Torsdag och åter dags för Kulturfyra. Denna gång handlar den om tv-serier.
1. Vilken TV-serie har du tyckt var mest nyskapande och varför? Jag tyckte 24 var väldigt nyskapande när den kom, med parallella rutor med scener filmade ur olika perspektiv och hela konceptet med realtid. Sedermera har jag hört från (o)säkra källor att det här med realtid har Days of our lives kört med i typ trettio år... =)
2. Vilken TV-serie tycker du var mest slöseri med sändningstid? I princip alla svenska serier som någonsin visats på trean, fyran eller femman, typ Skilda världar, Tre kronor, En fyra för tre.
3. Vilken TV-serie från förr skulle du helst vilja se ny producerad? Svår fråga. Antingen skulle de inte vinna på att nyproduceras (Nord och syd, Familjen Macahan) eller så vill man inte se dem igen (Dallas, Falcon Crest). Jag gillade En röst i natten, så jag väljer den.
Huvudpersonen Jack Killian i En röst i natten
4. Om du själv fick göra en TV-serie, vad skulle den handla om och vilken roll skulle du vilja ha? Ännu svårare fråga. Det skulle nog vara en dramakomedi typ Sex and the City eller Vänner, och jag skulle så klart spela huvudrollen. Förutsatt att detta händer i ett parallellt universum där jag är en skitsnygg, talangfull skådespelerska. I denna värld skulle det nog vara bäst om jag var tredje statisten från vänster...
Såg just "The pursuit of happyness" med Will Smith. Fresh Prince har verkligen kommit långt! Det är länge sedan en film berört mig som den här, till och med maken höll på att börja gråta ett par gånger. Rekommenderas varmt!
I går var familjen på Umelagun och badade. Dottern tyckte det var hur kul som helst att skvimpa runt i sin "simstol", och jag och maken tyckte också det var rätt skönt (fast maken var lite badkruka först). För övrigt var det en riktig självförtroendeboost: Klientelet bestod till 99% av barnfamiljer och därmed var antalet supersmala bikinibrudar som går omkring och drar in magen minimalt. I stället kryllade det av hängbröst, sladdriga magar och överflödskilon. Det var så skönt. Helt klart värt pengarna bara för det.
Dottern älskar pekböcker. Både jag och maken läser dem gärna med henne, men efterhand blir det lite enformigt. Därför tyckte maken det var väldigt skoj när dottern hittade en pekbok i hans smak:
Jag och maken kom här om dagen fram till att egentidsfördelningen oss emellan blivit rätt skev på sista tiden, så jag bestämde mig för att gå på bio idag. I brist på tillgänglig tjejkompis gick jag själv. Filmen var Sex and the City, som jag inte kommit mig iväg och se tidigare.
Det var andra gången i mitt liv som jag gick på bio ensam. Första gången var 2003 när jag ville gå och se Return of the King för tredje gången och alla jag kände hade sett den redan. Jag skulle definitivt kunna tänka mig att göra det oftare och förstår inte varför det är så få som gör det. Vi kan se film ensamma hemma, så varför inte på bio?
Dessutom slipper man folk som pratar med en under filmen. Inte för att någon jag känner gör det. Det borde vara fängelsestraff för sånt.
För övrigt tycker jag det är konstigt att vissa recensenter tycker att filmen bara handlar om "kläder, skor och handväskor". Har de recensenterna sett filmen över huvud taget? Till skillnad från så många pang-pang-filmer finns det faktiskt en hyfsat bra handling i SATC.
I går hann jag inte göra någon veckans topp fem, det var min enda lediga dag den här veckan och typiskt nog blev det en jättestressig dag när allt skulle hinnas med. Följdaktligen handlar denna veckas topp fem om stressmoment. Vad stressar upp dig mest?
Om du vill vara med, lämna en kommentar med en länk till ditt inlägg så vi andra kan gå in och läsa.
Här är mina svar:
5. Packningsstressen. Vilken man kan tycka att jag som har rest hyfsat mycket i mitt liv borde ha kommit över, men icke. Jag måste skriva listor på vad som ska packas, sedan känner jag ångest över om jag glömt att skriva något på listan. Tar jag med mig rätt kläder, för mycket, för lite? Behövs patientbrickan och vaccinationskortet? Har vi tillräckligt många blöjor till dottern? Går allt att lyfta till slut?
4. Provrumsstress. Man måste välja ett par byxor, en tröja eller en klänning. Ingenting sitter bra, man klär på sig, hämtar nya plagg, klär av sig, provar, klär på sig, osv. Jag gillar inte att shoppa kläder.
3. Svårt att sova. När man ligger där och vrider sig och tittar på klockan. Om jag somnar nu hinner jag sova sex timmar, om jag somnar nu hinner jag sova fem timmar, osv. Ju längre tiden går desto svårare blir det att somna. Det enda man tänker på är hur omöjligt det kommer att kännas att stiga upp.
2. Brist på pengar. När man sitter där med räkningarna och undrar om det blir blodpudding fem dagar i veckan, då blir jag stressad.
1. Att försova sig. Det är pinsamt, man hinner inte äta frukost och hela dagen börjar verkligen helt fel. Efter att jag har försovit mig verkar allt annat gå galet.
Jag ser verkligen fram emot att se The Dark Knight. Jag tror den är jättebra. Jag tror att Heath Ledger är fantastisk som the Joker. Jag sörjer att han inte längre är bland oss.
Dagens låt är till min goda vän Josefine. Den lilla lyckosten ska se Iron Maiden i Göteborg inom kort, och jag är alldeles vansinnigt avundsjuk och det står jag för. Så, Josefine, vråla med i den här åt mig också. Låt mig presentera Iron Maiden med låten Fear of the dark:
Noterade just att åtta stycken i sitt googlande av min makes namn hamnat på min blogg i stället. Vad snopet för dem. Vad snopet för maken att hans fru är mer google-famous än han själv.
Så var den över, min semester. Idag var första dagen på jobbet, och passande nog har det pissregnat hela dagen. Inte så skönt eftersom jag cyklar sex kilometer enkel väg till jobbet, men å andra sidan slipper jag gräma mig över att solen strålar när jag måste jobba.
Fast det var faktiskt inte så hemskt att vara tillbaka. I går hade jag slut-på-semestern-ångest kombinerat med lite PMS (tror jag) och gick omkring och var gråtfärdig hela dagen, men som sagt var det inte så farligt.
Om du vill vara med, lämna en kommentar nedan med en länk till ditt inlägg med dina svar.
Här är mina personliga röda flaggor:
1. Orättvisor. I alla former. Det påverkar mig på många sätt, bland annat i mina politiska åsikter och i min syn på barnuppfostran.
2. Egoism. Visst, man är sig själv närmast och allt det där, och så klart får alla ha en hälsosam dos av egoism, jag har det också. Men inte till den grad att det börjar övergå i brist på hänsyn till andra.
3. Statustänkande. Nyaste bilen, finaste huset, mest väluppfostrade barnen, bästa karriären osv. Jag klarar inte av folk som mäter livet i status. Status är bara rädsla för vad andra ska tycka, inget annat.
4. Människor som dömer / har fördomar. Jag gör det också, men jag hatar det och försöker verkligen låta bli. Det värsta är folk som erkänner att de har fördomar men som inte verkar se det som något negativt. Att dra alla över en kam är aldrig okej. Det är inte heller okej att döma någon utan att ha alla fakta på bordet. Om ens då.
5. Lögner. En liten vit ibland är okej, men inte mer än så. Usch.
Nu måste jag ta en kopp kaffe och lugna ner mig, jag blev så uppeldad av att tänka på alla dessa vedervärdigheter.
Nu anser även jag sent omsider att CSI "have jumped the shark". William Peterson ska inte längre spela rollen som Grissom, istället funderar bolaget på att plocka in Laurence Fishburne eller John Malkovich.
Grissom var ju den som fick mig att titta! Jag sörjde när Sarah Sidle försvann, blev än mer tveksamt inställd när Warricks försvinnande annoncerades, men satte min lit till Gil Grissom. Visst, skådespelare är inte livegna och ska så klart få sluta om de vill, men tv-bolagen måste inse att alla skådespelare inte är ersättningsbara.
Överlag gillar jag internet. Visserligen finns där oerhört mycket skit, men man behöver inte läsa skiten om man inte vill. Mycket har blivit lättare och smidigare på grund av nätet. Där finns mängder av användbar information. Jag kollar banken, postpaket, öppettider, priser, telefonnummer och adresser, recensioner, vem som spelar vem i filmer, lönen, FASS, sjukdomar, releasedatum, beställer prylar och biljetter, bloggar, läser tidningar, uppdaterar mig kring mina favoritartister, skickar bilder på dottern till mina föräldrar osv osv.
Men en sak har inte blivit lättare och smidigare, och det är när man önskar beställa en resa. Bara att hitta en tidtabell är krångligt. De finns visserligen på de flesta hemsidor, men undangömda i någon liten länk som är svår att hitta. Jag vill på ett överskådligt sätt kunna se när vilka tåg/bussar/flyg går, vilka dagar och vilka tider. Alla linjer samtidigt.
Det tycker dock inte resebolagen. De vill att man ska knappa in exakt vilken dag och om möjligt vilken tid man vill åka, hur många som ska åka, vilken ålder man har, om man har något rabattkort, om man vill sitta vid fönster/gång/i djurkupé, om man vill åka i första eller andra klass. Först efter det får man veta om det går något/någon tåg/buss/flyg vid den valda tidpunkten. Gör det inte det är det bara att börja om och välja en annan tidpunkt. Inser de inte hur opraktiskt det här är?
Typexempel: Förra sommaren skulle familjen resa från Umeå till Köpenhamn. Vi hade bestämt oss för rutten buss Umeå-Sundsvall, sedan nattåget till Malmö. Vidare därifrån till Köpenhamn med Öresundståget.
Jag surfade in på SJ:s hemsida. Skrev in Umeå som avresa, Köpenhamn som resmål. Ingen buss till Sundsvall dök upp. Märkligt, tänkte jag, ringde till tågtokige far som föreslagit resvägen. Han surfade också in på nämnda hemsida. Inte heller han kunde hitta någon buss. Mycket märkligt. Till slut kom vi fram till att det var för att just den dagen jag valt gick det ingen sådan buss. Valde en annan dag, frid och fröjd.
Nästa steg var alltså nattåget. Men nu ville SJ:s dator att vi skulle byta från nattåget till Öresundståget i Lund, inte i Malmö som vi hade tänkt. Varför byta i Lund när vi kunde få en halvtimme till för frukost och morgongöromål genom att byta i Malmö? Men se det gick inte.
Det hela slutade med att jag gav upp internetbokningen och ringde till SJ:s bokningstjänst. Damen i telefonbokningen tyckte också det var konstigt att jag ville byta i Malmö. - Men de flesta byter i Lund. - Det kanske de gör, men jag vill byta i Malmö. Det är väl tågets slutstation? - (Tveksamt) Jaa, det är det ju... - Bra. Jag vill byta i Malmö. Tack. Av någon anledning går alltså SJ:s nattåg till största delen tomt mellan Lund och Malmö. Varför?
Nu kan jag ju skatta mig så lycklig att jag har en pappa med fina kontakter inom tågvärlden, vilket gör att han alltid har tillgång till aktuella tidtabeller inom den transportgrenen. Han vet att det går anslutningsbussar från Umeå till nattåget i Sundsvall och att nattåget inte stoppar i Lund, men hur fanken skulle jag veta det om jag försökt beställa resan utan hans hjälp?
Att kolla priser är också hopplöst. Tydligen är det så att SJ:s nya biljettsystem gör att priserna på samma sträcka varierar beroende på vilken dag du bokar och vilken dag du väljer att åka. Det är ju jätteförvirrande! Ovetande om detta skulle jag kolla hur mycket det kostar att resa mellan Umeå och Luleå för ett tag sedan. Knappade in alla uppgifter, fick ett hutlöst pris. Nu inser jag att det antagligen var för att jag ville se vad det skulle kosta att åka dagen därpå, inte en månad senare då vi egentligen hade tänkt åka. Jag trodde i min naivitet att priserna var de samma oavsett resdag och iddes därför inte välja ett mer precist datum för avresa. Nu blev det ingen resa eftersom vi dömde ut den som för dyr och inte bokade biljetter för en månad sedan.
Ska man hitta en billig biljett ska man alltså vara ute i vansinnigt god tid (vilket vi sällan är) och dessutom ha tid och ork att göra massa olika sökningar på olika dagar för att hitta det billigaste priset. Hade det inte varit bättre att kunna se prislistan lite överskådligare? Hade det inte rent av varit mer renhårigt att ha ett fast pris för en sträcka?
Nu läser jag dessutom i Aftonbladet att de billigaste biljetterna köps upp av svarta-börs-hajar och säljs för ockerpriser på Blocket, samt att SJ auktionerar ut sista-minuten-biljetter på tradera. Jag tyckte Veolia betedde sig lågt när de höjde priserna med 150% under veckorna före och efter jul en gång, men detta är fan lägre än fucking Glocalnet.
Det bor små svartmyror under plattorna på vår uteplats. Vi upptäckte det på grund av att det plötsligt låg små sandhögar utmed kanterna på vissa plattor. Okunnig som jag är om insekters liv och leverne trodde jag att myrorna försökte bygga en myrstack och hade släpat dit sanden som en sorts övervåning till sitt underjordiska bo, och jag och maken (lika okunnig han) roade oss med att fundera kring en myras liv: födas, gå ut, hämta vad som motsvarar en jättetung stenbumling, ta den på ryggen och släpa hem den, gå ut och hämta en ny stenbumling, osv. Nu har vi fått veta att sanden är sand som legat under våra plattor som myrorna flyttat upp för att få plats för fler myror under plattorna. Jag vet inte om det gör myrornas liv rikare på något sätt, men det har i alla fall förstärkt min vilja att få bort dem innan de underminerar uteplatsen totalt.
Eftersom hushållet hyser en oerhört nyfiken 18-månaders dotter som gärna stoppar allt i munnen vill jag inte använda gifter. Går därför efter tips från föräldrarna vilket går ut på att hälla kokande vatten mellan plattorna varje dag, på större och större områden, för att få myrorna att inse att det inte är ett så trevligt bostadsområde de har valt.
Följdaktligen skållar jag myror varje dag, och hoppas att kanske få kål på den där sabla drottningen i bästa fall. Var just ute och kollade läget, och myrorna bär omkring på saker för fulla muggar. De kanske håller på med massbegravning? Kan inte bekräfta detta, eftersom det är svårt att se om det är sandkorn eller döda myror de bär omkring på. Hoppas de är mitt i flytten.
Ska senare även hälla kokande vatten på trätrallen för att se om spindlarna som bor under den behagar flytta. Konstigt nog har jag, spindelfobiker de luxe, inte särskilt stora problem med spindlar utomhus. Värre är det inne. Jag tror det beror på att jag vid två tillfällen har vaknat till synen spindel i macroformat som kommer springande i massa knyck rakt mot min näsa.
Är det förresten bara jag som har reagerat på hur stora spyflugorna har blivit? Det får mig inte helt osökt att fundera över vad bönderna matar sina djur med (för ni vet väl vad spyflugor äter?). Se där något som inte tas upp i konstgödslingsdebatten.
1. Vad betyder jazz för dig? Personligen är jag inte så förtjust i jazz. Särskilt inte när alla ska spela solo samtidigt (är det det som kallas acid jazz?). Soft jazz på låg volym i bakgrunden i rätt sammanhang klarar jag av, men det är inget jag väljer att lyssna på.
2. Vilken musikstil gillar du bäst? Min musiksmak är mycket varierad, men jag skulle säga att favoriten är klassisk rock samt inslag av både pop och hårdrock.
3. Idag ska jag se en artist jag gillar väldigt mycket: Christian Kjellvander. Hans låtar är både musikaliskt bra och har bra texter. Hur viktiga är texterna i musiken för dig? Det beror på musiken. Vissa låtar gillar jag nästan enbart på grund av texten, i andra är sången mest ett melodiinstrument. Men jag föredrar musik där jag kan höra vad som sjungs.
4. Jag ska försöka få en bra plats framför stora scenen idag och sitta där emellan konserterna också. För att inte förlora platsen. För att få tiden att gå ska jag ha med en bra bok. Min ena son brukar spela spel på sin mobil när han måste få tid att gå medan han sitter och väntar. Hur gör du för att få tiden att gå när du måste sitta still på en plats i minst en timme? Läser en bok eller lyssnar på musik eller ljudbok i mobilen.
Såg en bra film i går som jag velat se riktigt länge. Den heter Transamerica och huvudrollen spelas av Felicity Huffman (Lynette i Desperate Housewives).
Den handlar om en transsexuell man som bara har den slutgiltiga operationen kvar innan han blir kvinna, då han plötsligt får ett samtal från vad som visar sig vara hans son som han inte visste att han hade. Det hela utvecklar och invecklar sig under en roadtrip tvärs över USA.
Aftonbladet har idag en artikel om menskoppen som ett miljövänligt alternativ till bindor och tamponger. Jag kan bara falla in i ledet och hylla denna underbara uppfinning. Har en sedan ett flertal år tillbaka och anser den vara ett av de bästa köp jag gjort. Anledningar till att skaffa en:
- Mindre bakteriebildning än vid tamponganvändning, då den inte suger åt sig fukt - Man har alltid sitt mensskydd med sig - Man kan sova med den - Man kan bada med den (den skyddar dessutom så inte bakterier från vattnet kan ta sig in) - Den är miljövänlig - Den är billig i längden (269 skr / 10 år = drygt 2,25 skr / mån) - Man har inget snöre som hänger ut - Överlag känns det fräschare
Vaknar till ännu en solig dag. Det är så klart trevligt med sol och värme, men jag får också lätt lite ångest om det är bra väder. Det känns som om man måste vara ute och göra någonting sommaraktigt som att bada eller fara till Gammlia och titta på djuren eller fixa trädgården eller nåt.
Jag kanske bara vill sitta inne just idag? Se det går inte, för det är soligt. Om man inte har gjort somriga saker fast det varit soligt måste man stå till svars för det när man kommer tillbaka från semestern. Då är det nästan bättre om vädret varit lite halvdåligt, man kan gnälla över det och låtsas att man skulle ha hittat på en massa saker bara solen visat sig oftare.
Vilken tur för mig att jag faktiskt HAR lust att vara ute idag. Det blir lite lugn utevistelse hemmavid, tack vare busstrejken. Skönt. På sin höjd kanske vi går till Nydalasjön.
För övrigt tycker jag inte om att sola. Det är bland det värsta jag vet. Det är skittråkigt att bara sitta/ligga där, jag har inte ro att göra det en längre stund. Dessutom blir det så varmt och svettigt, jag hatar att bli klibbig på hela kroppen. Då är det bra att ha barn att skylla på, jag hinner inte sola om jag ska ha koll på dottern när hon far omkring som ett litet, speedat troll.
Jag får förstås inte en så snygg bränna eftersom jag är lite mer påklädd än bikini när jag är ute, men det har jag faktiskt blivit för gammal för att bry mig om. Så det så.
Nu har vi vinkat av mina föräldrar som har varit på besök sedan i söndags kväll. Det har varit väldigt trevligt, både att träffa dem (vi har inte setts sedan februari) och att få lite avlastning med dottern.
Tyvärr har nämnda dotter inte varit på topp under veckan så jag och maken kom oss inte iväg på bio som vi hade tänkt. Två dagar hade hon feber, och en kväll fick vi vårt livs förskräckelse när lite kräk fastnade i halsen och hon inte fick luft. Vi hann ringa 112, men det kom i gång av sig själv och det blev en färd i ambulans utan blåljus och sirener till akuten, där vi sedan spenderade hela natten. Tycker det räcker med nätter från hell nu, tack.
Hur som helst, tack mor och far för besöket, Ni är välkomna åter!
Alliansen i allmänhet och moderaterna i synnerhet verkar ha en övertro på att det går att köpa folk. Opinionsläget är dåligt. Lösningen: avisera fler skattesänkningar. Det sägs ingenting i Aftonbladets artikel om procentsatser, men det sägs att ett vårdbiträde ska få 1200 kronor netto (inklusive tidigare sänkningar) mer per månad. Jag förutsätter att det är räknat på en heltid, vilket jag och många andra inom vården inte jobbar.
Jag vet ännu inte hur mycket extra jobbavdragen ger för mig personligen eftersom jag var föräldraledig hela förra året, och jag har förstått att det är pengar man får tillbaka på skatten. Inte heller kan jag utgå från min mans lön eftersom han har enskild firma, och fast han jobbar häcken av sig får han ingen sänkt skatt. Inte som vi har sett till ännu, i alla fall.
Hur som helst spelar det ingen roll vad jag eller min man eller någon annan får över i plånboken. Det är mutpolitiken i sig jag stör mig på. Politik handlar för mig om ideologi, om människosyn, om solidaritet. Jag kommer inte att överge min syn på hur samhället borde ordnas för några hundralappar eller till och med en tusenlapps skull. Min röst kan inte köpas.
Om alliansen skulle säga att de tänker göra något för att folk utan utbildning ska få en, att pensionärer ska få en dräglig och värdig tillvaro, att barnen ska få fler och mer kompetenta lärare i skolorna, att sjuka ska få riktig rehabilitering (i stället för mindre pengar) att den personliga integriteten ska skyddas och liknande saker, då skulle jag tycka att de kom med något vettigt. Men att säga till folk som redan har det rätt bra att de ska skita i dem som har det sämre mot att de får lite mer i lön, det är mutpolitik och inget annat. Kom med en ordentlig politik istället för att försöka köpa svenska folkets röster.
Min åsikt är att alliansen i stället för att göra något åt problemen flyttar runt pengar och friserar statistiken genom att utförsäkra folk. De som går på socialbidrag, syns de i utanförskapstalen? Alliansen beskyller sossarna för att frisera siffror, vilket är helt riktigt, men vad gör de själva???
Denna vecka handlar veckans topp fem om de människor du tycker är häftigast i världen. Det är upp till dig hur du definierar just häftig.
Om du vill vara med, lämna en kommentar med en länk till ditt inlägg så vi andra kan gå in och läsa.
Här är mina häftigaste:
5. Annie Lennox. Hon är popstjärna med en stor medmänsklighet och engagemang för andra, vilket är häftigt. Att dessutom hålla fast vid samma frisyr i snart trettio år går inte heller av för hackor.
4. Bruce Dickinson. Att vid den åldern klara av att studsa runt på scen i två-tre timmar är häftigt. Att han dessutom ha varit (är?) en höjdare på fäktning samt kan flyga ett jättestort flygplan gör honom jättehäftig.
3. Keith Richards. Att överhuvudtaget kunna stå upp längre stunder efter det liv han har levt är häftigt.
2. Johnny Depp. Att välja så annorlunda och krävande roller som han gör, när han hade kunnat spela "pretty boy" och håva in miljoner utan att anstränga sig är häftigt. Dessutom verkar han ganska häftig som person.
1. J.K. Rowling. Jag tycker det är jättehäftigt att ha en sån fantasi som hon visar prov på i sitt författarskap. En förmåga att komma på en jättebra historia och knyta ihop den, få allt att passa och jobba åt samma håll. Samtidigt som det är otroligt underhållande. Att ha fått massor av barn att börja läsa är häftigt.
Jag har haft semester från bloggen i nästan en vecka, helt oplanerat men skönt. Jag tycker om att blogga, men ibland har man inte motivation och då blir det en börda. Är det något jag har bestämt mig för är det att jag aldrig ska blogga för att jag känner att jag måste, så viktigt är det inte med bloggportalstopplistan...
Nu till saken, det är dags för kulturfyra igen, så nu bryter jag radioskuggan och återgår till att vädra mina funderingar offentligt.
1. Hur skaffar du de flesta av de böcker du läser? Köper eller lånar? Köper inbundna böcker eller pocket? Pocket, jag köper de flesta på Akademibokhandeln. De har alltid "ta fyra, betala för tre" på pocketavdelningen. Faktum är att senaste mellandagsrean kom jag hem endast med pocketböcker, ingen enda av dem var på rea, men de är ju så billiga ändå. Ibland beställer jag från Adlibris, även då pocket, det är så bra när man får dem fraktfritt.
2. Hur ofta går du på bibliotek? Inte så ofta som jag egentligen skulle vilja. Det är lite pinsamt eftersom jag i praktiken bor granne med biblioteket. Det blir nog mer när dottern börjar låna böcker, hon är ännu på pekboksstadiet.
3. På bibliotek finns ju ofta nuförtiden datorer att sätta sig vid och surfa och filmer att hyra också och en tidningshörna. Där brukar också arrangeras konstutställningar. Utnyttjar du bibliotek till något mer än låna böcker? När vi precis hade flyttat och inväntade att bredbandet skulle komma igång använde vi oss av internet på biblioteket för att se hur det gick med vårt internet (visst är det ironiskt att man ska kolla på internet när ens internet kommer igång?). Vi har även lånat några filmer.
4. Och ja: vilken bok läser du just nu? Ett flertal. Två ljudböcker: Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson (måste väl, eftersom alla utom jag har läst Milleniumtrilogin. Egentligen läser jag inte deckare, men som sagt, man måste väl) och Änglar och demoner av Dan Brown. Dessutom läser jag om DaVincikoden av Dan Brown och så läser jag Blonde av Joyce Carol Oates. Jag är så gott som klar med Vad hände på vägen till Damaskus av Lena Einhorn. Senaste veckan har jag blivit sugen på att läsa om Harry Potter-böckerna. Har jag nämnt att jag är en notorisk parallelläsare...
Jag lovade att bättra mig efter förra veckans missade femma. Jag vet inte om denna är så fantastisk, men den kom i alla fall till stånd... Denna vecka handlar veckans topp fem om saker man irriterar sig på. Om du vill vara med, lämna en kommentar här med en länk till ditt bidrag.
Här är mina irritationsmoment.
1. Betaltoaletter. Särskilt sådana som bara accepterar fem- eller tiokronor. I dagens samhälle används allt mindre kontanter och att ha ett mynt i den valören liggande i börsen är inte längre en självklarhet. Hitta på ett annat system.
2. Folk som inte använder blinkers. Förstå att ni, förutom att ni är en trafikfara även irriterar era medtrafikanter inkl. cyklister och gående gränslöst.
3. När kaffet är slut på morgonen. Då är halva dagen förstörd.
4. Gapiga tonåringar som gapar i gäng, i par eller ensamma i sin mobiltelefon.
5. Reklam. Särskilt sådan som tvingas på en före filmen eller klippet man egentligen vill se. Internetreklam som blinkar är också riktigt irriterande.
Nej, det är ingen R'n'b-skit som ska spelas. Det vankas personalfest i morgon och Victoria har beordrat "all in". Därför tillägnas dagens låt henne. Låt mig presentera Lillasyster med låten Umbrella:
Läser att det kanske i Sex and the city-framgångens spår även blir en film baserad på serien Vänner. Jag tror det kan bli bra för alla parter. Fansen får återse sina favoritvänner, skådisarna får in lite pengar på kontot.
För let's face it, inte ens Jennifer Aniston har lyckats särskilt bra utanför serien. Har man varit med i en så framgångsrik serie i tio år tror jag det är mycket svårt att nå succé inom filmens värld. Alltså är det lika bra att de går tillbaka till det de gör bäst, till karaktärerna de känner utan och innan.
Med ett bra manus kan det bli en trevlig nostalgitripp.
1. Vem skulle du vilja ge en Oscar postumt? Ja, det skulle ju vara Heath Ledger, till exempel. För rollen som Ennis del Mar i Brokeback Mountain. Hans rolltolkning i Batman kan jag så klart inte uttala mig om eftersom jag inte sett filmen, men jag tror den är riktigt bra, kanske värdig en Oscar. I övrigt är jag inte så bra på avdöda filmmänniskor och vilka av dem som hann få någon Oscar medan de var i livet. Det finns säkert massor, men jag orkar inte googla saken, det är för varmt.
2. Vad tycker du förresten om Oscarpris och Oscarsgalor? Generellt gillar jag att titta på galorna, jag är jättesur över att kanal 9 (som jag inte kan se) har köpt Oscarsgalan. Jag brukade sitta uppe och se den. Att priserna sedan går till dem som gjort mest reklam är en annan sak. De går kanske inte alltid till dem som jag anser är mest värdiga. Det är mycket politik i de där galorna.
3. Batman hette ju Läderlappen när jag var liten och det var min favoritserie. Vilken är eller var din favoritserie? Som barn gillade jag Zorro. Som lite äldre har mina favoriter varit Vänner, Sex and the city, Desperate Housewives, Lost och 24. Gillade även skarpt miniserien Angels in America.
4. Ikväll spelar Leonard Cohen i Sofiero slott i Helsingborg (missa inte min intervju med Christian Kjellvander som är förband!). Det är jag verkligen ledsen över att jag missar. Den spelningen skulle jag vilja uppleva. Vilken artist har du inte hört live men skulle vilja se och höra? Det finns många. Rolling Stones, Iron Maiden, Aerosmith, Bruce Springsteen, Paul McCartney. Arenaartister.
George Bush har på uppmaning av sin utrikesminister Condoleezza Rice avfört Nelson Mandela från listan över terrorister. Mandelas organisation ANC har tillika friats från terroriststämpeln.
Detta om något borde väl ändå bevisa hur ologisk, trubbig och rent ut sagt idiotisk USA:s strategi i deras jakt på terrorister är, samt hur svårt det är att bli avförd från listan. Om det har tagit så här lång tid för en världsberömd frihetshjälte - som de allra flesta ser som symbolen för fred och försoning - måste det i princip vara omöjligt för genomsnitts-Mouhammed som felaktigt hamnat där.
Dagens låt är en som alltid får mig att känna mig lite bättre. Lite gladare, lite mer redo att möta livet. Dessutom är videon bra. Låt mig presentera REM med låten At my most beautiful:
Busschaufförerna i Stockholm har tagits ut i strejk. Massor av människor får svårt att ta sig någonstans, mestadels folk med sämre inkomster som saknar bil och ekonomisk möjlighet att ta taxi.
Jag har full förståelse för att strejken ställer till det för dem. Skulle bussarna stå still i Umeå vintertid skulle jag också få det väldigt besvärligt (sommartid cyklar jag givetvis, Umeå är ingen stor stad och har bra cykelvägar, jag bor i stadens utkant och har endast sex km till centrum).
Samtidigt måste jag säga att jag förstår kommunals krav. Att endast ha nio timmars dygnsvila så mycket som tre dagar i veckan, samt delade turer med mer än tretton timmar mellan början och slut, det är riktigt dåligt. Jag vet att det finns andra som har lika dåliga förhållanden, till exempel de som jobbar på hotell (som har ett mycket dåligt fack för övrigt) men här handlar det faktiskt om yrkesförare.
Jag vet inte vad ni andra tycker, men jag vill inte att bussförarna ska vara trötta förare för att de bara fått sova sex-sju timmar på natten. Att vara trött inverkar lika menligt på körförmågan som att vara berusad. Det här är inte bara en arbetsmiljöfråga, det är en trafikssäkerhetsfråga.
Att klaga på att strejken borde ha organiserats så att den inte påverkar allmänheten är meningslöst. Det ligger i en strejks natur att den måste påverka för att nå effekt. Annars är strejken i sig själv meningslös. Det gör ju inte arbetsgivaren någon skada att ta ut någon liten skitlinje som ingen ändå åker.
Jag vill dock åter påpeka att jag sympatiserar med stockholmarna. Om konflikten fortsätter drabbas vi i Västerbotten om en vecka. Mina föräldrar kommer på besök, vi vill så klart kunna ta bussen ner på stan hela familjen eftersom vi inte har bil. Vi kommer inte kunna ha med oss barnvagnen om vi måste cykla, vi har inte ens cyklar så det räcker att låna till föräldrarna. Det blir till att ta taxi eller en långpromenad. Jag hoppas det här löser sig snart, till busschaufförernas fördel.
