Bärhjälp

När dottern var liten hade vi en BabyBjörn bärsele. Meningarna om den är väldigt delade, det verkar som att man antingen hatar eller älskar sin BB. För mig var det lite både och.

Fördelar:

- Lätt att få på och av.

- Jag var aldrig orolig för att dottern skulle ramla ur.

- Den var ovärderlig när vi skulle åka tåg och gå till restaurangvagnen under skakig färd med en sprattlig sexmånaders i famnen. Att kunna hålla i sig när man gick utan att riskera att tappa barnet. Fast detta är ju en fördel med alla bärdon, inget specifikt för BB:n.

Nackdelar:

- Vi hade originalversionen, utan stöd för korsryggen. Hela tyngden ligger på axlarna, vilket gjorde att det inte var bekvämt att bära längre stunder.

- Tydligen är ställningen för barnet inte ergonomisk för rygg och höfter. Detta löste sig för oss genom att dottern helt och hållet stenvägrade att sitta i selen de första månaderna, så BB:n fick aldrig någon chans att förstöra hennes rygg under den perioden.
Senare bar vi bara korta stunder (på grund av selens brist på stöd som blev tydligare i takt med att dottern blev tyngre).
Å andra sidan har jag kommit fram till att jag bar dottern likadant (med benen rakt ner med grepp under rumpan) när jag bar henne utan sele. Det var bara när hon var späd och sedan när hon blev så stor att hon kunde hålla i sig i mig (runt 1 år) som jag bar henne i "grodställning". Så jag har i så fall förstört henne mer än BB:n.

- Vår dotter växte snabbt. Hon vägde åtta-nio kilo vid ett halvt års ålder, över elva på 1-årskontrollen. BabyBjörn håller bara för tio kilo.

Jag använde även en trikåsjal som jag lånat en del, mest när dottern var späd. Det ser enkelt och skönt ut med sjal, och det tror jag säkert att det är om man är duktig på den, men jag och sjalen blev trots idoga försök aldrig vänner.
Dottern hamnade i konstiga ställningar, hon skrek, det kändes som om hon skulle ramla ur när som helst, hon hamnade för långt ner, jag knöt sjalen för hårt, för löst... Dessutom växte hon som sagt så fort att jag hade behövt en oelastisk sjal redan när hon var ett halvår, men eftersom det gick så dåligt med den första kändes det inte som något jag ville satsa vare sig pengar eller energi på att införskaffa/tillverka.
Jag fick helt enkelt erkänna för mig själv att hur mycket jag än ville är jag ingen sjalmamma.

Slutligen har vi också en sittryggsäck, som jag mer än gärna skulle ha använt, men när dotterns vikt passade för den var hon för liten för att bära på ryggen, och nu när jag tror det skulle ha funkat jättebra är hon för tung.

Nu sitter jag och funderar över bärdon till nästa barn. Det blir inte BabyBjörnen igen, inte heller en sjal. Då återstår så kallade ergonomiska bärselar. Det finns Ergo, men den är svindyr och man måste dessutom köpa till spädbarnsinsatsen (snålt). Patapum är billig, men kan bara användas från fem månader och uppåt.

T.v. Ergo, t.h. Patapum

För några veckor sedan såg jag en nybliven familj på ICA, hon hade en bärsele jag inte sett tidigare som såg jättebra ut. Som en Ergo fast lite "rejälare". Jag tog mod till mig och frågade vad det var för märke och fick svaret Manduca.

Nu har jag googlat och valet verkar självklart. En Manduca ska jag ha till nästa barn. Den är inte överjävligt dyr (ca 900 mot närmare 1400 för en Ergo med spädbarnsinsats).
Man kan använda den från nyfödd upp till 20 kilo.
Den går att anpassa för både väldigt små och väldigt stora föräldrar, både längd och breddmässigt.
Den går att ha på magen, på höften och på ryggen.
En sån blir det.

Manduca bärsele