När barnen blir äldre kommer du måsta...

Jag får ofta höra olika "sanningar" om vad jag har att vänta mig när min dotter blir äldre. Det har jag fått göra sedan hon var i magen, ja redan innan hon blev till, faktiskt.

- Vi skulle måsta köpa bil, för det måste man ha när man har barn. Det har vi inte gjort. Det går väldigt bra att ha barn utan bil, om jag får säga det själv.
- Vi skulle måsta gå igenom helvetet när hon skulle sova i egen säng, sova i eget rum, sluta med nappen osv. osv. Jag har inte sett till något helvete, det har gått väldigt smärtfritt med dessa förändringar.
- Om vi en enda gång var inkonsekventa skulle hela vår uppfostran förfalla. Barn förstår bara regler om de ser likadana ut varje dag i alla tänkbara situationer. Vi är väldigt inkonsekventa. Har jag jobbat ett långpass, är hungrig och det dessutom är veckan före mens går min gräns vid en punkt, är jag utvilad och på gott humör går den vid en annan. Jag resonerar som så att det är mig min dotter ska lära sig att respektera, inte regeln. Och det fungerar bra, tycker jag.

I dag har vi haft kalas för dottern. Vi gjorde en tårta och bjöd en handfull vänner med barn. Inget tema, inga organiserade lekar, ingen skattkarta, vi hade inte ens en fiskdamm. Dottern hade önskat tårta, presenter och lekkamrater. Det har hon fått och hon är mycket nöjd. Men om några år smäller det, säger de som vet. Då kommer vi att måsta boka Leo's lekland eller äventyrsbadet eller bowlinghallen och bjuda minst tjugo ungar på godis, krubb och underhållning. För det kommer att vara ett krav.

Likaledes får vi höra att även om vi klarat oss bra utan den där bilen hittills kommer det inte att hålla länge till. Vi kommer snart att måsta skaffa en så vi kan skjutsa dottern på alla fritidsaktiviteter som hon kommer att måsta gå på. För barn måste gå på fritidsaktiviteter, oavsett om de är dyra eller äger rum i andra änden av stan.

De föräldrar som säger detta är förvånansvärt nog ofta samma föräldrar som säger sig vara så hårda och konsekventa i barnens uppfostran. Är det bara jag som ser en paradox mellan att vara en benhård envåldshärskare under småbarnsåldern för att sedan kapitulera totalt och punga ut med pengar man inte har för födelsedagskalas och agera chaufför på sin fritid? Och dessutom klaga över det och beskriva det som något man inte vill göra men som "krävs" av en som förälder?

Är det så att föräldrarna när barnen är i en viss ålder plötsligt förlorar sin förmåga att sätta gränser och säga nej? Eller är det så att föräldrarna låtsas klaga men egentligen trivs med sin situation?

Jag kommer att ha samma inställning då som nu. Vill dottern ha temakalas med skattkarta och partymat kommer mitt beslut att bero på om jag orkar fixa det eller inte. Känner jag lust och ork och har råd och tid kommer hon att få det, annars får hon nöja sig med något mindre.

Vill hon börja rida kommer vi mest troligt inte ha råd med det, och det kommer jag att säga till henne. Hon kommer att bli besviken, och antagligen rätt arg på oss, och jag kommer givetvis att känna att det är tråkigt för hennes skull om hon hemskt gärna vill. Men jag kommer inte att ligga sömnlös över det, för jag tror inte att det skadar någon för livet att inte få allt man vill. Jag kanske kommer att kolla runt i bekantskapskretsen om det finns någon som har en häst som dottern kan få hälsa på och pyssla om i stället, eller så föreslår jag en billigare aktivitet. Eller så bedömer vi att vi kan prioritera i ekonomin och dottern visst kan få rida, mot att det kanske dras in på något annat. Den som lever får se vilka förutsättningar vi har när det gäller.

Vill hon spela fotboll i andra änden av stan kommer beslutet att bero på flera saker. Är hon mogen nog att ta sig dit med buss eller cykel själv? Om inte, har vi tid att följa henne dit med bussen eller cykeln? Går det bussar? Om svaren på dessa frågor är nej kommer jag att säga tyvärr, du får spela fotboll här i Röbäck i stället.

Vi har begränsningar för vad som är praktiskt möjligt för oss hela livet, varför slår vissa föräldrar knut på sig själva för att låtsas att det inte finns några begränsningar för deras barn? Vad lär det barnen?