På promenad med kameran

Efter två och en halv dags inomhusvistelse med näsan i medicinsk grundkurs-boken varje ledig stund kändes det som om jag hade grav syrebrist i hjärnan. Det gick liksom inte att tänka en klar tanke längre, och till slut tog jag kameran och lämnade man och barn hemma.
Egentligen hade jag bara tänkt gå en kort sväng, men så kom jag på att vi behöver en kalender (ett led i ambitionen att få familjen Björnström att bli lite mer organiserad, behovet för detta är stort) och gick mot COOP-forum. På vägen kunde jag inte låta bli att ta en bild på de fulaste husen i Umeå:

Eftersom jag älskar träd tog jag några kort på sådana också. Den stackars björken måste känna sig lite trängd.

Väl där fyndade jag även två filmer (Casino och Plutonen för det sammanlagda priset av nittionio kronor). När shoppingen var avklarad tyckte jag det kändes lite futtigt att bara gå hem igen nu när jag väl var ute, så jag gick upp till Sandahöjd och drömde mig bort (där vill jag bo, i ett av radhusen). Härlig nerförsbacke mot stan är det också.

Däremot skulle jag aldrig våga bo i någon av Margots tuttar, om jag bodde mer än två våningar ovan marken skulle jag aldrig våga gå ut på balkongen. Fast jag medger att de måste ha en utmärkt utsikt.

Sedan gick jag runt Mariedal och hem. Nu har jag en jobbig blåsa på högerfoten, men det var det värt.