fredag 12 december 2008

Luciafirande

I morse steg familjen Björnström upp alldeles för tidigt. Dottern vaknade redan halv sex, och det var ingen större idé att försöka få henne att somna om eftersom hon hade luciatåg med dagmammorna klockan kvart över sju.
Dottern ikläddes en liten tomteflickeoutfit och vi travade iväg till Ersboda folkets hus.

Dottern blev eld och lågor över möjligheten att få springa runt i en jättestor lokal med alla de andra barnen och gjorde lyckligt just detta ända tills hon och en annan liten tjej krockade. Då var det slut på dotterns goda humör och endast pappas famn dög.
Maken fick snällt följa med upp på scen och sitta där med dottern, eftersom det var villkoret för att hon skulle stå där uppe överhuvudtaget. Tyvärr satte de sig i fel hörn, så när jag försökte föreviga det stora ögonblicket på film försvann de ibland bakom ett draperi. Dottern sjöng i alla fall entusiastiskt med i "midnatt råder" och viftade med sitt elljus.

Till råga på allt hann maken drabbas av migrän under de ca åtta minuter han vistades på scen och dottern grät och skrek av överstimulans så fort framträdandet var över, så vi skippade fikat och gick direkt hem. Inte helt och hållet lyckat.

Det är såna här gånger jag ihärdigt muttrar mitt mantra: "Jag behöver inte vara en perfekt förälder, bara tillräckligt bra". Nästa år blir det förhoppningsvis bättre.

3 kommentarer:

Ewa sa...

Emma fick ju vara med på det viktigaste - själva uppträdandet! Det är ju huvudsaken.

Vad hände med era katter förresten? Blev någon av er allergisk? James är överkänslig, men det vande jag honom snabbt av med! Sånt går ju inte bara för sig... :-)

Marilene sa...

Vi fick magsjukan och var inte på Petters luciafirande alls. Varken han eller vi, det blev TV-spel istället, så kan det gå. En eloge till din make som (trots dold bakom ett draperi) entrade scenen och var med!!

Jennie sa...

Hoppas du fått lite distans till det hela nu ett par dagar efteråt så att du står ut med att jag småfnissar lite. För det är ju så himla typiskt... säkert kul att berätta sen på barnets bröllop eller så ;) men inte så kul just då.