Min lilla pratkvarn

Den senaste månaden har dotterns tal ökat helt enormt. Det kommer nya ord hela tiden.
Det började lite smått med dack och vassego (tack och varsågod), adoo (hejdå), tutte, allå (hallå), kissa, bajsa, böja (blöja) och mamma och pappa så klart.
Nu har ordförrådet utökats med ett par färger (gul och gön), hon kan säga sitt namn, hon kan ropa på pappa (ooonniii). Hon kan säga äska däj (älskar dig). När man fiser skrattar hon och säger putta, när man nyser säger hon posit.

Som ni ser har hon i likhet med många andra barn svårt att säga R. Hon lägger inte in något annat ljud i stället, hon utelämnar helt enkelt bara den jobbiga bokstaven. Följdaktligen blir päron pääon och bil bumbum (efter brumbrumbilen så klart).
Hon kan säga cykel, boll, atten (vatten), äska (väska), boll, äpple, banan, säna (stjärna), måne, sol, bomma (blomma), gan (gran) och mån (moln). Hon vet vad en katt, und (hund), anka och äst (häst) är och hur de låter.
När hon ska lägga sig låter det gogatt å gogott! Det betyder så klart god natt och sov gott.

Tisdagstema: vild

Tisdagstemat denna vecka är vild. Mitt bidrag fick bli ett av de få foton jag har på något vilt, nämligen en av änderna vi tittade på förra veckan när vi var ute och fotade höstbilder, hela familjen.

Jag förvånar mig

Idag gjorde jag något jag aldrig trodde om mig själv. En handling så långt från mitt normala beteende att jag inte trodde det förrän jag gjorde det och insåg att det inte var en dröm. Jag som småhånat människor som gör så. Tänkt på dem som överambitiösa hurtbullar. Nu är jag själv en av dem. Vad gjorde jag?

Jo, jag satte mig på cykeln i morse och for och tränade, före klockan åtta på morgonen. Och det kändes bara lite, lite jobbigt att ta sig iväg.
Skönast av allt med detta tilltag var att cykla hem kvart över nio i morgonsolen, luften var så klar som den bara är en solig höstdag, och jag var härligt trött och cyklade långsamt. När jag kom hem drack jag kaffe och kände mig duktig.

Hur gick själva träningen då? Ja, eftersom jag tränade styrka i går kväll var jag lite mör inför morgonens konditionspass. Under de sista fem minuterna på motionscykeln kändes det som om rumpan ville skilja sig från kroppen i ren desperation (vilket en stor del av den säkert hade kommit undan med utan att det skulle märkas), men jag kämpade på. Svetten rann, men inte som förrförra gången när folk måste ha trott att jag satt och grät på cykeln för att det rann så ymnigt i ansiktet.

I morgon är det vägning och mätning. Det ska bli intressant.

Till minne av Paul Newman

Paul Newman blev så pass gammal och har varit skådespelare så länge att jag inte sett många av hans äldre filmer. Blåsningen har jag visserligen sett, men faktiskt måste jag erkänna att jag aldrig sett vare sig the Hustler eller Butch Cassidy and the Sundance Kid.

Den roll jag minns bäst är som John Rooney i Road to perdition. I klippet nedan yttrar han min favoritreplik i filmen, "There are only murderers in this room! Michael! Open your eyes! This is the life we chose, the life we lead. And there is only one guarantee: none of us will see heaven."



Må han vila i frid.

Andra konditionspasset avklarat

Idag har jag varit och tränat kondition för andra gången. Jag går i rask takt på löpbandet, kämpar så svetten lackar på crosstrainer, cyklar så fort det bara går på motionscykeln och avslutar med rodd.
Det känns väldigt effektivt både vad gäller flås och benmuskler, jag tror faktiskt att det tar lite på resten av kroppen också.

I går hade jag gottedag och åt kaka på jobbet och pizza och ett par glas vin på kvällen. Förhoppningsvis brändes en del av de kalorierna bort idag. Nu ska jag äta lunch, det står fisk på menyn.

Gudars skymning vad jag känner mig nyttig.

Krisigt värre

Jag har lite småfascinerat följt ekonominyheterna i veckan. Det kan väl inte ha undgått någon att det varit kris.
Personligen har jag inte varit särskilt orolig, vi har inga bolån som kan bli dyrare, inga nämnvärda besparingar som kan gå upp i rök, jag har en fast anställning inom en bransch som det alltid kommer att finnas jobb i och maken har eget företag och är därmed van vid upp och nedgångar inkomstmässigt.

Men rubrikerna har ju onekligen varit svarta. Tidningarna och tv:s ekonominyheter basunerar ut att det är den värsta krisen sedan 1929.
Och jag kan faktiskt inte låta bli att himla med ögonen. Depressionen eskalerade under flera år och resulterade i en massarbetslöshet och ekonomisk nedgång som inte vände ordentligt förrän andra världskriget startade. Folk svalt. Den här krisen har pågått i en vecka och nu har börsen redan vänt uppåt igen.

Dessutom kan jag inte låta bli att tro att sånt här visar vilket luftslott börsen egentligen är. Det handlar ju trots allt om vad folk tror, vilka aktier de tror kommer att stiga eller sjunka, om det är klokt att sälja eller köpa. Klart som korvspad att börsen rasar när all världens nyheter rapporterar att hela systemet håller på att hamna i härdsmälta. Och om börsen går ner, då går det dåligt för företagen, och så går deras aktier ner ännu mer, och så vidare. Jag undrar i mitt stilla sinne hur stor del av det som händer på världens börser som rotar sig i verkligheten och hur mycket som grundar sig i simpel psykologi.

Jag kan inte heller låta bli att tycka att det hela är en smula vansinnigt. Men jag är så ekonomiskt okunnig att jag inte ens placerat min premiepension, så vad vet jag?

Kulturfyra om Coldplay och bokmässa

Dags för kulturfyra igen.

1. Gillar du Coldplay?
Ja, det gör jag. Ända sedan första skivan, faktiskt. Mina favoriter är Coldplays signumlåtar; de som börjar lugnt och vemodigt och slutar i bombastiska storslagenheter. Till exempel "Fix you":



2. Om du skulle placeras på en öde ö ett år och det inte fanns Internetuppkoppling och inga mobiler, men du hade en mp-spelare där du fick plats med tre skivor. Vilka skivor skulle du ta med dig?
Det är mycket öde-ö-frågor här i kulturfyran... =)
Det skulle nog bli "Achtung Baby" med U2, "Black Album" med Metallica och "Automatic for the people" med REM.

3. När jag såg REM blev jag positivt överraskad, de var bättre live än på skiva, tyckte jag. När jag såg Van Morrison var det tvärtom. Han är bättre på skiva än live. Har du någon sådan upplevelse, att någon artist var bättre eller sämre live än på skiva?
Både U2 och Metallica var bättre live än på skiva, tycker jag.

4. Nästa vecka är Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Tyvärr hinner jag inte åka dit i år. Ska du dit? Om du ska dit: berätta gärna om någon programpunkt du ser fram emot där.
Nej, jag ska inte dit. Har aldrig varit på bokmässa, fast det verkar trevligt. Men det är väldigt långt till sådana evenemang från Umeå.

Uppdrag Barn

Childhood och Vattenfall vill främja debatten om utsatta barn i världen. Därför ger vi dig möjlighet att kommentera alla inlägg i vår blogg – dessutom skänker Vattenfall 20 kronor för varje inlägg du gör i din egen blogg som länkar till uppdragbarn.se. Pengarna går oavkortat till Childhoods verksamhet.

Läs mer här.

Tips till potentiella givare

Jag kan härmed informera om att jag har kommit på vad jag önskar mig i julklapp: ett armbandsur. Inte nödvändigtvis ett dyrt. I svart eller silver. En rejäl sak, med stor, tydlig, analog urtavla. Typ en sån här:

I många års tid har jag varit armbandsurslös. Jag har trivts med det. Jag har till och med haft den outtalade åsikten att det är lite coolt att inte bry sig så mycket om vad klockan är.
Undrar om det är ett mognadstecken att jag nu känner att tiden även angår mig? Får man vuxenpoäng för bärande av armbandsur? Det känns som om man borde få det.

Hur som helst. Nu vet ni.

En jätte i familjen

Vi har mätt dottern, lite amatörmässigt här hemma i och för sig, men det är ändå en fingervisning. Hon är ungefär åttioåtta centimeter lång. Det sägs att när man är två år är man hälften så lång som sin slutgiltiga längd som vuxen.
I så fall blir vår dotter minst hundrasjuttiosex centimeter jättelång. Och med tanke på att hon har fyra och en halv månad på sig tills hon blir två är det mycket möjligt att det blir en bit längre.

Jag är en och sextio. Hon kommer att ta mig under armen och gå.

Första träningspasset

I dag besökte jag gymmet för mitt första träningspass. Vikterna måste så klart justeras, jag provade mig fram idag men kan glädjande nog lägga på ytterligare tyngd på de flesta nästa gång.
Däremot insåg jag hur sorgligt otränade mina magmuskler är. Jag ska göra situps på en stor pilatesboll, och bortsett från att jag är rädd för att rulla av bollen så är det alldeles vansinnigt tungt. Jag orkade fjorton i första omgången och var rätt nöjd, men sedan blev det bara fyra och sen... ja, sen blev det inga fler. Men det tar sig nog.

Efter passet var jag rejält slut i kroppen men absolut inte i knoppen. Jag har inte känt mig så vaken och pigg på länge, länge. Det var som om jag svävade omkring på moln flera timmar efteråt, full av energi och jag bara älskade mig själv för att jag har lyckats ta tag i mig själv och komma igång. Heja mig!

Kriget mot fettet börjar på allvar

Idag har jag varit på gymmet och fått träffa en instruktör/dietist. Vi har lagt upp ett träningsprogram och pratat lite kost. Detta är vad jag fick veta:

- Jag ska köra två styrketräningspass i veckan, gå igenom hela kroppen varje gång. Mitt mål är inte att få synliga muskler utan att bli starkare, orka mer. Utöver styrketräningen ska jag träna kondition två-tre gånger i veckan. Kombinationen av styrka och ren kondition ger maximal förbränning.

- Vad gäller mat är det tallriksmodellen som gäller. För att gå ner i vikt: hälften grönsaker (och då menas grönsaker som mättar, inte bara tomat och gurka), andra hälften delas i hälften proteiner, hälften kolhydrater. För att hålla vikten sedan ändrar man tallriksmodellen till en tredjedel av varje.

-Frukostmat äter man till frukost och möjligen till kvällsmål. Lunch och middag ska vara lagad mat. Annars finns risken att man får i sig mycket energi men bara kortvarig mättnad och äter onödigt mycket till mellanmål eller vid nästa måltid.

- Kolhydrater ska vara den största energikällan, men det ska vara bra kolhydrater. Kolhydrater som tar lång tid att koka är generellt bra. Om det är fullkornspasta eller inte spelar inte så stor roll, men ju längre koktid desto bättre. Snabbmakaroner går följdaktligen fetbort. Likaså vitt bröd, socker och klibbigt ris. Är man svag för snabba kolhydrater kan man äta det just efter träning, men helst inte när man försöker gå ner i vikt.
Glykemiskt index är förenklat och missvisande. Bättre är att gå efter glykemiskt load (läs mer här), som även tar hänsyn till hur stor portionen ifråga är (till exempel grundar sig glykemiskt index för¨potatis på att man äter 10-12 potatisar, men det gör ju ingen människa, tittar man däremot på glykemisk load är pasta och potatis ganska lika).
Avokado och nötter och sånt är bra näringsmässigt med bra fetter, men mycket kaloririka. Vill man gå ner i vikt får man hålla koll på mängden. Det bästa sättet att få i sig en lagom mängd nötter är att använda dem i matlagning, då är det mindre risk att det blir för mycket.
Att helt ta bort kolhydrater när man tränar är ingen bra idé, dels har man inget träningsbränsle, dels binder kolhydrater vätska, och när man tränar gör man av med en hel del vätska. Då är det bra att ha "reserver". Det är även därför man upplever att man snabbt går ner i vikt genom att skära bort kolhydrater; man förlorar vätska. Däremot är det då svårare att ha en stadig och varaktig viktnedgång.

- En kvinna i min ålder gör av med ca 13-1400 kalorier på att bara ligga i sängen hela dagen. Äter jag mindre än så går min ämnesomsättning ner = dåligt. Knappt 2000 kalorier om dagen ska jag sikta på.

Allt som allt inte alls särskilt svårt eller krångligt. Det känns jättebra att komma igång och jag lovar att rapportera om hur det går här på bloggen.

Nu fick de till det!

Att rubriksättare på kvällstidningarna har en förmåga att sätta helt sanslösa rubriker innehållande ord som chock, skandal, attack, sex och våld vet vi redan. Men nu har jag ändå läst den roligaste rubriken av dem alla. Undrar verkligen om Expressens redigerare tänkte överhuvudtaget när de skrev den här rubriken?

Allmänbildningen hägrar

Efter tips från Mattias har jag hittat P3 dokumentär på SR:s hemsida. Jag ska försöka lyssna igenom några program när jag har tid, för det handlar om alla de där sakerna man hört talas om (DC3:an, Svartenbrandt, Stig Bergling, Bofors, IB-affären m.m. m.m.) men inte har full koll på.
Nu ska jag lyssna och bli allmänbildad.

Programmen finns här.

Kulturfyra om böcker, kulturråd och big bang

Jag skippade kulturfyran förra veckan för det var alldeles för svåra frågor. Denna vecka är de lite lättare, så här är mina svar:

1. Vad vet du om Kulturrådet?
Den första frågan var faktiskt hur svår som helst. Så klart har jag hört talas om kulturrådet, men jag måste erkänna att jag inte har en susning om vad de helt exakt sysslar med. Jag vågar mig dock på en kvalificerad gissning, jag tror de ger bidrag till kulturprojekt och sånt.

2. Om du skulle bo på en öde ö i ett år och bara fick ta med dig tre böcker: vilka böcker blev det då?
Först och främst tänker jag praktiskt, det skulle vara bra att ha med sig en bok som behandlar ämnet hur man överlever på en öde ö. Den skulle idealiskt beskriva vilka växter man kan äta, hur man avsaltar (desaltiserar?) saltvatten och dylikt.
Förutom överlevnad kan man behöva lite kul, så en rolig bok skulle jag nog ta med mig. Kanske Bridget Jones.
Och så en fackbok som kan ge långvarig sysselsättning, kanske en omfattande lärobok i spanska eller en bok om hur man medelst endast naturmaterial bygger ett hus.

3. Om Big Bang-försöket verkligen slukar världen och skickar ut oss i ett mörkt hål: vilken låt skulle du vilja höra samtidigt, om det gick att välja?
Jag satsar på en klassiker, Europes Final Countdown. Världens bästa popdänga.

4. Om du visste att det svarta hålet skulle sluka världen i morgon: vad skulle du helst göra den sista kvällen: se din favoritfilm, läsa i din favoritbok, gå en promenad, äta gott, dricka dig full, älska, sova eller något annat?
Jag skulle tömma bankkontot och spendera alla pengarna på att ha en helkväll med min familj.

Nyttigt eller värdelöst vetande?

Mitt förhållande till rymdforskning är ambivalent. Å ena sidan har jag alltid varit barnsligt fascinerad av rymden. Jag älskar att titta på stjärnor och planeter på himlen, jag tycker det är häftigt att människor gått på månen och om jag vore bra på naturvetenskapliga ämnen skulle jag vilja jobba på kontrollstationen i Houston, sitta vid en monitor och säga "go flight".
Å andra sidan kan jag inte låta bli att hålla med Lotta Gröning när hon frågar sig om all forskning är av godo.

Vad vinner vi egentligen på att veta hur big bang gick till? Vilka förbättringar i våra egna liv kommer av att vi vet hur svarta hål fungerar eller hur mörk materia uppstår? När rymdforskarna får frågan om nyttan i deras forskning blir svaret lätt lite luddigt. Vi kan få veta mer om jorden, säger de, och vi kan förbereda oss för ytterligare rymdresor längre ut i rymden, kanske så långt som till Mars.

Att vi skulle få veta mer om jorden låter kanske bra, men får vi till exempel något svar på hur vi ska lösa klimatproblemet? Spelar det egentligen någon roll att vi vet hur liv blir till? När skulle vi få praktisk användning för den kunskapen? När vi förintat allt liv på jorden? Den ekvationen går ju inte alls ihop. Finns inget liv kvar finns det inte heller någon som kan skapa något nytt, även om någon anteckningsbok där det står hur man gör fortfarande existerar.

Och det här med Mars och vårt eventuella besök på den planeten. Tänker sig forskarna att vi när det närmar sig Harmageddon här på jorden ska bygga en sorts ark och starta en ny koloni på Mars där vi kan börja om som Adam och Eva, med det bästa från jorden i bagaget? Ursäkta mig, men det låter så orealistiskt så det finns inte ens på vykort.
När vi väl kommit på hur vi ska transportera tillräckligt många människor för att få en hygglig genpool (vi måste ju undvika inavel i framtida generationer), verktyg, rymddräkter, plexiglasbubblor att bo i, jättemånga externa hårddiskar med mänsklighetens samlade kunskap och Mona Lisa till Mars och dessutom kommit på ett realistiskt sätt att överleva där självförsörjande har jorden för länge sedan gått under.

Det är en spännande tanke, att människor kan komma att promenera på en annan planet, men till vilken nytta? Det skulle vara roligt att veta lite mer om varför rymden ser ut som den gör, men förbättrar det våra liv på något sätt? Kan det kanske, kanske vara så att den här kunskapen faller under "kul att veta"-kategorin? Och är det verkligen nödvändigt att lägga så mycket tid, pengar och energi på något som är "kul att veta"?

Om nu mot förmodan någon person kunnig i rymdforskning läser detta kan du väl försöka övertala mig att jag har fel. Jag skulle bli den första att jubla om det är så.

Palin skrämmer mig

Man måste verkligen säga att republikanerna har tänkt till i sitt val av vicepresident. Sarah Palin anser att Gud har en plan för världen och säger indirekt att USA:s krig i Irak ingår i den planen. Hon utesluter inte ett krig mot Ryssland. Hon är ultrakonservativ i moralfrågor, mot abort osv.
Snälla McCain, håll dig fast vid livet om du vinner, för jag törs inte tänka på vad Palin skulle ställa till med om hon fick styra och ställa i vita huset.

Det smarta, sett ur republikanernas (och nu snackar jag den konservativa, bokstavstroende, krigshungrande delen, jag vet att det finns lite vettigare republikaner också) synvinkel, är att de får igenom sina åsikter i kvinnlig förpackning. Inte kan väl en kvinna starta ett tredje världskrig?

Nej, jag tror inte man ska låta sig luras av att Palin tillhör det täcka könet. Som person är hon precis lika otäck (pun intended) som sina hökkompisar i den konservativa högern.

Läs mer om Sarah Palin här:
Palin säger sig redo bli president

Lill-Mirre är i de sälla jaktmarkerna

Idag hamnade vår första bebis, våran lilla kattjej Mirre, i katthimlen. Hon blev åtta år och två månader.

För drygt ett halvår sedan flyttade hon och "brorsan" Rasmus till en kompis som bor ute på vischan, och hennes sista tid blev lycklig, med många råttfångster och äventyr i det fria, något hon tyvärr inte fått mycket av medan hon bodde hos oss.

Av och till har det alltid funnits ett problem med henne, hon kissade inomhus med jämna mellanrum. Vi hoppades att det skulle bli bättre i de nya omgivningarna men det har det tyvärr inte, och i längden går det inte heller att ha en katt som kissar på kläder, mattor och möbler. Jag förstår att hennes nya ägare inte orkar mer, vi har också tänkt tanken många gånger, men det gör det så klart inte mindre sorgligt.

Mirre var inte vår första katt, men hon var den första som varit vår sedan hon var kattunge, och vi älskade henne, trots hennes olater. Hon var en liten primadonna som kunde stanna mitt i ett steg för att intensivt slicka ett hårstrå på plats, men samtidigt var hon en liten bebis som älskade uppmärksamhet och kel och att sova i ens armkrok.

En gång fångade Rasmus en fågel och nästa dag skulle inte Mirre vara sämre, så hon kom in med en skatfjäder som hon lekte med och morrade om man kom i närheten.

När hon var ute betedde hon sig som en hund, hon kom när man ropade.

Hon plockade ut kulorna en och en ur skålen och tuggade sönder dem på golvet.

Hon älskade jordgubbssylt.

Jag älskar dig Mirregumman, vila i frid.

Fråga och google ska ge dig svar

I kväll hade jag, maken och vår gode vän Peter som är på besök roligt på internet. Vi skrev "what is" följt av våra namn i googles sökfält. Resultatet blev så här:

Maken är musiker.
Jag är drottning.
Peter är apostel och penis. Det är sant.

Det är också sant att om man skriver "find Chuck Norris" och sedan trycker på "jag har tur" (nu har jag äntligen fattat vad den knappen gör) så står det "Google won't search for Chuck Norris because it knows you don't find Chuck Norris, he finds you.".

Undrar vilka fler sådana små eastereggs google har lagt ut?

Mammahjärtat dunkar

Dottern har lärt sig det allra viktigaste och vackraste ord som finns i hela världen. Hon har lärt sig att säga "älskar".
Att det låter mest som "ässkaj" och det saknas ett "jag" före och ett "dig" efter gör absolut ingenting. Jag flinar lika fånigt och blir lika varm om hjärtat för det.