Idag har jag bränt ungefär en miljon kalorier på att "påta" i trädgården. Hela gräsmattan är klippt och krattad, allt det krattade är proppat i soppåsar som jag med möda släpat till soprummet en och en, en massa tuvor är uppgrävda, alla spadar och krattor och sopar och dylikt är hopsamlat och gången är sopad.
Tyvärr har jag min vana trogen inte varit och köpt solkräm i tid, så jag har bränt mig på ena armen, det går en läcker rand i bondbrännehöjd där det är kritvitt ovanför och rött nedanför. Sexigt. Jag får skylla på förberedelser inför Danmark grundlagsdag på fredag.
söndag 31 maj 2009
lördag 30 maj 2009
Inspirerad av Schyffert
Henrik Schyffert valde Popsicles Hey Princess som den låt som symboliserade 90-talet för honom. Jag kände inspirationen och här presenterar jag min ultimata 90-talslåt. Det är inte den bästa, inte den jag lyssnade mest på, men den är så otroligt mycket nittiotal för just mig. Raden "it was the start of the summer" får mig att tänka på fester längs med Lyckliga Gatan hemma hos mig eller Josefine eller Ewa försommaren '97. Vi var unga och dumma och hade jätteroligt.
Ash - Oh yeah
Premiärgrillning
Idag har jag, maken och vår vän Morgan invigt årets grillsäsong. Fläskfilé, grönsaker och haloumiost stod det på menyn. Dottern vägrade smaka, utan ville hellre springa runt på gräsmattan som en kalv på grönbete.
Det är så vansinnigt skönt att slippa alla fleecebyxor, tjocktröjor, halsdukar och galonisar. Bara gympadojjor och keps så är hon good to go. Tyvärr vill hon springa iväg lite väl långt på egen hand, så maken har fått ställa upp våra cyklar som barriär i brist på grind.
I kväll ska maken ner och snyltlyssna i Rådhusparken när Whitesnake spelar på kajen. Fast jag tycker det är lite märkligt att David Coverdale kan kalla sitt band Whitesnake när det bara är han som är kvar från det ursprungliga bandet. Någon måtta får det vara, även om man är engelsk Lord och blåblodig från födseln.
Lord Coverdale när det begav sig.
Det är så vansinnigt skönt att slippa alla fleecebyxor, tjocktröjor, halsdukar och galonisar. Bara gympadojjor och keps så är hon good to go. Tyvärr vill hon springa iväg lite väl långt på egen hand, så maken har fått ställa upp våra cyklar som barriär i brist på grind.
I kväll ska maken ner och snyltlyssna i Rådhusparken när Whitesnake spelar på kajen. Fast jag tycker det är lite märkligt att David Coverdale kan kalla sitt band Whitesnake när det bara är han som är kvar från det ursprungliga bandet. Någon måtta får det vara, även om man är engelsk Lord och blåblodig från födseln.
Lord Coverdale när det begav sig.
Önskan
Jag önskar en sak riktigt hett just nu. Det är inte nya byxor eller skor. Inte heller en ny väska även om jag skulle behöva en, blixtlåsen har gått sönder på de båda jag har. Det är inte heller snälla barn eller fred på jorden.
Nej, det jag önskar är att få flytta. Denna önskan har sakta men säkert växt fram under det senaste vinterhalvåret. Nu vill både jag och maken härifrån, och när man har bestämt sig för att man vill flytta är det oerhört frustrerande att inte få göra det med en gång.
Vi har långt om länge kommit fram till var vi vill bo. Röbäck är namnet på stadsdelen/byn som återkommer igen och igen och har gjort det ända sedan vi började leta ny bostad förra gången, för ett och ett halvt år sedan. Då hamnade vi här, i våran villa på Ersboda i stället.
Huset vi bor i är det absolut inget fel på. Gården är stor och fin även om den är täckt av ogräs (och sånt går ju att ordna). Vi har ett jordgubbsland, vinbärs- och hallonbuskar, ett par rabatter och en stor och fin uteplats som med lite fixande skulle kunna bli mycket mysig.
Men området. Stadsdelen som Gud glömde. Jag måste erkänna att det inte är så farligt som jag föreställde mig, men inte så bra som jag hoppades heller. Det hänger en hel del små ligister här runt omkring, de rycker väskor av gamla tanter och är ett skränigt irritationsmoment i största allmänhet. Jag avstår från att ens tänka tanken att min dotter skulle gå i skola här.
Nu har vi hur som helst bestämt oss för Röbäck. Problemet är att det är skitsvårt att få en lägenhet där. Vi har rätt specifika önskemål, vi vill ha en fyra i ett parhus, så att maken ska kunna fortsätta jobba hemma. Det finns 26 stycken och de blir inte lediga särskilt ofta.
Så nu väntar vi. Jag tänker inte ta något annat, all erfarenhet jag har av att söka bostad har lärt mig att man aldrig ska ta något annat än det man egentligen vill ha, för man kommer aldrig att trivas med det näst bästa. Men väntan känns lång.
Nej, det jag önskar är att få flytta. Denna önskan har sakta men säkert växt fram under det senaste vinterhalvåret. Nu vill både jag och maken härifrån, och när man har bestämt sig för att man vill flytta är det oerhört frustrerande att inte få göra det med en gång.
Vi har långt om länge kommit fram till var vi vill bo. Röbäck är namnet på stadsdelen/byn som återkommer igen och igen och har gjort det ända sedan vi började leta ny bostad förra gången, för ett och ett halvt år sedan. Då hamnade vi här, i våran villa på Ersboda i stället.
Huset vi bor i är det absolut inget fel på. Gården är stor och fin även om den är täckt av ogräs (och sånt går ju att ordna). Vi har ett jordgubbsland, vinbärs- och hallonbuskar, ett par rabatter och en stor och fin uteplats som med lite fixande skulle kunna bli mycket mysig.
Men området. Stadsdelen som Gud glömde. Jag måste erkänna att det inte är så farligt som jag föreställde mig, men inte så bra som jag hoppades heller. Det hänger en hel del små ligister här runt omkring, de rycker väskor av gamla tanter och är ett skränigt irritationsmoment i största allmänhet. Jag avstår från att ens tänka tanken att min dotter skulle gå i skola här.
Nu har vi hur som helst bestämt oss för Röbäck. Problemet är att det är skitsvårt att få en lägenhet där. Vi har rätt specifika önskemål, vi vill ha en fyra i ett parhus, så att maken ska kunna fortsätta jobba hemma. Det finns 26 stycken och de blir inte lediga särskilt ofta.
Så nu väntar vi. Jag tänker inte ta något annat, all erfarenhet jag har av att söka bostad har lärt mig att man aldrig ska ta något annat än det man egentligen vill ha, för man kommer aldrig att trivas med det näst bästa. Men väntan känns lång.
fredag 29 maj 2009
Briljant, Schyffert!
Jag har inte sett ett TV-program på så kallad bästa sändningstid på länge. Bästa sändningstid är inte den bästa tiden för mig, helt enkelt, eftersom den sammanfaller antingen med nattning (om jag är ledig) eller att jag är på väg hem (om jag jobbar kväll). Så självklart missade jag direktsändningen av Henrik Schyfferts show The 90's - ett försvarstal i lördags. Ska jag vara helt ärlig visste jag inte ens om att det sändes förrän jag såg nöjespanelen recensera showen i SVT:s morgonsoffa i morse.Nu kan jag i alla fall tacka SVT Play för att jag fick se programmet i alla fall, och herregud, vad glad jag är att jag gjorde det. Mycket skratt förstås. Hög igenkänningsfaktor. Men det som gjorde showen så bra var ända allvaret.
Programmet finns att se i sin helhet här fram till och med 23/6 och det tycker jag att du ska göra (om du inte hör till de lyckliga som sett showen live).
torsdag 28 maj 2009
Bedömd
Idag ringde min lärare hem till mig. Jag blev först supernervös och tänkte att nu jävlar, nu har de slarvat bort mitt prov och jag måste skriva om det, men det var som tur var inte anledningen till samtalet.
Nej, hon ringde för att gratulera mig och sade att hon och hennes kollega (de heter förresten Marie-Louise båda två, vad är oddsen???) hade tittat på mitt prov och tyckte att det var mycket bra och att jag skulle få MVG i betyg på kursen. Vidare malde hon på om hur duktig jag är och att hon såg den här nivån redan på mina inlämningsuppgifter och att hon nu verkligen, verkligen hoppades att jag skulle fortsätta läsa hos dem i höst.
Som alltid när jag får beröm blev jag oerhört generad och kunde bara säga tack och oj. Men det kändes verkligen riktigt bra. Det här har jag ju kämpat för hela våren och det känns bra att alla timmar med näsan i boken och framför datorn gav utdelning. Det är de här betygen jag en dag ska försöka få ett bra jobb på NUS med, trots allt.
Dessutom har jag ringt till kvartersvärden som blev mäkta förvirrad när jag påminde om vår försummade gräsmatta, han trodde det redan var gjort. Nu ska han komma och titta och sen hoppas jag det blir mindre snack och mera verkstad. Var ute och rensade och luckrade rabatterna idag, vilket gick bra. Gräsklippningen gick mindre bra. Det är så mycket tuvor och gropar att det känns som att klippa en äng med handjagaren. Men motion fick vi, jag och maken. Särskilt maken, som fick springa efter dottern när hon smet, vilket hände inte mindre än tre gånger. Det är fantastiskt hur fort småbena kan kuta.
Nej, hon ringde för att gratulera mig och sade att hon och hennes kollega (de heter förresten Marie-Louise båda två, vad är oddsen???) hade tittat på mitt prov och tyckte att det var mycket bra och att jag skulle få MVG i betyg på kursen. Vidare malde hon på om hur duktig jag är och att hon såg den här nivån redan på mina inlämningsuppgifter och att hon nu verkligen, verkligen hoppades att jag skulle fortsätta läsa hos dem i höst.
Som alltid när jag får beröm blev jag oerhört generad och kunde bara säga tack och oj. Men det kändes verkligen riktigt bra. Det här har jag ju kämpat för hela våren och det känns bra att alla timmar med näsan i boken och framför datorn gav utdelning. Det är de här betygen jag en dag ska försöka få ett bra jobb på NUS med, trots allt.
Dessutom har jag ringt till kvartersvärden som blev mäkta förvirrad när jag påminde om vår försummade gräsmatta, han trodde det redan var gjort. Nu ska han komma och titta och sen hoppas jag det blir mindre snack och mera verkstad. Var ute och rensade och luckrade rabatterna idag, vilket gick bra. Gräsklippningen gick mindre bra. Det är så mycket tuvor och gropar att det känns som att klippa en äng med handjagaren. Men motion fick vi, jag och maken. Särskilt maken, som fick springa efter dottern när hon smet, vilket hände inte mindre än tre gånger. Det är fantastiskt hur fort småbena kan kuta.
Tips till hårdrockare med samvete
Nu tänker jag faktiskt göra gratisreklam. Och nej, företaget har inte skickat mig några av sina produkter mot att jag skriver om dem (tyvärr), jag hyllar dem enbart för att jag tycker konceptet är bra. Affären i fråga heter Blodröd och säljer något så ovanligt som fair-trade tillverkade T-shirts med hårdrockstryck i ekologisk bomull.
Makens band har fått rabatt på stället och maken har redan köpt tre tröjor. Han påstår att det inte finns skönare tröjor, och dessutom är de snygga. Utbudet i webshopen innehåller endast en dam- och en herrvariant, men har man tur och bor i Umeå kan man besöka butiken där det då och då dyker upp limited edition-serier med andra motiv. Är dödskallar och zombies din kick ska du definitivt gå dit.
Det bästa är ändå butikens slogan för kläderna - Dress evil, feel good.
Makens band har fått rabatt på stället och maken har redan köpt tre tröjor. Han påstår att det inte finns skönare tröjor, och dessutom är de snygga. Utbudet i webshopen innehåller endast en dam- och en herrvariant, men har man tur och bor i Umeå kan man besöka butiken där det då och då dyker upp limited edition-serier med andra motiv. Är dödskallar och zombies din kick ska du definitivt gå dit.
Det bästa är ändå butikens slogan för kläderna - Dress evil, feel good.
Prövad
Igår skrev jag kursprov i Medicinsk grundkurs, och det kändes som att det gick rätt bra. Det var ett par-tre frågor där jag inte var helt säker och chansade en del, men resten var inga större problem. Det kanske inte bli högsta betyg men definitivt godkänt, skulle jag tro.
Det känns väldigt skönt att kunna lägga första kursen till handlingarna, nu kan jag fokusera på sånt som jag varit tvungen att försaka och försumma, till exempel ogräset. När jag har druckit upp morgonkaffet ska jag ta med mig kära dottern ut och rensa. Maskrosorna blommar, och dessutom har jag efter intensivt googlande lyckats ta reda på att det förhatliga ogräset heter groblad och måste grävas upp innan det går i frö, så det blir något av ett projekt.
Ja just det, jag ska ringa och skälla på kvartersvärden också.
Det känns väldigt skönt att kunna lägga första kursen till handlingarna, nu kan jag fokusera på sånt som jag varit tvungen att försaka och försumma, till exempel ogräset. När jag har druckit upp morgonkaffet ska jag ta med mig kära dottern ut och rensa. Maskrosorna blommar, och dessutom har jag efter intensivt googlande lyckats ta reda på att det förhatliga ogräset heter groblad och måste grävas upp innan det går i frö, så det blir något av ett projekt.
Ja just det, jag ska ringa och skälla på kvartersvärden också.
tisdag 26 maj 2009
Hatobjekt
Någon som vet vad det här är för ogräs, och hur man blir av med fanskapet? Det går inte att dra upp som maskrosor utan har massor med tunna, sega rötter. Det täcker minst 50% av vår "gräsmatta" och jag hatar det. Innerligt.
PS: En guldstjärna till den som kan se ett enda strå vanligt gräs på den här bilden. Sa jag att vår gräsmatta är i ett fruktansvärt, vedervärdigt, bedrövligt skick? Tror ni jag är less på vår kvartersvärd som aldrig fixade en omläggning av sagda gräsmatta förra året fast han dyrt och heligt lovat att göra det?
söndag 24 maj 2009
Min dotter - skådespelerskan
Dottern leker att hon är den goda (fast inte så goda egentligen) fen i Shrek 2. Hon spelar upp scenen där fen förklarar för Shrek att anledningen till att Askungen, Snövit och Pretty Woman slutade lyckligt berodde på en viss avsaknad av träsktroll i historierna.
Hon står vid bokhyllan och drar ut bok efter bok. "Inga täsktoll" proklamerar hon för varje bok, varpå hon precis som fen slänger dem på golvet. Jag nänns inte banna henne. Jag vill inte förstöra en thespian in the making.
Härmobjekt.
Hon står vid bokhyllan och drar ut bok efter bok. "Inga täsktoll" proklamerar hon för varje bok, varpå hon precis som fen slänger dem på golvet. Jag nänns inte banna henne. Jag vill inte förstöra en thespian in the making.
Härmobjekt.
fredag 22 maj 2009
Triumf!
Efter att mina ihärdiga försök att tappa vikt misslyckades så nesligt förra veckan var jag lite nervös inför denna veckas vägning. Visserligen har jeansen börjat kännas lite lösare, men jag vill inte ta något för givet.
Men när jag ställde mig på vågen i morse blev jag glad; jag har tappat 1,4 kilo sedan förra veckan! Fantastiskt! Tyvärr kan jag inte hitta måttbandet, så jag kan inte se hur mycket det betyder volymmässigt, men det är ju i alla fall ungefär ett och ett halvt mjölkpaket med fett mindre.
Dessutom var jag duktig och tränade igen i morse. I kväll ska jag ha en välförtjänt gottekväll. Jag och dottern ska göra hemmagjord pizza och chokladbollar.
Men när jag ställde mig på vågen i morse blev jag glad; jag har tappat 1,4 kilo sedan förra veckan! Fantastiskt! Tyvärr kan jag inte hitta måttbandet, så jag kan inte se hur mycket det betyder volymmässigt, men det är ju i alla fall ungefär ett och ett halvt mjölkpaket med fett mindre.
Dessutom var jag duktig och tränade igen i morse. I kväll ska jag ha en välförtjänt gottekväll. Jag och dottern ska göra hemmagjord pizza och chokladbollar.
Och så drog jag den om Rödluvan...
Igår kväll hade dottern svårt att sova, så jag låg kvar med henne i mörkret och berättade sagor ur minnet. Jag berättade om de tre bockarna Bruse, och om hon den lilla flickan som åt upp björnarnas gröt och låg i deras sängar, och när dottern bad om en till saga gav jag mig utan att tänka mig för i kast med Rödluvan.Redan i första meningen satte föräldracensuren in. Innan jag visste ordet av hade jag berättat att Rödluvan skulle gå till mormor med en flaska saft i stället för en flaska vin. Varför sade jag det? Vi brukar för guds skull själva ha vin hemma, varför får inte mormor ha det?
Vidare berättade jag om att Rödluvan som skulle gå på stigen gick in i skogen för att plocka blommor, och där träffade hon Vargen. I mitt stilla sinne undrade jag om sagan egentligen vill lära barn om farliga, fula gubbar och inte vargar.
Vidare sprang Vargen till Mormor och åt helt sonika upp henne. Det kändes lite fel att berätta om en mormor som blev uppäten för en tvååring. Tänk om dottern blir rädd att en varg ska äta upp hennes mormor?
Inte nog med det, när Rödluvan kom åt Vargen upp henne också. Vid det här laget hade jag fått kalla fötter och ångrade mitt val av saga, men nu måste jag ju berätta klart för att dottern inte skulle tro att Rödluvan och Mormor fick försmäkta i Vargens mage. Hu.
Så kom Jägaren, och sprättade upp Vargen. Jägaren den gode och Vargen den onde. Det var absolut inte min intention att min godnattsaga skulle bli ett inlägg i rovdjurspolitiken, särskilt inte eftersom jag är av helt motsatt åsikt. Nåväl, jägaren sprättade upp vargen, Vargen dog, Rödluvan och Mormor överlevde. Alla utom Vargen levde lyckliga i alla sina dar. Snipp, snapp snut.
Egentligen tror jag att barn klarar av att höra sådana här sagor, de vet att det är en saga och de behöver till och med höra sagor om hemskheter för att på något vis leva ut sina rädslor, har jag läst någonstans. Men jag måste erkänna att det kändes avigt.
Hur gör ni? Läser ni "hemska" sagor för era barn?
tisdag 19 maj 2009
Och så gör vi ett nytt försök...
Jag ska erkänna att jag inte varit till gymmet på jättelänge. Det är faktiskt flera, flera månader sedan. Det blev liksom inte av när maken fick mer jobb, jag började plugga och tiden plötsligt blev knapp.
Men idag blev det av, och det ska om inget går gruvligt fel bli av igen på fredag. Två gånger i veckan ska jag försöka ta mig iväg, om jag samkör styrkan med konditionen tror jag att det räcker, jag cyklar ju trots allt tolv kilometer varje gång jag ska till och från jobbet också.
Det var jätteskönt att träna, men det kändes lite nedslående att ha blivit så svag. Jag fick (nästan) börja från början med vikterna. Men av erfarenhet vet jag att det kommer att gå snabbt upp nu i början, så det bekymrar mig inte så mycket.
Dessutom tycker jag att min nya gympåse är klockren. Egentligen handlar texten så klart om påsen (fairtrade, ekologisk bomull, miljövänlig i förhållande till plastpåsar), men jag väljer att se det som en liten uppmuntran från mig till mig.
Men idag blev det av, och det ska om inget går gruvligt fel bli av igen på fredag. Två gånger i veckan ska jag försöka ta mig iväg, om jag samkör styrkan med konditionen tror jag att det räcker, jag cyklar ju trots allt tolv kilometer varje gång jag ska till och från jobbet också.
Det var jätteskönt att träna, men det kändes lite nedslående att ha blivit så svag. Jag fick (nästan) börja från början med vikterna. Men av erfarenhet vet jag att det kommer att gå snabbt upp nu i början, så det bekymrar mig inte så mycket.
Dessutom tycker jag att min nya gympåse är klockren. Egentligen handlar texten så klart om påsen (fairtrade, ekologisk bomull, miljövänlig i förhållande till plastpåsar), men jag väljer att se det som en liten uppmuntran från mig till mig.
måndag 18 maj 2009
Det här med twittrandet
Jag reggade mig på twitter för ett tag sen. Mest för att jag ville kolla vad alla kändisar som enligt ryktet finns där skriver. Jag följer favoriter som Jimmy Fallon och Tina Fey, men ärligt talat har jag inte orkat engagera mig särskilt hårt.
Från början fanns inte heller någon tanke på att jag själv skulle skriva något. Det där med microbloggandet har inte samma tjusning som "riktigt" bloggande för mig. Jag uppdaterar min status på facebook högst någon gång per dag och det är ju samma sak. Men nu har jag ändå funderat på om jag skulle ge det en chans, det kanske är roligt. Ewa förespråkar det ju, kanske ska även jag ge det en chans?
Vi får se. Skulle jag få för mig att skriva något kommer det att stå här.
Från början fanns inte heller någon tanke på att jag själv skulle skriva något. Det där med microbloggandet har inte samma tjusning som "riktigt" bloggande för mig. Jag uppdaterar min status på facebook högst någon gång per dag och det är ju samma sak. Men nu har jag ändå funderat på om jag skulle ge det en chans, det kanske är roligt. Ewa förespråkar det ju, kanske ska även jag ge det en chans?
Vi får se. Skulle jag få för mig att skriva något kommer det att stå här.
fredag 15 maj 2009
Han är ju rätt söt ändå...
Maken har hittat på ett nytt partytrick. Nej, det är inte min man som sitter framför ett absurt högt legotorn, klossarna står verkligen på hans huvud. Det var dessutom hans idé att det skulle förevigas.
Notera hans koncentrerade min.
Notera hans koncentrerade min.
Baka, baka liten kaka
Inspirerad av Josefine har jag och dottern bakat en kaka tillsammans idag. Det gick alldeles strålande bortsett från ett par petitesser. Dottern vägrade ha på sig sitt fina Royal Copenhagen-förkläde (men vadå, vi har ju tvättmaskin), ett ägg hamnade på bordet (sånt får man räkna med) och dottern var inte lika sugen på att smaka kakan som jag ("oj, vilken god kaka, ska du ha en bit?" "Nä" = end of discussion) och hon har inte riktigt förstått vitsen med att slicka skålen.
Hur som helst hade vi jätteroligt. Unga fröken Björnström är en lovande bagare.
Hur som helst hade vi jätteroligt. Unga fröken Björnström är en lovande bagare.
Fan också.
Idag är sista ansökningsdagen till första kursstarten på Komvux i höst. Jag bestämde mig äntligen för vilka kurser jag skulle söka igår kväll, men iddes inte logga in och göra ansökningen just då, eftersom jag hunnit slå av datorn. I min enfald trodde jag att eftersom det är ansökning via nätet skulle det vara ungefär som med deklarationen, ansökan ska vara inlämnad vid midnatt.
Men icke. Nyss loggade jag in och ville skicka min ansökan, men se det gick inte. Det var stopptid klockan 16.00. Jag missade med tre timmar. Fan, fan, fan.
Men, jag är inte den som låter mig slås ut av en sån skitsak. Det finns en andra kursstart i oktober, jag tänker köpa böckerna och börja läsa i förväg (vilket jag hade tänkt göra i vilket fall), så jag ska nog hinna med både Människan socialt och kulturellt och Funktionshinder och utvecklingsstörning i höst ändå. Jag började trots allt på andra kursstarten i vintras också, och det har ju gått bra (peppar, peppar, jag har inte gjort kursprovet än, men responsen på mina inlämningsuppgifter har varit positiv).
Men icke. Nyss loggade jag in och ville skicka min ansökan, men se det gick inte. Det var stopptid klockan 16.00. Jag missade med tre timmar. Fan, fan, fan.
Men, jag är inte den som låter mig slås ut av en sån skitsak. Det finns en andra kursstart i oktober, jag tänker köpa böckerna och börja läsa i förväg (vilket jag hade tänkt göra i vilket fall), så jag ska nog hinna med både Människan socialt och kulturellt och Funktionshinder och utvecklingsstörning i höst ändå. Jag började trots allt på andra kursstarten i vintras också, och det har ju gått bra (peppar, peppar, jag har inte gjort kursprovet än, men responsen på mina inlämningsuppgifter har varit positiv).
Uppmuntrande
Jag ser vissa resultat efter att ha börjat praktisera mäster Juuls råd. Varje gång dottern gör något jag känner att jag inte kan låta passera säger jag "jag vill inte att du..." och så den oönskade aktiviteten. Sen går jag helt sonika ut ur rummet.
Det är så enkelt att jag knappt vågade tro att det skulle fungera, men det gör det. Dottern kommer av sig. Någon gång har jag hört att hon fortsatt kasta leksakerna ett par gånger till, men sedan slutat. Det är väl inte roligt att busa när ingen ser, antar jag.
Dessutom för detta med sig att jag aldrig hinner reta upp mig, som jag gjorde förut. Då sade jag åt henne hur många gånger som helst, oftast i tilltagande ljudnivå och ilskenhet, medan hon skrattande fortsatte med sina odygdigheter. Nu bryts spiralen redan på första varvet, så att säga.
Någon enstaka gång har dottern fortsatt, som igår när hon följde efter mig och drog mig i håret var jag än satte mig. Då gick jag och ställde mig vid fönstret, tittade ut och totalignorerade henne. Det fungerade!
Det känns kanon.
Dessutom känner jag mindre dåligt samvete efter att ha läst Jesper Juuls kloka ord om barn och uppmärksamhet. Han menar att barn mår bra av att inte få sina föräldrars fulla uppmärksamhet precis hela tiden. Om man som förälder avbryter sig i sitt samtal eller vad man nu gör varje gång barnet kommer in i rummet och utbrister "Hej! Hur är det med dig?" så blir man vad herr Juul kallar en dygnsöppen sevenelevenbutik för sitt barn. Barn behöver få se att föräldrar är upptagna och lära sig att respektera detta. Man måste inte alltid svara på alla barnets inviter, om det är något mycket viktigt kommer barnet att fråga igen.
Man behöver inte alltid lägga allt tillrätta för sitt barn heller. Att låta barnet själv komma på något att göra i stället för att ständigt föreslå aktiviteter, och att låta barnet försöka lösa sina problem själv stärker barnet. Det kanske tar längre tid för barnet att själv ta fram ritblock och pennor, men det är hälsosamt för barnet att vänja sig vid att klara sådana saker själv än att ständigt bli serverad allt. Jesper Juul menar till och med att barn idag blir överstimulerade och mister sitt kreativa tänkande på grund av alla välvilliga föräldrar som föreslår än det ena och än det andra och aldrig låter barnet bara vara i fred och tänka själv. Jag tror mycket väl att det kan stämma.
Nu pluggar jag med gott samvete, och jag märker att min dotter också verkar lugnare. Hon leker själv och läser själv och verkar nöjd med att veta vad som gäller. Mamma är upptagen och då behöver hon inte ständigt vara på mig om att läsa ditt och fixa datt. Sedan när jag är klar umgås vi aktivt, och då kan jag ge henne hela min uppmärksamhet.
Nu är det roligt att vara förälder igen.
Det är så enkelt att jag knappt vågade tro att det skulle fungera, men det gör det. Dottern kommer av sig. Någon gång har jag hört att hon fortsatt kasta leksakerna ett par gånger till, men sedan slutat. Det är väl inte roligt att busa när ingen ser, antar jag.
Dessutom för detta med sig att jag aldrig hinner reta upp mig, som jag gjorde förut. Då sade jag åt henne hur många gånger som helst, oftast i tilltagande ljudnivå och ilskenhet, medan hon skrattande fortsatte med sina odygdigheter. Nu bryts spiralen redan på första varvet, så att säga.
Någon enstaka gång har dottern fortsatt, som igår när hon följde efter mig och drog mig i håret var jag än satte mig. Då gick jag och ställde mig vid fönstret, tittade ut och totalignorerade henne. Det fungerade!
Det känns kanon.
Dessutom känner jag mindre dåligt samvete efter att ha läst Jesper Juuls kloka ord om barn och uppmärksamhet. Han menar att barn mår bra av att inte få sina föräldrars fulla uppmärksamhet precis hela tiden. Om man som förälder avbryter sig i sitt samtal eller vad man nu gör varje gång barnet kommer in i rummet och utbrister "Hej! Hur är det med dig?" så blir man vad herr Juul kallar en dygnsöppen sevenelevenbutik för sitt barn. Barn behöver få se att föräldrar är upptagna och lära sig att respektera detta. Man måste inte alltid svara på alla barnets inviter, om det är något mycket viktigt kommer barnet att fråga igen.
Man behöver inte alltid lägga allt tillrätta för sitt barn heller. Att låta barnet själv komma på något att göra i stället för att ständigt föreslå aktiviteter, och att låta barnet försöka lösa sina problem själv stärker barnet. Det kanske tar längre tid för barnet att själv ta fram ritblock och pennor, men det är hälsosamt för barnet att vänja sig vid att klara sådana saker själv än att ständigt bli serverad allt. Jesper Juul menar till och med att barn idag blir överstimulerade och mister sitt kreativa tänkande på grund av alla välvilliga föräldrar som föreslår än det ena och än det andra och aldrig låter barnet bara vara i fred och tänka själv. Jag tror mycket väl att det kan stämma.
Nu pluggar jag med gott samvete, och jag märker att min dotter också verkar lugnare. Hon leker själv och läser själv och verkar nöjd med att veta vad som gäller. Mamma är upptagen och då behöver hon inte ständigt vara på mig om att läsa ditt och fixa datt. Sedan när jag är klar umgås vi aktivt, och då kan jag ge henne hela min uppmärksamhet.
Nu är det roligt att vara förälder igen.
Nedslående
Jag fattar ingenting. Den här veckan har jag ätit jättenyttigt. Inte syndat alls. Jag har cyklat sammanlagt sex och en halv mil. Men när jag ställde mig på vågen i morse står jag still (till och med 200 gram plus) jämfört med förra fredagen.
Blä.
Blä.
torsdag 14 maj 2009
Vardagslycka
Visst är det fantastiskt när man har ändrat något i hemmet och det blev så himla bra att man blir glad bara av att se på det? Jag är i den situationen. Maken har möblerat om i vardagsrummet och det blev superbra, och jag har flyttat om lite i köket så vi fick mer bänkyta.
Nu kan jag pendla mellan de två rummen, titta och känna mig nöjd hur länge som helst. Gud, vad vi är bra.
Nu kan jag pendla mellan de två rummen, titta och känna mig nöjd hur länge som helst. Gud, vad vi är bra.
onsdag 13 maj 2009
Jag - den karaktärfasta
Igår var jag stark. Jag tittade film på kvällskröken och bäst som jag låg där i soffan började jag känna mig lite småhungrig. I huvudet gick jag igenom innehållet i såväl kyl som skafferi. Godispåsen med resterna från i fredags tornade upp sig i mina tankar. Likaså paketet med chocolate chip cookies som maken köpte häromdagen.
Men jag tog en morot och en liten handfull osaltad nötblandning. Go me!
Men jag tog en morot och en liten handfull osaltad nötblandning. Go me!
Tack Bostaden i Umeå AB
Vårt kommunala bostadsföretag må vara en rikig utsugare som tar absurda hyror och har väldigt ojämn kvalitet på sina kvartersvärdar, men på senare tid har de gjort en del saker jag är nöjd med.
1. Öppnat bredbandsnätet. Nu har vi den eminenta bredbandsleverantören T3 (som avvisar IPRED och vägrar spara användaruppgifter av hänsyn till sina kunders integritet) och hundra megabyte lina.
2. Infört sortering av komposterbart material. Det är bra på alla möjliga sätt. Vi slipper ha matrester i "vanliga" soppåsen, bönderna får högklassig mull till sina åkrar.
3. Tagit med TV8 och Kanal9 i sitt standardkanalutbud. Det fick jag reda på idag, när jag hade tråkigt och hittade ett gammalt exemplar av den lilla foldern "kundnyttigt" som de skickar hem till sina hyresgäster med jämna mellanrum. Tydligen har kanalerna funnits där sedan första april.
Jag är överlycklig, detta betyder nämligen att jag kan återuppta min tradition att se Oscars-galan live nästa år, vilket jag inte kunnat på ett tag till min stora besvikelse. Tack, Bostaden.
1. Öppnat bredbandsnätet. Nu har vi den eminenta bredbandsleverantören T3 (som avvisar IPRED och vägrar spara användaruppgifter av hänsyn till sina kunders integritet) och hundra megabyte lina.
2. Infört sortering av komposterbart material. Det är bra på alla möjliga sätt. Vi slipper ha matrester i "vanliga" soppåsen, bönderna får högklassig mull till sina åkrar.
3. Tagit med TV8 och Kanal9 i sitt standardkanalutbud. Det fick jag reda på idag, när jag hade tråkigt och hittade ett gammalt exemplar av den lilla foldern "kundnyttigt" som de skickar hem till sina hyresgäster med jämna mellanrum. Tydligen har kanalerna funnits där sedan första april.
Jag är överlycklig, detta betyder nämligen att jag kan återuppta min tradition att se Oscars-galan live nästa år, vilket jag inte kunnat på ett tag till min stora besvikelse. Tack, Bostaden.
Jesper Juul är min husgud
Den senaste tiden har jag och maken stundvis slitit vårt hår i förtvivlan över att vi inte riktigt lyckats tackla dotterns trots.
Vi trodde från början att vi skulle komma undan med det säkra kortet; att stå fast vid vad man bestämt och inte ge efter för tjat/skrik/vansinnig unge på golvet i affären. Och visst, det hade säkert blivit etter värre om vi inte stått på oss och varit så envisa som vi varit. Men det har i ärlighetens namn inte gått så himla bra heller. Det känns som om varenda eviga dag är en rad bataljer.
Jag ska direkt erkänna att jag inte är så förtjust i "nanny-metoderna" på TV. Jag är av åsikten att det måste finnas ett sätt att förhålla sig till barn där man varken a) är en curlingförälder som fungerar som en dygnsöppen seveneleven för sitt barn eller b) behandlar sitt barn respektlöst i ord och handling.
Jag vill vara en förälder som tar sitt ansvar som förälder, men jag vill också behandla mitt barn med samma respekt och empati som jag behandlar min man, mina vänner, mina föräldrar och mina kollegor. Barn är små människor och har samma känslor som stora sådana, det är min devis.
Utifrån detta ställningstagande är det lätt för mig att utse den danska familjeterapeuten Jesper Juul till min ledstjärna i trotsmörkret. I kväll har jag läst om hans coachningar av familjer med problem på Vi föräldrars hemsida. Det var fantastisk läsning som levererade den ena aha-upplevelsen efter den andra.
Jag kunde inte låta bli att läsa valda stycken högt för käre maken. Han kämpade vid tillfället med någon synnerligen svår boss i nya Solid Snake för PS3, så frågan är exakt hur mycket han uppfattade, men han hummade instämmande i alla fall.
Jag känner mig stärkt. Tack, herr Juul.
Vi trodde från början att vi skulle komma undan med det säkra kortet; att stå fast vid vad man bestämt och inte ge efter för tjat/skrik/vansinnig unge på golvet i affären. Och visst, det hade säkert blivit etter värre om vi inte stått på oss och varit så envisa som vi varit. Men det har i ärlighetens namn inte gått så himla bra heller. Det känns som om varenda eviga dag är en rad bataljer.
Jag ska direkt erkänna att jag inte är så förtjust i "nanny-metoderna" på TV. Jag är av åsikten att det måste finnas ett sätt att förhålla sig till barn där man varken a) är en curlingförälder som fungerar som en dygnsöppen seveneleven för sitt barn eller b) behandlar sitt barn respektlöst i ord och handling.
Jag vill vara en förälder som tar sitt ansvar som förälder, men jag vill också behandla mitt barn med samma respekt och empati som jag behandlar min man, mina vänner, mina föräldrar och mina kollegor. Barn är små människor och har samma känslor som stora sådana, det är min devis.
Utifrån detta ställningstagande är det lätt för mig att utse den danska familjeterapeuten Jesper Juul till min ledstjärna i trotsmörkret. I kväll har jag läst om hans coachningar av familjer med problem på Vi föräldrars hemsida. Det var fantastisk läsning som levererade den ena aha-upplevelsen efter den andra.
Jag kunde inte låta bli att läsa valda stycken högt för käre maken. Han kämpade vid tillfället med någon synnerligen svår boss i nya Solid Snake för PS3, så frågan är exakt hur mycket han uppfattade, men han hummade instämmande i alla fall.
Jag känner mig stärkt. Tack, herr Juul.
fredag 8 maj 2009
Familjen Björnström goes Svensson
I kväll är vi så Svensson att det nästan är otäckt. Vi började med att fara till COOP forum och där inhandla tacos. Redan där scorade vi oerhörda svensson-poäng. Det kändes som om det var vi och hälften av alla Umeås barnfamiljer som trängdes runt tacohyllan och diskussionerna gick höga kring om vi skulle köpa Chunky salsa eller Rio grande medium hot sauce.
Under tiden jag och dottern väntade i kassan sprang maken över på bolaget och köpte den obligatoriska fredags-Carlsberg-Hofen som herr och fru Svensson... eh, Björnström ska inmundiga när dottern gått och lagt sig.
Sedan begav vi oss till Godishuset där andra hälften av Umeås barnfamiljer höll till. Efter inköp av stora mängder lösgodis (gottedag idag!) cyklade vi hem. Det var väl det enda icke-Svensson-aktiga, att vi cyklade och inte tryckte in oss själva och alla påsar i bilen. Lika bra det, jag hade inte velat vistas i bil på COOP forums parkering en sen fredagseftermiddag.
Nu har vi ätit våra tacos och nu stundar tittning av semifinalen i hockeyn. Sverige mot Kanada. Maken laddar genom att spela samma match på PS3 mot någon kanadick, och om det är något att gå efter så går det åt helvete, för maken förlorade just på straffar. Vi hoppas på ett bättre resultat i verkligheten.
Kunde vara vi.
Under tiden jag och dottern väntade i kassan sprang maken över på bolaget och köpte den obligatoriska fredags-Carlsberg-Hofen som herr och fru Svensson... eh, Björnström ska inmundiga när dottern gått och lagt sig.
Sedan begav vi oss till Godishuset där andra hälften av Umeås barnfamiljer höll till. Efter inköp av stora mängder lösgodis (gottedag idag!) cyklade vi hem. Det var väl det enda icke-Svensson-aktiga, att vi cyklade och inte tryckte in oss själva och alla påsar i bilen. Lika bra det, jag hade inte velat vistas i bil på COOP forums parkering en sen fredagseftermiddag.
Nu har vi ätit våra tacos och nu stundar tittning av semifinalen i hockeyn. Sverige mot Kanada. Maken laddar genom att spela samma match på PS3 mot någon kanadick, och om det är något att gå efter så går det åt helvete, för maken förlorade just på straffar. Vi hoppas på ett bättre resultat i verkligheten.
Kunde vara vi.
Plugg, plugg och åter plugg (och lite reflektioner över hälsan)
Har just skickat in sista inlämningsuppgiften. Skönt att ha dem ur världen, den sista var dessutom en vecka försenad på grund av sjukdom och deklarationer som råkade komma emellan. Nu är det bara att ta nya tag och börja råplugga till slutprovet om en och en halv vecka.
I förrgår satt jag och läste om buksjukdomar. Då stötte jag på begreppet fistlar. Det verkar vara en hemskt obehaglig åkomma som jag hoppas att jag aldrig behöver få.
En viktig lärdom jag fått av den här kursen är att min syn på sjukdom har förändrats. Jag har säkerligen varit ganska naiv och har många gånger tänkt att "nu för tiden kan de ju bota det mesta så även om man skulle få cancer eller behöva en ny njure eller så så går det nog ganska bra, jag menar dagens sjukvård... osv". Nu har jag förstått hur mycket komplikationer och hemskheter allvarliga sjukdomar för med sig även om dagens sjukvård kan förhindra att man dör av dem.
Ta bara medicinerna. Det finns mediciner mot snart sagt allt och många fungerar utmärkt mot själva sjukdomen, men de för med sig biverkningar som i sig kan upplevas som en sjukdom. Det är ingen dans på rosor att leva med ett transplanterat organ, gå på cellgifter eller dialys, eller att leva med HIV eller hepatit, även om sjukvården kan rädda ens liv. Det påverkar hela ens liv ändå.
Jag hoppas jag och alla mina nära och kära får hålla sig friska, allra helst tills vi dör.
I förrgår satt jag och läste om buksjukdomar. Då stötte jag på begreppet fistlar. Det verkar vara en hemskt obehaglig åkomma som jag hoppas att jag aldrig behöver få.
En viktig lärdom jag fått av den här kursen är att min syn på sjukdom har förändrats. Jag har säkerligen varit ganska naiv och har många gånger tänkt att "nu för tiden kan de ju bota det mesta så även om man skulle få cancer eller behöva en ny njure eller så så går det nog ganska bra, jag menar dagens sjukvård... osv". Nu har jag förstått hur mycket komplikationer och hemskheter allvarliga sjukdomar för med sig även om dagens sjukvård kan förhindra att man dör av dem.
Ta bara medicinerna. Det finns mediciner mot snart sagt allt och många fungerar utmärkt mot själva sjukdomen, men de för med sig biverkningar som i sig kan upplevas som en sjukdom. Det är ingen dans på rosor att leva med ett transplanterat organ, gå på cellgifter eller dialys, eller att leva med HIV eller hepatit, även om sjukvården kan rädda ens liv. Det påverkar hela ens liv ändå.
Jag hoppas jag och alla mina nära och kära får hålla sig friska, allra helst tills vi dör.
onsdag 6 maj 2009
Vilken cirkus!
Idag är en allt annat än bra dag, så här långt.
Vår kära dotter sover fortfarande i vår säng efter alla magsjukor eftersom vi inte hunnit rengöra hennes kräkbefläckade madrass. Detta visade sig ödesdigert.
Jag väcktes klockan halv fem i morse av att dottern riktade en välriktad spark mot min kind. Sen boxade hon mig medan jag försökte vakna och förstå vad som hände. När jag väl kommit till sans fick jag ett utbrott som hette duga och försökte i stigande decibel tala om för dottern att det är väldigt fel att slå och sparka, att jag absolut inte vill att hon ska hålla på med dylika aktiviteter och fram för allt inte klockan halv fem på morgonen.
Dotterns reaktion blev glada skratt, hon hade ju lyckats väl i sitt syfte att väcka sin mor.
Jag fräste till slut att "då går jag någon annanstans och sover" varpå jag klampade ner och lade mig i soffan. Kort därpå måste hon ha utsatt sin far för samma behandling, för jag hörde hans missnöjda morrande, och till slut kom de båda ner för trappan, dottern glad och nöjd, fadern betydligt mindre glad och nöjd.
Vi slog på en film och inom en halv timme sov hela familjen utspridda i sofforna. Klockan tio vaknade vi och var helt ur rytm. Särskilt kära dotra. Hon var missnöjd med allt utom sin leverpastejsmörgås. I övrigt totalsågade hon alla mina och makens insatser. Lunchen var fel, tröjan var fel, vantarna likaså. Allt var fel.
Till slut lyckades vi efter påklädning i stil med brottningsmatch få ner henne i cykelkärran, och maken for iväg med henne till dagmamman. Väl där var hon så klart ett helt annat (välartat) barn. Typiskt.
Det känns nästan lite skönt att jag ska jobba kväll i kväll.
Vår kära dotter sover fortfarande i vår säng efter alla magsjukor eftersom vi inte hunnit rengöra hennes kräkbefläckade madrass. Detta visade sig ödesdigert.
Jag väcktes klockan halv fem i morse av att dottern riktade en välriktad spark mot min kind. Sen boxade hon mig medan jag försökte vakna och förstå vad som hände. När jag väl kommit till sans fick jag ett utbrott som hette duga och försökte i stigande decibel tala om för dottern att det är väldigt fel att slå och sparka, att jag absolut inte vill att hon ska hålla på med dylika aktiviteter och fram för allt inte klockan halv fem på morgonen.
Dotterns reaktion blev glada skratt, hon hade ju lyckats väl i sitt syfte att väcka sin mor.
Jag fräste till slut att "då går jag någon annanstans och sover" varpå jag klampade ner och lade mig i soffan. Kort därpå måste hon ha utsatt sin far för samma behandling, för jag hörde hans missnöjda morrande, och till slut kom de båda ner för trappan, dottern glad och nöjd, fadern betydligt mindre glad och nöjd.
Vi slog på en film och inom en halv timme sov hela familjen utspridda i sofforna. Klockan tio vaknade vi och var helt ur rytm. Särskilt kära dotra. Hon var missnöjd med allt utom sin leverpastejsmörgås. I övrigt totalsågade hon alla mina och makens insatser. Lunchen var fel, tröjan var fel, vantarna likaså. Allt var fel.
Till slut lyckades vi efter påklädning i stil med brottningsmatch få ner henne i cykelkärran, och maken for iväg med henne till dagmamman. Väl där var hon så klart ett helt annat (välartat) barn. Typiskt.
Det känns nästan lite skönt att jag ska jobba kväll i kväll.
måndag 4 maj 2009
Färdigdeklarerat!
Vi sköt det framför oss. Vi gruvade oss. I sista minuten tog vi tag i saken, jag och maken. Jag talar förstås om deklarationen, med tillhörande bilaga för näringsverksamhet och moms (när ska enskilda företagare få en förenklad version?).
Dottern lämnades till dagmamman. Maken bryggde en stor kanna kaffe. Blanketter var utskrivna, de flesta i flera exemplar eftersom vi kallt räknade med att göra fel flera gånger. De lades ut i högar på golvet.
Vi började räkna och stämma av. Det gick bra. Vi skrev in alla nuffror i rutorna på blanketterna. Bortsett från ett par mindre bryderier och ett enda samtal till skattemyndigheten gick det också alldeles utmärkt. Vi fyllde i allt på skatteverkets hemsida. Gröna bockar överallt. Det fungerade! En snabb koll på klockan visade att det tagit tre och en halv timme i anspråk.
Lite bättre jobbat än förra året.
Inte lika svårt den här gången.
Dottern lämnades till dagmamman. Maken bryggde en stor kanna kaffe. Blanketter var utskrivna, de flesta i flera exemplar eftersom vi kallt räknade med att göra fel flera gånger. De lades ut i högar på golvet.
Vi började räkna och stämma av. Det gick bra. Vi skrev in alla nuffror i rutorna på blanketterna. Bortsett från ett par mindre bryderier och ett enda samtal till skattemyndigheten gick det också alldeles utmärkt. Vi fyllde i allt på skatteverkets hemsida. Gröna bockar överallt. Det fungerade! En snabb koll på klockan visade att det tagit tre och en halv timme i anspråk.
Lite bättre jobbat än förra året.
Inte lika svårt den här gången.
fredag 1 maj 2009
Influensa mig hit och influensa mig dit
Ingen som inte är bosatt under en sten eller inne i en mycket liten garderob (fast till och med då har man väl tillgång till mobilt internet nu för tiden) har väl missat att vi har en influensapandemi in the making. Nya fall utreds och det verkar troligt att den här sjukdomen kommer att spridas över hela världen fortare än man kan säga semesterresa.
Enligt smittskyddsinstitutet är det här en helt ny typ av influensa och därmed är så gott som ingen immun mot den. Massor av människor kommer att bli sjuka. Det är så klart ett problem. Det kommer att orsaka trubbel på arbetsplatser att många är sjuka samtidigt. Tur att influensan sammanfaller med finanskrisen så det finns massor av arbetslösa potentiella vikarier - skynda att skola in folk, är mitt förslag.
Men det övergår mitt förstånd att vanligt folk får panik över den här sjukdomen. Det är en helt vanlig influensa, vad gäller symptom. De allra flesta som får influensa upplever det som en jobbig förkylning med feber och eventuellt diarré. Ingenting en frisk människa inte klarar av. Jag har haft influensa ett par gånger i mitt liv och jag mår alldeles utmärkt. Inga men.
De som är extra känsliga (gamla och sjuka) kan få något av de läkemedel som faktiskt visat sig verksamma mot influensan i förebyggande syfte. Nu gäller det bara att staten ser till att detta fungerar.
Jag tycker det är synd att sånt här alltid ska blåsas upp och ur proportion. Besvärligt för samhället ett tag, javisst. Fara för massdöd? Nej.
Läste för övrigt att svininfluensan bytt namn till den nya influensan. Vilket oerhört kreativt namn. Den fick visst inte heta mexikoinfluensan, för då kände sig mexikanerna utpekade. Löjligt.
För den som vill ha lite saklig information rekommenderar jag denna sida.
Enligt smittskyddsinstitutet är det här en helt ny typ av influensa och därmed är så gott som ingen immun mot den. Massor av människor kommer att bli sjuka. Det är så klart ett problem. Det kommer att orsaka trubbel på arbetsplatser att många är sjuka samtidigt. Tur att influensan sammanfaller med finanskrisen så det finns massor av arbetslösa potentiella vikarier - skynda att skola in folk, är mitt förslag.
Men det övergår mitt förstånd att vanligt folk får panik över den här sjukdomen. Det är en helt vanlig influensa, vad gäller symptom. De allra flesta som får influensa upplever det som en jobbig förkylning med feber och eventuellt diarré. Ingenting en frisk människa inte klarar av. Jag har haft influensa ett par gånger i mitt liv och jag mår alldeles utmärkt. Inga men.
De som är extra känsliga (gamla och sjuka) kan få något av de läkemedel som faktiskt visat sig verksamma mot influensan i förebyggande syfte. Nu gäller det bara att staten ser till att detta fungerar.
Jag tycker det är synd att sånt här alltid ska blåsas upp och ur proportion. Besvärligt för samhället ett tag, javisst. Fara för massdöd? Nej.
Läste för övrigt att svininfluensan bytt namn till den nya influensan. Vilket oerhört kreativt namn. Den fick visst inte heta mexikoinfluensan, för då kände sig mexikanerna utpekade. Löjligt.
För den som vill ha lite saklig information rekommenderar jag denna sida.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)