Idag tog jag och maken oss an projekt övervåning, och vi hann nästan klart. I hallen som tidigare agerade skrotutrymme finns numera en kontorshörna och i makens hemmastudio har det möblerats om och gjorts plats för den fulaste soffan jag någonsin sett.
Den är från sjuttiotalet, i någon sorts plysch/krossad sammet, blommig, i rött/brunt/svart. Alldeles vedervärdig att se på, men ganska skön att sitta i, måste jag erkänna. Den är nästan så ful att den är gullig.
Nåja, det är makens domän, där gör han som han vill. Och det märks.
Några nya gardinstänger har inhandlats och vi har äntligen fått upp gardiner i hallen uppe. Skönt att slippa springa gatlopp inför alla och en var i hallen mellan sovrummet och toaletten på natten. Nu slipper grannarna den synen.
"Kontoret"
Den anskrämliga soffan
2 kommentarer:
OJ!
Sofan var väl bra till temat: retro
Morale döma aldrig på utseende, även en ful soffa kan vara skön att sitta i.
Skicka en kommentar