Idag är en allt annat än bra dag, så här långt.
Vår kära dotter sover fortfarande i vår säng efter alla magsjukor eftersom vi inte hunnit rengöra hennes kräkbefläckade madrass. Detta visade sig ödesdigert.
Jag väcktes klockan halv fem i morse av att dottern riktade en välriktad spark mot min kind. Sen boxade hon mig medan jag försökte vakna och förstå vad som hände. När jag väl kommit till sans fick jag ett utbrott som hette duga och försökte i stigande decibel tala om för dottern att det är väldigt fel att slå och sparka, att jag absolut inte vill att hon ska hålla på med dylika aktiviteter och fram för allt inte klockan halv fem på morgonen.
Dotterns reaktion blev glada skratt, hon hade ju lyckats väl i sitt syfte att väcka sin mor.
Jag fräste till slut att "då går jag någon annanstans och sover" varpå jag klampade ner och lade mig i soffan. Kort därpå måste hon ha utsatt sin far för samma behandling, för jag hörde hans missnöjda morrande, och till slut kom de båda ner för trappan, dottern glad och nöjd, fadern betydligt mindre glad och nöjd.
Vi slog på en film och inom en halv timme sov hela familjen utspridda i sofforna. Klockan tio vaknade vi och var helt ur rytm. Särskilt kära dotra. Hon var missnöjd med allt utom sin leverpastejsmörgås. I övrigt totalsågade hon alla mina och makens insatser. Lunchen var fel, tröjan var fel, vantarna likaså. Allt var fel.
Till slut lyckades vi efter påklädning i stil med brottningsmatch få ner henne i cykelkärran, och maken for iväg med henne till dagmamman. Väl där var hon så klart ett helt annat (välartat) barn. Typiskt.
Det känns nästan lite skönt att jag ska jobba kväll i kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar