tisdag 22 september 2009

Min dotters tokiga far

Min man har en kvalite som gör honom underbar som förälder. Han är helt enkelt bäst i världen på att busa med sitt barn. Det bästa är att han verkar ha lika roligt som hon. När jag ska busa blir det helt enkelt inte riktigt på samma sätt, jag kan så klart kittlas och skratta, men jag kan inte göra det med samma inlevelse som maken.

Nyss förvandlades han mitt i korvstekningen till en jätteapa som hoppade omkring och frustade och kliade sig under armhålorna och utstötte gälla "UH-UH-UH". Självklart till dotterns enorma förtjusning. Med jämna mellanrum anföll han dottern med kittelattacker så hon föll ihop av skratt. Det kommer så naturligt för honom, och det kan jag känna mig avundsjuk på.

Å andra sidan kan jag läsa hur många böcker som helst, med inlevelse och teatraliska effekter. Det är jag bäst på.

2 kommentarer:

Emma sa...

Det låter som om ni kompletterar varandra perfekt. Det är ju så det ska vara.

jyttelisa sa...

Jeg synes i er det perfekte forældrepar. Hver er god til noget på sin måde og sådan var det jo også i vores lille familie.Lars kunne bage og lave mad med dig og jeg kunne også læse og lege med dig.Herligt at Ronnie har barnasinnet kvar.I er gode forældre for Emma.Fortsæt bare på den vej.