Idag var jag till vårdcentralen och fick träffa läkare nummer fyra i ordningen angående min krånglande mage. Han var väldigt trevlig och ordentlig och undersökte verkligen allt som går att undersöka. Jag fick lämna leverprover, njurprover, pankreas, g-test (nej, jag tror inte jag är gravid, men han ville kunna utesluta det), blodsocker och fick med mig några rör hem som jag ska ta såna där übertrevliga (not) bajsprover i. Blä. Men det känns bra att någon faktiskt försöker ta reda på vad som är fel i stället för att gissa.
Den enda undersökning som inte gjordes var röntgen, eftersom jag inte har ont idag, och läkaren tyckte i stället att jag ska åka direkt till akuten om jag får en ny smärtattack, så får de göra en buköversikt.
Eftersom jag var upptagen med läkarbesök fick maken lämna dottern på dagis. Igår pratade vi om att det skulle vara bättre att gå medan de är inne, för att det inte ska bli så långdraget som det blev igår när hon sprang efter och kunde se mig ända tills jag svängde uppe vid vägen. Tyvärr var de redan ute när maken och dottern kom dit, så den möjligheten fanns inte, så det blev ett lika hemskt avsked idag. Men de har inte ringt, så vi hoppas så klart att det går bra.
Dottern har i alla fall pratat om dagis i positiva ordalag i morse, hon pratade om några grisar som hon och en annan pojke lekt med. I alla fall tror jag att det var det hon menade, fast hon sade att det var pojken som var en gris. Jag tycker de är lite för unga för att ha kläm på det här med mansgrisar, så jag tror inte att så var fallet. Det känns i alla fulla fall bra att hon är positiv, då kan det väl inte vara jättehemskt, eller hur?
6 kommentarer:
Åh, vilken bra doktor! Skönt att någon tog dig på allvar. Jag har allt varit lite orolig (lustigt hur jag tycker att vi är goda vänner nu för tiden!). Skönt att höra att Emma trivs också, som förälder ser man ju bara den absolut värsta stunden på hela dagen. Många gånger har jag önskat att få vara en fluga på väggen på mina barns avdelningar under en dag. Det kommer säkert att ordna sig och snart får ni en "riktig" plats.
Ja, det känns jättebra, både med doktorn och dotterns inställning till dagiset. Jag tycker också det känns som om vi känner varann på något sätt, när du nämnde på bloggen att du ev skulle till Umeå var jag på vippen att föreslå att vi skulle träffas och fika. Jag tror faktiskt jag skulle känna igen dig på gatan till och med.
Va skönt att allt ordnar upp sig. jag har pratat med ronnie på telefonen och det verkar ha gått bra. Nu kan jag slappna av jag också och koncentrera mig på de övriga bekymmer.Kram tiller alla 3.
Mormor Jytte
Hittade dig på Facebook av en slump. Var inne och kollade Ulphs vänner. Han och jag gick i samma klass i LSE :-)
Vi får väl ta en kaffe eller nåt när jag kommer till umeå. Min mamma bor på Röbäck, så jag hänger säkert där en del!
Nähä! Känner du Ulph? Jag visste ju att han var från Lycksele, men ändå?
Det är skrämmande ibland hur liten världen är. Jag känner Ulph via maken som har spelat i samma band som honom. Numera brukar Ulph spela in låtar hos maken i hans studio, och hans son är nästan lika gammal som Emma så vi brukar ha playdates ibland. Där ser man.
Och ja, självklart måste vi ta en fika!
Skicka en kommentar