av kvarteret för att se om något barn "lånat" den och lämnat den i någon backe. Inget resultat.
Vi bestämde oss för att börja med att ringa till Ultras hittegodsavdelning, och om det inte ger resultat sätta upp lappar med dåligt-samvete-framkallande budskap på soprum och ICA:s anslagstavla.
Sagt och gjort; jag letade reda på numret till Ultra lokaltrafiks kundtjänst. Öppettider till 18.00, så jag ringde när jag kom hem vid 17.30. Redan vid knappvalet hänvisades hittegodsärenden till det bolag som faktiskt kör bussarna, Nobina (vars kundtjänst så klart inte finns listad på hemsidan). Ringde deras nummer. De hade stängt klockan fem.
Idag klockan 16.00 ringde jag dit igen, för nu brådskar det, dottern frågar varenda busschaufför varenda dag om de sett hennes bob. När jag ringde bussbolaget och valde "2" för hittegods kopplades jag till swebus hittegodsavdelning. Som stänger 12.00.
Jag verkligen älskar verksamhet på entreprenad. Det är så oerhört tydligt vem som har ansvar för vad och vem man ska kontakta i vilka ärenden. Not.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar