Jag gillar att läsa Isabel Allendes böcker. Särskilt tilltalande finner jag hennes krassa sätt att skriva, hennes torra humor.
Just nu går reprisen på en dokumentär om henne på SVT1, och hon pratar om hur hon bearbetade förlusten av Paula, hennes dotter, hur hon till sist bestämde sig för att skriva om något så långt från sorg man kan komma. Hur hon när hon skulle till att skriva boken Afrodite ställde sig frågan (jag parafraserar):
"Vilka dödssynder är något att hänga i granen? Frosseri och kättja, resten är inget att ha".
På något sätt symboliserar den frasen exakt vad jag gillar hos henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar