Uppmuntrande

Jag ser vissa resultat efter att ha börjat praktisera mäster Juuls råd. Varje gång dottern gör något jag känner att jag inte kan låta passera säger jag "jag vill inte att du..." och så den oönskade aktiviteten. Sen går jag helt sonika ut ur rummet.

Det är så enkelt att jag knappt vågade tro att det skulle fungera, men det gör det. Dottern kommer av sig. Någon gång har jag hört att hon fortsatt kasta leksakerna ett par gånger till, men sedan slutat. Det är väl inte roligt att busa när ingen ser, antar jag.

Dessutom för detta med sig att jag aldrig hinner reta upp mig, som jag gjorde förut. Då sade jag åt henne hur många gånger som helst, oftast i tilltagande ljudnivå och ilskenhet, medan hon skrattande fortsatte med sina odygdigheter. Nu bryts spiralen redan på första varvet, så att säga.

Någon enstaka gång har dottern fortsatt, som igår när hon följde efter mig och drog mig i håret var jag än satte mig. Då gick jag och ställde mig vid fönstret, tittade ut och totalignorerade henne. Det fungerade!

Det känns kanon.

Dessutom känner jag mindre dåligt samvete efter att ha läst Jesper Juuls kloka ord om barn och uppmärksamhet. Han menar att barn mår bra av att inte få sina föräldrars fulla uppmärksamhet precis hela tiden. Om man som förälder avbryter sig i sitt samtal eller vad man nu gör varje gång barnet kommer in i rummet och utbrister "Hej! Hur är det med dig?" så blir man vad herr Juul kallar en dygnsöppen sevenelevenbutik för sitt barn. Barn behöver få se att föräldrar är upptagna och lära sig att respektera detta. Man måste inte alltid svara på alla barnets inviter, om det är något mycket viktigt kommer barnet att fråga igen.

Man behöver inte alltid lägga allt tillrätta för sitt barn heller. Att låta barnet själv komma på något att göra i stället för att ständigt föreslå aktiviteter, och att låta barnet försöka lösa sina problem själv stärker barnet. Det kanske tar längre tid för barnet att själv ta fram ritblock och pennor, men det är hälsosamt för barnet att vänja sig vid att klara sådana saker själv än att ständigt bli serverad allt. Jesper Juul menar till och med att barn idag blir överstimulerade och mister sitt kreativa tänkande på grund av alla välvilliga föräldrar som föreslår än det ena och än det andra och aldrig låter barnet bara vara i fred och tänka själv. Jag tror mycket väl att det kan stämma.

Nu pluggar jag med gott samvete, och jag märker att min dotter också verkar lugnare. Hon leker själv och läser själv och verkar nöjd med att veta vad som gäller. Mamma är upptagen och då behöver hon inte ständigt vara på mig om att läsa ditt och fixa datt. Sedan när jag är klar umgås vi aktivt, och då kan jag ge henne hela min uppmärksamhet.

Nu är det roligt att vara förälder igen.