Maken har fått ett rekommenderat brev addresserat till sitt företag. Närmare bestämt står det företagets namn c/o hans eget namn och adress. Helt riktigt.
Men eftersom det är rekommenderat måste han hämta det på paketutlämningen. Saker som har med posten och paket att göra har en vana att krångla, det har jag skrivit om förut. Detta tillfälle blev självklart inget undantag.
Maken anländer till paketutlämningen, visar upp avin och sin legitimation, men får då veta att han inte får hämta ut sitt paket. Han måste ha en fullmakt. Från vem, undrar maken förvirrat. Från företaget, blir svaret.
- Men det är ju jag som är företaget, jag har ju enskild firma!
- Ja, men du måste ändå skriva en fullmakt.
Maken tyckte att i så fall borde han väl omedelbart kunna författa en på plats, men istället fick han en blankett där han ska intyga att han som ägare till företaget godkänner sig själv att agera ombud åt sig själv.
En blankett som en anställd på posten sedan ska titta på och föra in i ett datasystem. Är det spill av resurser eller vad?
3 kommentarer:
Och så har jag och maken fått oss ett gott skratt ikväll också. Tack posten och tack Anne!
Varsågod, det var så lite så!
Ha, typiskt korkade byråkrat-Sverige! Jag har svårt att hålla mig för skratt åt denna fullkomligt absurda situation!
Skicka en kommentar