fredag 22 maj 2009

Och så drog jag den om Rödluvan...

Igår kväll hade dottern svårt att sova, så jag låg kvar med henne i mörkret och berättade sagor ur minnet. Jag berättade om de tre bockarna Bruse, och om hon den lilla flickan som åt upp björnarnas gröt och låg i deras sängar, och när dottern bad om en till saga gav jag mig utan att tänka mig för i kast med Rödluvan.

Redan i första meningen satte föräldracensuren in. Innan jag visste ordet av hade jag berättat att Rödluvan skulle gå till mormor med en flaska saft i stället för en flaska vin. Varför sade jag det? Vi brukar för guds skull själva ha vin hemma, varför får inte mormor ha det?


Vidare berättade jag om att Rödluvan som skulle gå på stigen gick in i skogen för att plocka blommor, och där träffade hon Vargen. I mitt stilla sinne undrade jag om sagan egentligen vill lära barn om farliga, fula gubbar och inte vargar.

Vidare sprang Vargen till Mormor och åt helt sonika upp henne. Det kändes lite fel att berätta om en mormor som blev uppäten för en tvååring. Tänk om dottern blir rädd att en var
g ska äta upp hennes mormor?

Inte nog med det, när Rödluvan kom åt Vargen upp henne också. Vid det här laget hade jag fått kalla fötter och ångrade mitt val av saga, men nu måste jag ju berätta klart för att dottern inte skulle tro att Rödluvan och Mormor fick försmäkta i Vargens mage. Hu.

Så kom Jägaren, och sprättade upp Vargen. Jägaren den gode och Vargen den onde. Det var absolut inte min intention att min godnattsaga skulle bli ett inlägg i rovdjurspolitiken, särs
kilt inte eftersom jag är av helt motsatt åsikt. Nåväl, jägaren sprättade upp vargen, Vargen dog, Rödluvan och Mormor överlevde. Alla utom Vargen levde lyckliga i alla sina dar. Snipp, snapp snut.

Egentligen tror jag att barn klarar av att höra sådana här sagor, de vet att det är en saga och de behöver till och med höra sagor om hemskheter för att på något vis leva ut sina rädslor, har jag läst någonstans. Men jag måste erkänna att det kändes avigt.

Hur gör ni? Läser ni "hemska" sagor för era barn?

2 kommentarer:

Almapower sa...

Hej! Trevlig blogg du har! Jag läser ju till lärare, det är nog inte alls nån fara att berätta "hemska" sagor för sina barn. Som du själv säger, så förstår de att det är en saga. Och förstår de inte det, utan tror att nu kommer vargen och äter upp min mormor, så får man väl ta den diskussionen då? Fortsätt berätta sagor av alla dess slag för din dotter! Det verkar vara ett utdöende fenomen, så berätta på! /Marika S

bedstefarLars sa...

Hej, bra du håller den mundtliga berättartraditionen vid liv!
Det är aldrig bra med censur, så du borde inte vara feg och låta mormor nöja sig med saft, du vet ju att ett glas vin till maten glädjer henne! Sen måste du så klart få familjeexemplaret av "Asbjørnsson och Moe", där finns bra insamlade berättelser, till stor del utan kusligheter.
Emma klarar av kusligheterne, man märkar att hajar är skrämmande djur för henne, men hon bearbetar det väl, själv var jag som 5-årig livrädd för en hajbild i Kalle Anka; min mamma var tvungen att tejpa till den sidan så jag inte råkade se den av ett misstag.
Möt din rädsla och var medveten om den, då kan den övervinnas!
Kram åt er alla 3 från £ars.