Anekdot nr.2

För ett tag sedan fick jag höra denna härliga historia om en avlägset bekant äldre dam:

En vacker dag när den äldre damen städade sin lilla lägenhet råkade hon på något vis välta sin teve. Teven av äldre, tjock modell gick ohjälpligt sönder, ingenting fungerade oavsett vilka knappar hon tryckte på. Eftersom damen tycker om att titta på teve på kvällarna insåg hon att det här måste hon göra något åt.

Damen är sedan ett par år änka. Sånt här brukade hennes make ta hand om när han var i livet. Hon ville helst slippa be sina två söner i samma stad om hjälp, även om hon misstänkte att någon av dem kanske skulle vara händig nog att kunna reparera teven. De skulle bara reta henne för hennes klumpighet. Det här företaget måste hon ro i hamn själv. Hon måste på något vis införskaffa en ny teveapparat.

Sagt och gjort. Hon slog upp de senaste reklambroschyrerna från de stora elektronikkedjorna. En av dem hade en - enligt vad hon med sitt begränsade kunnande om teveapparater kunde bedöma - ganska hyfsad teve för 4500 kronor. Hon beställde en färdtjänsttaxi, åkte ner till Nordea, gick in till kassan och plockade ut 5000 kontant från sparkontot. Sedan tog hon bussen ner till det stora köpcentrat där hon gick in i elektronikaffären och frågade efter den realiserade teveapparaten.

Just den modellen visade sig tyvärr vara slut, fick hon veta. Men de hade en likvärdig för det fullt godtagbara priset av 5500, meddelade den slipade försäljaren. Damen sade att det var alldeles för dyrt, nu hade hon just varit på banken och tagit ut pengar för att ha råd med den billigare teven, mer hade hon inte råd med.

Turerna böljade fram och tillbaka mellan damen och försäljaren en stund. Hur hon lyckades förtäljer inte historien exakt, men damen fick i alla fall försäljaren att sälja den dyrare teven för 4500 till henne. Teveapparaten plockades ner och bars till kassan för henne, hon betalade den kontant med sina Nordeapengar, och sedan förklarade hon för personalen att nu hade de minsann ett problem.

Jo, problemet bestod i att hur hade nu personalen tänkt att hon, lilla tanten, skulle lyckas få hem den här teven. Damen är av aktningsvärd ålder och det var långt hem. Personalen föreslog hemkörning, men damen slog ifrån sig, alldeles för dyrt. Och inte kunde hon ta med sig teven i färdtjänsttaxin heller, för sånt tillåter inte taxibolaget.

Damen måste ha en övertalningsförmåga utan dess like, för det hela slutade med att en anställd i butiken körde - med teven i baksätet - efter damen i hennes färdtjänsttaxi, hela vägen hem till hennes dörr, bar upp teven till hennes lägenhet, packade upp den och installerade den. Utan att hon behövde betala en krona för det.

Först nu ringde hon till sina söner. Hon berättade glatt för dem att hon minsann köpt sig en ny sån där stor plasma-LCD-teve, men att den minsann inte visat sig vara något att hänga i julgranen, för människorna i teven fick ju så stora huvuden. Så det så.