Ett ögonblick på jorden

Barnet är Oroligt. Äter, gnyr, somnar, vaknar, gnyr, äter, somnar. Jag lägger henne mot min axel och hela hennes halvmeterkropp vrider sig i mina armar. Det är så svårt att komma till ro när man korvat och tjorvat så länge.

Plötsligt blir hon stilla, och avslappningen tar sakta men säkert över. En arm glider iväg utför min, hennes näsa andas ljudligt i mitt vänstra öra. Hon blir en tung, liten klump. Totalt sorglös och hänsynslös, som mycket små barn ska vara.