Tisdag 25/8: Får jätteont i magen under eftermiddagen. Det vägrar gå över. Smärtan sitter i mellangärdet och skär till i attacker. Jag har inte haft så ont sedan jag födde barn. På natten vaknar jag av att det gör ont och kan inte somna om på en timme trots att jag är svintrött.
Onsdag 26/8: Åker till vårdcentralen. Äldre läkare med imponerande mustasch klämmer på min mage men kan inte komma fram till något. Annan äldre läkare utan imponerande mustasch tillkallas. Han klämmer också på min mage men kan inte heller komma fram till något.
Jag skickas till akuten för att träffa kirurg. Får träffa kirurg. Blir stucken i armen av snäll uska. Får dricka bedövningsmedel vilket känns som himmelriket. Kirurgen tror att jag har magkatarr, skriver ut omeprazol. Jag tar tabletterna och blir bättre, ända till...
... fredag 28/8: Får ännu ondare än förra gången på kvällen. Åker till akuten. Blir stucken i armen av manlig sjuksyrra som tycker jag är modig som låter mig stickas trots min starka, oresonliga rädsla för nålen. Tror nästan han ska ta fram en låda och ge mig ett bokmärke. Får dricka bedövningsmedel igen. Får träffa ung AT-läkare som är jättetrevlig. Han vill utifrån min journal och mina symtom skicka mig till röntgen för att kontrollera att det inte är tarmvred. Det vill inte röntgen så jag får voltaren och får åka hem igen.
Måndag 31/8: Har ont igen men inte lika farligt som fredagen, vilket är tur eftersom vi är mitt i flytten. Kan inte ta voltaren eftersom tabletterna är nedpackade. Det går över av sig själv.
Onsdag 2/9: Har ont på kvällen, tar voltaren, det blir hanterbart.
Fredag 4/9: Får alldeles vansinnigt ont igen på kvällen. Ingen voltaren eftersom jag inte hunnit hämta ut någon. Kan inte gå rak, kan inte göra något utan att det gör ont. Det gör lite mindre ont om jag ligger helt still i en viss ställning. Måste ringa maken och be honom komma hem och ta hand om dottern i stället för att gå på konsert.
Lördag 5/9: Fortfarande ont, men mindre än igår. Har hämtat ut diklofenac som ska tas vid behov, men har inte tagit någon utan spar dem till det gör helvetiskt ont igen.
Fundering: Nu har jag ätit omeprazol i tio dagar. Fortfarande får jag jätteont ungefär varannan - var tredje dag. Så ont att jag är handikappad de ungefär fyra-fem timmar det pågår. Jag försöker ta hand om mig så gott jag kan, men det blir inte bättre. Det kan väl inte vara meningen att det ska vara så här?
På måndag tänker jag ringa till vårdcentralen och kräva att få bli undersökt igen så vi kan utesluta att det är något annat, typ gallan eller tarmcancer eller något annat otrevligt. Någon sjukvårdskunnig (ja, jag syftar på dig, Marilene) som har någon åsikt?
6 kommentarer:
Shit!!! Så där är det väl inte tänkt att man ska gå omkring. Stå på dig och tjata, för det måste man tydligen göra för att få en diagnos idag. Hoppas på bättring FORT!
Det var inte rolig läsning och jag instämmer absolut i att du ska begära om en ordentlig undersökning.Kan ej förstå att Röntgen inte ville ta dig.Hade det varit den mustachprydda läkarn och inte en ordentlig at-läkare, då hade dom säkert gjort det.Tummen ner för dom.Stå på dig och kräv din rätt. Du ska inte gå med magsmärtor så länge utan at det händer annat än att du får tabletter!!!! Det ska utredas ordentligt.
Oj! Stackare! Mitt i flytten som ett brev på posten... Jag hoppas du blir bättre snart. Ge inte upp med läkarna. De hittar nog felet tillslut.
Kom ihåg att du hade körtelbuk och fick opererad blindtarmen när 1. oljekrig bröt ut, sedan hade du körtelbuk strax innan vi åkte till Rom ? i 1994 fast du blev botad av Bryan Adams himself, är det igen det som är på gång, kasnke värd att nämna vid nästa besök. Krya på dig från pappadin.
Vännen, magont som är så jobbigt. Jag vet. Åk direkt till akuten när du får en smärtattack och säg att nu får de faktiskt röntga. Man måste stå på sig. Det har ju hållt i sig länge nu.
Och här kommer mitt svar sist av allas. Jag har egentligen inget att tillägga, utan säger också att det där måste du ju få hjälp med. Om inte omeprazol har hjälpt efter 10 dagar, så är det nog ingen vanlig magkatarr. En gastroscopi är inte den roligaste undersökningen i världen, men grymt bra för att ställa diagnoser. Trots otrevlighetsfaktorn skulle jag be om en sådan.
Hoppas verkligen att det bara är flyttstress och dagisstress i kombination som gett dig en tillfällig knäck! Krya på dig!!
Skicka en kommentar