Det näst, näst bästa

Jag nämnde förut att vi stötte på patrull när vi sökte ny barnomsorgsplacering i samband med flytten. I går fick jag till slut tag i placeringsassistenten som visade sig vara en oerhört trevlig och hjälpsam människa. Hon kollade genast upp hur vi låg till i de olika köerna och sedan skulle hon kolla lite till och återkomma, varpå hon ringde igen efter fem minuter. I går var det bästa hon kunde skaka fram en plats på förskolan Pennan på Västteg. Det kändes så där. Dagmamma har ju funkat så himla fint för dottern så det känns inte som om vi vill ändra ett vinnande koncept, så att säga. Men finns det inget annat så...

I morse ringde placeringsassistenten igen. Antingen är hon världsbäst på sitt jobb eller så tycker hon synd om oss och jobbar lite extra på vårat case, för nu hade hon kollat alla möjliga placeringar, inte bara dem vi sökt. Och nu hade hon hittat en plats på en förskola på Röbäck.

Det är en plats på en ny avdelning där det bara ska vara barn som är födda '07 och '08, så dottern kommer att vara bland de äldsta. Jag hade tyckt det var bättre om det var åldersblandat, men det som vägde upp var att det bara ska vara tolv barn i gruppen. Genomsnittet här i stan är annars runt arton barn, så sett ur den synvinkeln är det ju mycket bättre.

Det lutar nog åt att vi tar den platsen och behåller vår ansökan om plats hos dagmamma på Röbäck och Böleäng. Skulle det visa sig att dottern trivs förträffligt får hon så klart stanna på förskolan, jag vill ogärna riva upp henne ytterligare en gång i onödan. Men det känns bra att ha ansökan kvar utifall att. Dessutom kan det ju hända att hon i alla fall ska flytta till en avdelning för större barn nästa år, och då kan det kanske sammanfalla med att vi får en plats hos dagmamma.

Framtiden är oviss, men det känns i alla fall aningen bättre.