Anders Wik, före detta överdirektör vid FRA, skriver en debattartikel i DN om signalspaningslagen. Artikeln är ett långt försvarstal för FRA där Anders förklarar hur vi inte alls behöver känna att vår integritet och vårt privatliv hotas.
Men om jag hade svårt att förstå lagens rimlighet innan jag läste artikeln blir det desto svårare efteråt. Anders Wik skriver t.ex. att "Inte ens FRA tror att terrorister skulle vara så dumma att de skriver om sina attentat i sina mejl". Men var det inte det som var meningen? Att terrorister skulle åka fast?
Jag läser och läser, och ju mer jag läser desto mindre förstår jag vad det egentligen är FRA kommer att leta efter. Det är alltså inte terroristers mailkontakt. Svenskar ska egentligen överhuvudtaget inte övervakas, förutom när de talar med en utlänning. Jag antar att Anders Wik genom detta vill få oss att förstå att våra mail och telefonsamtal till varandra inrikes inte kommer att avlyssnas även om datatrafiken passerar gränsen.
Det gör inte direkt mig lugnare, om jag ska vara ärlig.
Men vad ska de då undersöka, damerna och herrarna på FRA?
Tja, det står att historiskt sett har det sett ut så här:
"Så vilken sorts civil trafik spanade vi på? Alla sorter, bara vi fann den på internationella förbindelser och om den kunde möta uppdragsgivarnas underrättelsebehov. Telefoni, javisst. E-post när det blev aktuellt. Det gällde att hänga med i utvecklingen för att kunna leverera relevanta resultat."
Det nämns också som ett exempel att man kan avlyssna någon som handlar med kärnvapenstridsspetsar. Menar Anders då en av de där terroristerna som inte konverserar via mail? Eller gör de det? Hur var det nu igen?
Den enda slutsatsen jag kan dra är att FRA (förhoppningsvis) kommer att införa någon sorts teknik som sållar bort trafik mellan svenskar inrikes, men att man i övrigt fortsätter på den inslagna vägen att spana enligt uppdragsgivarnas underrättelsebehov. Vem är det och vad vill de veta, det är den stora frågan.
1 kommentar:
Det är säkert det stora landet i väst.
Skicka en kommentar