Så här nu i efterhand kan jag berätta vilken PMS-kärring jag var igår.
Först fick jag ett utbrott till frukost och grät över att maken inte hade laddat diskmaskinen och dessutom haft fräckheten att somna innan jag kom hem i går.
Sen började jag gråta över att dottern en dag måste sluta hos sin dagmamma, som är så underbar.
Sen insåg jag vad jag höll på med och skärpte mig.
1 kommentar:
Hmm, det där låter inte så monster-aktigt i mina öron. Eller också är även jag ett PMS-monster av värsta sort. I så fall, välkommen in i gemenskapen...
Skicka en kommentar