Nästa gång ska jag bli sjuk först

De som har följt bloggen noga vet att det härjar förkylning i familjen Björnström. Dottern har varit sjuk sedan i torsdags och snorar fortfarande. Maken blev sjuk i helgen och är däckad som endast en förkyld man kan vara. Jag är sist ut.

Ända sedan maken blev sjuk har jag (när jag inte varit på jobbet) servat de två sjuklingarna med mat, vatten, snorpapper, alvedon och nässpray. Jag har sprungit på Konsum och köpt chips, youghurt, godis och kyckling, allt enligt sjuklingarnas cravings. Jag har burit täcken och kuddar upp och ner för trappor, tröstat och känt på pannor.

Tro inte att jag berättar detta för att jag vill beklaga mig eller framstå som moder Theresa. Nej, att göra detta är så klart självklart och ingenting jag finner orimligt. Jag har också mötts av idel tacksamhet (i alla fall från makens sida).

Det som suger är att jag nu börjar känna febern i kroppen, men eftersom jag har oturen att bli sjuk sist har jag ingen möjlighet att vänta mig någon ompyssling. Maken sade visserligen att han skulle ta hand om mig när jag drabbades, men jag tror inte han räknade med att fortfarande vara sjuk vid det laget. Nu är det bara för mig att ta en ibumetin eller två och hoppas att jag klarar att hålla skutan flytande tills de andra repat sig.

Nästa gång dottern kommer hem och snorar ska jag se till att jag är den första hon nyser på.