Som tur var jobbade jag med Mattias som gjort allvar av sitt hot om att ta med sin näsflöjt och spela Creedence. Så Victoria och jag fick höra honom framföra Cotton fields (nästan felfritt).
Jag ville givetvis pröva själv, men det visade sig vara skitsvårt. Dels att få till tekniken så man får fler toner än en och inte råkar snyta sig i instrumentet, dels för att man blir väldigt medveten om hur fånig man ser ut. Och det går inte att skratta och spela näsflöjt samtidigt. Kan jag säga av egen erfarenhet.
Nedan ser ni några som visserligen kan spela, men ser lika fåniga ut för det.
1 kommentar:
Vadå nästan felfritt?? Det var ju på pricken, kanske tillomed bättre än originalet... :)
Skicka en kommentar