torsdag 10 september 2009

Vilken lättnad!

I morse skulle jag lämna dottern på dagis för första gången sedan den hemska upplevelsen i måndags. Maken har rapporterat att det går bättre och bättre, men jag var ändå orolig.

Det visade sig dock att jag oroat mig i onödan. När jag tagit av dottern ytterkläderna och öppnade grinden in till avdelningen sade hon bara "hejdå" och sprang rakt in utan att ägna mig en blick. Jag gick därifrån med väldigt lätta steg och ännu lättare hjärta.

Igår var det föräldramöte, och förutom det vanliga "kom i tid, märk barnens kläder" och den kniviga frågan kring om barnen skulle få äta den glass som erbjuds två gånger per termin fick vi inget speciellt matnyttigt att veta. Rektorn informerade lite, men hon sade ingenting jag redan visste.

Men en fråga: Varför, varför talar förskollärare till föräldrar som om de är barn? Är de så arbetsskadade? Det var "Ja, nu ska vi ha ett litet möte här" och "här finns det kaffe, ni kan ta en mugg var här".

En positiv grej är att de ska köpa in mer leksaker som passar de äldre barnen. Tyvärr blir det inget lego som dottern älskar, för de får inte innehålla smådelar. Kanske ska föreslå pussel.

2 kommentarer:

jyttelisa sa...

Va skönt att det har ordnat upp sig med Emma och dagis.Lycka till i fortsättningen. Jag reagerade på det du skrev om mötet att personalen talar med föräldrarna som attt de är barn. Kan det vara en arbetsskada monne??? Jag kom att tänka på att jag nog ibland också använder den tonen när jag är på föräldramöten. Dock inte hela tiden, men ibland. Det är inte medvetet och inte menat nedlåtande, men en följd av att man dagligen talar så det mesta av dagen med barnen.Det är ingenting jag som personal gör medvetet, men jag vill i alla fall anstränga mig mer framöver att tänka på hur jag låter när jag talar med vuxna.Bra att du nämnde det i alla fall.

bedstefarLars sa...

Just så tänkte/hoppades jag att det skulle gå, det gör det ju som mest, härligt, ett bekymmer mindre, et stort Wroooaaarrr-kram åt er alla. Lars