Anne före jul: startvikt minus åtta kilo.
Anne efter julmat, julgodis, julmatsrester och julmust: startvikt minus sex kilo.
Slutsats: Julen betydde 14.000 kalorier för många, från och med nu är det back to normal med nyttigmat och träning. Men det var värt det.
tisdag 30 december 2008
lördag 27 december 2008
Julklappsskörd
Jag är mycket nöjd med mina julklappar i år. Min käre make gav mig, helt enligt min önskning, säsong fyra och fem av Vänner.
Av mina föräldrar fick jag två skönlitterära böcker, två böcker om barnuppfostran och en väldigt fin fotobok med bilder på dottern från hennes första levnadsår.
Jag vill härmed meddela att jag gärna mottager en sådan i julklapp varje år inom överskådlig framtid. Vi kan göra en deal: vi får en fotobok och ni får en kalender? Okej?
Dessutom fick jag en riktigt snygg klocka av mor och far:
Av mina föräldrar fick jag två skönlitterära böcker, två böcker om barnuppfostran och en väldigt fin fotobok med bilder på dottern från hennes första levnadsår.
Jag vill härmed meddela att jag gärna mottager en sådan i julklapp varje år inom överskådlig framtid. Vi kan göra en deal: vi får en fotobok och ni får en kalender? Okej?
Dessutom fick jag en riktigt snygg klocka av mor och far:
Jag är mycket, mycket nöjd.
fredag 26 december 2008
Körslaget
I kväll satt jag på jobbet och såg körslaget med min kära kollega Victoria. Följande funderingar infann sig:
- Är Gry Forsell gravid? Jag följer inte med så ordentligt i den svenska kändiselitens senaste göranden och låtanden så jag har ingen aning. Någon som vet? Hur som helst såg det ut som om klänningen hade till uppgift att dölja en begynnande mage. Hade den inte det måste det ha varit praoelever på TV4:s kostymavdelning.
- Körledarna är vad man kunde vänta sig, dvs. ett gäng etablerade schlagerartister,etablerade tv-personligheter och en före detta IDOL-deltagare. Men geografiskt tycker jag det är dålig variation, västkusten är rätt överrepresenterad med Uddevalla, Göteborg, Borås och Falkenberg.
- Någon som betvivlar att Robert Wells kommer att vinna?
Den som vill veta mer om årets körer och se Grys klänning på bild kan titta på Aftonbladets rapportering här.
- Är Gry Forsell gravid? Jag följer inte med så ordentligt i den svenska kändiselitens senaste göranden och låtanden så jag har ingen aning. Någon som vet? Hur som helst såg det ut som om klänningen hade till uppgift att dölja en begynnande mage. Hade den inte det måste det ha varit praoelever på TV4:s kostymavdelning.
- Körledarna är vad man kunde vänta sig, dvs. ett gäng etablerade schlagerartister,etablerade tv-personligheter och en före detta IDOL-deltagare. Men geografiskt tycker jag det är dålig variation, västkusten är rätt överrepresenterad med Uddevalla, Göteborg, Borås och Falkenberg.
- Någon som betvivlar att Robert Wells kommer att vinna?
Den som vill veta mer om årets körer och se Grys klänning på bild kan titta på Aftonbladets rapportering här.
Long time, no see
Nu är jag tillbaka från julens radioskugga. Jag har förstås haft alla möjligheter i världen att vistas på internätet, men har faktiskt valt bort det till fördel för att umgås med min familj, som i all kompletthet har funnits under vårt tak de senaste dagarna.
Och det har varit så skönt.
När jag precis hade flyttat hemifrån och åren som följde på det tyckte jag det var mycket skönt att ha mina föräldrar på avstånd. Jag fick i lugn och ro grundlägga mitt eget liv och formge min egen tillvaro, egna vanor, traditioner och värderingar. Men nu när jag känner att jag har ett liv som är mitt skulle jag gärna ha dem en aning närmare.
Mina föräldrar bor i Danmark, sedan vi fick dottern som agerar morföräldermagnet syns vi som regel fyra gånger per år. Och det känns som om det är alldeles för lite.
Jag vill inte bo granne med dem, men de skulle gärna få finnas på bekvämt avstånd. Kanske på ett annat område här i stan? De pratar om att flytta upp när de går i pension, men det är långt dit. Åtminstone sex år, kanske till och med nio.
Jag förstår skälen till varför det blivit så här, jag är född ur en nomadisk släkt där folk som regel aldrig dött på samma plats som de föddes, men när vi är tillsammans som vi varit under dessa dagar märker jag hur hel det får mig att känna mig.
Att ha dem man älskar mest hos sig samtidigt är en ynnest.
Och det har varit så skönt.
När jag precis hade flyttat hemifrån och åren som följde på det tyckte jag det var mycket skönt att ha mina föräldrar på avstånd. Jag fick i lugn och ro grundlägga mitt eget liv och formge min egen tillvaro, egna vanor, traditioner och värderingar. Men nu när jag känner att jag har ett liv som är mitt skulle jag gärna ha dem en aning närmare.
Mina föräldrar bor i Danmark, sedan vi fick dottern som agerar morföräldermagnet syns vi som regel fyra gånger per år. Och det känns som om det är alldeles för lite.
Jag vill inte bo granne med dem, men de skulle gärna få finnas på bekvämt avstånd. Kanske på ett annat område här i stan? De pratar om att flytta upp när de går i pension, men det är långt dit. Åtminstone sex år, kanske till och med nio.
Jag förstår skälen till varför det blivit så här, jag är född ur en nomadisk släkt där folk som regel aldrig dött på samma plats som de föddes, men när vi är tillsammans som vi varit under dessa dagar märker jag hur hel det får mig att känna mig.
Att ha dem man älskar mest hos sig samtidigt är en ynnest.
fredag 19 december 2008
En trött men nöjd liten tjej (och far)
Idag var maken och dottern med hela dagmammegruppen på Leos lekland.
Dottern har badat bollbad, åkt rutschkanor, hoppat i hoppborg, cyklat på trehjuling, spelat innebandy, krupit i tunnlar och skrattat konstant under tiden. Hon är helt slut.
Maken har följt med henne. Han har fått bollar i huvudet, åkt rutschkanor, hoppat i hoppborg, styrt trehjulingar, spelat innebandy, krupit i tunnlar och gått framåtböjd hela dagen i en klätterställning stor som en fotbollsplan. Han är lika slut han.
Dottern har badat bollbad, åkt rutschkanor, hoppat i hoppborg, cyklat på trehjuling, spelat innebandy, krupit i tunnlar och skrattat konstant under tiden. Hon är helt slut.
Maken har följt med henne. Han har fått bollar i huvudet, åkt rutschkanor, hoppat i hoppborg, styrt trehjulingar, spelat innebandy, krupit i tunnlar och gått framåtböjd hela dagen i en klätterställning stor som en fotbollsplan. Han är lika slut han.
måndag 15 december 2008
Paret Gud glömde
Jag läste just i Aftonbladet att Per-Arne Ylipää (hotellägaren från min forna hemby som gjorde sig semikänd för svenska folket som supersliskig kärlekssökare i "Frusna män söker kärlek" härom vintern) nu har kommit till slutaudition för TV-programmet där Linda Rosing ska hitta den rätte. Tydligen gick det inget vidare för herr Ylipää i den första TV-satsningen, så nu önskar han få göra ett nytt försök.
Så här säger han om Linda: "Jag blev intresserad när jag började läsa hennes blogg. Linda är en riktig jordnära tjej. Hon längtar efter kärlek och trygghet precis som jag. Och så är hon snygg och vacker med jättemycket utstrålning, jag gillar det".
Jaså, minsann.
Jag tror det uttalandet säger mer om Per-Arne än om Linda Rosing.
Så här säger han om Linda: "Jag blev intresserad när jag började läsa hennes blogg. Linda är en riktig jordnära tjej. Hon längtar efter kärlek och trygghet precis som jag. Och så är hon snygg och vacker med jättemycket utstrålning, jag gillar det".
Jaså, minsann.
Jag tror det uttalandet säger mer om Per-Arne än om Linda Rosing.
Here we go again...
Nu är dottern sjuk igen. Maken ringde mig på jobbet i eftermiddags och berättade att dagmamman ringt och bett honom hämta vårt lilla hjärtegryn eftersom hon fått feber. När jag kom hem var det en mosig liten dam som satt i pappas knä i soffan. Hon somnade kort därpå, men har nu vaknat och mår för tillfället en smula bättre.
Maken har varit på COOP och kom hem med Shrek 1 och 2 till sjuklingen. Nu har hon och jag bäddat ner oss i soffan framför ettan. Det blir nog en lång kväll och natt.
Maken har varit på COOP och kom hem med Shrek 1 och 2 till sjuklingen. Nu har hon och jag bäddat ner oss i soffan framför ettan. Det blir nog en lång kväll och natt.
fredag 12 december 2008
Luciafirande
I morse steg familjen Björnström upp alldeles för tidigt. Dottern vaknade redan halv sex, och det var ingen större idé att försöka få henne att somna om eftersom hon hade luciatåg med dagmammorna klockan kvart över sju.
Dottern ikläddes en liten tomteflickeoutfit och vi travade iväg till Ersboda folkets hus.
Dottern blev eld och lågor över möjligheten att få springa runt i en jättestor lokal med alla de andra barnen och gjorde lyckligt just detta ända tills hon och en annan liten tjej krockade. Då var det slut på dotterns goda humör och endast pappas famn dög.
Maken fick snällt följa med upp på scen och sitta där med dottern, eftersom det var villkoret för att hon skulle stå där uppe överhuvudtaget. Tyvärr satte de sig i fel hörn, så när jag försökte föreviga det stora ögonblicket på film försvann de ibland bakom ett draperi. Dottern sjöng i alla fall entusiastiskt med i "midnatt råder" och viftade med sitt elljus.
Till råga på allt hann maken drabbas av migrän under de ca åtta minuter han vistades på scen och dottern grät och skrek av överstimulans så fort framträdandet var över, så vi skippade fikat och gick direkt hem. Inte helt och hållet lyckat.
Det är såna här gånger jag ihärdigt muttrar mitt mantra: "Jag behöver inte vara en perfekt förälder, bara tillräckligt bra". Nästa år blir det förhoppningsvis bättre.
Dottern ikläddes en liten tomteflickeoutfit och vi travade iväg till Ersboda folkets hus.
Dottern blev eld och lågor över möjligheten att få springa runt i en jättestor lokal med alla de andra barnen och gjorde lyckligt just detta ända tills hon och en annan liten tjej krockade. Då var det slut på dotterns goda humör och endast pappas famn dög.
Maken fick snällt följa med upp på scen och sitta där med dottern, eftersom det var villkoret för att hon skulle stå där uppe överhuvudtaget. Tyvärr satte de sig i fel hörn, så när jag försökte föreviga det stora ögonblicket på film försvann de ibland bakom ett draperi. Dottern sjöng i alla fall entusiastiskt med i "midnatt råder" och viftade med sitt elljus.
Till råga på allt hann maken drabbas av migrän under de ca åtta minuter han vistades på scen och dottern grät och skrek av överstimulans så fort framträdandet var över, så vi skippade fikat och gick direkt hem. Inte helt och hållet lyckat.
Det är såna här gånger jag ihärdigt muttrar mitt mantra: "Jag behöver inte vara en perfekt förälder, bara tillräckligt bra". Nästa år blir det förhoppningsvis bättre.
torsdag 11 december 2008
Nu vet jag vad det var!
Maken kom just på vad det roliga var! Jag återger nedan meningsutbytet mellan makarna Björnström:
Maken halar fram sin nya börs. Hustrun beskådar nyförvärvet.
Hustrun: - Vilken gullig liten börs du har skaffat dig!
Maken: - Ja, det är praktiskt med en sån här (pekar på den tillhörande kedjan som löper från börsen till jeanshällan), man riskerar inte att tappa den.
Hustrun: - Ja, och så är det såna där körsbär på den (hustrun säger detta med lätt road ton, hon tycker det är lustigt att hennes man hårdrockaren har valt en plånbok med fruktmotiv).
Maken (upprört): Det är inte körsbär! Det står ju Texas chainsaw massacre här! Det är blod!
Maken lägger indignerat tillbaka börsen i bakfickan. Hustrun skrattar så hon gråter.
Visst ser de ut som körsbär?
Maken halar fram sin nya börs. Hustrun beskådar nyförvärvet.
Hustrun: - Vilken gullig liten börs du har skaffat dig!
Maken: - Ja, det är praktiskt med en sån här (pekar på den tillhörande kedjan som löper från börsen till jeanshällan), man riskerar inte att tappa den.
Hustrun: - Ja, och så är det såna där körsbär på den (hustrun säger detta med lätt road ton, hon tycker det är lustigt att hennes man hårdrockaren har valt en plånbok med fruktmotiv).
Maken (upprört): Det är inte körsbär! Det står ju Texas chainsaw massacre här! Det är blod!
Maken lägger indignerat tillbaka börsen i bakfickan. Hustrun skrattar så hon gråter.
Visst ser de ut som körsbär?
Attans!
Idag när jag och maken lunchade på Lobbyn så sade han något jätteroligt som fick mig att skratta nåt helt enormt och jag tänkte genast "det här måste jag skriva på bloggen".
Men nu, när jag är hemma och dottern sover och jag kan blogga i fred och ro så har jag förstås glömt vad det var. Jag har frågat maken men han minns inte heller.
Nu kommer jag att tänka på det här tills jag somnar.
Men nu, när jag är hemma och dottern sover och jag kan blogga i fred och ro så har jag förstås glömt vad det var. Jag har frågat maken men han minns inte heller.
Nu kommer jag att tänka på det här tills jag somnar.
tisdag 9 december 2008
Listor om åtta
Idag tittade jag in på Ewas blogg, och möttes av en bloggutmaning i form av listor. Jag älskar listor. Eftersom Ewa utmanade alla som läste inlägget att göra egna listor valde jag att känna mig väldigt träffad, så här är mina varianter.
8 favoritprogram
1. Desperate housewives
2. Lost
3. Vänner (gammal kärlek rostar aldrig)
4. CSI (men bara till Grissom slutar)
5. Sex and the city
6. Grey's anatomy
7. House
8. Late night with Conan O'Brien (och snart med Jimmy Fallon, yuippeeee!)
8 saker jag gjorde igår
1. Hade en ledig dag.
2. Byggde en snögubbe med min dotter.
3. Badade sagda dotter.
4. Bloggade om dessa båda händelser.
5. Pratade i telefon med väninna och föräldrar.
6. Lagade och åt hemgjorda köttbullar i tomatsås. Supergott.
7. Läste "Året runt med Rasmus Nalle" för dottern för 976.543:e gången.
8. Diskuterade världens framtid med maken och makens gode vän.
8 saker jag ser fram emot
1. Julen i allmänhet.
2. Att mina föräldrar kommer och hälsar på.
3. Vinkväll med Josefine på fredag.
4. Lägga mig i sängen och läsa Harry Potter i kväll innan jag somnar.
5. Att gnugga näsor med dottern nästa gång. Det är så mysigt!
6. Nästa gång jag får sovmorgon. Osäkert när det blir av, dock.
7. Att dottern blir så stor att hon slutar ta saker hon inte får leka med.
8. Åka till Kiruna i mars och få en dos riktig vårvinter.
8 favoritrestauranger
1. Den fula ankungen (Den grimme ælling) i Köpenhamn. Ät deras lunchbuffé, den är himmelsk.
2. En kinarestaurang på övervåningen nära Queensway tunnelbanestation i London, som jag och min far råkade hamna på för tolv år sedan. Jag minns inte vad den hette, men de hade gudagod mat.
3. "Lufsens" restaurang i Rom. Den ligger i närheten av piazza Navona i en liten gränd, och ägaren ser precis ut som han i Lady&Lufsen. Rödvitrutiga dukar, uteservering, väldigt smarrig saltimboca.
4. Gandhi i Umeå. Favoriten på hemmaplan. Äter nästan alltid kyckling Thali eller Korma.
5. Lobbyn i Umeå. Åt lunch där i dag, för första gången. Teryakikycklinglasagne låter konstigt, men det var så gott att jag nästan dog. Tillbehör bestående av rostat, mörkt bröd, sallad, bulgur med grönsaker, färsk vattenmelon, färsk ananas och turkisk youghurt var pricken över i-et. Dessutom kändes hela restaurangen väldigt fräsch.
6. Loussapizzan i Kiruna. Suovaspizzan går inte av för hackor. Man äter dock inte på Loussapizzan, man tar med.
7. En italiensk restaurang nära Tivoli i Köpenhamn. God mat, fina lokaler, otroligt trevlig, italiensk personal som tyckte det var jätteroligt att vi hade med oss vår halvår-gamla dotter och gullade med henne i stället för att se oss som ett problem. Maken talar fortfarande lyriskt om sin huvudrätt.
8. Pizzeria Maddalena i Rom. Ligger på piazzan framför Pantheon. En scen i någon av Ocean's-filmerna utspelar sig på deras uteservering. Deras pizza är nog den godaste jag någonsin ätit.
8 saker på min önskelista
1. Ett armbandsur
2. Vänner-box (saknar säsong 4-10)
3. Nya jeans
4. Barnvakt
5. En hammock
6. Ny säng
7. Böckerna Hurin's barn samt Sagan om konungens återkomst (nyöversättningen)
8. Anton Corbijns coffeetablebook U2&I
8 favoritprogram
1. Desperate housewives
2. Lost
3. Vänner (gammal kärlek rostar aldrig)
4. CSI (men bara till Grissom slutar)
5. Sex and the city
6. Grey's anatomy
7. House
8. Late night with Conan O'Brien (och snart med Jimmy Fallon, yuippeeee!)
8 saker jag gjorde igår
1. Hade en ledig dag.
2. Byggde en snögubbe med min dotter.
3. Badade sagda dotter.
4. Bloggade om dessa båda händelser.
5. Pratade i telefon med väninna och föräldrar.
6. Lagade och åt hemgjorda köttbullar i tomatsås. Supergott.
7. Läste "Året runt med Rasmus Nalle" för dottern för 976.543:e gången.
8. Diskuterade världens framtid med maken och makens gode vän.
8 saker jag ser fram emot
1. Julen i allmänhet.
2. Att mina föräldrar kommer och hälsar på.
3. Vinkväll med Josefine på fredag.
4. Lägga mig i sängen och läsa Harry Potter i kväll innan jag somnar.
5. Att gnugga näsor med dottern nästa gång. Det är så mysigt!
6. Nästa gång jag får sovmorgon. Osäkert när det blir av, dock.
7. Att dottern blir så stor att hon slutar ta saker hon inte får leka med.
8. Åka till Kiruna i mars och få en dos riktig vårvinter.
8 favoritrestauranger
1. Den fula ankungen (Den grimme ælling) i Köpenhamn. Ät deras lunchbuffé, den är himmelsk.
2. En kinarestaurang på övervåningen nära Queensway tunnelbanestation i London, som jag och min far råkade hamna på för tolv år sedan. Jag minns inte vad den hette, men de hade gudagod mat.
3. "Lufsens" restaurang i Rom. Den ligger i närheten av piazza Navona i en liten gränd, och ägaren ser precis ut som han i Lady&Lufsen. Rödvitrutiga dukar, uteservering, väldigt smarrig saltimboca.
4. Gandhi i Umeå. Favoriten på hemmaplan. Äter nästan alltid kyckling Thali eller Korma.
5. Lobbyn i Umeå. Åt lunch där i dag, för första gången. Teryakikycklinglasagne låter konstigt, men det var så gott att jag nästan dog. Tillbehör bestående av rostat, mörkt bröd, sallad, bulgur med grönsaker, färsk vattenmelon, färsk ananas och turkisk youghurt var pricken över i-et. Dessutom kändes hela restaurangen väldigt fräsch.
6. Loussapizzan i Kiruna. Suovaspizzan går inte av för hackor. Man äter dock inte på Loussapizzan, man tar med.
7. En italiensk restaurang nära Tivoli i Köpenhamn. God mat, fina lokaler, otroligt trevlig, italiensk personal som tyckte det var jätteroligt att vi hade med oss vår halvår-gamla dotter och gullade med henne i stället för att se oss som ett problem. Maken talar fortfarande lyriskt om sin huvudrätt.
8. Pizzeria Maddalena i Rom. Ligger på piazzan framför Pantheon. En scen i någon av Ocean's-filmerna utspelar sig på deras uteservering. Deras pizza är nog den godaste jag någonsin ätit.
8 saker på min önskelista
1. Ett armbandsur
2. Vänner-box (saknar säsong 4-10)
3. Nya jeans
4. Barnvakt
5. En hammock
6. Ny säng
7. Böckerna Hurin's barn samt Sagan om konungens återkomst (nyöversättningen)
8. Anton Corbijns coffeetablebook U2&I
måndag 8 december 2008
Bra luktsinne?
Scen: Badrummet, söndag kväll. Dottern badar badkar, den ömma modern ska just till att schamponera dotterns hår.
Modern: Nu ska vi sätta äppelschampo i håret, det luktar gott!
Dottern: Lukta BAJS.
Dåligt betyg för Wellas barnschampo, med andra ord.
Modern: Nu ska vi sätta äppelschampo i håret, det luktar gott!
Dottern: Lukta BAJS.
Dåligt betyg för Wellas barnschampo, med andra ord.
En hyfsad morsa
Idag försökte jag vara en sån förälder som jag vill vara under vinterdagar. Jag bylsade på dottern och mig själv och gick ut på gården med syfte att göra en snögubbe. Det gick så där.
Snögubben blev inte vare sig stor eller snygg, men den fick morotsnäsa, som sig bör. Fast det var mest jag som byggde, om jag ska vara ärlig. Dottern sprang mest omkring i snön och skränade.
Sen ville dottern åka pulka, så jag drog henne. Vi hann runt kvarteret, så var vi plaskvåta av snöblandat regn.
Det var inte riktigt så jag ville att vår vintriga utelek skulle se ut, men jag gjorde i alla fall mitt bästa.
Snögubben blev inte vare sig stor eller snygg, men den fick morotsnäsa, som sig bör. Fast det var mest jag som byggde, om jag ska vara ärlig. Dottern sprang mest omkring i snön och skränade.
Sen ville dottern åka pulka, så jag drog henne. Vi hann runt kvarteret, så var vi plaskvåta av snöblandat regn.
Det var inte riktigt så jag ville att vår vintriga utelek skulle se ut, men jag gjorde i alla fall mitt bästa.
söndag 7 december 2008
Ärttricket
I går var dottern stört omöjlig när det kom till att äta middag. Hon grät, skrek, knuffade bestämt bort tallriken med pytt i panna och tjatade och tjatade om att hon ville ha en macka. Hon var fruktansvärt envis.
Det var jag också. Inga mackor utdelades.
Gråten och skriken fortsatte och fick förnyad kraft vid varje "Nej, det blir ingen macka". Till slut tvingade mina trumhinnor mig att komma på en lösning. Jag kom att tänka på att dottern är svag för gröna ärtor. Jag värmde några i micron och hällde ner dem i hennes mat.
Skriken tystnade. "Ättol!" utbrast dottern glatt och började äta. Efter en stund började även små pytt i panna-bitar att slinka ner och efter tjugo minuter var tallriken tom.
NB: Laga mat som passar med ärtor. Och klaga inte över ärtbajs vid byte av bajsblöja.
Det var jag också. Inga mackor utdelades.
Gråten och skriken fortsatte och fick förnyad kraft vid varje "Nej, det blir ingen macka". Till slut tvingade mina trumhinnor mig att komma på en lösning. Jag kom att tänka på att dottern är svag för gröna ärtor. Jag värmde några i micron och hällde ner dem i hennes mat.
Skriken tystnade. "Ättol!" utbrast dottern glatt och började äta. Efter en stund började även små pytt i panna-bitar att slinka ner och efter tjugo minuter var tallriken tom.
NB: Laga mat som passar med ärtor. Och klaga inte över ärtbajs vid byte av bajsblöja.
lördag 6 december 2008
Veckans topp fem: julrelaterat
Denna vecka är veckans topp fem väldigt tolkningsvänlig och individanpassad. Jag fick klagomål på att jag tvingade er att minnas enbart positiva barndomsminnen för ett tag sedan, så den här gången får ni göra lite som ni vill.
Eftersom det snart är jul är uppdraget följdaktligen att skapa en julrelaterad topp fem, men här kommer twisten; ni bestämmer vad ni vill lista. Enda förhållningsordern är att listan ska vara julrelaterad och lista det bästa eller sämsta med någonting. Det kan helt enkelt vara det bästa eller sämsta med julen, eller den bästa julmaten, de sämsta julklapparna ni fått... ja, ni kanske förstår upplägget.
Lämna gärna en kommentar nedan med en länk till ert inlägg så vi andra kan läsa.
Eftersom jag själv är en sån juloman listar jag så klart det bästa med julen.
5. Att det är så mycket ljus överallt. Ljusstakar, stjärnor, adventsljusstakar. Det enda jag inte gillar är lysande trädgårdstomtar och hus som är klädda i ljusslingor. Annars tycker jag det är underbart med alla ljuskällor efter oktober- och novembermörkret.
4. Julfilmer. Jag frossar gärna i film med jultema. Både gamla och nya klassiker som Polarexpressen, Grinchen och Det hände i New York och satirfilmer och komedier som Tomten är far till alla barnen och Bad Santa. Love actually ser jag minst två-tre gånger i december.
En bonus är julavsnitten av tv-serier.
Dessutom finns det filmer som Sagan om ringen som jag gärna ser i jultider.
3. Julgranen. Den förtjänar en helt egen punkt, så mycket älskar jag den. Vår gran är en salig blandning av pynt som jag haft med mig hemifrån, hjärtan min farfar klippt till med varsamma händer, fina saker jag valt ut med omsorg genom åren och snart tillkommer nog dotterns alster i form av smällkarameller och diverse tomtar.
2. Maten. Jag är inte uppvuxen med det svenska julbordet men har kommit att älska det och kan nu mera inte tänka mig en jul utan skinka, köttbullar, sill och lax. Allt är gott, allt är mina favoriter.
1. Den förväntansfulla stämningen. Jag är som ett barn på julafton. Jag vaknar med känslan av att det är en alldeles speciell dag. Jag väntar ivrigt på Kalle Anka (nej, jag är inte leds på Kalle). Jag skakar och klämmer på julklapparna. Nu har jag dessutom ett barn och får vara förväntansfull å hennes vägnar också. Underbart.
Eftersom det snart är jul är uppdraget följdaktligen att skapa en julrelaterad topp fem, men här kommer twisten; ni bestämmer vad ni vill lista. Enda förhållningsordern är att listan ska vara julrelaterad och lista det bästa eller sämsta med någonting. Det kan helt enkelt vara det bästa eller sämsta med julen, eller den bästa julmaten, de sämsta julklapparna ni fått... ja, ni kanske förstår upplägget.
Lämna gärna en kommentar nedan med en länk till ert inlägg så vi andra kan läsa.
Eftersom jag själv är en sån juloman listar jag så klart det bästa med julen.
5. Att det är så mycket ljus överallt. Ljusstakar, stjärnor, adventsljusstakar. Det enda jag inte gillar är lysande trädgårdstomtar och hus som är klädda i ljusslingor. Annars tycker jag det är underbart med alla ljuskällor efter oktober- och novembermörkret.
4. Julfilmer. Jag frossar gärna i film med jultema. Både gamla och nya klassiker som Polarexpressen, Grinchen och Det hände i New York och satirfilmer och komedier som Tomten är far till alla barnen och Bad Santa. Love actually ser jag minst två-tre gånger i december.
En bonus är julavsnitten av tv-serier.
Dessutom finns det filmer som Sagan om ringen som jag gärna ser i jultider.
3. Julgranen. Den förtjänar en helt egen punkt, så mycket älskar jag den. Vår gran är en salig blandning av pynt som jag haft med mig hemifrån, hjärtan min farfar klippt till med varsamma händer, fina saker jag valt ut med omsorg genom åren och snart tillkommer nog dotterns alster i form av smällkarameller och diverse tomtar.
2. Maten. Jag är inte uppvuxen med det svenska julbordet men har kommit att älska det och kan nu mera inte tänka mig en jul utan skinka, köttbullar, sill och lax. Allt är gott, allt är mina favoriter.
1. Den förväntansfulla stämningen. Jag är som ett barn på julafton. Jag vaknar med känslan av att det är en alldeles speciell dag. Jag väntar ivrigt på Kalle Anka (nej, jag är inte leds på Kalle). Jag skakar och klämmer på julklapparna. Nu har jag dessutom ett barn och får vara förväntansfull å hennes vägnar också. Underbart.
fredag 5 december 2008
Topp fem i morgon
Jag har helt glömt bort veckans topp fem idag (och förra veckan med jag vet och jag skäms), men den kommer i morgon i stället. Jag har ämnet klart och allt, så ni tre som brukar hänga på får snällt vänta...
Se det här!
Har precis i dag (på uppmaning av Tyskungen) besökt bloggen Ett liv i exil för första gången. Jag hinner knappt lägga till bloggen på Bloglovin' förrän det här poppar upp.
Här sitter jag nu med en tår i ögat och ler fånigt. Och tänker på att det ska bli ganska kul den dagen vi bestämmer oss för att försöka få ett barn till.
Här sitter jag nu med en tår i ögat och ler fånigt. Och tänker på att det ska bli ganska kul den dagen vi bestämmer oss för att försöka få ett barn till.
torsdag 4 december 2008
Nöjd
Hade lönesamtal i dag. Det gick bra. Mycket bra, till och med.
Jag och maken ska fira med lunch på stan. Indiskt, tror jag.
Jag och maken ska fira med lunch på stan. Indiskt, tror jag.
tisdag 2 december 2008
Tisdagstema: Nära
Idag är tisdagstemat nära. Jag kunde faktiskt inte bestämma mig utan har med två bidrag.
Det ena symboliserar närheten mellan mor och dotter.
Den andra visar hur något fult, ett stycke skräp, kan bli ganska vackert om man går riktigt nära.
Det ena symboliserar närheten mellan mor och dotter.
Den andra visar hur något fult, ett stycke skräp, kan bli ganska vackert om man går riktigt nära.
måndag 1 december 2008
Humorfavorit
Jag älskar Monty Python. Bland det roligaste jag vet är Monty Python and the Holy Grail. Jag börjar skratta redan under förtexterna, för de är faktiskt hysteriskt roliga.
Detta är saxat från IMDB:
All the credits are at the beginning. There are no credits at the end. The screen goes black.
The following are inserted into the real opening credits. They start as subtitles "translating" the credits into a "Pidgin-English-Swedish". (Though genuine Swedish does not use ø or ë.)
Mønti Pythøn ik den Hølie Gräilen
Røtern nik Akten Di
Wik
Alsø wik
Alsø alsø wik
-Wi nøt trei a høliday in Sweden this yër?
-See the løveli lakes
-The wøndërful telephøne system
-And mäni interesting furry animals
The Characters and incidents portrayed and the names used are fictitious and any similarity to the names, characters, or history of any person is entirely accidental and unintentional.
Signed RICHARD M. NIXON
-Including the majestik møøse
-A Møøse once bit my sister...
-No realli! She was Karving her initials on the møøse with the sharpened end of an interspace tøøthbrush given her by Svenge - her brother-in-law - an Oslo dentist and star of many Norwegian møvies: "The Høt Hands of an Oslo Dentist", "Fillings of Passion", "The Huge Mølars of Horst Nordfink"...
We apologise for the fault in the subtitles. Those responsible have been sacked.
-Mynd you, møøse bites Kan be pretty nasti...
We apologise again for the fault in the subtitles. Those responsible for sacking the people who have just been sacked have been sacked.
Møøse trained by YUTTE HERMSGERVØRDENBRØTBØRDA
Special Møøse Effects OLAF PROT
Møøse Costumes SIGGI CHURCHILL
Møøse Choreographed by HORST PROT III
Miss Taylor's Møøses by HENGST DOUGLAS-HOME
Møøse trained to mix concrete and sign complicated insurance forms by JURGEN WIGG
Møøses' noses wiped by BJØRN IRKESTØM-SLATER WALKER
Large møøse on the left hand side of the screen in the third scene from the end, given a thorough grounding in Latin, French and "O" Level Geography by BO BENN
Suggestive poses for the Møøse suggested by VIC ROTTER
Antler-care by LIV THATCHER
The directors of the firm hired to continue the credits after the other people had been sacked, wish it to be known that they have just been sacked.
The credits have been completed in an entirely different style at great expense and at the last minute.
Executive Producer
JOHN GOLDSTONE & "RALPH" The Wonder Llama
Producer
MARK FORSTATER
Assisted By
EARL J. LLAMA
MIKE Q. LLAMA III
SY LLAMA
MERLE Z. LLAMA IX
Directed By
40 SPECIALLY TRAINED ECUADORIAN MOUNTAIN LLAMAS
6 VENEZUELAN RED LLAMAS
142 MEXICAN WHOOPING LLAMAS
14 NORTH CHILEAN GUANACOS (CLOSELY RELATED TO THE LLAMA)
REG LLAMA OF BRIXTON
76000 BATTERY LLAMAS
FROM "LLAMA-FRESH" FARMS LTD. NEAR PARAGUAY
and
TERRY GILLIAM & TERRY JONES
Detta är saxat från IMDB:
All the credits are at the beginning. There are no credits at the end. The screen goes black.
The following are inserted into the real opening credits. They start as subtitles "translating" the credits into a "Pidgin-English-Swedish". (Though genuine Swedish does not use ø or ë.)
Mønti Pythøn ik den Hølie Gräilen
Røtern nik Akten Di
Wik
Alsø wik
Alsø alsø wik
-Wi nøt trei a høliday in Sweden this yër?
-See the løveli lakes
-The wøndërful telephøne system
-And mäni interesting furry animals
The Characters and incidents portrayed and the names used are fictitious and any similarity to the names, characters, or history of any person is entirely accidental and unintentional.
Signed RICHARD M. NIXON
-Including the majestik møøse
-A Møøse once bit my sister...
-No realli! She was Karving her initials on the møøse with the sharpened end of an interspace tøøthbrush given her by Svenge - her brother-in-law - an Oslo dentist and star of many Norwegian møvies: "The Høt Hands of an Oslo Dentist", "Fillings of Passion", "The Huge Mølars of Horst Nordfink"...
We apologise for the fault in the subtitles. Those responsible have been sacked.
-Mynd you, møøse bites Kan be pretty nasti...
We apologise again for the fault in the subtitles. Those responsible for sacking the people who have just been sacked have been sacked.
Møøse trained by YUTTE HERMSGERVØRDENBRØTBØRDA
Special Møøse Effects OLAF PROT
Møøse Costumes SIGGI CHURCHILL
Møøse Choreographed by HORST PROT III
Miss Taylor's Møøses by HENGST DOUGLAS-HOME
Møøse trained to mix concrete and sign complicated insurance forms by JURGEN WIGG
Møøses' noses wiped by BJØRN IRKESTØM-SLATER WALKER
Large møøse on the left hand side of the screen in the third scene from the end, given a thorough grounding in Latin, French and "O" Level Geography by BO BENN
Suggestive poses for the Møøse suggested by VIC ROTTER
Antler-care by LIV THATCHER
The directors of the firm hired to continue the credits after the other people had been sacked, wish it to be known that they have just been sacked.
The credits have been completed in an entirely different style at great expense and at the last minute.
Executive Producer
JOHN GOLDSTONE & "RALPH" The Wonder Llama
Producer
MARK FORSTATER
Assisted By
EARL J. LLAMA
MIKE Q. LLAMA III
SY LLAMA
MERLE Z. LLAMA IX
Directed By
40 SPECIALLY TRAINED ECUADORIAN MOUNTAIN LLAMAS
6 VENEZUELAN RED LLAMAS
142 MEXICAN WHOOPING LLAMAS
14 NORTH CHILEAN GUANACOS (CLOSELY RELATED TO THE LLAMA)
REG LLAMA OF BRIXTON
76000 BATTERY LLAMAS
FROM "LLAMA-FRESH" FARMS LTD. NEAR PARAGUAY
and
TERRY GILLIAM & TERRY JONES
I midre än sex led...
Min mans barndomsvän heter Mikael Snällfot. Han umgås med Tyskungen alias Klaus-Peter Beiersdorf. Klaus har jobbat på Aftonbladet och SVT. Han har säkert träffat någon kändis som träffat en annan kändis och vips så känner jag Madonna i sex led.
Har jag inte mött Lassie, så säg?
Har jag inte mött Lassie, så säg?
Ska man kunna överklaga ett betyg?
Jag tillhör dem som både fått och gett betyg. Både bra och dåliga. Och jag tror säkert att det kan ligga något i vad Filippa Mannerheim säger, att de elever som ordar mest om att de fått orättvisa betyg oftast är de som inte inser sina kunskapsbrister.
Men å andra sidan tror jag att det också finns elever som får felaktiga betyg, och för deras skull skulle den här lagen vara bra. Att även ha en mer omfattande utbildning i betygssättning på lärarutbildningen skulle inte heller skada.
Dessutom skulle det behövas fortbildning för alla lärare när man inför ett nytt betygssystem. Vi var andra kullen att få bokstavsbetyg på gymnasiet. För oss var VG ett bra betyg, MVG var nästan omöjligt att få. I dag är det bara de allra sämsta som får godkänt, ett VG är inte heller mycket värt.
Några av våra lärare hade missuppfattat betygssättningen av kurser och betygssatte enligt den gamla modellen där man får lägre betyg i början av gymnasiet och högre mot slutet.
Andra visste inte hur de skulle mäta oss mot betygskriterierna. Det existerade inte ens betygskriterier för MVG-nivå.
Nej, jag tror det bästa skulle vara att skrota dagens betygssystem, ersätta det med ett liknande, dvs. ett kunskapsrelaterat, men med flera steg och tydligare kriterier.
Men å andra sidan tror jag att det också finns elever som får felaktiga betyg, och för deras skull skulle den här lagen vara bra. Att även ha en mer omfattande utbildning i betygssättning på lärarutbildningen skulle inte heller skada.
Dessutom skulle det behövas fortbildning för alla lärare när man inför ett nytt betygssystem. Vi var andra kullen att få bokstavsbetyg på gymnasiet. För oss var VG ett bra betyg, MVG var nästan omöjligt att få. I dag är det bara de allra sämsta som får godkänt, ett VG är inte heller mycket värt.
Några av våra lärare hade missuppfattat betygssättningen av kurser och betygssatte enligt den gamla modellen där man får lägre betyg i början av gymnasiet och högre mot slutet.
Andra visste inte hur de skulle mäta oss mot betygskriterierna. Det existerade inte ens betygskriterier för MVG-nivå.
Nej, jag tror det bästa skulle vara att skrota dagens betygssystem, ersätta det med ett liknande, dvs. ett kunskapsrelaterat, men med flera steg och tydligare kriterier.
Sjuk
Dottern lyckades smitta mig, men jag fick inte kräksjuka som hon hade, utan vaknade i stället med feberfrossa i går morse klockan fyra.
Först förstod jag inte att jag hade feber, utan trodde bara att det var jättekallt i vårt sovrum och skyndade att ta på mig långkalsonger, t-shirt och tjocksockar samt byta till makens varmare täcke. Dottern hade redan kommit tassande till vår säng, och eftersom jag inte ville att hon också skulle frysa lade jag både hennes och mitt täcke på henne. Hon måste ha svettats järnet där inne, stackarn.
På morgonen bestämde jag mig för att trots sjuka gå till jobbet, eftersom jag var medveten om vår katastrofala vikariesituation den här helgen. Jag tog lite febernedsättande och satte mig på bussen, med en naiv förhoppning om att klara mig genom dagen. Dumt gjort.
Klockan två låg jag på soffan på jobbet under en filt och skakade, oförmögen till några som helst arbetsuppgifter. For hem och fortsatte skaka på soffan hemma resten av kvällen.
I dag är febern borta, men i stället har magen kommit i olag och jag tvingas nu springa på toa en gång i kvarten och - som det så fint heter - kissa med stjärten. Jag har haft betydligt roligare dagar, kan jag säga.
Jag som hade tänkt städa och julpynta. Det får vänta.
Först förstod jag inte att jag hade feber, utan trodde bara att det var jättekallt i vårt sovrum och skyndade att ta på mig långkalsonger, t-shirt och tjocksockar samt byta till makens varmare täcke. Dottern hade redan kommit tassande till vår säng, och eftersom jag inte ville att hon också skulle frysa lade jag både hennes och mitt täcke på henne. Hon måste ha svettats järnet där inne, stackarn.
På morgonen bestämde jag mig för att trots sjuka gå till jobbet, eftersom jag var medveten om vår katastrofala vikariesituation den här helgen. Jag tog lite febernedsättande och satte mig på bussen, med en naiv förhoppning om att klara mig genom dagen. Dumt gjort.
Klockan två låg jag på soffan på jobbet under en filt och skakade, oförmögen till några som helst arbetsuppgifter. For hem och fortsatte skaka på soffan hemma resten av kvällen.
I dag är febern borta, men i stället har magen kommit i olag och jag tvingas nu springa på toa en gång i kvarten och - som det så fint heter - kissa med stjärten. Jag har haft betydligt roligare dagar, kan jag säga.
Jag som hade tänkt städa och julpynta. Det får vänta.
fredag 28 november 2008
Ta i trä och peppar, peppar...
Dottern är frisk efter sin vinterkräksjuka. Hon vaknade i går morse och mådde mycket bättre, åt och drack utan att det kom upp igen.
Nu väntar jag och maken på att det ska bryta ut för oss. Jag har googlat på saken, inkubationstid verkar variera från ett till tre dygn, så vi är inte säkra förrän söndag morgon. Hoppas, hoppas att vi slipper. Därav rubriken.
Nu väntar jag och maken på att det ska bryta ut för oss. Jag har googlat på saken, inkubationstid verkar variera från ett till tre dygn, så vi är inte säkra förrän söndag morgon. Hoppas, hoppas att vi slipper. Därav rubriken.
onsdag 26 november 2008
Nu är den här...
...den fasansfulla och fruktade. Vinterkräksjukan har nått det Björnströmska hushållet.
När jag hämtade dottern idag förvarnade dagmamman om att ett av de andra barnen i gruppen insjuknat, så det var bara att vänta. Mycket riktigt, dottern hade ingen matlust till middag och kräktes en kvart senare upp allt som fanns i lillmagen. Samma procedur upprepades en timme senare när det var dags för välling.
Jag resonerade som så att det inte är någon idé att ge mer mat just för tillfället eftersom det bara triggar fler plågsamma kräkningar, utan försökte få dottern att dricka vätskeersättning i stället, för att förebygga vätskebrist. Dottern tyckte dock att Resorb smakade pyton, spottade ut och blängde ilsket på mig samt bad om att få "matten" i stället (V blir fortfarande M i dotterns vokabulär).
Sedan dess har dottern spytt tre gånger till och nu har hon somnat. Hoppas det räcker så.
När jag hämtade dottern idag förvarnade dagmamman om att ett av de andra barnen i gruppen insjuknat, så det var bara att vänta. Mycket riktigt, dottern hade ingen matlust till middag och kräktes en kvart senare upp allt som fanns i lillmagen. Samma procedur upprepades en timme senare när det var dags för välling.
Jag resonerade som så att det inte är någon idé att ge mer mat just för tillfället eftersom det bara triggar fler plågsamma kräkningar, utan försökte få dottern att dricka vätskeersättning i stället, för att förebygga vätskebrist. Dottern tyckte dock att Resorb smakade pyton, spottade ut och blängde ilsket på mig samt bad om att få "matten" i stället (V blir fortfarande M i dotterns vokabulär).
Sedan dess har dottern spytt tre gånger till och nu har hon somnat. Hoppas det räcker så.
fredag 21 november 2008
Tyst! Hönsen sover!
Jag kan meddela att dottern nu är uppe i nio tittningar av Flykten från hönsgården - sedan onsdag eftermiddag. Jag förstår inte hur en film kan ha ett sådant genomslag! Vår lilla snurre sprätt till avkomma satt faktiskt stilla i soffan och glodde på skärmen i fyrtio minuter, det har aldrig hänt.
I går kväll försökte maken - desperat efter att redan ha sett den fyra gånger den dagen - att få henne att välja en annan film. Eller inte titta på film överhuvudtaget.
Men ingenting fungerade. Inte Alfons, inte Mora Träsk, inte Shrek eller Kalle och chokladfabriken. Inte böcker eller klossar eller pussel. Nej, dottern sprang till hyllan och gnällde. "Silm, silm!" (hon kan inte säga F).
Maken stod som handfallen, vi har aldrig tidigare stött på detta problem. Avledning har alltid fungerat i alla lägen.
Idag pratade jag och maken ihop oss. Nu får inte dottern se hönorna mer än max en gång om dagen och då bara om vi känner att vi mentalt klarar av det. Annars ska vi vänligt men bestämt meddela att hönsfilmen sover i bokhyllan just nu.
Jag tror den ska ha sovmorgon större delen av helgen.
I går kväll försökte maken - desperat efter att redan ha sett den fyra gånger den dagen - att få henne att välja en annan film. Eller inte titta på film överhuvudtaget.
Men ingenting fungerade. Inte Alfons, inte Mora Träsk, inte Shrek eller Kalle och chokladfabriken. Inte böcker eller klossar eller pussel. Nej, dottern sprang till hyllan och gnällde. "Silm, silm!" (hon kan inte säga F).
Maken stod som handfallen, vi har aldrig tidigare stött på detta problem. Avledning har alltid fungerat i alla lägen.
Idag pratade jag och maken ihop oss. Nu får inte dottern se hönorna mer än max en gång om dagen och då bara om vi känner att vi mentalt klarar av det. Annars ska vi vänligt men bestämt meddela att hönsfilmen sover i bokhyllan just nu.
Jag tror den ska ha sovmorgon större delen av helgen.
Låtslaktning
Gud, vad jag ångrar att jag såg Idol i kväll. Är det bara jag eller är det verkligen skitkassa deltagare i år? Inte för att det varit så enormt bra tidigare heller, men jag tycker det här börjar lukta ABF:s talangjakt i någon liten håla.
Det värsta av allt var att de slaktade flera underbara låtar i kväll. Stand by me är en av mina favoriter. Lika så Fields of gold med Sting. Johans och Robins (det hemskaste av allt är att jag lagt deras namn på minnet) versioner fick mig att krypa ihop av obehag i soffan.
Och vad, vad? gör Johan i den där tävlingen överhuvudtaget? Han kan inte sjunga, han är i målbrottet, och han ser ut som om han skulle vara tolv. Dumma Laila Bagge, det var inte smart av dig.
Nå väl. Nu känner jag att jag måste rensa öronen med lite riktig musik.
Det värsta av allt var att de slaktade flera underbara låtar i kväll. Stand by me är en av mina favoriter. Lika så Fields of gold med Sting. Johans och Robins (det hemskaste av allt är att jag lagt deras namn på minnet) versioner fick mig att krypa ihop av obehag i soffan.
Och vad, vad? gör Johan i den där tävlingen överhuvudtaget? Han kan inte sjunga, han är i målbrottet, och han ser ut som om han skulle vara tolv. Dumma Laila Bagge, det var inte smart av dig.
Nå väl. Nu känner jag att jag måste rensa öronen med lite riktig musik.
Sting - Fields of gold
Vill du mot all förmodan veta mer om Idol, kan du läsa om det på Aftonbladet.
Veckans topp fem: Positiva barndomsminnen
Denna vecka ska vi gräva lite djupare än snygga kändisar eller favoritlåtar. Vi ska gå tillbaka till den mytomspunna barndomen.
Jag vill läsa om fem av dina barndomsminnen. Positiva sådana, eftersom jag är så glad idag. Mobbning, dåliga lärare, syskonbråk och alkoholiserade föräldrar får ni berätta om vid annat tillfälle om ni har lust.
Så, om du vill vara med lämnar du en kommentar nedan med en länk till ditt inlägg, så vi kan gå in och läsa.
Här är mina svar:
5. Söndagförmiddagar i allmänhet.
Vår familj hade väldigt mysiga söndagar. Ingen av mina föräldrar har haft ett yrke där de behövt jobba på helgen, så vi sov länge, min pappa bakade frallor, vi såg Sköna Söndag med Jesper Aspegren och sedan någon alpin skidtävling.
I mitt minne är söndagarna alltid kalla vinterdagar. Solen stiger upp i röda färger bortom ängen och skogen utanför köksfönstret.
Här om dagen såg jag en slalomtävling på TV, men det var något som saknades. Var har kobjällrorna som åskådarna brukade ha med sig tagit vägen?
4. Baletten Trolltagen.
Jag är inte någon balettfantast eller kultursnobb, men den här föreställningen som framförs mitt i Storforsen utanför Älvsbyn var magisk för mitt barndomssinne.
3. Trädklättring.
Jag hade en favoritbjörk bakom huset som jag brukade klättra mycket i. Den hade klättringsvänliga grenar, man kunde klättra ca fyra meter upp utan problem. Där uppe fanns det en skön klyka där jag brukade sitta och läsa ljumma försommarkvällar, omgiven av det skira lövverket.
En gång när jag satt där kom hela familjen ren ut ur skogen, sarv, vaja och en kalv. De gick förbi i sakta mak, tio meter bort.
2. Även om jag inte är särskilt förtjust i den kungliga huvudstaden så härrör ett av mina starkaste minnen från julhandling i Stockholm.
Jag var tio år.Jag skulle flyga för första gången sedan jag var så liten att jag inte mindes det. Det var jättehäftigt att se molnen uppifrån i solljus på väg ner och månljus på väg hem.
I huvudstaden gick vi till NK och såg deras julskyltning, som det året föreställde tant Brun, tant Grön och tant Gredelin, ni vet Elsa Beskows saga. Jag stod och såg på de rörliga dockorna i säkert en halvtimme. Ett riktigt bonnbarn som kommer till stan...
Dessutom fick jag köpa en Skipperdocka i neonfärgad baddräkt, då var min lycka gjord.
1. Mitt lyckligaste minne är av skolavslutningarna i låg- och mellanstadiet.
Det var några år innan allvaret med sommarjobb och liknande började, då betydde sommaren frihet. Jag brukade sjunga sommarsånger med skolkören i kyrkan. Jag kan många av dem än. Alla var så finklädda.
Efter det traditionsenliga fikat i matsalen var det officiellt sommarlov. Då brukade jag och min bästis Nina springa ut på skolgården och gunga. Vi var ensamma, alla andra åkte hem direkt, och vi kunde ta de bästa gungorna och gunga hur länge och hur högt vi ville. Den känslan jag kände då symboliserar fortfarande lycka för mig.
Jag vill läsa om fem av dina barndomsminnen. Positiva sådana, eftersom jag är så glad idag. Mobbning, dåliga lärare, syskonbråk och alkoholiserade föräldrar får ni berätta om vid annat tillfälle om ni har lust.
Så, om du vill vara med lämnar du en kommentar nedan med en länk till ditt inlägg, så vi kan gå in och läsa.
Här är mina svar:
5. Söndagförmiddagar i allmänhet.
Vår familj hade väldigt mysiga söndagar. Ingen av mina föräldrar har haft ett yrke där de behövt jobba på helgen, så vi sov länge, min pappa bakade frallor, vi såg Sköna Söndag med Jesper Aspegren och sedan någon alpin skidtävling.
I mitt minne är söndagarna alltid kalla vinterdagar. Solen stiger upp i röda färger bortom ängen och skogen utanför köksfönstret.
Här om dagen såg jag en slalomtävling på TV, men det var något som saknades. Var har kobjällrorna som åskådarna brukade ha med sig tagit vägen?
4. Baletten Trolltagen.
Jag är inte någon balettfantast eller kultursnobb, men den här föreställningen som framförs mitt i Storforsen utanför Älvsbyn var magisk för mitt barndomssinne.
3. Trädklättring.
Jag hade en favoritbjörk bakom huset som jag brukade klättra mycket i. Den hade klättringsvänliga grenar, man kunde klättra ca fyra meter upp utan problem. Där uppe fanns det en skön klyka där jag brukade sitta och läsa ljumma försommarkvällar, omgiven av det skira lövverket.
En gång när jag satt där kom hela familjen ren ut ur skogen, sarv, vaja och en kalv. De gick förbi i sakta mak, tio meter bort.
2. Även om jag inte är särskilt förtjust i den kungliga huvudstaden så härrör ett av mina starkaste minnen från julhandling i Stockholm.
Jag var tio år.Jag skulle flyga för första gången sedan jag var så liten att jag inte mindes det. Det var jättehäftigt att se molnen uppifrån i solljus på väg ner och månljus på väg hem.
I huvudstaden gick vi till NK och såg deras julskyltning, som det året föreställde tant Brun, tant Grön och tant Gredelin, ni vet Elsa Beskows saga. Jag stod och såg på de rörliga dockorna i säkert en halvtimme. Ett riktigt bonnbarn som kommer till stan...
Dessutom fick jag köpa en Skipperdocka i neonfärgad baddräkt, då var min lycka gjord.
1. Mitt lyckligaste minne är av skolavslutningarna i låg- och mellanstadiet.
Det var några år innan allvaret med sommarjobb och liknande började, då betydde sommaren frihet. Jag brukade sjunga sommarsånger med skolkören i kyrkan. Jag kan många av dem än. Alla var så finklädda.
Efter det traditionsenliga fikat i matsalen var det officiellt sommarlov. Då brukade jag och min bästis Nina springa ut på skolgården och gunga. Vi var ensamma, alla andra åkte hem direkt, och vi kunde ta de bästa gungorna och gunga hur länge och hur högt vi ville. Den känslan jag kände då symboliserar fortfarande lycka för mig.
torsdag 20 november 2008
Dottern - ett helt normalt barn
Dottern följer gängse normer i utvecklingen. I går eftermiddag fick hon sin första animerade långfilm, Flykten från hönsgården. Nu är klockan 10.23 och hon har just sett färdigt den för tredje gången.
"Sjyckingfimmen" är uppenbart en favorit.
Favoriter
"Sjyckingfimmen" är uppenbart en favorit.
Favoriter
tisdag 18 november 2008
Nya favvobloggar
För ett litet tag sedan upptäckte jag två nya favoritbloggare, In the Beehive och Tyskungen.
Tyskungen verkar jag i princip vara sist med att upptäcka, så han behöver ingen vidare presentation. Den som är intresserad hittar hans blogg här.
In the Beehive är min gamla klasskamrat Ewas blogg. Hon har verkligen breddat sina vyer och bloggar numera från Toronto där hon bor med sambo och katt. Och nej, jag rekommenderar henne inte för att jag känner henne, bloggen är värd ett besök. Du hittar den här.
Tyskungen verkar jag i princip vara sist med att upptäcka, så han behöver ingen vidare presentation. Den som är intresserad hittar hans blogg här.
In the Beehive är min gamla klasskamrat Ewas blogg. Hon har verkligen breddat sina vyer och bloggar numera från Toronto där hon bor med sambo och katt. Och nej, jag rekommenderar henne inte för att jag känner henne, bloggen är värd ett besök. Du hittar den här.
Jag är mållös
Zappade just runt ett varv på TV:n och stannade till på Discovery Channel som visade "How it's made" eftersom jag vet att det är makens favoritprogram (själv är jag inte så förtjust i den löjliga speakerrösten).
Som vanligt visades saker som åkte omkring på löpande band och lyftes och vreds och sorterades av robotar, men den här gången var det inte colaflaskor, tennisbollar eller träskor som tillverkades, utan kycklingar. Ja, just det, de åkte runt på sorteringsband, halkade och föll och kastades omkring, hälldes ur backar ner i andra backar där de landade på sina fränder, besprutades med vaccin och ramlade lite till. Precis som tennisbollar, men det här rörde sig alltså om levande varelser.
Jag har hört många gånger att kycklingindustrin är hemsk, men jag trodde i min enfald att det enbart rörde sig om att de lever trångt, i burar. Det här var värre än mina vildaste fantasier.
Jag vet i alla fall att jag enbart kommer att köpa frigående kycklingar från och med nu.
Som vanligt visades saker som åkte omkring på löpande band och lyftes och vreds och sorterades av robotar, men den här gången var det inte colaflaskor, tennisbollar eller träskor som tillverkades, utan kycklingar. Ja, just det, de åkte runt på sorteringsband, halkade och föll och kastades omkring, hälldes ur backar ner i andra backar där de landade på sina fränder, besprutades med vaccin och ramlade lite till. Precis som tennisbollar, men det här rörde sig alltså om levande varelser.
Jag har hört många gånger att kycklingindustrin är hemsk, men jag trodde i min enfald att det enbart rörde sig om att de lever trångt, i burar. Det här var värre än mina vildaste fantasier.
Jag vet i alla fall att jag enbart kommer att köpa frigående kycklingar från och med nu.
måndag 17 november 2008
Bärhjälp
När dottern var liten hade vi en BabyBjörn bärsele. Meningarna om den är väldigt delade, det verkar som att man antingen hatar eller älskar sin BB. För mig var det lite både och.
Fördelar:
- Lätt att få på och av.
- Jag var aldrig orolig för att dottern skulle ramla ur.
- Den var ovärderlig när vi skulle åka tåg och gå till restaurangvagnen under skakig färd med en sprattlig sexmånaders i famnen. Att kunna hålla i sig när man gick utan att riskera att tappa barnet. Fast detta är ju en fördel med alla bärdon, inget specifikt för BB:n.
Nackdelar:
- Vi hade originalversionen, utan stöd för korsryggen. Hela tyngden ligger på axlarna, vilket gjorde att det inte var bekvämt att bära längre stunder.
- Tydligen är ställningen för barnet inte ergonomisk för rygg och höfter. Detta löste sig för oss genom att dottern helt och hållet stenvägrade att sitta i selen de första månaderna, så BB:n fick aldrig någon chans att förstöra hennes rygg under den perioden.
Senare bar vi bara korta stunder (på grund av selens brist på stöd som blev tydligare i takt med att dottern blev tyngre).
Å andra sidan har jag kommit fram till att jag bar dottern likadant (med benen rakt ner med grepp under rumpan) när jag bar henne utan sele. Det var bara när hon var späd och sedan när hon blev så stor att hon kunde hålla i sig i mig (runt 1 år) som jag bar henne i "grodställning". Så jag har i så fall förstört henne mer än BB:n.
- Vår dotter växte snabbt. Hon vägde åtta-nio kilo vid ett halvt års ålder, över elva på 1-årskontrollen. BabyBjörn håller bara för tio kilo.
Jag använde även en trikåsjal som jag lånat en del, mest när dottern var späd. Det ser enkelt och skönt ut med sjal, och det tror jag säkert att det är om man är duktig på den, men jag och sjalen blev trots idoga försök aldrig vänner.
Dottern hamnade i konstiga ställningar, hon skrek, det kändes som om hon skulle ramla ur när som helst, hon hamnade för långt ner, jag knöt sjalen för hårt, för löst... Dessutom växte hon som sagt så fort att jag hade behövt en oelastisk sjal redan när hon var ett halvår, men eftersom det gick så dåligt med den första kändes det inte som något jag ville satsa vare sig pengar eller energi på att införskaffa/tillverka.
Jag fick helt enkelt erkänna för mig själv att hur mycket jag än ville är jag ingen sjalmamma.
Slutligen har vi också en sittryggsäck, som jag mer än gärna skulle ha använt, men när dotterns vikt passade för den var hon för liten för att bära på ryggen, och nu när jag tror det skulle ha funkat jättebra är hon för tung.
Nu sitter jag och funderar över bärdon till nästa barn. Det blir inte BabyBjörnen igen, inte heller en sjal. Då återstår så kallade ergonomiska bärselar. Det finns Ergo, men den är svindyr och man måste dessutom köpa till spädbarnsinsatsen (snålt). Patapum är billig, men kan bara användas från fem månader och uppåt.
T.v. Ergo, t.h. Patapum
För några veckor sedan såg jag en nybliven familj på ICA, hon hade en bärsele jag inte sett tidigare som såg jättebra ut. Som en Ergo fast lite "rejälare". Jag tog mod till mig och frågade vad det var för märke och fick svaret Manduca.
Nu har jag googlat och valet verkar självklart. En Manduca ska jag ha till nästa barn. Den är inte överjävligt dyr (ca 900 mot närmare 1400 för en Ergo med spädbarnsinsats).
Man kan använda den från nyfödd upp till 20 kilo.
Den går att anpassa för både väldigt små och väldigt stora föräldrar, både längd och breddmässigt.
Den går att ha på magen, på höften och på ryggen.
En sån blir det.
Manduca bärsele
Fördelar:
- Lätt att få på och av.
- Jag var aldrig orolig för att dottern skulle ramla ur.
- Den var ovärderlig när vi skulle åka tåg och gå till restaurangvagnen under skakig färd med en sprattlig sexmånaders i famnen. Att kunna hålla i sig när man gick utan att riskera att tappa barnet. Fast detta är ju en fördel med alla bärdon, inget specifikt för BB:n.
Nackdelar:
- Vi hade originalversionen, utan stöd för korsryggen. Hela tyngden ligger på axlarna, vilket gjorde att det inte var bekvämt att bära längre stunder.
- Tydligen är ställningen för barnet inte ergonomisk för rygg och höfter. Detta löste sig för oss genom att dottern helt och hållet stenvägrade att sitta i selen de första månaderna, så BB:n fick aldrig någon chans att förstöra hennes rygg under den perioden.
Senare bar vi bara korta stunder (på grund av selens brist på stöd som blev tydligare i takt med att dottern blev tyngre).
Å andra sidan har jag kommit fram till att jag bar dottern likadant (med benen rakt ner med grepp under rumpan) när jag bar henne utan sele. Det var bara när hon var späd och sedan när hon blev så stor att hon kunde hålla i sig i mig (runt 1 år) som jag bar henne i "grodställning". Så jag har i så fall förstört henne mer än BB:n.
- Vår dotter växte snabbt. Hon vägde åtta-nio kilo vid ett halvt års ålder, över elva på 1-årskontrollen. BabyBjörn håller bara för tio kilo.
Jag använde även en trikåsjal som jag lånat en del, mest när dottern var späd. Det ser enkelt och skönt ut med sjal, och det tror jag säkert att det är om man är duktig på den, men jag och sjalen blev trots idoga försök aldrig vänner.
Dottern hamnade i konstiga ställningar, hon skrek, det kändes som om hon skulle ramla ur när som helst, hon hamnade för långt ner, jag knöt sjalen för hårt, för löst... Dessutom växte hon som sagt så fort att jag hade behövt en oelastisk sjal redan när hon var ett halvår, men eftersom det gick så dåligt med den första kändes det inte som något jag ville satsa vare sig pengar eller energi på att införskaffa/tillverka.
Jag fick helt enkelt erkänna för mig själv att hur mycket jag än ville är jag ingen sjalmamma.
Slutligen har vi också en sittryggsäck, som jag mer än gärna skulle ha använt, men när dotterns vikt passade för den var hon för liten för att bära på ryggen, och nu när jag tror det skulle ha funkat jättebra är hon för tung.
Nu sitter jag och funderar över bärdon till nästa barn. Det blir inte BabyBjörnen igen, inte heller en sjal. Då återstår så kallade ergonomiska bärselar. Det finns Ergo, men den är svindyr och man måste dessutom köpa till spädbarnsinsatsen (snålt). Patapum är billig, men kan bara användas från fem månader och uppåt.
T.v. Ergo, t.h. Patapum
För några veckor sedan såg jag en nybliven familj på ICA, hon hade en bärsele jag inte sett tidigare som såg jättebra ut. Som en Ergo fast lite "rejälare". Jag tog mod till mig och frågade vad det var för märke och fick svaret Manduca.
Nu har jag googlat och valet verkar självklart. En Manduca ska jag ha till nästa barn. Den är inte överjävligt dyr (ca 900 mot närmare 1400 för en Ergo med spädbarnsinsats).
Man kan använda den från nyfödd upp till 20 kilo.
Den går att anpassa för både väldigt små och väldigt stora föräldrar, både längd och breddmässigt.
Den går att ha på magen, på höften och på ryggen.
En sån blir det.
Manduca bärsele
lördag 15 november 2008
Så starka känslor
Det skulle vara en underdrift att påstå att jag blivit känsligare när det gäller barn som far illa sedan jag själv fick barn. Självklart har jag alltid tyckt att det känns hemskt, men inte på samma sätt som nu när det knyter sig i magen, tårarna trillar och hjärtat riktigt värker när jag läser eller hör talas om barn som misshandlas, mördas, mobbas, våldtas eller far illa på annat vis.
Det är så känslomässigt jobbigt att jag nästan är rädd för att läsa sådana artiklar. Men igår gjorde jag det i alla fall. Jag läste om Johanna som mördades i Hjo, och om hennes 2,5-åriga dotter som var ensam med sin döende mamma i 36 timmar. Jag läser om mormodern som hittade sin dotter och barnbarn.
Flickan hade försökt väcka sin mamma. Det gick inte. Senare hade hon stängt dörren, för att "det luktade hos mamma". När modern hittades hade hon ett grönt täcke lagt över sig. Något säger mig att det inte var mördaren som lagt dit det utan en liten flicka, knappt äldre än min egen dotter, som utförde en omtänksam handling för sin mor för sista gången.
Att Johannas mamma inte kunde hålla inne med sin sorg och ilska i rätten har jag full förståelse för.
Nu måste jag gå upp och stå och se på min sovande dotter en rätt lång stund.
Det är så känslomässigt jobbigt att jag nästan är rädd för att läsa sådana artiklar. Men igår gjorde jag det i alla fall. Jag läste om Johanna som mördades i Hjo, och om hennes 2,5-åriga dotter som var ensam med sin döende mamma i 36 timmar. Jag läser om mormodern som hittade sin dotter och barnbarn.
Flickan hade försökt väcka sin mamma. Det gick inte. Senare hade hon stängt dörren, för att "det luktade hos mamma". När modern hittades hade hon ett grönt täcke lagt över sig. Något säger mig att det inte var mördaren som lagt dit det utan en liten flicka, knappt äldre än min egen dotter, som utförde en omtänksam handling för sin mor för sista gången.
Att Johannas mamma inte kunde hålla inne med sin sorg och ilska i rätten har jag full förståelse för.
Nu måste jag gå upp och stå och se på min sovande dotter en rätt lång stund.
En hård arbetsdag
Idag var det inte alltför körigt på jobbet framåt eftermiddagen/kvällen. Skönt för mig eftersom jag jobbade 10.00-21.00, men det kan å andra sidan lätt bli lite tråkigt om det är för lite att göra.
Som tur var jobbade jag med Mattias som gjort allvar av sitt hot om att ta med sin näsflöjt och spela Creedence. Så Victoria och jag fick höra honom framföra Cotton fields (nästan felfritt).
Jag ville givetvis pröva själv, men det visade sig vara skitsvårt. Dels att få till tekniken så man får fler toner än en och inte råkar snyta sig i instrumentet, dels för att man blir väldigt medveten om hur fånig man ser ut. Och det går inte att skratta och spela näsflöjt samtidigt. Kan jag säga av egen erfarenhet.
Nedan ser ni några som visserligen kan spela, men ser lika fåniga ut för det.
Som tur var jobbade jag med Mattias som gjort allvar av sitt hot om att ta med sin näsflöjt och spela Creedence. Så Victoria och jag fick höra honom framföra Cotton fields (nästan felfritt).
Jag ville givetvis pröva själv, men det visade sig vara skitsvårt. Dels att få till tekniken så man får fler toner än en och inte råkar snyta sig i instrumentet, dels för att man blir väldigt medveten om hur fånig man ser ut. Och det går inte att skratta och spela näsflöjt samtidigt. Kan jag säga av egen erfarenhet.
Nedan ser ni några som visserligen kan spela, men ser lika fåniga ut för det.
Dottern övar konversation
Här om dagen fick dottern tag i min mobiltelefon, lade den mot örat och sade:
- Hallå... sjenna... ääget?
Undrar så var hon fått det ifrån. Hm.
- Hallå... sjenna... ääget?
Undrar så var hon fått det ifrån. Hm.
fredag 14 november 2008
Veckans topp fem: Saker du önskar du slapp
Förra fredagen var jag i Sundsvall och lyxade mig (bilder kommer så fort maken kommer hem med kameran) så då blev det ingen topp fem. Denna vecka är det andra bullar, jag hoppas på en fördubbling av deltagare jämfört med förra gången... =)
Nåväl, idag handlar det om de där sakerna (fenomenen, personerna, här råder fullständig tolkningsfrihet) du önskar bara kunde försvinna ur ditt liv.
Vill du vara med, lämna en kommentar med en länk till ditt inlägg så vi andra kan gå in och läsa.
Här är mina svar:
5. Gå ut med soporna. Var kommer allt skräp ifrån?
4. TV-reklam. Oftast är den så lång att jag glömmer att jag satt och såg mitt favoritavsnitt av Vänner och börjar zappa runt i ren frustration.
3. Tänka på vikten. Jag är så avundsjuk på dem som kan äta vad som helst och på sin höjd gå upp ett ynka kilo.
2. Oroa mig för ekonomin. Pengar gör en inte lycklig, men brist på dem är verkligen inte kul.
1. Borgerligt regeringsstyre. Har det bara gått två år? Hur mycket mer ska de hinna paja före nästa val?
Nåväl, idag handlar det om de där sakerna (fenomenen, personerna, här råder fullständig tolkningsfrihet) du önskar bara kunde försvinna ur ditt liv.
Vill du vara med, lämna en kommentar med en länk till ditt inlägg så vi andra kan gå in och läsa.
Här är mina svar:
5. Gå ut med soporna. Var kommer allt skräp ifrån?
4. TV-reklam. Oftast är den så lång att jag glömmer att jag satt och såg mitt favoritavsnitt av Vänner och börjar zappa runt i ren frustration.
3. Tänka på vikten. Jag är så avundsjuk på dem som kan äta vad som helst och på sin höjd gå upp ett ynka kilo.
2. Oroa mig för ekonomin. Pengar gör en inte lycklig, men brist på dem är verkligen inte kul.
1. Borgerligt regeringsstyre. Har det bara gått två år? Hur mycket mer ska de hinna paja före nästa val?
torsdag 13 november 2008
Kulturfyra om julklappar och kläder
Den här veckan är jag i tid, men då är kulturfyran försenad. Ödets ironi...
Nåväl, till saken.
1. Så klart vi önskar oss hårda julklappar, eller hur? Vilken bok önskar du dig i julklapp?
Den ultimata julklappsboken skulle vara Anton Corbijns fotobok U2 and I, men den får jag aldrig, för den är jättedyr. Ett något billigare alternativ skulle vara Stora boken om barn av Lena Lidbeck och Kristina Hofsten.
2. Idag kom provtrycket på den första t-shirt jag tagit fram för Kulturbloggen. Jag är sådan där som gillar att ha olika t-shirts med olika tryck. Jag har thirt med Depeche Mode, Van Morrison, Patti Smith och Leonard Cohen. Vem vill du ha på bild på en tshirt?
Jag skulle kunna tänka mig en med Bono på.
3. När jag beställde t-shirt med Kulturbloggen på kunde jag beställa en keps också. Men jag avstod. Keps är för mig rätt omodernt. Vad tycker du? Vilken plagg tar du bara inte på dig?
Overall. Skinnjacka med fransar. Stringbikini. Ska jag fortsätta?
4. Om du önskar dig ett mjukt paket, blir det då en tshirt? Eller vad blir det?
Ett par nya jeans.
Nåväl, till saken.
1. Så klart vi önskar oss hårda julklappar, eller hur? Vilken bok önskar du dig i julklapp?
Den ultimata julklappsboken skulle vara Anton Corbijns fotobok U2 and I, men den får jag aldrig, för den är jättedyr. Ett något billigare alternativ skulle vara Stora boken om barn av Lena Lidbeck och Kristina Hofsten.
2. Idag kom provtrycket på den första t-shirt jag tagit fram för Kulturbloggen. Jag är sådan där som gillar att ha olika t-shirts med olika tryck. Jag har thirt med Depeche Mode, Van Morrison, Patti Smith och Leonard Cohen. Vem vill du ha på bild på en tshirt?
Jag skulle kunna tänka mig en med Bono på.
3. När jag beställde t-shirt med Kulturbloggen på kunde jag beställa en keps också. Men jag avstod. Keps är för mig rätt omodernt. Vad tycker du? Vilken plagg tar du bara inte på dig?
Overall. Skinnjacka med fransar. Stringbikini. Ska jag fortsätta?
4. Om du önskar dig ett mjukt paket, blir det då en tshirt? Eller vad blir det?
Ett par nya jeans.
Uppmuntran till Vickis
Detta inlägg dedikerar jag helt och hållet till min kära kollega Victoria som jag ska jobba med i helgen. Hon lät inte allt för peppad i går, så här kommer lite hjälp för humöret. Varsågod!
Metallica & San Fransisco symphony - Enter Sandman
Min dotter hårdrockaren
Jag har redan berättat om min stolthet när dotter lärde sig att säga "U2". Nu har hon gjort något liknande, men denna gång är det maken som indoktrinerat. Satt nyss och såg Metallica på youtube när dottern kommer förbi och pekar på skärmen.
- Tallicka, säger hon och fortsätter sedan med det hon höll på med (dvs dra ut alla badlakan ur linneskåpet och pröva vilket som funkar bäst som toga).
- Tallicka, säger hon och fortsätter sedan med det hon höll på med (dvs dra ut alla badlakan ur linneskåpet och pröva vilket som funkar bäst som toga).
Den grundläggande skillnaden
Här om dagen öppnade dottern dörren till toaletten och rusade in när maken stod och morgonkissade. Hon tvärstannade, tittade och utbröt:
- Kischa me schnoppen!
- Ja, bekräftade maken. - Pappor kissar med snoppen.
Dottern var tyst en sekund, sen pekade hon på sig själv.
- Kischa me schnippan!
Tids nog kommer hon även att upptäcka mäns brist på simultanförmåga, deras oförmåga att dammsuga under mattkanten samt skillnaderna i lönenivåer mellan kvinnor och män. Men jag tror vi nöjer oss med snoppar och snippor tills vidare.
- Kischa me schnoppen!
- Ja, bekräftade maken. - Pappor kissar med snoppen.
Dottern var tyst en sekund, sen pekade hon på sig själv.
- Kischa me schnippan!
Tids nog kommer hon även att upptäcka mäns brist på simultanförmåga, deras oförmåga att dammsuga under mattkanten samt skillnaderna i lönenivåer mellan kvinnor och män. Men jag tror vi nöjer oss med snoppar och snippor tills vidare.
Gräsänka
Maken har åkt till Stockholm. Anledningarna är två, dels ser han Slipknot och Machine Head idag, dels ska han fira sin brors födelsedag i morgon. Födelsedagsbarnet har bestämt att de ska dra på krogen, och nu kanske en fru borde känna ett hugg av oro. Maken på krogen i främmande stad...
Men icke Fru Björnström, för hennes svåger är homosexuell och därför råkar hon veta att hennes make kommer att dras med på gayklubb i morgon. Finns det ändå anledning till oro för makens trohetsstatus är det något han lyckats dölja väl för mig i över elva år...
Men icke Fru Björnström, för hennes svåger är homosexuell och därför råkar hon veta att hennes make kommer att dras med på gayklubb i morgon. Finns det ändå anledning till oro för makens trohetsstatus är det något han lyckats dölja väl för mig i över elva år...
tisdag 11 november 2008
Tisdagstema: Fågel, fisk eller mitt emellan
Denna veckas tisdagstema är rätt allomfattande. Men jag har valt att ta det på orden, med en bild som jag från början tog för tisdagstema: randig, men då valde jag att använda en annan.
Dessa färggranna firrar hängde i min barnvagn när jag var bebis, nu hänger de i lampan i dotterns lekrum. Vi kanske kan kalla denna bild för flygfisk?
Dessa färggranna firrar hängde i min barnvagn när jag var bebis, nu hänger de i lampan i dotterns lekrum. Vi kanske kan kalla denna bild för flygfisk?
Superförsenad kulturfyra
Av orsaker som jag snart ska dela med mig av har jag varit mycket upptagen i helgen. Därav dessa väldigt sena svar på förra veckans kulturfyra:
1. Hur amerikaniserade har vi blivit? Får det amerikanska valet för stor uppmärksamhet?
Vi är väldigt amerikaniserade om man ser till mängden amerikansk populärkultur vi konsumerar. Att bevaka det amerikanska valet på det sätt svensk media gjort kanske är amerikanisering å det grövsta i mångas ögon. Jag tycker snarare att det är intressant och nödvändig nyhetsrapportering. USA är världens mäktigaste land och det spelar roll för oss vem som sitter som högsta hönset där, vare sig vi vill eller inte.
Däremot kommer jag att klaga över amerikanisering om vårt politiska system börjar likna det amerikanska systemet med två alternativ och extrem personfixering. Fast, oj, vi är ju redan så gott som där...
2. Vad betyder amerikansk kultur för dig? Vad är den första bild du får i ditt huvud när du hör orden “amerikansk kultur”?
Disney. Hollywood. På gott och ont.
3. Nämn en bok eller film som kommer från USA och som du tycker är bra.
Är det ett tecken på att jag är så långt från kultursnobb som man kan komma att jag tycker det här var en konstig fråga? Som om det skulle vara svårt att komma på en, i alla fall. En bra, bland all skit.
Nej, det finns ju hur mycket som helst som är bra. Det är omöjligt att utnämna det bästa. Men jag brukar pusha för böcker av Laura Ingalls Wilder och John Irving. Filmer ska vi bara inte tala om.
Självklart finns det mycket skit också, men det är definitivt en myt att allt Hollywood spyr ur sig skulle vara dåligt.
4. Om du skulle få en resa till USA, vart skulle du resa då, om du fick välja?
New York, om jag bara fick åka till en endaste plats. Annars är en av mina drömresor att göra en rundresa från öst till väst eller tvärtom. San Fransisco, LA, Grand Canyon, mellanvästern, södern, prärien, Chicago, Washington...
1. Hur amerikaniserade har vi blivit? Får det amerikanska valet för stor uppmärksamhet?
Vi är väldigt amerikaniserade om man ser till mängden amerikansk populärkultur vi konsumerar. Att bevaka det amerikanska valet på det sätt svensk media gjort kanske är amerikanisering å det grövsta i mångas ögon. Jag tycker snarare att det är intressant och nödvändig nyhetsrapportering. USA är världens mäktigaste land och det spelar roll för oss vem som sitter som högsta hönset där, vare sig vi vill eller inte.
Däremot kommer jag att klaga över amerikanisering om vårt politiska system börjar likna det amerikanska systemet med två alternativ och extrem personfixering. Fast, oj, vi är ju redan så gott som där...
2. Vad betyder amerikansk kultur för dig? Vad är den första bild du får i ditt huvud när du hör orden “amerikansk kultur”?
Disney. Hollywood. På gott och ont.
3. Nämn en bok eller film som kommer från USA och som du tycker är bra.
Är det ett tecken på att jag är så långt från kultursnobb som man kan komma att jag tycker det här var en konstig fråga? Som om det skulle vara svårt att komma på en, i alla fall. En bra, bland all skit.
Nej, det finns ju hur mycket som helst som är bra. Det är omöjligt att utnämna det bästa. Men jag brukar pusha för böcker av Laura Ingalls Wilder och John Irving. Filmer ska vi bara inte tala om.
Självklart finns det mycket skit också, men det är definitivt en myt att allt Hollywood spyr ur sig skulle vara dåligt.
4. Om du skulle få en resa till USA, vart skulle du resa då, om du fick välja?
New York, om jag bara fick åka till en endaste plats. Annars är en av mina drömresor att göra en rundresa från öst till väst eller tvärtom. San Fransisco, LA, Grand Canyon, mellanvästern, södern, prärien, Chicago, Washington...
Mer jul, ge mig mer jul...
Ewa har gett mig en julig utmaning. Klart jag ställer upp på den, jag som älskar julen. So, here goes...
1. Blossa eller någon annan glögg?
Blossa ska det vara. Men jag gillar den faktiskt bäst alkoholfri, knäpp som jag är.
2. Hackade eller hela nötter?
Ingetdera. Ett par hela mandlar i glöggen.
3. Adventsljusstake eller stjärna i fönstret?
Både och. Men inte i samma fönster.
4. Grön eller vit mossa?
Inget av dem. Är rädd för att det ska börja brinna, så jag kör med neutral, smidad adventsljusstake.
5. Riktig gran eller plast?
Föredrar riktig, men har plast på grund av barren. Karln och jag hade riktig en gång i vår första gemensamma lägenhet. Vi hittade fortfarande barr när vi flyttstädade. Plus att det är ett helvete att göra sig av med den.
6. Lussekatter med eller utan saffran?
Det var den dummaste frågan jag fått, någonsin. Finns det verkligen lussekatter utan saffran. Kallas det inte bullar då?
7. Lussekatter med eller utan russin?
Med, fast jag pillar bort dem. Men de ska vara där.
8. Julen vill jag läsa om i...
... mina gamla bilderböcker om julen, Tomtarnas julstök och Tomtarnas glada jul.
9. Julgröten äter jag helst med...
... smörklick, kanel, socker och mjölk. Med en prickig-korv-macka till. Och julmust.
10. Köttbullar eller prinskorv?
Köttbullar. Med rödbetssallad.
11. Vitt eller rött när jag dekorerar?
Jag är väldigt konservativ i min julpyntning, så det är mest rött och grönt som gäller. Jag skulle aldrig ha enbart vita kulor i granen till exempel.
1. Blossa eller någon annan glögg?
Blossa ska det vara. Men jag gillar den faktiskt bäst alkoholfri, knäpp som jag är.
2. Hackade eller hela nötter?
Ingetdera. Ett par hela mandlar i glöggen.
3. Adventsljusstake eller stjärna i fönstret?
Både och. Men inte i samma fönster.
4. Grön eller vit mossa?
Inget av dem. Är rädd för att det ska börja brinna, så jag kör med neutral, smidad adventsljusstake.
5. Riktig gran eller plast?
Föredrar riktig, men har plast på grund av barren. Karln och jag hade riktig en gång i vår första gemensamma lägenhet. Vi hittade fortfarande barr när vi flyttstädade. Plus att det är ett helvete att göra sig av med den.
6. Lussekatter med eller utan saffran?
Det var den dummaste frågan jag fått, någonsin. Finns det verkligen lussekatter utan saffran. Kallas det inte bullar då?
7. Lussekatter med eller utan russin?
Med, fast jag pillar bort dem. Men de ska vara där.
8. Julen vill jag läsa om i...
... mina gamla bilderböcker om julen, Tomtarnas julstök och Tomtarnas glada jul.
9. Julgröten äter jag helst med...
... smörklick, kanel, socker och mjölk. Med en prickig-korv-macka till. Och julmust.
10. Köttbullar eller prinskorv?
Köttbullar. Med rödbetssallad.
11. Vitt eller rött när jag dekorerar?
Jag är väldigt konservativ i min julpyntning, så det är mest rött och grönt som gäller. Jag skulle aldrig ha enbart vita kulor i granen till exempel.
Ett åttonde genant fakta om mig själv
För ett litet tag sedan blev jag utmanad till att berätta sju saker om mig själv som inte de flesta vet om. Jag har nu kommit på en sak som kunde ha varit med men som jag glömde:
Jag kan inte cykla utan att hålla i styret.
Jag tror att det bottnar i att jag var ett så väluppfostrat och försiktigt barn. Väluppfostrade barn vet hur man för sig i trafiken, och då ingår det att hålla två, till nöds en hand på styret när man cyklar. Det är coola killar och tjejer som våghalsigt släpper taget, inte duktiga flickor som jag.
I och för sig vet jag inte om det är så att jag verkligen inte kan, för jag har aldrig vågat försöka. Jag har cyklat i 21 år nu och det känns inte som läge att pröva nu. Tänk om framhjulet bara far åt sidan och jag ramlar helt snöpligt? Sånt är oerhört pinsamt vid min ålder.
Nej, jag håller ett stadigt tag, helst med båda händerna. Iklädd cykelhjälm.
Jag kan inte cykla utan att hålla i styret.
Jag tror att det bottnar i att jag var ett så väluppfostrat och försiktigt barn. Väluppfostrade barn vet hur man för sig i trafiken, och då ingår det att hålla två, till nöds en hand på styret när man cyklar. Det är coola killar och tjejer som våghalsigt släpper taget, inte duktiga flickor som jag.
I och för sig vet jag inte om det är så att jag verkligen inte kan, för jag har aldrig vågat försöka. Jag har cyklat i 21 år nu och det känns inte som läge att pröva nu. Tänk om framhjulet bara far åt sidan och jag ramlar helt snöpligt? Sånt är oerhört pinsamt vid min ålder.
Nej, jag håller ett stadigt tag, helst med båda händerna. Iklädd cykelhjälm.
måndag 10 november 2008
Höstminnen
För ett par månader sedan var hela familjen ute på cykeltur, syftet var att ta fina höstbilder. Några bilder hamnade aldrig på bloggen, så det tänkte jag råda bot på nu. (Klicka på bilderna för större versioner)
torsdag 6 november 2008
Sju fakta om mig
Via Josefine har jag nåtts av utmaningen att berätta sju saker om mig själv (detta är lite kul eftersom jag ett tag funderat på att göra ett sånt inlägg helt oprovocerat). Reglerna är som följer:
Regler:
* Länka till den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.
Jag tänker dock inte lyda regel nummer tre och fyra, eftersom jag inte känner sju stycken blogginnehavare, och att utmana främlingar är inte min grej. Däremot är det fritt fram för den som läser detta att anta utmaningen.
1. Jag kan vare sig vissla, busvissla eller knäppa med fingrarna.
2. Jag har fått mina första gråa hår, två stycken för tre år sedan. Efter det har mitt hår varit färgat utan avbrott, så jag vet inte om det dykt upp fler.
3. Jag är en heterosexuell kvinna och inte det minsta intresserad av handväskor eller skor.
4. Jag är inte heller intresserad av heminredning.
5. Jag tycker att det är lite kul att klämma pormaskar. Äckligt men ändå kul.
6. Jag är tjugoåtta och mitt favoritspel är Sims 2.
7. Jag är mycket plikttrogen vad gäller arbete. Däremot har jag massor av oavslutade fritidsprojekt., eftersom jag tröttnar lätt. Men det händer också att jag senare återfinner lusten och fortsätter efter ett par månader/år.
Regler:
* Länka till den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.
Jag tänker dock inte lyda regel nummer tre och fyra, eftersom jag inte känner sju stycken blogginnehavare, och att utmana främlingar är inte min grej. Däremot är det fritt fram för den som läser detta att anta utmaningen.
1. Jag kan vare sig vissla, busvissla eller knäppa med fingrarna.
2. Jag har fått mina första gråa hår, två stycken för tre år sedan. Efter det har mitt hår varit färgat utan avbrott, så jag vet inte om det dykt upp fler.
3. Jag är en heterosexuell kvinna och inte det minsta intresserad av handväskor eller skor.
4. Jag är inte heller intresserad av heminredning.
5. Jag tycker att det är lite kul att klämma pormaskar. Äckligt men ändå kul.
6. Jag är tjugoåtta och mitt favoritspel är Sims 2.
7. Jag är mycket plikttrogen vad gäller arbete. Däremot har jag massor av oavslutade fritidsprojekt., eftersom jag tröttnar lätt. Men det händer också att jag senare återfinner lusten och fortsätter efter ett par månader/år.
onsdag 5 november 2008
Grattis Barack Obama!
I morse vaknade jag lämpligt nog 05.30 i tv-soffan, efter en misslyckad vaka (somnade kring midnatt). Men det gjorde inget, för på TV:n sade de att Obama blivit vald till USA:s 44:e president en halvtimme tidigare.
Dottern vaknade tjugo i sex som om hon också ville vara med om det historiska, så hon satt i min famn och såg "Obanas" tal.
Säkert kommer Obama inte att kunna leva upp till alla förväntningar som ställs på honom, han har ju närmast blivit mannen, myten Obama. Men USA känns faktiskt som ett trevligare land nu.
Och vilket tal, sen! Jag rös och log och kände att jag också ville vara amerikan och rösta på Obama.
Var det förresten någon annan än jag som såg likheten mellan Obamas "I tell you tonight, that we as a people will get there" och Martin Luther Kings allra sista tal "I may not get there with you, but I want you to know tonight, that we as a people will get to the promised land"?
Dottern vaknade tjugo i sex som om hon också ville vara med om det historiska, så hon satt i min famn och såg "Obanas" tal.
Säkert kommer Obama inte att kunna leva upp till alla förväntningar som ställs på honom, han har ju närmast blivit mannen, myten Obama. Men USA känns faktiskt som ett trevligare land nu.
Och vilket tal, sen! Jag rös och log och kände att jag också ville vara amerikan och rösta på Obama.
Var det förresten någon annan än jag som såg likheten mellan Obamas "I tell you tonight, that we as a people will get there" och Martin Luther Kings allra sista tal "I may not get there with you, but I want you to know tonight, that we as a people will get to the promised land"?
tisdag 4 november 2008
Hoppas på Obama
I kväll ska jag hålla mig vaken så länge jag bara kan, för att få veta om Obama vinner där borta i väst. Oh, vad jag hoppas att det blir så. Tänk så häftigt om en svart man blir världens mäktigaste!
söndag 2 november 2008
John Howe om Tolkien-fans
Eftersom jag själv är ett fan av Tolkiens böcker kan jag inte låta bli att klucka av skratt när jag läser John Howes beskrivning av oss.
lördag 1 november 2008
Idag är vår dag
Idag har jag och maken varit tillsammans i elva år. Jag är ganska stolt över det. Ärligt talat, hur många kan säga det när de är 28?
Älskar dig.
Älskar dig.
Jag och familjen D
När jag var barn brukade vi besöka familjen D. Pappa D och min pappa delade yrke och det ledde till att han och hans fru blev goda vänner med mina föräldrar. Dessutom hade vi det gemensamt att båda våra familjer var inflyttade från andra länder, de från Tyskland och vi från Danmark. Både min mamma och Mamma D var hemmafruar.
Kort sagt har vi mycket gemensamt. Det är till och med så att jag och deras yngste son samt min pappa och Mamma D delar födelsedagar. Yngste sonen D är exakt fem år äldre än mig.
Jag växte upp långt från min släkt. Jag saknar kusiner och har bara en morbror, med vilken jag knappt haft någon kontakt. Men jag hade familjen D, och de fyllde på något vis ut det tomrummet. Deras barn har varit lite som mina äldre kusiner för mig. Mamman och pappan som äldre släktingar, som brydde sig om mig och intresserade sig för mig och mitt liv.
Jag har ärvt cyklar, skidor och skridskor av deras barn. Mamman har stickat min barndoms favoritmössa. De var med på mitt dop och min konfirmation men tyvärr inte på mitt bröllop.
Den yngste sonen var min idol. Jag tyckte han var så rolig, så häftig. Han kunde saker jag inte kunde, han visade mig hur man spelar datorspel och biljard, jag fick prova hans snowboard, han hittade alltid de bästa gömställena när vi lekte kurragömma.
Det var en bit att köra till familjen D, de bodde i en annan by några mil bort. Jag kände mig alltid lika förväntansfull på väg dit. Kände mig varm i magen när jag fick syn på deras gula hus. Jag minns exakt hur det lät när vi gick uppför trappan i trapphuset, hur det liksom gnisslade i plastmattan som klädde trappstegen.
Pappa D öppnade alltid dörren, det hälsades hjärtligt. De andra familjemedlemmarna bildade välkomstkommité i hallen innanför. Vi skakade alltid hand, men det kändes aldrig formellt.
Mamman lagade (och lagar säkert än idag) supergod mat från scratch. Vi började alltid våra besök med att samlas kring deras jättestora matsalsbord som dignade av mat, och så åt vi tills vi nästan sprack.
Pappa D satt vid ena bordsänden, Mamma D vid den andra. Jag och mina föräldrar på den ena sidan, de tre barnen på den andra. Alltid på samma platser. Det var tryggt och vant.
Det haglade skämt och roliga anekdoter, vi skrattade mycket och högt. Det dracks aldrig en droppe alkohol hos familjen D, har jag kommit på i efterhand. Men det var likafullt en uppsluppen stämning varje gång.
Efter maten satt vi i soffgruppen i grön plysch en stund. Vardagsrummet hos familjen D såg alltid likadant ut. Möblerna var alltid de samma, så även gardinerna, tavlorna och lamporna. Det möblerades aldrig om, bortsett från att biljardbordet ibland stod framme och ibland inte. På jul hade de en jättestor gran och massor av tyska julprydnader i trä.
Vartefter kvällen gick spred vi ut oss i huset. Jag och yngstingen lekte i hans rum. De äldre syskonen gjorde sitt bästa för att undgå våra vilda upptåg. Mammorna hamnade oftast i djupa samtal kvinnor emellan vid köksbordet. Papporna satt i Pappa D:s kontor och diskuterade jobb blandat med djupsinnigheter.
Vi åkte sällan hem från familjen D före midnatt. Jag brukade bli så trött att jag nästan somnade innan det var dags att klä på sig och ta adjö. När det var dags att åka samlades alla i hallen igen. Om avskedet drog ut på tiden kunde jag ge allihop en kram till för säkerhets skull.
Pappa D följde oss oftast ut vintertid för att kontrollera att bilen startade som den skulle. Det sista vi såg när vi körde iväg var honom där han stod och vinkade i sin toppluva utanför det gula huset.
På vägen hem somnade jag alltid i bilen och min pappa fick bära in mig när vi kom hem.
Jag saknar familjen D. De är viktiga människor för mig. Det som är så speciellt med dem är att de är hela familjens vänner. Inte min pappas eller min mammas eller mina i första hand.
Jag och maken har goda vänner, mycket goda. Men de är antingen mina eller makens. Vi har knappt några gemensamma vänner och ännu färre som har familj där vi kan umgås på det sättet som vi och familjen D gjorde.
Jag vill ha en egen familjen D. En familj där vi alla trivs och är vänner med varandra. Inte bara vänner så att vi kan umgås utan att ha tråkigt, utan riktiga vänner. Vänner man kan prata med. Där barnen tycker om att leka med varandra och inte känner sig hoptvingade av föräldrarna.
En egen familjen D vill jag ha. Jag hoppas vi hittar en så småningom.
Kort sagt har vi mycket gemensamt. Det är till och med så att jag och deras yngste son samt min pappa och Mamma D delar födelsedagar. Yngste sonen D är exakt fem år äldre än mig.
Jag växte upp långt från min släkt. Jag saknar kusiner och har bara en morbror, med vilken jag knappt haft någon kontakt. Men jag hade familjen D, och de fyllde på något vis ut det tomrummet. Deras barn har varit lite som mina äldre kusiner för mig. Mamman och pappan som äldre släktingar, som brydde sig om mig och intresserade sig för mig och mitt liv.
Jag har ärvt cyklar, skidor och skridskor av deras barn. Mamman har stickat min barndoms favoritmössa. De var med på mitt dop och min konfirmation men tyvärr inte på mitt bröllop.
Den yngste sonen var min idol. Jag tyckte han var så rolig, så häftig. Han kunde saker jag inte kunde, han visade mig hur man spelar datorspel och biljard, jag fick prova hans snowboard, han hittade alltid de bästa gömställena när vi lekte kurragömma.
Det var en bit att köra till familjen D, de bodde i en annan by några mil bort. Jag kände mig alltid lika förväntansfull på väg dit. Kände mig varm i magen när jag fick syn på deras gula hus. Jag minns exakt hur det lät när vi gick uppför trappan i trapphuset, hur det liksom gnisslade i plastmattan som klädde trappstegen.
Pappa D öppnade alltid dörren, det hälsades hjärtligt. De andra familjemedlemmarna bildade välkomstkommité i hallen innanför. Vi skakade alltid hand, men det kändes aldrig formellt.
Mamman lagade (och lagar säkert än idag) supergod mat från scratch. Vi började alltid våra besök med att samlas kring deras jättestora matsalsbord som dignade av mat, och så åt vi tills vi nästan sprack.
Pappa D satt vid ena bordsänden, Mamma D vid den andra. Jag och mina föräldrar på den ena sidan, de tre barnen på den andra. Alltid på samma platser. Det var tryggt och vant.
Det haglade skämt och roliga anekdoter, vi skrattade mycket och högt. Det dracks aldrig en droppe alkohol hos familjen D, har jag kommit på i efterhand. Men det var likafullt en uppsluppen stämning varje gång.
Efter maten satt vi i soffgruppen i grön plysch en stund. Vardagsrummet hos familjen D såg alltid likadant ut. Möblerna var alltid de samma, så även gardinerna, tavlorna och lamporna. Det möblerades aldrig om, bortsett från att biljardbordet ibland stod framme och ibland inte. På jul hade de en jättestor gran och massor av tyska julprydnader i trä.
Vartefter kvällen gick spred vi ut oss i huset. Jag och yngstingen lekte i hans rum. De äldre syskonen gjorde sitt bästa för att undgå våra vilda upptåg. Mammorna hamnade oftast i djupa samtal kvinnor emellan vid köksbordet. Papporna satt i Pappa D:s kontor och diskuterade jobb blandat med djupsinnigheter.
Vi åkte sällan hem från familjen D före midnatt. Jag brukade bli så trött att jag nästan somnade innan det var dags att klä på sig och ta adjö. När det var dags att åka samlades alla i hallen igen. Om avskedet drog ut på tiden kunde jag ge allihop en kram till för säkerhets skull.
Pappa D följde oss oftast ut vintertid för att kontrollera att bilen startade som den skulle. Det sista vi såg när vi körde iväg var honom där han stod och vinkade i sin toppluva utanför det gula huset.
På vägen hem somnade jag alltid i bilen och min pappa fick bära in mig när vi kom hem.
Jag saknar familjen D. De är viktiga människor för mig. Det som är så speciellt med dem är att de är hela familjens vänner. Inte min pappas eller min mammas eller mina i första hand.
Jag och maken har goda vänner, mycket goda. Men de är antingen mina eller makens. Vi har knappt några gemensamma vänner och ännu färre som har familj där vi kan umgås på det sättet som vi och familjen D gjorde.
Jag vill ha en egen familjen D. En familj där vi alla trivs och är vänner med varandra. Inte bara vänner så att vi kan umgås utan att ha tråkigt, utan riktiga vänner. Vänner man kan prata med. Där barnen tycker om att leka med varandra och inte känner sig hoptvingade av föräldrarna.
En egen familjen D vill jag ha. Jag hoppas vi hittar en så småningom.
Jääättesen kulturfyra
Sent omsider kommer jag för mig att svara på veckans kulturfyra.
1. Tävlingar på Kulturbloggen: är det en bra eller dålig idé?
Det är väl alltid trevligt att vinna något. Men blir det inte mycket extrajobb för dig som måste lotta ut en vinnare och förmedla vinsten till personen i fråga? Sen får det inte halka in i samma fält som modebloggarna som lottar ut svindyra grejer för att få många besökare och länkningar.
2. En tävling är Idol. Vad tycker du om Idol?
Det funkar okej som ren underhållning. Det är ingenting jag engagerar mig i, jag ringer inte och röstar. Det är inte heller hela världen om jag skulle missa ett avsnitt. Men jag tycker det är rätt kul att titta på.
Tyvärr är det för mycket likriktning musikaliskt, det känns som att man inte har så mycket där att göra om man inte sjunger pop eller R'n'B.
3. Vad kan man inte tävla om?
Mycket. Spontant säger jag kärlek, även om ett flertal kanaler kör dejtingsåpor. Egentligen blir det konstigt att tävla i kultur också, det är ju subjektivt. Det en gillar hatar en annan. Kan man då säga vad som är bäst?
4. Gillar du att tävla och i vad i så fall?
Nej. Jag gillar inte att förlora, och jag vinner sällan. Därför tävlar jag inte om jag slipper.
1. Tävlingar på Kulturbloggen: är det en bra eller dålig idé?
Det är väl alltid trevligt att vinna något. Men blir det inte mycket extrajobb för dig som måste lotta ut en vinnare och förmedla vinsten till personen i fråga? Sen får det inte halka in i samma fält som modebloggarna som lottar ut svindyra grejer för att få många besökare och länkningar.
2. En tävling är Idol. Vad tycker du om Idol?
Det funkar okej som ren underhållning. Det är ingenting jag engagerar mig i, jag ringer inte och röstar. Det är inte heller hela världen om jag skulle missa ett avsnitt. Men jag tycker det är rätt kul att titta på.
Tyvärr är det för mycket likriktning musikaliskt, det känns som att man inte har så mycket där att göra om man inte sjunger pop eller R'n'B.
3. Vad kan man inte tävla om?
Mycket. Spontant säger jag kärlek, även om ett flertal kanaler kör dejtingsåpor. Egentligen blir det konstigt att tävla i kultur också, det är ju subjektivt. Det en gillar hatar en annan. Kan man då säga vad som är bäst?
4. Gillar du att tävla och i vad i så fall?
Nej. Jag gillar inte att förlora, och jag vinner sällan. Därför tävlar jag inte om jag slipper.
fredag 31 oktober 2008
Veckans topp fem: Kändisar du inte vill träffa
Veckans topp fem har återuppstått från sin dvala och återkommer nu med full styrka. Jag har hittat tillbaka till inspirationen, hoppas den består.
Denna vecka handlar femman om de där kändisarna du verkligen inte skulle vilja träffa, dem du stör dig kopiöst mycket på. De som gör att du nästan kräks när de dyker upp i TV/radio/tidningar.
Vill du vara med, lämna som vanligt en kommentar med en länk till ditt inlägg, så vi andra kan läsa.
Här är mina.
5. Paris Hilton. Hon är inte snygg, hon verkar vara den drygaste och mest självupptagna lilla bortskämda ungen världen någonsin skådat. Kan hon inte bara försvinna ut i periferin någonstans?
4. Patrik Ekwall. Behöver jag ens motivera varför jag stör mig på den supertråkige, talanglöse mannen?
3. Carola. För alla hennes superkorkade, enfaldiga åsikters skull.
2. Bert Karlsson. Se Carolas motivering. Plus att han verkar vara ett riktigt första klassens gubbslem.
1. Pernilla Wahlgren. Varje gång den där reklamen för hårfärg kör på TV:n får jag krypningar i hela kroppen. Hon är så obehaglig! För helylle och leende och lismande. Bläää.
Denna vecka handlar femman om de där kändisarna du verkligen inte skulle vilja träffa, dem du stör dig kopiöst mycket på. De som gör att du nästan kräks när de dyker upp i TV/radio/tidningar.
Vill du vara med, lämna som vanligt en kommentar med en länk till ditt inlägg, så vi andra kan läsa.
Här är mina.
5. Paris Hilton. Hon är inte snygg, hon verkar vara den drygaste och mest självupptagna lilla bortskämda ungen världen någonsin skådat. Kan hon inte bara försvinna ut i periferin någonstans?
4. Patrik Ekwall. Behöver jag ens motivera varför jag stör mig på den supertråkige, talanglöse mannen?
3. Carola. För alla hennes superkorkade, enfaldiga åsikters skull.
2. Bert Karlsson. Se Carolas motivering. Plus att han verkar vara ett riktigt första klassens gubbslem.
1. Pernilla Wahlgren. Varje gång den där reklamen för hårfärg kör på TV:n får jag krypningar i hela kroppen. Hon är så obehaglig! För helylle och leende och lismande. Bläää.
onsdag 29 oktober 2008
Ja Lars, du har så rätt!
Min far och jag har många, många gånger varit av helt motsatta åsikter. Allt eftersom jag blivit äldre har vi dock funnit några gemensamma nämnare, och nu måste jag faktiskt erkänna att jag hittat en punkt där vi är rörande eniga; en av tidernas fyndigaste textrader återfinns i the Who's Substitute:
I was born with a plastic spoon in my mouth
Så enkelt och så genialt.
I was born with a plastic spoon in my mouth
Så enkelt och så genialt.
En ärlig komplimang
Vi norrlänningar är inte såna som säger saker i onödan, det är ju allmänt känt. Därför tycker jag också att det på något vis känns mer att få en komplimang från en norrlänning. Det känns äkta. Idag fick jag en sån av en arbetskamrat som sade med klingande inlandsdialekt:
- He syns att du ha gått ihop dej hä bak. Du sku ta å mät dej.
Åh, vad glad jag blev.
- He syns att du ha gått ihop dej hä bak. Du sku ta å mät dej.
Åh, vad glad jag blev.
tisdag 28 oktober 2008
Drillningen ger utdelning
Jag har tidigare skrivit om våra idoga försök att få dottern musikintresserad. Jag kan nu med glädje och stolthet meddela att det gett resultat.
Med jämna mellanrum brukar vi be dottern sjunga lite. Då brukar det komma lite "lalala" i olika tonlägen. Men i förrgår var det bokstavligt talat andra ljud i pipan:
Maken: Sjung lite!
Dottern: Be be, vi lamm, nå ull, jaja sjä ban...
Jag förstår hur det ter sig för den oinvigde, men för mig hade hon lika gärna kunnat utnämnas till nobelpristagare.
Med jämna mellanrum brukar vi be dottern sjunga lite. Då brukar det komma lite "lalala" i olika tonlägen. Men i förrgår var det bokstavligt talat andra ljud i pipan:
Maken: Sjung lite!
Dottern: Be be, vi lamm, nå ull, jaja sjä ban...
Jag förstår hur det ter sig för den oinvigde, men för mig hade hon lika gärna kunnat utnämnas till nobelpristagare.
lördag 25 oktober 2008
Vad gör min man i repan egentligen?
Här har jag gått omkring och trott att min man spelar tuff hårdrock med sina hårdrockspolare i deras replokal på kvällarna. Men så anlände ett brev i den Björnströmska postlådan. Brevet var en kallelse till informationsmöte för alla band som repar i Studiefrämjandets lokaler. Alla band som kallades räknades upp vid namn.
Min man har sagt att hans band har det hårdrockiga namnet Hate Ammo.
I brevet omnämns de som Ronniez.
Vilket råkar vara min mans namn med ett Z på slutet. Vilket råkar låta väldigt mycket som namnet på ett dansband.
Så frågan är, är det något min käre make inte berättar för mig?
Hårdrockare på riktigt?
Min man har sagt att hans band har det hårdrockiga namnet Hate Ammo.
I brevet omnämns de som Ronniez.
Vilket råkar vara min mans namn med ett Z på slutet. Vilket råkar låta väldigt mycket som namnet på ett dansband.
Så frågan är, är det något min käre make inte berättar för mig?
Hårdrockare på riktigt?
PS. Maken hävdar så klart att det hela är studiefrämjandets fel, att de inte har koll på bandnamnen och att de gjort samma sak mot stackars Emanuelz.
En ljus idé
Min vän Josefine uppmanar oss alla att skriva ett blogginlägg som en del i att göra något för att rädda världen, inspirerad av boken "100 sätt att rädda världen". Eftersom jag själv tycker att dylik räddning verkar behövas ställer jag självklart upp.
Vad är det första jag tänker på som är ett bra och enkelt sätt att göra något? Jo, att byta till energisparlampor. Jag förstår verkligen inte varför alla inte gör det, omedelbums. Det enda argument mot som jag har hört är "det blir inte lika mysigt ljus". Om det är det man är ute efter finns det en uppsjö stearinljus att välja bland.
Argumenten för är däremot många.
a) Du minskar din elräkning.
b) Du förbrukar mindre energi, vilket är bra för miljön.
c) Eftersom lamporna inte alstrar på när så mycket värme som vanliga glödlampor minskar risken att man ska få brännmärken på lampskärmar av textilmaterial.
d) De räcker jättejättelänge, vilket kompenserar några gånger om för det aningen högre priset.
Vi har bytt några lampor och ska byta resten eftersom de ger upp. 25 wattarna i våra läslampor som vi använder i princip dygnet runt bytte vi i februari och de håller än. Förut bytte vi glödlampor i dem i parti och minut.
Byt lampor du också, om du inte redan gjort det.
Vad är det första jag tänker på som är ett bra och enkelt sätt att göra något? Jo, att byta till energisparlampor. Jag förstår verkligen inte varför alla inte gör det, omedelbums. Det enda argument mot som jag har hört är "det blir inte lika mysigt ljus". Om det är det man är ute efter finns det en uppsjö stearinljus att välja bland.
Argumenten för är däremot många.
a) Du minskar din elräkning.
b) Du förbrukar mindre energi, vilket är bra för miljön.
c) Eftersom lamporna inte alstrar på när så mycket värme som vanliga glödlampor minskar risken att man ska få brännmärken på lampskärmar av textilmaterial.
d) De räcker jättejättelänge, vilket kompenserar några gånger om för det aningen högre priset.
Vi har bytt några lampor och ska byta resten eftersom de ger upp. 25 wattarna i våra läslampor som vi använder i princip dygnet runt bytte vi i februari och de håller än. Förut bytte vi glödlampor i dem i parti och minut.
Byt lampor du också, om du inte redan gjort det.
fredag 24 oktober 2008
Oj, vilken sen kulturfyra!
Jag hade så klart missat att kulturfyran kom redan i onsdags, så nu är jag plötsligt inte bara en, utan två dagar sen medd mina svar. Och ja, för mig går det alldeles utmärkt att släppa kulturfrågorna på onsdagar i framtiden.
1. Vampyrfilmen (Låt den rätte komma in) har premiär på fredag. Vad tycker du om vampyrer?
På film och TV, helt okej. Jag är sedan länge ett fan av kultserien Buffy the vampire slayer med vampyren Spike som favoritkaraktär.
Där emot har jag inte mycket till övers för extremgothare som slipar om sina tänder och dricker blod för att de tycker det är häftigt.
2. Vilken skräckfigur tycker du är hemskast eller mest skrämmande?
Clownen i DET var riktigt läskig. Jag har faktiskt inte velat se filmen, för jag tror inte han kan återskapas i all sin fasansfullhet.
Jag är så otroligt feg att jag nästan aldrig ser skräckfilm, så jag kan inte uttala mig om vare sig Freddie eller Jason.
Av dem jag har sett är nog dem där "det onda" aldrig visas de mest skrämmande. Jag ryser till exempel fortfarande när jag tänker på The Blairwitch. Hon/han/det är nog den mest skrämmande.
3. Vilken är din värsta skräckupplevelse?
När jag såg nämnda Blairwitch Project på bio skrek jag högt, så rädd var jag. Jag var även rejält rädd när jag såg den svenska thrillern Besökarna. Jag såg nog mest baksidan av soffkudden under den filmen, måste jag erkänna.
4. Vilken är den bästa skräckfilmen eller thrillern eller rysaren?
Sjätte sinnet är ju en modern klassiker. The Others var originell och bra.
Om jag mot all förmodan ( har tur i kärlek, inte i spel) skulle vinna utlottningen vill jag nog helst ha boken, om jag får lov att välja.
1. Vampyrfilmen (Låt den rätte komma in) har premiär på fredag. Vad tycker du om vampyrer?
På film och TV, helt okej. Jag är sedan länge ett fan av kultserien Buffy the vampire slayer med vampyren Spike som favoritkaraktär.
Där emot har jag inte mycket till övers för extremgothare som slipar om sina tänder och dricker blod för att de tycker det är häftigt.
2. Vilken skräckfigur tycker du är hemskast eller mest skrämmande?
Clownen i DET var riktigt läskig. Jag har faktiskt inte velat se filmen, för jag tror inte han kan återskapas i all sin fasansfullhet.
Jag är så otroligt feg att jag nästan aldrig ser skräckfilm, så jag kan inte uttala mig om vare sig Freddie eller Jason.
Av dem jag har sett är nog dem där "det onda" aldrig visas de mest skrämmande. Jag ryser till exempel fortfarande när jag tänker på The Blairwitch. Hon/han/det är nog den mest skrämmande.
3. Vilken är din värsta skräckupplevelse?
När jag såg nämnda Blairwitch Project på bio skrek jag högt, så rädd var jag. Jag var även rejält rädd när jag såg den svenska thrillern Besökarna. Jag såg nog mest baksidan av soffkudden under den filmen, måste jag erkänna.
4. Vilken är den bästa skräckfilmen eller thrillern eller rysaren?
Sjätte sinnet är ju en modern klassiker. The Others var originell och bra.
Om jag mot all förmodan ( har tur i kärlek, inte i spel) skulle vinna utlottningen vill jag nog helst ha boken, om jag får lov att välja.
lördag 18 oktober 2008
Dotterns musikaliska fostran fortsätter
I dag har dottern (efter viss uppmuntran från min sida) lärt sig att säga namnet på mitt favoritband, U2. "Tootoo" utbrister hon när jag spelar dem på youtube.
Jag är trés stolt.
Numera bekanta ansikten
Jag är trés stolt.
Numera bekanta ansikten
Mirre lever!
Här har jag gått och trott att vår lilla Mirre var död. Jag har gråtit och sörjt.
Men så visar det sig att hennes nya ägare när det kom till kritan inte hade hjärta att avliva henne, hon lever ännu i största välmående. Men hon kommer förhoppningsvis att få flytta, och bli stallkatt. Där spelar det ingen roll om hon kissar i höet.
Hon kommer nog inte heller att sakna Rasmus, eftersom det rapporteras att han blivit personlighetsförändrad av att vara ute så mycket och nu mera inte har mycket till övers för lillasyster.
Om hon inte får flytta till stallet måste hon nog trots allt avlivas. Jag håller tummarna för att det inte behöver bli så.
Men så visar det sig att hennes nya ägare när det kom till kritan inte hade hjärta att avliva henne, hon lever ännu i största välmående. Men hon kommer förhoppningsvis att få flytta, och bli stallkatt. Där spelar det ingen roll om hon kissar i höet.
Hon kommer nog inte heller att sakna Rasmus, eftersom det rapporteras att han blivit personlighetsförändrad av att vara ute så mycket och nu mera inte har mycket till övers för lillasyster.
Om hon inte får flytta till stallet måste hon nog trots allt avlivas. Jag håller tummarna för att det inte behöver bli så.
fredag 17 oktober 2008
torsdag 16 oktober 2008
Skämslåt
Min goda vän Josefine har med (förmodligen) röda kinder erkänt att hon ännu minns sina popdagar. Jag ska väl inte vara sämre. Den här låten fullkomligt älskade jag när jag var sexton år. Och vet ni vad?
Jag tycker fortfarande den är ganska bra.
Suede - Trash
Jag tycker fortfarande den är ganska bra.
Suede - Trash
Kulturfyra om massa olika saker
Torsdag. Åter dags för kulturfyra.
1. Har du varit med om något som överträffade dina förväntningar?
Ja, många gånger. Att få barn. Att besöka Rom. Senaste Bond-filmen. Harry Potter-böckerna.
2. I somras såg jag Van Morrison på jazzfestivalen. Han är en annan av mina favoriter. Fast tyvärr tyckte jag att han var en besvikelse. För mig är han bättre på skiva. Har du någon sådan upplevelse, när något gjorde dig besviken?
Jag kan faktiskt inte komma på något, även om det måste ha hänt. Jag är en ganska förnöjsam person.
3. Tja, nu har jag sett flera av mina favoriter i år. Men en jag inte sett än är Neil Young. Vilken artist har du inte sett, som du vill se?
Jag skulle vilja se Rolling Stones, Iron Maiden, Paul McCartney, Coldplay, Bruce Springsteen, REM. Listan kan göras lång.
4. Kring Idol pågår en intensiv debatt för en av programledarna i TV4:s delprojekt T V400 har en programledare kallat en tävlande för “bögig” och menat att det är negativt. Många undrar hur hon kan se sig själv i spegeln, med sådana åsikter. Vad tycker du? Är det en bra attityd i tv att kalla saker som är dåliga för bögiga?
Nej, det tycker jag inte. Precis som man inte heller ska använda "CP" eller "mongo" som skällsord. Visst, sånt slinker ur oss alla ibland, men jobbar man som journalist ska man vara tränad i att formulera sig. Antingen är programledaren en dålig journalist eller också har hon ytterst dåligt omdöme.
1. Har du varit med om något som överträffade dina förväntningar?
Ja, många gånger. Att få barn. Att besöka Rom. Senaste Bond-filmen. Harry Potter-böckerna.
2. I somras såg jag Van Morrison på jazzfestivalen. Han är en annan av mina favoriter. Fast tyvärr tyckte jag att han var en besvikelse. För mig är han bättre på skiva. Har du någon sådan upplevelse, när något gjorde dig besviken?
Jag kan faktiskt inte komma på något, även om det måste ha hänt. Jag är en ganska förnöjsam person.
3. Tja, nu har jag sett flera av mina favoriter i år. Men en jag inte sett än är Neil Young. Vilken artist har du inte sett, som du vill se?
Jag skulle vilja se Rolling Stones, Iron Maiden, Paul McCartney, Coldplay, Bruce Springsteen, REM. Listan kan göras lång.
4. Kring Idol pågår en intensiv debatt för en av programledarna i TV4:s delprojekt T V400 har en programledare kallat en tävlande för “bögig” och menat att det är negativt. Många undrar hur hon kan se sig själv i spegeln, med sådana åsikter. Vad tycker du? Är det en bra attityd i tv att kalla saker som är dåliga för bögiga?
Nej, det tycker jag inte. Precis som man inte heller ska använda "CP" eller "mongo" som skällsord. Visst, sånt slinker ur oss alla ibland, men jobbar man som journalist ska man vara tränad i att formulera sig. Antingen är programledaren en dålig journalist eller också har hon ytterst dåligt omdöme.
Blogganalys
Med ojämna mellanrum surfar jag in på mitt Google Analytics-konto och söker information om er, mina kära läsare (eftersom jag har Google Analytics törs jag säga läsare i plural, för jag vet att jag har mer än en). Jag tar reda på varifrån ni kommer, hur ni hittade hit, hur länge ni stannade och vilka inlägg ni helst läste.
Detta är alltid intressant information.
Tjugotvå stycken kommit till min blogg efter att ha sökt på min makes namn. Dessa läsare har i genomsnitt stannat på min blogg i en minut och trettiosju sekunder.
Nio stycken har hamnat på min blogg för att de googlat på mitt namn. De har bara stannat i genomsnitt i tjugosex sekunder.
Det tycker jag är skumt. Särskilt sedan jag upptäckte att det är samma stackars människa som tjugotvå gånger sökt efter maken men hamnat hos mig.
De som läst flest inlägg på bloggen har sökt på "skvallerblaska". Varför söker man på det ordet egentligen?
Folk googlar i sanning efter konstiga saker. En har sökt på "jag går på affären". En annan på "de smakade inte så äckligt". Jag tror inte jag vill veta vilka "de" är.
En tredje har sökt på "dumma människor", vad nu han/hon ska med dem till? Det finns ju i och för sig gott om den varan på internet så sökningen var säkert framgångsrik.
Det finns även en sökning innehållande orden "chock norris"
Någon har sökt efter "fulaste soffan" och han/hon hittade nog helt rätt.
En stackare har sökt efter "hemkörning av mat pajala". Han letar nog än, skulle jag tro, om han inte tar till tacka med hemkört av annan art.
En sökning gäller "randiga anne". Det är inte jag ska jag be att få upplysa om.
Detta är alltid intressant information.
Tjugotvå stycken kommit till min blogg efter att ha sökt på min makes namn. Dessa läsare har i genomsnitt stannat på min blogg i en minut och trettiosju sekunder.
Nio stycken har hamnat på min blogg för att de googlat på mitt namn. De har bara stannat i genomsnitt i tjugosex sekunder.
Det tycker jag är skumt. Särskilt sedan jag upptäckte att det är samma stackars människa som tjugotvå gånger sökt efter maken men hamnat hos mig.
De som läst flest inlägg på bloggen har sökt på "skvallerblaska". Varför söker man på det ordet egentligen?
Folk googlar i sanning efter konstiga saker. En har sökt på "jag går på affären". En annan på "de smakade inte så äckligt". Jag tror inte jag vill veta vilka "de" är.
En tredje har sökt på "dumma människor", vad nu han/hon ska med dem till? Det finns ju i och för sig gott om den varan på internet så sökningen var säkert framgångsrik.
Det finns även en sökning innehållande orden "chock norris"
Någon har sökt efter "fulaste soffan" och han/hon hittade nog helt rätt.
En stackare har sökt efter "hemkörning av mat pajala". Han letar nog än, skulle jag tro, om han inte tar till tacka med hemkört av annan art.
En sökning gäller "randiga anne". Det är inte jag ska jag be att få upplysa om.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)