Osmakligt

Idag publiceras en debattartikel i Aftonbladet skriven av Helena Rivière och Gunnar Axén, ledamot respektive ordförande i socialförsäkringsutskottet. I denna artikel kritiseras Alexandra Johansson som tidigare i samma tidning beskrivit sin tillvaro som sjukskriven och senare utförsäkrad. Debattörerna drar slutsatsen att Alexandra inte vill arbeta samt antyder att hon inte är intresserad av att få vård för sin sjukdom. De skriver dessutom att det inte framgår vilken diagnos Alexandra har (och här tolkar jag det som om de försöker få det att framstå som att Alexandra inte vill berätta om den).

Jag har läst de båda artiklarna om Alexandra. I den första artikeln beskrivs hennes sjukdom ganska ingående. Hur starka smärtor hon har, var i kroppen de är belägna och hur de begränsar hennes liv. Därför tas de inte upp i artikel nummer två, det kallas att upprepa sig och anses vara mindre bra i en artikelserie. Men Rivière och Axén har antagligen inte brytt sig om att läsa den första artikeln.

Om människor som Alexandra ska få vara sjukskrivna eller om de ska anses arbetsförmögna råder det delade meningar. Så måste det få vara, vi kan aldrig tycka precis likadant. Vissa tycker att man ska ta hänsyn till kringfaktorer i ett sjukskrivningsfall, andra att man inte ska göra det. Det är inte deras åsikter som jag belastar Rivière och Axén för.

Nej, jag tycker bara att det är väldigt osmakligt och osympatiskt av två politiker i så pass ledande positioner att kritisera en enskild medborgare på detta sätt. Generellt ska politiker vara öppna med vad de tycker, men jag tycker man överskrider en gräns när man kommenterar enskilda fall på detta sätt. Politiker ska uttrycka sig generellt, de kan tala om "sjuka" eller "sjukskrivna", inte om Gustav Andersson med ryggskott eller Hanna Svensson som är deprimerad.

Visst kan man säga att om Alexandra har skrivit debattartiklar måste hon förvänta sig mothugg, och det är givetvis sant. Men som politiker bör man en kort sekund eller två reflektera över den makt man har i sin ställning. Den ska inte missbrukas. Jag hade inte reagerat lika starkt på om Rivière eller Axén skrivit debattartikeln i egenskap av privatpersoner, men de skriver under med namn och titel. Detta öppnar upp för en obehaglig utveckling där regerande politiker öppet kan kritisera och ifrågasätta enskilda medborgare, och den utvecklingen skulle jag inte uppskatta.