Jorunn

Om vi får en dotter till vill jag att hon ska heta Jorunn. Det är ett norskt namn och jag tycker att det är fint, det har jag tyckt ända sedan jag läste Sofies värld när jag var femton och Sofies väninna hette Jorunn. Jag har varit inne på Kerstin och Villemo också, men allra helst vill jag ha en Jorunn. Igår bestämde jag mig för att lägga fram idén för maken.

- Du, jag har kommit på ett jättefint flicknamn. Om vi får en flicka vill jag att hon ska heta så. Du får inte säga att det är jättefult, om du tycker att det är konstigt kan du väl säga att du ska fundera på saken, okej?
- Okej, vad är det för nåt?
- Jorunn.
- Jorunn?!?
- Jorunn. Det är ett norskt namn. Det är ett ganska vanligt namn i Norge. Ett jättevanligt namn. (Nu är jag ute på svag is, för jag har ingen aning whatsoever om hur vanligt det är att norska flickor döps till Jorunn).
- Jag tänker bara på John Norum.
- Näää. Det slutar ju på N. Jorunnnnnn.
- Jag ska fundera på saken.
- Jag ska lobba för det här. Du tyckte inte om Kerstin heller först, nu tycker du det är okej, om en månad kommer du att gilla Jorunn också. Jag ska viska i ditt öra när du sover, jag tycker Jorunn är ett väldigt vackert namn, jag skulle hemskt gärna ha en dotter som heter Jorunn...
Maken ler och ser på mig med den där blicken som säger "ibland är du knäpp men jag älskar dig ändå".

Jag ska bannemig lyckas. Annars blir det Èowyn.