Klanen samlas

Idag vann mina föräldrar budgivningen på ett radhus här i Röbäck, faktiskt till och med på området precis bredvid vårt. Min mamma flyttar hit redan i sommar för att bli "mormor på heltid" och min pappa kommer efter om två år när han jobbat ihop tillräckligt med pension för att de ska klara livets nödtorft och lite till när han också blir pensionär.

För oss innebär det här en stor lättnad. Plötsligt kommer vi att ha en villig barnvakt femhundra meter bort. Vi behöver inte längre pussla med jobb, maken kommer att kunna ta alla anbud som trillar in på företaget utan att bry sig om hur mitt schema ser ut. Jag kan ta extrapass vid behov. Dottern behöver inte vara på fritids eller sommardagis på loven.

Vi kommer att kunna gå ut och äta eller på bio. Maken kan repa, jag kan träna och vi kan göra det samtidigt! Jag funderar starkt på att börja gå på gym igen, nu när tiden faktiskt kommer att finnas.

Men det bästa av allt är att min mamma (och så småningom även min pappa) kommer att bo i närheten, min dotter kommer att kunna gå dit själv så småningom och de kommer att bygga upp en nära relation. Jag kommer att kunna träffa mina föräldrar när jag vill. Om någon hade sagt till mitt sjuttonåriga jag som just lämnat föräldrahemmet för sin första etta med kokvrå att hon skulle komma att längta efter söndagsmiddagar med sina föräldrar hade hon fnyst, men så är det.