Mitt förhållande till rymdforskning är ambivalent. Å ena sidan har jag alltid varit barnsligt fascinerad av rymden. Jag älskar att titta på stjärnor och planeter på himlen, jag tycker det är häftigt att människor gått på månen och om jag vore bra på naturvetenskapliga ämnen skulle jag vilja jobba på kontrollstationen i Houston, sitta vid en monitor och säga "go flight".
Å andra sidan kan jag inte låta bli att hålla med Lotta Gröning när hon frågar sig om all forskning är av godo.
Vad vinner vi egentligen på att veta hur big bang gick till? Vilka förbättringar i våra egna liv kommer av att vi vet hur svarta hål fungerar eller hur mörk materia uppstår? När rymdforskarna får frågan om nyttan i deras forskning blir svaret lätt lite luddigt. Vi kan få veta mer om jorden, säger de, och vi kan förbereda oss för ytterligare rymdresor längre ut i rymden, kanske så långt som till Mars.
Att vi skulle få veta mer om jorden låter kanske bra, men får vi till exempel något svar på hur vi ska lösa klimatproblemet? Spelar det egentligen någon roll att vi vet hur liv blir till? När skulle vi få praktisk användning för den kunskapen? När vi förintat allt liv på jorden? Den ekvationen går ju inte alls ihop. Finns inget liv kvar finns det inte heller någon som kan skapa något nytt, även om någon anteckningsbok där det står hur man gör fortfarande existerar.
Och det här med Mars och vårt eventuella besök på den planeten. Tänker sig forskarna att vi när det närmar sig Harmageddon här på jorden ska bygga en sorts ark och starta en ny koloni på Mars där vi kan börja om som Adam och Eva, med det bästa från jorden i bagaget? Ursäkta mig, men det låter så orealistiskt så det finns inte ens på vykort.
När vi väl kommit på hur vi ska transportera tillräckligt många människor för att få en hygglig genpool (vi måste ju undvika inavel i framtida generationer), verktyg, rymddräkter, plexiglasbubblor att bo i, jättemånga externa hårddiskar med mänsklighetens samlade kunskap och Mona Lisa till Mars och dessutom kommit på ett realistiskt sätt att överleva där självförsörjande har jorden för länge sedan gått under.
Det är en spännande tanke, att människor kan komma att promenera på en annan planet, men till vilken nytta? Det skulle vara roligt att veta lite mer om varför rymden ser ut som den gör, men förbättrar det våra liv på något sätt? Kan det kanske, kanske vara så att den här kunskapen faller under "kul att veta"-kategorin? Och är det verkligen nödvändigt att lägga så mycket tid, pengar och energi på något som är "kul att veta"?
Om nu mot förmodan någon person kunnig i rymdforskning läser detta kan du väl försöka övertala mig att jag har fel. Jag skulle bli den första att jubla om det är så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar