Nu har vi haft familjebröllopsdagsmiddag maken, dottern och jag. Vi har inmundigat:
-Små snittar med creme fraiche, svart stenbitsrom och dill
-Grillad rostbiff i skivor, potatissallad, grönsallad med citrondressing och bearnaisesås
-Kex och brieost
Återstår gör carte d'or glassen som vi inte orkade trycka ner i våra redan överfulla magar. Den får vänta till senare.
Emma fick smaka av det mesta. Potatissalladen var en hit.
onsdag 30 april 2008
Läderbröllop!
Jag och maken firar tre års bröllopsdag idag. Tydligen heter det läderbröllop, vilket jag tycker är råfränt.
Så här fina var vi, valborg för tre år sedan
Så här fina var vi, valborg för tre år sedan
tisdag 29 april 2008
Amstetten
Jag tror att jag är den enda bloggaren i Sverige (världen?) som hittills inte skrivit ett ord om Amstetten. Detta beror så klart inte på att det inte berör mig, utan för att det som har utspelat sig i det där huset är så absurt, så verklighetsfrämmande, så sjukt att jag inte vet hur jag ska kommentera det.
Att påpeka hur morbida Josef Fritzls handlingar är verkar rätt meningslöst, det är ju så uppenbart. Det GÅR inte att förstå så det är inte lönt att försöka.
Jag tänker mycket på hustrun, däremot, på hur mycket hon visste, anade, blundade för. För hon måste ha anat. Läs gärna Karin Ahlborgs artikel, mina tankegångar är rätt lika hennes.
Självklart tänker jag på Elisabeth Fritzl och på de tre barnen i källaren. Funderar över om de någonsin kommer att bli tillnärmelsevis återställda och kunna leva normala liv. De har aldrig sett solen, aldrig gått på något annat än ett källargolv, känt vind eller regn.
De har inte träffat några andra människor än varandra, sin mor och sin morfar/far. Visste de att han var deras far? Förstod de hur märkliga liv de levde eller är de så hjärntvättade att de uppfattade sin tillvaro som normal? De hade en TV i källaren, den måste ha gett dem en bild av ett annat liv.
Den lille femårige pojken kan nog ha goda chanser till att få ett normalt liv, men de halvvuxna, äldre barnen? De har aldrig fått någon träning i social samvaro med vänner och andra människor, de har aldrig vistats i folksamlingar. Hur svårt kommer det inte att vara för dem?
Men jag tänker också på barnen ovan jord, deras chock när de får reda på de fruktansvärda sanningarna kring sitt ursprung. Att deras mor och deras syskon funnits meter i från dem hela tiden. Frågan är vilken sorts uppväxt de har haft. Jag tror inte att familjen ovan jord varit helt förskonad från faderns vansinne, även om polisen säger att inget tyder på att något av de andra barnen eller Elisabets sex syskon skulle ha utsatts för övergrepp.
En familj där man under inga omständigheter får vistas i källaren eller ensam i trädgården måste vara dysfunktionell, övergrepp eller inte.
Jag hoppas alla barnen hamnar i goda fosterhem med kärleksfulla fosterföräldrar och får god vård så länge de behöver den.
Så höll han det hemligt för alla
Familjen var i pappans våld
'Barnen kan få ett bra liv'
Natascha vill hjälpa familjen
Dotterns dödliga sjukdom räddade resten av familjen
Polisen: källaren var förbjudet område
"Det är så svårt att förstå"
Här levde hon - i 24 år
Nu erkänner Josef Fritzl
Stor risk för livslånga men
Vill ha makt och kontroll
Så lurade han myndigheterna
Socialtjänsten anade inget
"Vi märkte aldrig något ovanligt"
Att påpeka hur morbida Josef Fritzls handlingar är verkar rätt meningslöst, det är ju så uppenbart. Det GÅR inte att förstå så det är inte lönt att försöka.
Jag tänker mycket på hustrun, däremot, på hur mycket hon visste, anade, blundade för. För hon måste ha anat. Läs gärna Karin Ahlborgs artikel, mina tankegångar är rätt lika hennes.
Självklart tänker jag på Elisabeth Fritzl och på de tre barnen i källaren. Funderar över om de någonsin kommer att bli tillnärmelsevis återställda och kunna leva normala liv. De har aldrig sett solen, aldrig gått på något annat än ett källargolv, känt vind eller regn.
De har inte träffat några andra människor än varandra, sin mor och sin morfar/far. Visste de att han var deras far? Förstod de hur märkliga liv de levde eller är de så hjärntvättade att de uppfattade sin tillvaro som normal? De hade en TV i källaren, den måste ha gett dem en bild av ett annat liv.
Den lille femårige pojken kan nog ha goda chanser till att få ett normalt liv, men de halvvuxna, äldre barnen? De har aldrig fått någon träning i social samvaro med vänner och andra människor, de har aldrig vistats i folksamlingar. Hur svårt kommer det inte att vara för dem?
Men jag tänker också på barnen ovan jord, deras chock när de får reda på de fruktansvärda sanningarna kring sitt ursprung. Att deras mor och deras syskon funnits meter i från dem hela tiden. Frågan är vilken sorts uppväxt de har haft. Jag tror inte att familjen ovan jord varit helt förskonad från faderns vansinne, även om polisen säger att inget tyder på att något av de andra barnen eller Elisabets sex syskon skulle ha utsatts för övergrepp.
En familj där man under inga omständigheter får vistas i källaren eller ensam i trädgården måste vara dysfunktionell, övergrepp eller inte.
Jag hoppas alla barnen hamnar i goda fosterhem med kärleksfulla fosterföräldrar och får god vård så länge de behöver den.
Så höll han det hemligt för alla
Familjen var i pappans våld
'Barnen kan få ett bra liv'
Natascha vill hjälpa familjen
Dotterns dödliga sjukdom räddade resten av familjen
Polisen: källaren var förbjudet område
"Det är så svårt att förstå"
Här levde hon - i 24 år
Nu erkänner Josef Fritzl
Stor risk för livslånga men
Vill ha makt och kontroll
Så lurade han myndigheterna
Socialtjänsten anade inget
"Vi märkte aldrig något ovanligt"
Gräsmattsupdate
Pratade med kvartersvärden igår om gräsmattan och dess sorgliga skick, och han lovade att det skulle åtgärdas. Den ska fräsas, det ska vändas ner matjord och sås om. Stor beställning är skickad till underentreprenör.
Frågan är bara om det blir före eller efter semestern. Hoppas före.
Dessutom ska det köpas in nya handjagare till kvarteret och vi kommer mest troligt att få ha hand om en. Så en sån kan jag stryka från den milslånga listan med rubriken "saker som behövs till en någorlunda fungerande trädgård". Alltid något.
Jag har insett att det här med trädgård får mig att samla nya vuxenpoäng dagligen. Jag kommer att ha en mental ålder av 86 innan sommaren är över. Minst.
Frågan är bara om det blir före eller efter semestern. Hoppas före.
Dessutom ska det köpas in nya handjagare till kvarteret och vi kommer mest troligt att få ha hand om en. Så en sån kan jag stryka från den milslånga listan med rubriken "saker som behövs till en någorlunda fungerande trädgård". Alltid något.
Jag har insett att det här med trädgård får mig att samla nya vuxenpoäng dagligen. Jag kommer att ha en mental ålder av 86 innan sommaren är över. Minst.
Nej, U2 har inte slängt sin skiva
Idag rapporterar både Nöjesnytt och Aftonbladet att U2 skulle vara så missnöjda med det senaste årets arbete på sitt album att de nu slänger bort hela skiten och börjar på ny kula.
Som alla andra fans fick jag kaffet i vrångstrupen.
Men var lugna, det är inte sant. Jag surfade snabbt in på det största engelskspråkiga U2-forumet Feedback, och där diskuteras denna nyhet. Koncensus är att det är bullshit. Citatet från The Edge är taget ur sitt sammanhang och förekommer från början i en intervju som gjordes i samband med en välgörenhetsauktion för Music Rising, och finns att läsa på U2:s officiella hemsida, eller här i en något annan version.
Däremot kommer riktiga nyheter som säger att den nya skivan kommer att ha maroccanska influenser. Singlar har valts ut och just nu pågår urvalet av låtar till skivan som kommer antingen i november 2008 eller mars 2009.
Dags att börja spara till konsertbiljetter med andra ord.
Som alla andra fans fick jag kaffet i vrångstrupen.
Men var lugna, det är inte sant. Jag surfade snabbt in på det största engelskspråkiga U2-forumet Feedback, och där diskuteras denna nyhet. Koncensus är att det är bullshit. Citatet från The Edge är taget ur sitt sammanhang och förekommer från början i en intervju som gjordes i samband med en välgörenhetsauktion för Music Rising, och finns att läsa på U2:s officiella hemsida, eller här i en något annan version.
Däremot kommer riktiga nyheter som säger att den nya skivan kommer att ha maroccanska influenser. Singlar har valts ut och just nu pågår urvalet av låtar till skivan som kommer antingen i november 2008 eller mars 2009.
Dags att börja spara till konsertbiljetter med andra ord.
måndag 28 april 2008
När slutet är som bäst
Jag gillar eftertexter. Riktigt bra eftertexter med passande musik kan verkligen höja intrycket av en film, tycker jag.
Gangs of New York har ett montage på slutet som är riktigt fint:
Men det här är min all time favourite:
Good Will Hunting. Låten är riktigt fin dessutom, Miss misery av Elliott Smith (1969-2003)
Gangs of New York har ett montage på slutet som är riktigt fint:
Men det här är min all time favourite:
Good Will Hunting. Låten är riktigt fin dessutom, Miss misery av Elliott Smith (1969-2003)
Holmgren junior har kommit till världen
Våra bekanta, Matte och Linda, fick en pojke i torsdags. Enligt vad jag har hört mår alla bra och fadern är stolt som en tupp.
Gratulerar!
Gratulerar!
The Hobbit är på benen
Äntligen goda nyheter i Tolkien-sfären! Det verkar som att the Hobbit äntligen blir av efter stämningar om rättigheter och pengar hotat stoppa projektet.
Peter Jackson kan tyvärr inte regissera den här gången men kommer att vara "executive producer" tillsammans med sin fru Fran Walsh. Regin kommer Guillermo del Toro att stå för. Jag har inte sett några av hans filmer, men fan-communityn verkar nöjda med valet så då är jag också det.
Theonering.net har gjort en intervju med del Toro, och det verkar verkligen mycket lovande. Han säger att för de båda skådespelarna från Sagan om ringen-trilogin Ian McKellen (Gandalf) och Andy Serkis (Gollum) återstår i princip bara att skriva under kontraktet för att reprisera sina roller. Howard Shore ska göra musiken, Richard Taylor och hans Weta Workshop kommer att göra rekvisitan, Weta digital att göra effekterna. John Howe och Alan Lee ska återigen designa Middle Earth.
Jag får nästan en tår i ögonvrån när jag läser att förberedelserna snart är under full gång nere i Nya Zeeland, Hobbiton ska återfå sin grönska i en så exakt replika av de tidigare filmerna som möjligt.
Nu följer en mycket spännande väntan för oss Tolkien-fantaster. Nedräkningen till december 2010 har börjat.
Här är för övrigt mitt förstahandsval som Bilbo (för Ian Holm är ju - trots sin storhet som skådespelare - något för gammal):
Martin Freeman (obs! bilden är ett montage)
Peter Jackson kan tyvärr inte regissera den här gången men kommer att vara "executive producer" tillsammans med sin fru Fran Walsh. Regin kommer Guillermo del Toro att stå för. Jag har inte sett några av hans filmer, men fan-communityn verkar nöjda med valet så då är jag också det.
Theonering.net har gjort en intervju med del Toro, och det verkar verkligen mycket lovande. Han säger att för de båda skådespelarna från Sagan om ringen-trilogin Ian McKellen (Gandalf) och Andy Serkis (Gollum) återstår i princip bara att skriva under kontraktet för att reprisera sina roller. Howard Shore ska göra musiken, Richard Taylor och hans Weta Workshop kommer att göra rekvisitan, Weta digital att göra effekterna. John Howe och Alan Lee ska återigen designa Middle Earth.
Jag får nästan en tår i ögonvrån när jag läser att förberedelserna snart är under full gång nere i Nya Zeeland, Hobbiton ska återfå sin grönska i en så exakt replika av de tidigare filmerna som möjligt.
Nu följer en mycket spännande väntan för oss Tolkien-fantaster. Nedräkningen till december 2010 har börjat.
Här är för övrigt mitt förstahandsval som Bilbo (för Ian Holm är ju - trots sin storhet som skådespelare - något för gammal):
Martin Freeman (obs! bilden är ett montage)
Bekymmer i förtid
Jag funderar över min dotters skolgång. Ja, min femton månader gamla dotters skolgång.
Det må vara länge kvar till hon ska kränga på sig ryggsäcken och troppa i väg till sexårsverksamheten, men å andra sidan säger alla föräldrar att det går så förjordat fort, man hinner knappt titta upp från blöjbytena förrän det är dags att köpa pennskrin.
Så jag funderar mig redan gråhårig över vilken skola som kan tänkas vara den bästa för mitt barn.
Idag bor vi på Östra Ersboda. Det är ett område i Umeå med rätt dåligt rykte. Jag hade också många fördomar om området innan jag flyttade hit. Men så hittade vi det jättefina hus som vi nu bor och trivs fantastiskt bra i. Det uppfyller alla våra behov just nu och en bra bit in i framtiden. Ja, om det bara berodde på huset kan jag inte se att det skulle finnas några skäl för oss att flytta härifrån. Området i sig är också mycket lugnare än vi trodde.
Men så var det ju det där med skolorna. Östra Ersboda Skolan har jag bara hört dåligt om. Lärarna slutar i parti och minut. I Skolverkets inspektionsrapport står att det förekommer mycket skadegörelse, att de yngre eleverna är rädda för de äldre och känner sig otrygga, att det förekommer många fall av mobbing. Att min dotter skulle sätta foten på den skolan är helt och hållet uteslutet.
Så finns Ersängsskolan, en liten bit bort, men fortfarande på gångavstånd. Den verkar riktigt bra upp till sjätte klass. Rapporten om högstadiedelen av skolan får inte fullt lika bra betyg, det förekommer några fall av mobbing (även om det inte sker i lika stor utsträckning som på Östra Ersboda Skolan). Å andra sidan, vilken skola är helt fri från sådana problem? Vi hade dem även på min lilla byskola, och den skolan håller jag för en riktigt bra skola som jag utan att tveka hade låtit Emma gå på.
Det finns ytterligare en skola på Ersboda, Ersdungen, men den ligger lite för långt bort.
Jag skulle kunna tänka mig att låta Emma gå på Ersängen, men om vi bor kvar här finns ändå risken att hon börjar hänga med vandalerna på Östra Ersboda Skolan på fritiden. Och det vill jag absolut inte. Det är ändå på fritiden alla hemskheterna händer.
En lösning är att flytta. Jag har sett mig om på andra skolor och områden i Umeå och fastnade för Röbäck och Linblomman/Linneaskolan. Där lagas maten på plats (just nu försigår försöksverksamhet med lokalproducerad och ekologisk mat) och det verkar vara en riktigt bra skola hela vägen upp i åldrarna. Området som sådant tilltalar mig också, Röbäck är en gammal by som sakta men säkert inlemmats i Umeå stad, men behållt sin bykänsla. Jag skulle mer än gärna kunna tänka mig att bo där.
Men det innebär att vi måste flytta från vårat älskade hus och försöka hitta något (åtminstone nästan) lika bra i Röbäck. Mig veterligen finns inga fristående hus att hyra där, och vi har inte råd att köpa villa för 3 miljoner. Det måste i så fall bli ett parhus. Men det kanske duger bra det också. Vi är ju faktiskt ganska bortskämda med hur vi bor nu.
För Emmas skull kan jag leva med åtminstone en granne vägg i vägg.
Här hittar du skolverkets samlade inspektionsrapporter
Det må vara länge kvar till hon ska kränga på sig ryggsäcken och troppa i väg till sexårsverksamheten, men å andra sidan säger alla föräldrar att det går så förjordat fort, man hinner knappt titta upp från blöjbytena förrän det är dags att köpa pennskrin.
Så jag funderar mig redan gråhårig över vilken skola som kan tänkas vara den bästa för mitt barn.
Idag bor vi på Östra Ersboda. Det är ett område i Umeå med rätt dåligt rykte. Jag hade också många fördomar om området innan jag flyttade hit. Men så hittade vi det jättefina hus som vi nu bor och trivs fantastiskt bra i. Det uppfyller alla våra behov just nu och en bra bit in i framtiden. Ja, om det bara berodde på huset kan jag inte se att det skulle finnas några skäl för oss att flytta härifrån. Området i sig är också mycket lugnare än vi trodde.
Men så var det ju det där med skolorna. Östra Ersboda Skolan har jag bara hört dåligt om. Lärarna slutar i parti och minut. I Skolverkets inspektionsrapport står att det förekommer mycket skadegörelse, att de yngre eleverna är rädda för de äldre och känner sig otrygga, att det förekommer många fall av mobbing. Att min dotter skulle sätta foten på den skolan är helt och hållet uteslutet.
Så finns Ersängsskolan, en liten bit bort, men fortfarande på gångavstånd. Den verkar riktigt bra upp till sjätte klass. Rapporten om högstadiedelen av skolan får inte fullt lika bra betyg, det förekommer några fall av mobbing (även om det inte sker i lika stor utsträckning som på Östra Ersboda Skolan). Å andra sidan, vilken skola är helt fri från sådana problem? Vi hade dem även på min lilla byskola, och den skolan håller jag för en riktigt bra skola som jag utan att tveka hade låtit Emma gå på.
Det finns ytterligare en skola på Ersboda, Ersdungen, men den ligger lite för långt bort.
Jag skulle kunna tänka mig att låta Emma gå på Ersängen, men om vi bor kvar här finns ändå risken att hon börjar hänga med vandalerna på Östra Ersboda Skolan på fritiden. Och det vill jag absolut inte. Det är ändå på fritiden alla hemskheterna händer.
En lösning är att flytta. Jag har sett mig om på andra skolor och områden i Umeå och fastnade för Röbäck och Linblomman/Linneaskolan. Där lagas maten på plats (just nu försigår försöksverksamhet med lokalproducerad och ekologisk mat) och det verkar vara en riktigt bra skola hela vägen upp i åldrarna. Området som sådant tilltalar mig också, Röbäck är en gammal by som sakta men säkert inlemmats i Umeå stad, men behållt sin bykänsla. Jag skulle mer än gärna kunna tänka mig att bo där.
Men det innebär att vi måste flytta från vårat älskade hus och försöka hitta något (åtminstone nästan) lika bra i Röbäck. Mig veterligen finns inga fristående hus att hyra där, och vi har inte råd att köpa villa för 3 miljoner. Det måste i så fall bli ett parhus. Men det kanske duger bra det också. Vi är ju faktiskt ganska bortskämda med hur vi bor nu.
För Emmas skull kan jag leva med åtminstone en granne vägg i vägg.
Här hittar du skolverkets samlade inspektionsrapporter
Mitt liv på sex ord
Nu har mitt bidrag till Jenny Eklunds projekt "Ditt liv på sex ord" kommit upp på hennes blogg. Du kan läsa det här.
Läs gärna även vad de andra har skrivit, det finns många fina bidrag från kända och okända människor. Och sist men inte minst, tänk en stund och skicka in din egen livshistoria på sex ord.
Jag vill även skicka ett tack till Hemliga Pappan som i sitt inlägg uppmärksammade mig på fenomenet.
Läs gärna även vad de andra har skrivit, det finns många fina bidrag från kända och okända människor. Och sist men inte minst, tänk en stund och skicka in din egen livshistoria på sex ord.
Jag vill även skicka ett tack till Hemliga Pappan som i sitt inlägg uppmärksammade mig på fenomenet.
Från fler vuxenpoäng till Bob Dylan
Här om dagen berättade jag om mina nya källor till vuxenpoäng, och nu kommer ett nytt erkännande: Jag brukar köpa Aftonbladet på helgerna för att få med bilagan Härligt hemma. Mest för korsordens skull - faktiskt - men det händer att jag ögnar igenom artiklarna också. Längst bak i tidningen krönikerar Lasse Anrell. Och längst ner i hans krönika föll mina ögon på det här lilla guldkornet (jag har inte lyckats hitta det i nätupplagan så jag citerar):
Herr Dylan och Herr Møller Jensen - bäst på var sitt område
Min absoluta favorit i min ålder är Bob Dylan - alla rebellers moder. Inte för att han gjort ungefär femhundraelva av världens genom tiderna bästa låtar, utan för att han åker omkring i sin lilla hemstad i en gul stadsjeep med dekalen "Världens Bästa Farfar" i bakrutan. Bob Dylan. Bob-Fucking-Dylan.Kanske skulle köpa någon form för klädmärke eller pin till min pappa med texten "världens bästa morfar". Den positionen verkar ju fortfarande vara ledig. Jag är övertygad om att han skulle bära den med stolthet.
Det var Cate Blanchett som berättade det. Mäktigt. Jag kan gärna ta att jag är världens näst bästa farfar om Dylan är den bästa.
Och om Cate Blanchett berättar om det.
Det visar att det finns en särskild plats i himlen - och på jorden - för avslappnade rebeller som bottnar i sin ålder.
Herr Dylan och Herr Møller Jensen - bäst på var sitt område
En inte fullt så lyxig sysselsättning
Efter mitt lyxiga kvällsfika bestämde jag mig för att laga mina jeans. Det har blivit hål högt upp på insidan av låren på båda byxbenen (lårskavsregionen känner alla ni som har eller har haft ett par kilo för mycket på låren till) och jag tänkte fixa dem så jag kan ha dem i morgon.
Visserligen måste lagningen ske för hand eftersom jag inte äger någon symaskin, men jag trodde naivt nog att det ändå skulle bli ett snabbt överståndet företag.
Härmed skriver jag svart på vitt till mitt framtida jag i fall jag skulle glömma det till nästa gång: att laga jeans för hand är skitjobbigt, skittråkigt, det tar jättelång tid och man skaver nästan bort huden på ett par av sina fingrar.
Jag har lagat det ena hålet och det tog över en timme. Det blir till att ha ett par andra byxor i morgon.
Visserligen måste lagningen ske för hand eftersom jag inte äger någon symaskin, men jag trodde naivt nog att det ändå skulle bli ett snabbt överståndet företag.
Härmed skriver jag svart på vitt till mitt framtida jag i fall jag skulle glömma det till nästa gång: att laga jeans för hand är skitjobbigt, skittråkigt, det tar jättelång tid och man skaver nästan bort huden på ett par av sina fingrar.
Jag har lagat det ena hålet och det tog över en timme. Det blir till att ha ett par andra byxor i morgon.
söndag 27 april 2008
Lyxigt kvällsfika
I dag ska jag vardagslyxa, det blir räkmacka till kvällsfika. Det tycker jag att jag är värd efter att ha samlat trädgårdsavfall (sex svarta säckar och då återstår fortfarande två stora högar), sopat uppfarten, hjälpt min dotter ner från soffan en miljon gånger (hon kan klättra upp men inte ner) samt badat sagda dotter.
En bra avslutning på helgen.
En bra avslutning på helgen.
Evolutionen är mer spännande än skapelseberättelserna
Läser fascinerad i Aftonbladet att vi bara var ca. 2000 individer i människoarten för 70.000 år sedan. Alltså på väg att utrotas. Där ser man. Är det ett tecken på en otrolig slump som så småningom omformade jorden för alltid, eller ett tecken på vår arts förmåga att anpassa sig och överleva? Definitivt är att det väcker intressanta frågor.
Jag surfade runt lite bland bloggar som kommenterat artikeln (varav flera enbart gjorde det för att kunna klaga på Aftonbladet) och hittade så småningom till Anders B Westin som lagt upp den här intressanta länken till projektet som artikeln grundar sig på. Tack Anders.
Jag surfade runt lite bland bloggar som kommenterat artikeln (varav flera enbart gjorde det för att kunna klaga på Aftonbladet) och hittade så småningom till Anders B Westin som lagt upp den här intressanta länken till projektet som artikeln grundar sig på. Tack Anders.
Leno ut, Conan och Fallon in
Det är ett tag sen Jay Leno annonserade att han skulle sluta i Tonight show 2009 och att han ville att Conan O'Brien skulle ta över. Sedan dess har jag längtat efter det, för jag älskar Conan. Han är minst 300 gånger roligare än Leno.Idag kommer fler goda nyheter i den amerikanska late-show-sfären. Jimmy Fallon från Saturday Night Live kommer att ta över Conans gamla program. Jag älskar Jimmy Fallon lika mycket som jag älskar Conan, och jag tror han kommer att göra ett kanonjobb som programledare.
lördag 26 april 2008
Kondom på, bums
Läser att tonårskillar i större utsträckning än tidigare tycker att det är tjejens ansvar att inte bli med barn. Könssjukdomar ses inte som ett hot och en oönskad graviditet kan lösas med abort.
Jag vill börja med att säga att jag inte moraliserar över tonåringar som har sex, det får de gärna ha om båda känner sig mogna för det och vill ha det. Men är man mogen nog för sex är man också mogen nog att föreslå för sin partner att kondomen ska på.
Kondom är och förblir det enda skyddet mot både oönskad graviditet och könssjukdomar. HIV ökar i Sverige sedan några år tillbaka. HIV kan man visserligen leva länge med idag, men det kan inte botas med antibiotika. Klamydia som inte upptäcks kan man bli steril av. Kondylom kan ge cellförändringar i livmoderhalsen. De flesta könssjukdomar innebär besvär och obehag av varierande grad. Så varför utsätta sig för risken?
Jag vill börja med att säga att jag inte moraliserar över tonåringar som har sex, det får de gärna ha om båda känner sig mogna för det och vill ha det. Men är man mogen nog för sex är man också mogen nog att föreslå för sin partner att kondomen ska på.
Kondom är och förblir det enda skyddet mot både oönskad graviditet och könssjukdomar. HIV ökar i Sverige sedan några år tillbaka. HIV kan man visserligen leva länge med idag, men det kan inte botas med antibiotika. Klamydia som inte upptäcks kan man bli steril av. Kondylom kan ge cellförändringar i livmoderhalsen. De flesta könssjukdomar innebär besvär och obehag av varierande grad. Så varför utsätta sig för risken?
Tänd ett ljus för Max och Saga och alla de andra - också
Här om dagen kom jag och en arbetskamrat att prata om de hemska barnamorden som ägt rum de senaste månaderna. De två små barnen i Arboga - Max och Saga - och Engla. Samtalet gled in på det som Lotta Gröning även reflekterar över i dagens Aftonbladet, nämligen hur märkligt det är att Engla sörjs kollektivt av hela svenska folket medan Max och Saga inte får några ljus tända för sig, inga SMS eller mejl skickas för dem, inga sånger kan höras på Aftonbladets sajt och inga brev från människor till dem publiceras.
Jag kan ha fel, kanske tänker människor även på dem när de tänder ljuset i fönstret, men jag tycker ändå det känns olustigt. Det är alltid lika hemskt när ett barn dör, och särskilt när det sker på ett brutalt vis. Vi borde tända ett ljus inte bara för ett barn som ryckts ifrån sin familj, utan för alla.
Jag kan ha fel, kanske tänker människor även på dem när de tänder ljuset i fönstret, men jag tycker ändå det känns olustigt. Det är alltid lika hemskt när ett barn dör, och särskilt när det sker på ett brutalt vis. Vi borde tända ett ljus inte bara för ett barn som ryckts ifrån sin familj, utan för alla.
Lördagseftermiddag för mig själv
Idag var min dotters gudmor Josefine så snäll att hon oombedd erbjöd sig att vara barnvakt. Så dottern har fått vara med henne och hennes familj på barnmässa på Nolia och enligt hörsägen jagat ballonger för brinnande livet.
Maken for i väg på 30-årsfirande redan vid lunchtid, så jag har varit alldeles ensam hela eftermiddagen. Det har varit grymt skönt. Visst älskar jag min familj mest i hela världen, men man behöver egen tid. Efter att ha lämnat dottern i Josefines ömma vård susade jag genast till affären och införskaffade kvällstidning med bilaga samt skvallerblaska. Sen gick jag hem och kokade kaffe och spenderade de nästa fem timmarna med att ömsom njuta solen på uteplatsen läsande om Jennifer Anistons och Orlando Blooms påstådda romans (ska hon också skaffa sig en toyboy?), ömsom krattande gräsmattan.
Nu är jag nästan klar med vår lilla täppa, och jag kan meddela att vi måste införskaffa tuffare kratta, vår mesiga modell i plast för 59:- på COOP Bygg klarar inte av att riva upp mossa och avlägsna särdeles stora tuvor visset gräs. Men jag har i alla fall lyckats få bort alla godispapper och cigarettfimpar och nästan alla löv och det är alltid en början.
Nu sover dottern sött i sin vagn efter promenaden hem, och jag ser körslaget och äter mitt (välförtjänta) lördagsgottegodis.
Maken for i väg på 30-årsfirande redan vid lunchtid, så jag har varit alldeles ensam hela eftermiddagen. Det har varit grymt skönt. Visst älskar jag min familj mest i hela världen, men man behöver egen tid. Efter att ha lämnat dottern i Josefines ömma vård susade jag genast till affären och införskaffade kvällstidning med bilaga samt skvallerblaska. Sen gick jag hem och kokade kaffe och spenderade de nästa fem timmarna med att ömsom njuta solen på uteplatsen läsande om Jennifer Anistons och Orlando Blooms påstådda romans (ska hon också skaffa sig en toyboy?), ömsom krattande gräsmattan.
Nu är jag nästan klar med vår lilla täppa, och jag kan meddela att vi måste införskaffa tuffare kratta, vår mesiga modell i plast för 59:- på COOP Bygg klarar inte av att riva upp mossa och avlägsna särdeles stora tuvor visset gräs. Men jag har i alla fall lyckats få bort alla godispapper och cigarettfimpar och nästan alla löv och det är alltid en början.
Nu sover dottern sött i sin vagn efter promenaden hem, och jag ser körslaget och äter mitt (välförtjänta) lördagsgottegodis.
fredag 25 april 2008
Grymma vuxenpoäng!
Idag gjorde vi oerhört vuxna inköp: en kratta och ett kvastskaft (maken hade sönder kvastskaftet i vintras när han tog i lite väl hårt i kampen mot snön). När jag kom hem tog jag itu med att kratta gården, vilket var både en nedslående och en lovande upplevelse.
Nedslående eftersom det verkar som om de som bodde här innan gett blanka fan i utemiljön. Jag tror inte gräsmattan blivit krattad alls, gräset är helt bortslitet i stora fläckar, jag hittade godispapper och plastpåsar och fimpar och dartpilar och annan skit i det som skulle vara blomrabatter, och så vidare. Bådar för mycket slit för att få till det. Men det lovande är att kvartersvärden lovat att så om gräsmattan och jag tror att det kan bli jättefint när vi får det klart.
Nu har jag gett upp trädgårdsmästeriet för idag, vi har ätit grillat för första gången i år och nu ser jag tv med dottern, så allt som allt blev detta en trevlig kväll.
Nedslående eftersom det verkar som om de som bodde här innan gett blanka fan i utemiljön. Jag tror inte gräsmattan blivit krattad alls, gräset är helt bortslitet i stora fläckar, jag hittade godispapper och plastpåsar och fimpar och dartpilar och annan skit i det som skulle vara blomrabatter, och så vidare. Bådar för mycket slit för att få till det. Men det lovande är att kvartersvärden lovat att så om gräsmattan och jag tror att det kan bli jättefint när vi får det klart.
Nu har jag gett upp trädgårdsmästeriet för idag, vi har ätit grillat för första gången i år och nu ser jag tv med dottern, så allt som allt blev detta en trevlig kväll.
Start: Veckans topp fem
Det finns kulturfyran, tisdagstema och torsdagstrubadur. Nu har jag bestämt mig för att jag inte vill vara sämre, jag vill också ha ett veckoligt återkommande inslag på min blogg. Så jag bestämde mig för att starta "veckans topp fem". Den är till viss del inspirerad av boken High fidelity av Nick Hornby och kommer att komma varje fredag. Jag vill dock inte kalla den fredagsfemman för att inte förväxla den med fredagsfyran.
Alltså, veckans topp fem är precis vad det låter som. En personlig fem-i-topp-lista i en viss kategori. Jag ger mina svar samtidigt som jag meddelar veckans ämne, men jag hoppas förstås att andra gärna hänger på. Vill ni göra en egen topp fem så vet ni hur det brukar gå till. Lämna ett meddelande i kommentarsfältet med en länk till er topplista. Reglerna är generösa, om du inte kan komma på fem stycken punkter går det bra med färre. Behöver du betänketid går det bra att lämna ditt bidrag hela tiden fram till nästa fredag. Vill du illustrera dina val med bilder, gör det.Tolkar du ämnet annorlunda än jag, varsågod. Ser fram emot intressant läsning!
Nu till veckans ämne: De fem mest betydelsefulla sakerna du fått (behöver ej vara materiella).
5. Svärfars gamla vinylsamling. Tänk vilka trevliga kvällar vi kan ha med den!
4. Femma i svenska i nian. Något som stärkte min tro på min egen förmåga, både till att skriva och till att kämpa för något jag hemskt gärna vill ha.
3. Hyreskontrakt på en etta vid 17 års ålder. Att flytta hemifrån i så ung ålder gjorde min gymnasietid till en mycket speciell tid i mitt liv. Det var i den lägenheten som några av mina närmaste vänskaper samt mitt äktenskap grundlades.
2. Tid med min mamma. Tid är det viktigaste man kan ge sina barn, det är jag övertygad om. Jag är glad att jag fick det.
1. En klyscha, men det är min familj. Man väljer inte sin man och sina barn. Man får dem, man har dem, och det händer att man mister dem. Men man väljer inte.
Det var min topplista, nu ser jag fram emot din!
Alltså, veckans topp fem är precis vad det låter som. En personlig fem-i-topp-lista i en viss kategori. Jag ger mina svar samtidigt som jag meddelar veckans ämne, men jag hoppas förstås att andra gärna hänger på. Vill ni göra en egen topp fem så vet ni hur det brukar gå till. Lämna ett meddelande i kommentarsfältet med en länk till er topplista. Reglerna är generösa, om du inte kan komma på fem stycken punkter går det bra med färre. Behöver du betänketid går det bra att lämna ditt bidrag hela tiden fram till nästa fredag. Vill du illustrera dina val med bilder, gör det.Tolkar du ämnet annorlunda än jag, varsågod. Ser fram emot intressant läsning!
Nu till veckans ämne: De fem mest betydelsefulla sakerna du fått (behöver ej vara materiella).
5. Svärfars gamla vinylsamling. Tänk vilka trevliga kvällar vi kan ha med den!
4. Femma i svenska i nian. Något som stärkte min tro på min egen förmåga, både till att skriva och till att kämpa för något jag hemskt gärna vill ha.
3. Hyreskontrakt på en etta vid 17 års ålder. Att flytta hemifrån i så ung ålder gjorde min gymnasietid till en mycket speciell tid i mitt liv. Det var i den lägenheten som några av mina närmaste vänskaper samt mitt äktenskap grundlades.
2. Tid med min mamma. Tid är det viktigaste man kan ge sina barn, det är jag övertygad om. Jag är glad att jag fick det.
1. En klyscha, men det är min familj. Man väljer inte sin man och sina barn. Man får dem, man har dem, och det händer att man mister dem. Men man väljer inte.
Det var min topplista, nu ser jag fram emot din!
Vårdval Sverige oavsett om vi vill eller inte
Läser Mats Engströms ledare i Aftonbladet om utredningen kring "vårdval Sverige". Utredningen föreslår att alla landsting ska tvingas införa Stockholms system.
Suck och stön. Jag som hoppades att vi skulle slippa. Jag hade en naiv tro om att det där var något de där tokiga, högervridna 08-orna skulle pyssla med. Att de skulle nöja sig när de själva fick det och låta bli att pracka det på resten av landet. Men icke.
Mats Engström varnar för effekterna vårdval Sverige skulle kunna få för vårdcentraler i inlandets glesbygd. Jag kan bara hålla med. Utredaren Toivo Heinsoos kommentar "Valet att bosätta sig i sådana områden styrs förmodligen av andra kvaliteter än ett brett serviceutbud" bottnar i okunskap och förakt för befolkningen i inlandet. Hur ser Heinsoo egentligen på denne? Som ett gäng gröna vågare som flyttat till landet för att få meditera i fred och odla ekologiska morötter, som ändå inte går till vårdcentralen för att de tror mer på healing och alternativmedicin?
Jag kan tala om för Toivo Heinsoo att vårdcentralerna är mycket viktiga för glesbygdsbefolkningen. För det första har den befolkningsgruppen ganska hög medelålder, och är alltså vårdkrävande. För dem är vårdcentraler mycket viktiga. Allianspartierna har ju ofta ondgjort sig över fastighetsskatten som tvingar äldre från hus och hem i fina områden i storstäderna. Det kanske skulle vara på sin plats att stå upp för äldre i glesbygden också.
Ett av de stora problemen i glesbygden är att unga människor flyr den. De får inga jobb och flyttar i stället för att stanna och bilda familj på orten. Tror herr Heinsoo att unga människor blir mer benägna att stanna kvar om det inte finns någon fungerande MVC eller BVC på orten?
Jag kan tala om för herr Heinsoo att glesbygdsmänniskor inte är annorlunda än stadsmänniskor när det gäller att vilja ha bra vård i sin närhet. Att påstå något annat är både inskränkt och korkat.
Vilken glesbygd vill utredningen - och i förlängningen regeringen - ha? En levande eller en avfolkad? Sådan här politik leder till det senare, det är säkert som Amen i kyrkan. Om centerpartiet samtycker till utredningens förslag blir det ytterligare ett svek mot partiets glesbygdsväljare.
Suck och stön. Jag som hoppades att vi skulle slippa. Jag hade en naiv tro om att det där var något de där tokiga, högervridna 08-orna skulle pyssla med. Att de skulle nöja sig när de själva fick det och låta bli att pracka det på resten av landet. Men icke.
Mats Engström varnar för effekterna vårdval Sverige skulle kunna få för vårdcentraler i inlandets glesbygd. Jag kan bara hålla med. Utredaren Toivo Heinsoos kommentar "Valet att bosätta sig i sådana områden styrs förmodligen av andra kvaliteter än ett brett serviceutbud" bottnar i okunskap och förakt för befolkningen i inlandet. Hur ser Heinsoo egentligen på denne? Som ett gäng gröna vågare som flyttat till landet för att få meditera i fred och odla ekologiska morötter, som ändå inte går till vårdcentralen för att de tror mer på healing och alternativmedicin?
Jag kan tala om för Toivo Heinsoo att vårdcentralerna är mycket viktiga för glesbygdsbefolkningen. För det första har den befolkningsgruppen ganska hög medelålder, och är alltså vårdkrävande. För dem är vårdcentraler mycket viktiga. Allianspartierna har ju ofta ondgjort sig över fastighetsskatten som tvingar äldre från hus och hem i fina områden i storstäderna. Det kanske skulle vara på sin plats att stå upp för äldre i glesbygden också.
Ett av de stora problemen i glesbygden är att unga människor flyr den. De får inga jobb och flyttar i stället för att stanna och bilda familj på orten. Tror herr Heinsoo att unga människor blir mer benägna att stanna kvar om det inte finns någon fungerande MVC eller BVC på orten?
Jag kan tala om för herr Heinsoo att glesbygdsmänniskor inte är annorlunda än stadsmänniskor när det gäller att vilja ha bra vård i sin närhet. Att påstå något annat är både inskränkt och korkat.
Vilken glesbygd vill utredningen - och i förlängningen regeringen - ha? En levande eller en avfolkad? Sådan här politik leder till det senare, det är säkert som Amen i kyrkan. Om centerpartiet samtycker till utredningens förslag blir det ytterligare ett svek mot partiets glesbygdsväljare.
Top Ten
Såg just att jag (i alla fall tillfälligt) ligger på tionde plats på listan över de mest lästa bloggarna i Umeå på Bloggportalen. Topp tio! Vad glad jag blir!
Hur jag lyckats hamna där är däremot ett mysterium för mig.
Hur jag lyckats hamna där är däremot ett mysterium för mig.
torsdag 24 april 2008
Håller med Gröning
När min mamma läser det här får hon nog något mörkt i blicken, för jag vet vad hon tycker om Lotta Gröning. Om Lotta Gröning tycker hon inte.
Men det gör jag, och idag tycker jag faktiskt precis som hon. Lotta tycker att Sveriges försvarsdepartement borde läggas ner och istället bli den administrativa myndigheten för krig & fred, liggande under UD. Det tycker jag låter som en förträfflig idé. Vem skulle vilja invadera Sverige? Utredning efter utredning säger att det inte behövs något traditionellt försvar mot invasioner längre.
I mina ögon verkar det hela mer handla om arbetstillfällen. En massa stackars människor på små orter måste söka sig en alternativ karriär, och det är ju tråkigt, men det skärs ner överallt inom den offentliga sektorn, så varför ska försvaret slippa?
Försvaret är faktiskt en mycket, mycket dyr del av den offentliga sektorn. Jag minns när jag gick gymnasiet och vår samhällslärare visade oss budgeten som diagram, där det tydligt framgick att försvaret hade flera gånger så stor budget som skola, vård och omsorg tillsammans. Dessutom hörs det ju alltjämt att de inte håller sin budget.
Nej, jag anser att vi kan fortsätta ha några elitstyrkor som åker i väg på fredsbevarande uppdrag, och en sorts grundutbildning för dem, som man får söka om man är intresserad, precis som alla andra utbildningar. Varför inte införa någon form för trainee-program, det är ju populärt inom andra branscher.
För att täcka upp behovet av militärer i civila sammanhang (rada upp sandsäckar vid översvämning, skallgångskedjor och dylika uppdrag) kan en utveckling av hemvärnet vara på sin plats. De kan även få utbildning i hur man bäst agerar vid en terroristattack eller miljökatastrof eller andra händelser av force majeure-natur.
Läs mer om besparingarna av försvaret här och här.
Men det gör jag, och idag tycker jag faktiskt precis som hon. Lotta tycker att Sveriges försvarsdepartement borde läggas ner och istället bli den administrativa myndigheten för krig & fred, liggande under UD. Det tycker jag låter som en förträfflig idé. Vem skulle vilja invadera Sverige? Utredning efter utredning säger att det inte behövs något traditionellt försvar mot invasioner längre.
I mina ögon verkar det hela mer handla om arbetstillfällen. En massa stackars människor på små orter måste söka sig en alternativ karriär, och det är ju tråkigt, men det skärs ner överallt inom den offentliga sektorn, så varför ska försvaret slippa?
Försvaret är faktiskt en mycket, mycket dyr del av den offentliga sektorn. Jag minns när jag gick gymnasiet och vår samhällslärare visade oss budgeten som diagram, där det tydligt framgick att försvaret hade flera gånger så stor budget som skola, vård och omsorg tillsammans. Dessutom hörs det ju alltjämt att de inte håller sin budget.
Nej, jag anser att vi kan fortsätta ha några elitstyrkor som åker i väg på fredsbevarande uppdrag, och en sorts grundutbildning för dem, som man får söka om man är intresserad, precis som alla andra utbildningar. Varför inte införa någon form för trainee-program, det är ju populärt inom andra branscher.
För att täcka upp behovet av militärer i civila sammanhang (rada upp sandsäckar vid översvämning, skallgångskedjor och dylika uppdrag) kan en utveckling av hemvärnet vara på sin plats. De kan även få utbildning i hur man bäst agerar vid en terroristattack eller miljökatastrof eller andra händelser av force majeure-natur.
Läs mer om besparingarna av försvaret här och här.
Kulturfyran: film
Hoppar på Kulturfyran denna vecka eftersom den handlar om ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat: film.
1. Är det någon film som går på bio nu som lockar dig, som du vill se på bio och inte väntar tills den släpps på dvd?
Egentligen inte. No country for old men har jag redan sett. De enda filmerna som går just nu som jag känner sug att se är 21 och Varg. Dem kan jag vänta på, känns det som.
2. Besökarna sviker biosalongerna, bland annat på grund av fildelningen, hävdas från vissa håll. Snart kommer biografer som visar film med 3D-teknik. Vad tror du? Kommer besökarna tillbaka till salongerna när filmerna visas i 3Dteknik.
Nja. Jag funderar över själva tekniken. "Kitchen-sink-drama" vinner nog inte så mycket på att vara i 3D, tror jag. Det blir nog i första hand storfilmer som presenteras i denna teknik. De kan säkert dra folk.
Jag tror att dagens biopublik är "sagan om ringen-skadad". Man tycker inte längre att det är värt att gå på bio om det inte är maffigt. Något man inte kan få hemma. 3D kan vara ett sätt att ge publiken detta.
3. Kärlek i kolerans tid fick bottenbetyg av SVT:s filmrecensent. Vilken film är den sämsta du sett?
Förutom självklarheter som It happened at Lakewood Manor och Starflight: The plane that couldn't land, så hör jag till dem som inte alls tycker att Eyes wide shut är något mästerverk.
4. Vad gör en film dålig?
Att den inte är trovärdig. Och med det menar jag inte orealistisk (jag är ett stort fan av äventyrsfilmer och fantasy) utan att den är dåligt gjord, att replikerna verkar lästa innantill, att skådespelarna spelar över. Alltså resultatet av en dålig regissör. Klichéartad handling. Eller som i exemplet eyes wide shut - handlingen ska vara så "smart" att folk (ja, i alla fall inte jag) inte förstår budskapet.
1. Är det någon film som går på bio nu som lockar dig, som du vill se på bio och inte väntar tills den släpps på dvd?
Egentligen inte. No country for old men har jag redan sett. De enda filmerna som går just nu som jag känner sug att se är 21 och Varg. Dem kan jag vänta på, känns det som.
2. Besökarna sviker biosalongerna, bland annat på grund av fildelningen, hävdas från vissa håll. Snart kommer biografer som visar film med 3D-teknik. Vad tror du? Kommer besökarna tillbaka till salongerna när filmerna visas i 3Dteknik.
Nja. Jag funderar över själva tekniken. "Kitchen-sink-drama" vinner nog inte så mycket på att vara i 3D, tror jag. Det blir nog i första hand storfilmer som presenteras i denna teknik. De kan säkert dra folk.
Jag tror att dagens biopublik är "sagan om ringen-skadad". Man tycker inte längre att det är värt att gå på bio om det inte är maffigt. Något man inte kan få hemma. 3D kan vara ett sätt att ge publiken detta.
3. Kärlek i kolerans tid fick bottenbetyg av SVT:s filmrecensent. Vilken film är den sämsta du sett?
Förutom självklarheter som It happened at Lakewood Manor och Starflight: The plane that couldn't land, så hör jag till dem som inte alls tycker att Eyes wide shut är något mästerverk.
4. Vad gör en film dålig?
Att den inte är trovärdig. Och med det menar jag inte orealistisk (jag är ett stort fan av äventyrsfilmer och fantasy) utan att den är dåligt gjord, att replikerna verkar lästa innantill, att skådespelarna spelar över. Alltså resultatet av en dålig regissör. Klichéartad handling. Eller som i exemplet eyes wide shut - handlingen ska vara så "smart" att folk (ja, i alla fall inte jag) inte förstår budskapet.
Underhållande läsning
Jag gillar att läsa rockstjärnors riders, och tycker att ju mer otroliga deras krav är desto roligare läsning.Nu har jag hittat The Smoking Gun's samling av riders, så nu är lyckan gjord.
Roligast av dem alla är Iggy Pops rider på 18 sidor. Mr. Pop önskar bland annat följande:
- 8 X heavy duty speaker cables. So we can plug all the speakers in, and still waste half an hour wondering why we've got two speaker cables left over.
- We need: One (1) monitor man who speaks good English and isn't afraid of death.
- Eric Fischer, the Stooges road manager, would like to acquire some pins, or badges, I think he means, that signify the current country (yours) so he can stick them on his tour jacket and look like a big YMCA power walker or something. Is this feasible? You might have to call him to get a sensible version of his request. I feel all nerdy just typing it.
- 2 bottles of smooth, full-bodied, Bordeaux type red wine. Probably french. And something we've heard of, but still can't pronounce. Look, there's fucking loads of good red wines. Ask the man in the wine shop.
onsdag 23 april 2008
Frusna män som känns igen
Var tvungen att se "Frusna män söker kärlek" i kväll. Anders gick klassen över mig på högstadiet i Tärendö, och Per-Arne, Perra, äger Bykrogen i Pajala där jag tog mina första stapplande pubsteg när jag var 18-19 år.
Känns konstigt men kul att se folk man känner på TV. Såg det på jobbet och Victoria anmärkte på att dialekten gör att killarna låter lite småkorkade. Skitsnack, tyckte jag, malmfältsdialekt har ju min karl, den vittnar om en riktig man som kan såga tallar med fällkniv och slakta älg med locket på sin snusdosa (för att citera Mikael Niemi). Eller åtminstone inte har tummen mitt i handen eller rosa skjorta och backslick.
Ska bli intressant att följa.
De söker värme i TV
Hundratals kvinnor skrev kärleksbrev till TV-männen
Känns konstigt men kul att se folk man känner på TV. Såg det på jobbet och Victoria anmärkte på att dialekten gör att killarna låter lite småkorkade. Skitsnack, tyckte jag, malmfältsdialekt har ju min karl, den vittnar om en riktig man som kan såga tallar med fällkniv och slakta älg med locket på sin snusdosa (för att citera Mikael Niemi). Eller åtminstone inte har tummen mitt i handen eller rosa skjorta och backslick.
Ska bli intressant att följa.
De söker värme i TV
Hundratals kvinnor skrev kärleksbrev till TV-männen
Fördomar
Jag är en sådan person som är medveten om att jag har fördomar, men när jag kommer på mig själv med att tänka fördomsfullt blir jag arg. Jag gör mitt bästa för att arbeta bort mina fördomar, eftersom jag ser dem som brister.
På grund av min egen inställning har jag svårt för att förstå människor som i publika sammanhang skyltar med sina fördomar, som den före detta Juventus-tränaren Luciano Moggi. Han säger att han aldrig skulle värva en bög till sitt lag.
Jag blir så less. Jag var på en föreläsning om HBT en gång (HBT=Homo-Bi-Trans). Föreläsaren var en av mina dåvarande lärare och när han berättade att han själv var homosexuell blev jag förvånad. Han hade aldrig sagt något om det inför klassen och jag hade inte anat det. Hur som helst belyser det väl vad han senare under föreläsningen tryckte på: Det behöver inte synas på en person att denne är homosexuell.
Han berättade att han jobbat på RFSL och suttit med i samtalsgrupper med unga homosexuella killar som ännu inte kommit ut. I de grupperna fanns superfjollan med ögonskugga, och där fanns hockeykillen med snus under läppen. Och allt däremellan. Många säger "men det syns ju på dem att de är gay", för de tänker på mycket feminina gay-killar eller manhaftiga gay-tjejer. Men de glömmer bort att bara för att det finns fjollor så behöver det inte betyda att det är den enda typen. Jag känner både bögar och flator som man aldrig skulle ha kunnat gissa rätt sexuell läggning på, om man gick efter utseendet. Och så känner jag bögar och flator där du aldrig hade kunnat ta miste.
Utifrån Luciano Moggis uttalande förstår jag att han ogillar bögar. Han skulle inte vilja ha dem i sitt lag, eller om man går till pudelns kärna, i sitt omklädningsrum. Men jag tror Luciano Moggi är en sådan person som tror sig kunna se på en person om denne är gay. Han kan mycket väl ha haft bögar i sitt lag redan. Jag hoppas att han har haft det, jag hoppas att bögar trots det ogästvänliga klimat de utsätts för inom idrottsvärlden ändå orkar leva ut sin dröm och ta sig till elitnivå. Jag hoppas elitidrottande bögar vågar komma ut ur garderoben.
Jag hoppas också att idrottscoacher på alla nivåer tänker en extra gång innan de drar ett bögskämt eller säger något nedvärderande om homosexuella; det syns inte nödvändigtvis på dina spelare vilken sexuell läggning de har, du kan ha en, två, flera i ditt lag. Se till att de stannar.
På grund av min egen inställning har jag svårt för att förstå människor som i publika sammanhang skyltar med sina fördomar, som den före detta Juventus-tränaren Luciano Moggi. Han säger att han aldrig skulle värva en bög till sitt lag.
Jag blir så less. Jag var på en föreläsning om HBT en gång (HBT=Homo-Bi-Trans). Föreläsaren var en av mina dåvarande lärare och när han berättade att han själv var homosexuell blev jag förvånad. Han hade aldrig sagt något om det inför klassen och jag hade inte anat det. Hur som helst belyser det väl vad han senare under föreläsningen tryckte på: Det behöver inte synas på en person att denne är homosexuell.
Han berättade att han jobbat på RFSL och suttit med i samtalsgrupper med unga homosexuella killar som ännu inte kommit ut. I de grupperna fanns superfjollan med ögonskugga, och där fanns hockeykillen med snus under läppen. Och allt däremellan. Många säger "men det syns ju på dem att de är gay", för de tänker på mycket feminina gay-killar eller manhaftiga gay-tjejer. Men de glömmer bort att bara för att det finns fjollor så behöver det inte betyda att det är den enda typen. Jag känner både bögar och flator som man aldrig skulle ha kunnat gissa rätt sexuell läggning på, om man gick efter utseendet. Och så känner jag bögar och flator där du aldrig hade kunnat ta miste.
Utifrån Luciano Moggis uttalande förstår jag att han ogillar bögar. Han skulle inte vilja ha dem i sitt lag, eller om man går till pudelns kärna, i sitt omklädningsrum. Men jag tror Luciano Moggi är en sådan person som tror sig kunna se på en person om denne är gay. Han kan mycket väl ha haft bögar i sitt lag redan. Jag hoppas att han har haft det, jag hoppas att bögar trots det ogästvänliga klimat de utsätts för inom idrottsvärlden ändå orkar leva ut sin dröm och ta sig till elitnivå. Jag hoppas elitidrottande bögar vågar komma ut ur garderoben.
Jag hoppas också att idrottscoacher på alla nivåer tänker en extra gång innan de drar ett bögskämt eller säger något nedvärderande om homosexuella; det syns inte nödvändigtvis på dina spelare vilken sexuell läggning de har, du kan ha en, två, flera i ditt lag. Se till att de stannar.
Tema U2 & Springsteen
Blev så inspirerad av Josefines fynd att jag var tvungen att skynda mig till youtube och leta rätt på mina två favoriter bland möten mellan U2 och The Boss.
Håll till godo:
Håll till godo:
Heja sjuksköterskor!
Jag hoppas verkligen att sjuksköterskorna får upp sina löner efter den här strejken. Som jag skrivit tidigare får de i nuläget mycket dålig valuta för sin långa utbildning. Nu kräver de 1.700 per år i två år, vilket visserligen kan tyckas högt.
Men utgångsläget är verkligen uselt. Många nyutexaminerade sjuksköterskor får inte ens över 20.000 i ingångslön. Medellönen ligger på 23.300 (vill du veta mer om lönenivåer och statistik, läs här).
En annan aspekt på det hela belyses av Hell-man: ett framgångsrikt avtal för sjuksköterskorna kan sprida ringar på vattnet så andra yrkesgrupper med löner oproportionella till sin utbildning uppmärksammas.
Ur ett personligt perspektiv som (blivande) undersköterska hoppas jag på att sjuksköterskorna får högre löner för att inte agera bromskloss för våra löner utan kanske i stället dra med sig dem. Idag är det inte särskilt stor skillnad på uskor och syrror, vilket i sig är skandal. Och hur motiverar man för chefen att man som uska vill ha lika hög lön som en nyutexad syrra?
Nej, jag säger heja sjuksköterskor! Stå på er, ni gör ett livsviktigt arbete och ska ha betalt för det också!
Läs mer om vårdstrejken:
Strejk från och med måndag
Tusentals stödde sjuksköterskorna
Så drabbas du av strejken
Konflikten stoppad på blodcentral
Starten på storstrejken - en strategisk miss
Växande uppror bland sjuksköterskor
De tjänar - som flera sjuksköterskor
Vi stöder er strejk
Pröva vården, arbetsgivare - sen behövs ingen strejk
Men utgångsläget är verkligen uselt. Många nyutexaminerade sjuksköterskor får inte ens över 20.000 i ingångslön. Medellönen ligger på 23.300 (vill du veta mer om lönenivåer och statistik, läs här).
En annan aspekt på det hela belyses av Hell-man: ett framgångsrikt avtal för sjuksköterskorna kan sprida ringar på vattnet så andra yrkesgrupper med löner oproportionella till sin utbildning uppmärksammas.
Ur ett personligt perspektiv som (blivande) undersköterska hoppas jag på att sjuksköterskorna får högre löner för att inte agera bromskloss för våra löner utan kanske i stället dra med sig dem. Idag är det inte särskilt stor skillnad på uskor och syrror, vilket i sig är skandal. Och hur motiverar man för chefen att man som uska vill ha lika hög lön som en nyutexad syrra?
Nej, jag säger heja sjuksköterskor! Stå på er, ni gör ett livsviktigt arbete och ska ha betalt för det också!
Läs mer om vårdstrejken:
Strejk från och med måndag
Tusentals stödde sjuksköterskorna
Så drabbas du av strejken
Konflikten stoppad på blodcentral
Starten på storstrejken - en strategisk miss
Växande uppror bland sjuksköterskor
De tjänar - som flera sjuksköterskor
Vi stöder er strejk
Pröva vården, arbetsgivare - sen behövs ingen strejk
tisdag 22 april 2008
Posten har klantat till det - igen
Säg den som inte har en helt otrolig historia om något dumt posten har gjort. Min personliga favorit är när en bekant till mina föräldrar skickade en gjutjärnspanna som var i två delar när den kom fram.
Idag fylldes mitt förråd av smaskiga posten-historier på ytterligare en gång. I brevlådan ligger en lapp, på vilken det står "Vi har sökt Er för utlämning av detta DPD företagspaket/PALL.ETT. Ni kan hämta det på Ert företagscenter/vår terminal eller ringa oss om ny hemkörning mot avgift. Liggetid för DPD företagspaket/PALL.ETT. är 14 dagar."
Under texten finns ett fält för telefonnumret man kan ringa, men det är tomt. Däremot står det att jag kan hämta mitt paket på Umestans företagscenter.
Nu är det lustiga att jag var hemma exakt hela gårdagen, den som uppmärksamt följt bloggen vet att jag spenderade dagen på soffan med migrän.
Jag kollar genast upp telefonnumret till Umestans postcenter och ringer dit. En karl vid namn Anders svarar.
Jag berättar om lappen i brevlådan och frågar exakt när de säger sig ha plingat på min dörr. Svaret blir vid tretiden på eftermiddagen. Jag meddelar att något inte stämmer, eftersom det bestämt inte ringt på då.
Anders tycker det hela är lite mystiskt. Han letar reda på paketet. Ja, det är försett med en lapp om att mottagaren inte varit hemma. Hmm.
Jaha, hur blir det nu med mitt paket? undrar jag. Ska ni köra ut det, eller?
Nja, jag kan inte ordna det härifrån, svarar Anders, men du kan prova ringa poståkeriet.
Jag tackar Anders för hjälpen och ringer numret jag fått av honom. Varpå jag hamnar på Postens logistikcenter.
Efter diverse knapptryckningar hamnar jag hos en tjej med trevlig röst. Jag förklarar min situation. Hon beklagar det skedda. Det här är ju inte rätt någonstans. Så får man ju inte göra. Nej. Nej, absolut inte. "Jag ska lämna en lapp om det här på min chefs bord nu på en gång" säger tjejen med trevlig röst. "Så ska vi åtgärda det här i framtiden".
Jag, som personligen är mest intresserad av mitt pakets närmaste framtid, försöker få ur henne något konkret. När de tänker köra ut mitt paket, på riktigt den här gången, till exempel. Men där tar det tvärstopp. Jag måste åka och hämta mitt paket själv. På Umestan.
"Men det ska ju köras ut?" försöker jag, vid det här laget smått frustrerad. "Det står på eran hemsida att ni varit här igår på eftermiddagen med mitt paket, men det har ni ju inte..."
"Brukar du ofta gå in på våran hemsida?" avbryter tjejen med röst som övergått från trevlig till äckligt lismande.
"Njaa, men alltså, det jag menar är..."
"Tycker du den fungerar bra? Är det lätt att få information och följa sina paket? Använder du dig hellre av vår internetsida än av vårt telefonnummer med automatisk talsvar?"
"Den är väl bra bortsett från att det som står på den inte stämmer. Men hur ska vi göra med mitt paket? Ni var ju inte här fast ni sade att ni var det?"
"Jag kan skriva det på lappen till chefen också, om du vill. Hur var det det stod? Mottagaren har ej..."
Efter många om och men får jag fram att tjejen med trevlig röst inte kan hjälpa mig, hon kan bara lämna in en form för klagomål över det skedda. Och hänvisa mig till poståkeriet.
"Men det var ju dit jag skulle ringa när jag ringde till dig?" undrar jag förvirrat. Nej, jag ska ringa ett annat nummer. Tjejen och hennes kollegor håller bara koll på försändelserna, de kan inte få dem utkörda hur som helst.
Jag lägger på, ringer ett tredje nummer. Får välja mellan "boka tid för hämtning/lämning av försändelse", "söka paket" eller "söka pall". Jag väljer att söka paket. Och hamnar åter igen på postens logistikcenter.
Blir kopplad till avdelningen privatförsändelser. Förklarar mitt ärende och frågar om jag kommit rätt? "Ringer du som privatperson eller företag?"."Privatperson"."Då kopplar jag dig till den avdelningen".
Eh, déjà vu?
Nu får jag en medelålders dam på tråden.
"Jag måste bara kolla så jag pratar med rätt person. Jag har frågor om utkörningen av mitt paket och söker poståkeriet."
"Ja."
"Så jag ringde 0771-XXXXXX."
"Ja, det är numret till poståkeriet."
"Där du jobbar?"
"Nej."
"Men jag fick veta att det var det numret jag skulle ringa?"
"Ja, det är de på 0771-numret som har hand om sånt."
"Ja, jag ringde det numret, och hamnade hos dig!"
"Nej, det är dem du ska ringa. 0771-XXXXXX."
Jag inser att vi går i cirklar. Avslutar samtalet, ringer samma nummer igen för att kolla om det finns något "eller stanna kvar för att få tala med telefonist-alternativ", men icke.
Ringer tillbaka till Umestans företagscenter. Får tala med Anders igen. Förklarar kortfattat alla turer.
Nu tar det fyr i Anders. "Nänujävlar!" utbrister han. "De ska fan fixa det! Jag ska ringa dem. Jag ringer dig sen."
Tre minuter senare ringer Anders. Han låter omåttligt belåten.
"De säger att det blev ett misstag. De kör ut paketet till dig i morgon."
Tack Anders.
Idag fylldes mitt förråd av smaskiga posten-historier på ytterligare en gång. I brevlådan ligger en lapp, på vilken det står "Vi har sökt Er för utlämning av detta DPD företagspaket/PALL.ETT. Ni kan hämta det på Ert företagscenter/vår terminal eller ringa oss om ny hemkörning mot avgift. Liggetid för DPD företagspaket/PALL.ETT. är 14 dagar."
Under texten finns ett fält för telefonnumret man kan ringa, men det är tomt. Däremot står det att jag kan hämta mitt paket på Umestans företagscenter.
Nu är det lustiga att jag var hemma exakt hela gårdagen, den som uppmärksamt följt bloggen vet att jag spenderade dagen på soffan med migrän.
Jag kollar genast upp telefonnumret till Umestans postcenter och ringer dit. En karl vid namn Anders svarar.
Jag berättar om lappen i brevlådan och frågar exakt när de säger sig ha plingat på min dörr. Svaret blir vid tretiden på eftermiddagen. Jag meddelar att något inte stämmer, eftersom det bestämt inte ringt på då.
Anders tycker det hela är lite mystiskt. Han letar reda på paketet. Ja, det är försett med en lapp om att mottagaren inte varit hemma. Hmm.
Jaha, hur blir det nu med mitt paket? undrar jag. Ska ni köra ut det, eller?
Nja, jag kan inte ordna det härifrån, svarar Anders, men du kan prova ringa poståkeriet.
Jag tackar Anders för hjälpen och ringer numret jag fått av honom. Varpå jag hamnar på Postens logistikcenter.
Efter diverse knapptryckningar hamnar jag hos en tjej med trevlig röst. Jag förklarar min situation. Hon beklagar det skedda. Det här är ju inte rätt någonstans. Så får man ju inte göra. Nej. Nej, absolut inte. "Jag ska lämna en lapp om det här på min chefs bord nu på en gång" säger tjejen med trevlig röst. "Så ska vi åtgärda det här i framtiden".
Jag, som personligen är mest intresserad av mitt pakets närmaste framtid, försöker få ur henne något konkret. När de tänker köra ut mitt paket, på riktigt den här gången, till exempel. Men där tar det tvärstopp. Jag måste åka och hämta mitt paket själv. På Umestan.
"Men det ska ju köras ut?" försöker jag, vid det här laget smått frustrerad. "Det står på eran hemsida att ni varit här igår på eftermiddagen med mitt paket, men det har ni ju inte..."
"Brukar du ofta gå in på våran hemsida?" avbryter tjejen med röst som övergått från trevlig till äckligt lismande.
"Njaa, men alltså, det jag menar är..."
"Tycker du den fungerar bra? Är det lätt att få information och följa sina paket? Använder du dig hellre av vår internetsida än av vårt telefonnummer med automatisk talsvar?"
"Den är väl bra bortsett från att det som står på den inte stämmer. Men hur ska vi göra med mitt paket? Ni var ju inte här fast ni sade att ni var det?"
"Jag kan skriva det på lappen till chefen också, om du vill. Hur var det det stod? Mottagaren har ej..."
Efter många om och men får jag fram att tjejen med trevlig röst inte kan hjälpa mig, hon kan bara lämna in en form för klagomål över det skedda. Och hänvisa mig till poståkeriet.
"Men det var ju dit jag skulle ringa när jag ringde till dig?" undrar jag förvirrat. Nej, jag ska ringa ett annat nummer. Tjejen och hennes kollegor håller bara koll på försändelserna, de kan inte få dem utkörda hur som helst.
Jag lägger på, ringer ett tredje nummer. Får välja mellan "boka tid för hämtning/lämning av försändelse", "söka paket" eller "söka pall". Jag väljer att söka paket. Och hamnar åter igen på postens logistikcenter.
Blir kopplad till avdelningen privatförsändelser. Förklarar mitt ärende och frågar om jag kommit rätt? "Ringer du som privatperson eller företag?"."Privatperson"."Då kopplar jag dig till den avdelningen".
Eh, déjà vu?
Nu får jag en medelålders dam på tråden.
"Jag måste bara kolla så jag pratar med rätt person. Jag har frågor om utkörningen av mitt paket och söker poståkeriet."
"Ja."
"Så jag ringde 0771-XXXXXX."
"Ja, det är numret till poståkeriet."
"Där du jobbar?"
"Nej."
"Men jag fick veta att det var det numret jag skulle ringa?"
"Ja, det är de på 0771-numret som har hand om sånt."
"Ja, jag ringde det numret, och hamnade hos dig!"
"Nej, det är dem du ska ringa. 0771-XXXXXX."
Jag inser att vi går i cirklar. Avslutar samtalet, ringer samma nummer igen för att kolla om det finns något "eller stanna kvar för att få tala med telefonist-alternativ", men icke.
Ringer tillbaka till Umestans företagscenter. Får tala med Anders igen. Förklarar kortfattat alla turer.
Nu tar det fyr i Anders. "Nänujävlar!" utbrister han. "De ska fan fixa det! Jag ska ringa dem. Jag ringer dig sen."
Tre minuter senare ringer Anders. Han låter omåttligt belåten.
"De säger att det blev ett misstag. De kör ut paketet till dig i morgon."
Tack Anders.
måndag 21 april 2008
Andreas Lundstedt nekad visum till USA
Blir arg när jag läser att Alcazar måste ställa in sin spelning i New York eftersom Andreas Lundstedt inte blivit beviljad visum. Skäl: han är HIV-positiv.
Att ett land inte vill få in smittsamma virus innanför sina gränser kan jag förstå. Men man måste ju skilja på virus och virus. Att personer med fågelinfluenza eller ebola nekas inträde kan jag absolut förstå. Men HIV? Visserligen ett dödligt virus, men det smittar inte precis hur som helst.
Om jag har vinterkräksjukan tar jag det inte personligt om jag inte blir insläppt överallt precis hur som helst. Men att säga till någon som har HIV att de inte får komma in i landet på grund av att man värnar om sina medborgares säkerhet är en förolämpning. Det är att säga till den personen att man tror att han/hon kommer att ha oskyddat sex, fullt medveten om att partnern riskerar att smittas.
Ytterst ser jag det som ett tecken på att USA fortfarande ligger långt efter när det gäller attityd mot homosexuella. Det är sorgligt men inte det minsta överraskande.
Att ett land inte vill få in smittsamma virus innanför sina gränser kan jag förstå. Men man måste ju skilja på virus och virus. Att personer med fågelinfluenza eller ebola nekas inträde kan jag absolut förstå. Men HIV? Visserligen ett dödligt virus, men det smittar inte precis hur som helst.
Om jag har vinterkräksjukan tar jag det inte personligt om jag inte blir insläppt överallt precis hur som helst. Men att säga till någon som har HIV att de inte får komma in i landet på grund av att man värnar om sina medborgares säkerhet är en förolämpning. Det är att säga till den personen att man tror att han/hon kommer att ha oskyddat sex, fullt medveten om att partnern riskerar att smittas.
Ytterst ser jag det som ett tecken på att USA fortfarande ligger långt efter när det gäller attityd mot homosexuella. Det är sorgligt men inte det minsta överraskande.
Hatar migrän!
Hela eftermiddagen har gått bort eftersom jag har legat däckad i migrän. Jag har svurit åt det vackra, soliga vädret eftersom det blixtrade till ovanför tinningen varje gång en ljusstrimma träffade mitt öga. Jag har inte kunnat röra mig. Hade min kollega Marika sett mig skulle hon ha sagt "din stackars, arma apa". Så illa var det.
Jag har inte haft migrän sedan jul då jag åt alldeles för mycket fylld choklad. Hoppas det dröjer minst lika länge innan det händer igen.
Som tur var har jag en underbar make som tog dottern och gick till apoteket och kom hem med små röda piller åt mig, så nu börjar jag bli mig själv igen. Men lite arm apa är jag fortfarande.
Jag har inte haft migrän sedan jul då jag åt alldeles för mycket fylld choklad. Hoppas det dröjer minst lika länge innan det händer igen.
Som tur var har jag en underbar make som tog dottern och gick till apoteket och kom hem med små röda piller åt mig, så nu börjar jag bli mig själv igen. Men lite arm apa är jag fortfarande.
Omskrivet hundbajs i tidning
Det låter som en kvällstidningsrubrik, men det är på sätt och vis sant. Någon har fotat samma hundexrement som jag gjorde för några dagar sedan, och skickat in sin bild till tidningen. Nedan ser ni publiceringen av samma bild i lördagens Västerbottenskuriren.
OBS! Jag vill bara påpeka att jag var först.
OBS! Jag vill bara påpeka att jag var först.
Arvet efter Josefine
Nej, Josefine är inte död. Hon lever i största välmående och bloggar här. Icke desto mindre brukar jag ärva (nästan) allt hon inte längre använder. Kläder, böcker, barnprylar. Och nu även placering på Bloggportalens topplista över bloggare från Umeå.
söndag 20 april 2008
Arboga, del tre
Läste just att mamman pekat ut tyskan. Jag får en klump i magen när jag läser det. På ett sätt är det ju bra om mammans vittnesmål hjälper polisen att sätta dit henne, men samtidigt hade jag på något sätt hoppats att polisen skulle kunna binda henne vid brottet ändå, och mamman inte skulle minnas händelsen. För vilket fruktansvärt, hemskt minne att bära med sig.
Ja, jag har gjort den själv!
Folk frågar mig var jag har hittat bannern här ovan. Jag har inte hittat den någonstans, kan jag meddela. Jag må vara skitdålig på html-programmering, men jag kan fota, och bilden är helt och hållet arrangerad och tagen av MIG. Maken har sedan photoshoppat den lite och fixat ljus och skärpa och kontraster och sånt som han är bra på.
Vill veta vem! Måste se!
Läste just att någon kommer att dö i Sex and the city-filmen. Vem är hemligt. Mitt bud syns här till höger:Egentligen vill jag inte att någon ska dö, absolut inte någon av de fyra brudarna, och inte Mr. Big heller, men om Mr. Big dör kanske Aidan kommer tillbaka, och han var ju trevlig. Men Mr. Big är ju på något sätt The One And Only för Carrie.
Måste se filmen. Måste hitta lämplig tjejkompis att se filmen med. Josefine, Victoria, är ni på?
lördag 19 april 2008
Framsteg bokstavligt talat
Dottern tog sina första två steg idag. Jag var på jobbet och missade alltihop, men maken var med.
Två steg. Två är fler än ett, som är fler än hon tagit någonsin i hela sitt lilla liv.
Två steg. Två är fler än ett, som är fler än hon tagit någonsin i hela sitt lilla liv.
fredag 18 april 2008
Äckligt eller kul?
När vi var ute och gick på stan fick vi plötsligt syn på något synnerligen märkligt invid en husvägg på en sidogata. Jag kan inte bestämma mig för om det bara är äckligt eller om det faktiskt kan vara ett resultat av kul - om än något bisarr - humor. Bedöm själva.
En dag på stan
Idag var vi på stan och lunchade hela familjen. Det är så otroligt skönt nu när det blivit varmt väder och vi slipper bråka med påklädning av overaller, vantar, tossor, mössor, tröjor... Dottern var jättejättesöt, som ni ser här nedan. Notera gulddojjorna.
SJ, SJ gamle vän...
Äntligen är SJ tillbaka på Norrlandstrafiken. Som tågresenär i det norrländska länet sedan jag var tio månader bejublar jag detta faktum.I en artikel på Västerbottens folkblad kan man bland annat läsa att sträckan Luleå-Kiruna ska trafikeras med modernare vagnar och en riktig restaurangvagn. Detta behövs verkligen. De nuvarande vagnarna är från medeltiden och den enda mat som finns att tillgå är en serveringsvagn, eller möjligen ett litet pentry med en micro och en perculator.
Dessutom ska det åter gå två Norrlandståg, ett till/från Stockholm och ett till/från Göteborg. Coonex/Veolia sparade in på detta och ersatte de två tågen med ett tåg, med följden att resan till Göteborg blev en timme längre, och det blev färre platser på tågen.
Det allra bästa enligt mitt tycke är dock att mitt resande blir enklare. I stället för att boka tågbiljetter hos flera olika trafiksällskap när jag ska hälsa på mina föräldrar i Danmark så ringer jag nu bara ett. Under resans gång kan man få information om vilket spår det tåg man ska byta till står på, eftersom tågen trafikeras av samma sällskap, något som är av yttersta vikt när man har bråttom om tåget är försenat.
Och det bästa av allt: om tåget är mer än 80 minuter försenat ska man få en ny biljett!
Och så stämmer vi i från tårna:
Boka platsbiljett och res, medan möjligheten ges,
med vår järnväg vart du vill, snart finns den inte till.
Tag en tripp med andra klass, gratis vatten, bruna dass.
Om du kommer fram i tid, så fröjda dig därvid.
SJ, SJ gamle vän, festligt att du lever än.
Men du ser rätt krasslig ut, snart hörs ditt sista tjut.
Vad skall du med flyg och bil, tåget för dig många mil.
Dyrare för varje år, men tänk på vad du får.
Unna dig en kafferast, det finns smörgåsar i plast.
Dom har rest i många dar, men ligger ännu kvar.
SJ, SJ gamle vän, festligt att du lever än.
Men du ser rätt krasslig ut, snart hörs ditt sista tjut.
Mobilspråk
Läser att Sony Ericsson och skaparna av SMS-skrivsystemet T9 nu ska göra något åt att T9-programmet har rasistiska och sexistiska ord inlagda i sin ordlista.
Själv har jag många gånger förvånats över vilka ord T9 kan och inte kan skriva, och det blir härmed bekräftat. Tydligen kan programmet stava till "negerhora" och "arabfitta", men enligt min "egna ord-lista" kan min Sony Ericsson K610i inte stava till hyfsat vanliga ord som "shoppat" och "välling".
Logiken undslipper mig.
Rasistiska ord ska tas bort ur mobilernas ordlistor
Själv har jag många gånger förvånats över vilka ord T9 kan och inte kan skriva, och det blir härmed bekräftat. Tydligen kan programmet stava till "negerhora" och "arabfitta", men enligt min "egna ord-lista" kan min Sony Ericsson K610i inte stava till hyfsat vanliga ord som "shoppat" och "välling".
Logiken undslipper mig.
Rasistiska ord ska tas bort ur mobilernas ordlistor
torsdag 17 april 2008
Dagens VAAA???!!!
Jag kan ondgöra mig länge och väl över sjuka kroppsideal är och hur svårt de gör det att vara kvinna, för att inte tala om att uppfostra en blivande kvinna. Jag applåderar Spaniens och Frankrikes initiativ att förbjuda underviktiga modeller på catwalken, jag älskar Doves campaign for real beauty och Jamie Lee Curtis tilltag för ett par år sedan.
Så där, nu vet ni min inställning. Då förstår ni kanske hur jag reagerar när jag läser att det nu kommit en barnbok - My beautiful mommy - som på ett "pedagogiskt" vis ska förklara för barn varför mamma behöver fixa näsan, förstora tuttarna och fettsuga magen. Att det inte är farligt när mamma måste åka till sjukhuset och kommer hem med bandage. Föga förvånande är boken skriven av en plastikkirurg.
Jag tror inte mina öron. Jag som funderar mig gråhårig över hur jag ska förklara för min dotter att jag rakar benen, jag som bestämt mig för att jag aldrig aldrig aldrig ska stå och klaga över min stora rumpa framför spegeln när hon hör.
Jag skulle vilja skriva en bok för mammor som överväger att köpa My beautiful mommy. Den ska heta My naturally beautiful body, och på ett enkelt sätt förklara varför kroppen vid fyrtio inte längre ser ut som den gjorde när man var tjugo och att det inte är farligt med potatisnäsa, hängbröst, celluliter eller en liten valk ovanför byxlinningen.
Så där, nu vet ni min inställning. Då förstår ni kanske hur jag reagerar när jag läser att det nu kommit en barnbok - My beautiful mommy - som på ett "pedagogiskt" vis ska förklara för barn varför mamma behöver fixa näsan, förstora tuttarna och fettsuga magen. Att det inte är farligt när mamma måste åka till sjukhuset och kommer hem med bandage. Föga förvånande är boken skriven av en plastikkirurg.
Jag tror inte mina öron. Jag som funderar mig gråhårig över hur jag ska förklara för min dotter att jag rakar benen, jag som bestämt mig för att jag aldrig aldrig aldrig ska stå och klaga över min stora rumpa framför spegeln när hon hör.
Jag skulle vilja skriva en bok för mammor som överväger att köpa My beautiful mommy. Den ska heta My naturally beautiful body, och på ett enkelt sätt förklara varför kroppen vid fyrtio inte längre ser ut som den gjorde när man var tjugo och att det inte är farligt med potatisnäsa, hängbröst, celluliter eller en liten valk ovanför byxlinningen.
Håll avståndet!
Nej, det här inlägget handlar inte om att man ska vara försiktig i trafiken, även om det så klart är viktigt, utan om radavstånd. Närmare bestämt avståndet mellan raderna här i min blogg.
Jag har kämpat hela kvällen, och nu verkar nästan alla inlägg ha rätt typsnitt och radavstånd, utom ett par stycken som bara har bestämt sig för att jävlas.
Inte är jag speciellt duktig på html heller (senast jag byggde en hemsida var i netscape på windows 95) och det gör det förstås inte lättare. Så nu får det vara.
Och ja, jag är perfektionist.
Jag har kämpat hela kvällen, och nu verkar nästan alla inlägg ha rätt typsnitt och radavstånd, utom ett par stycken som bara har bestämt sig för att jävlas.
Inte är jag speciellt duktig på html heller (senast jag byggde en hemsida var i netscape på windows 95) och det gör det förstås inte lättare. Så nu får det vara.
Och ja, jag är perfektionist.
onsdag 16 april 2008
Tisdagstema på onsdag
En dag sen kommer mitt bidrag till tisdagstema:himmel här:
Bilden föreställer himlen över Kiruna, sedd från makens mormors bro (norrländska för förstukvist)
Bilden föreställer himlen över Kiruna, sedd från makens mormors bro (norrländska för förstukvist)
Anne goes international
Jag anslöt nya bloggen till mitt google-analytics-konto i förrgår, och nu var det dags att kolla rapporterna för första gången. Jag kan genast dra ett par mer eller mindre överraskande slutsatser:
-På min gamla blogg begränsade sig besöken från annat land än Sverige till fem från Tyskland, ett från Finland och ett från Storbritannien.
Till den nya bloggen har det på bara ett par dygn hittat två fransmän, två amerikaner, en britt, en indier, en turk samt en egyptier från staden Asyut. Egyptiern har dessutom läst två sidor och spenderat 3 minuter och 17 sekunder på bloggen, så antingen är egyptiern inte infödd egyptier eller så är han/hon mycket språkintresserad. Du mystiske egypten-person kanske kan ge dig till känna och berätta hur du hittade till min blogg?
Slutsatsen jag kan dra är att blogspot är mer internationellt än blogg.se. Vilket säger sig självt.
-Tre besökare har redan varit inne på bloggen mellan nio och fjorton gånger. Vad tråkigt för dem att jag bara lagt ut gammalt material de senaste dagarna. Men nu ska det bli ändring, nu när flytten är klar.
-En enda person har hittat till min blogg direkt, dvs genom att skriva in adressen i sin internetläsares adressfönster. Det måste vara jag själv.
-På min gamla blogg begränsade sig besöken från annat land än Sverige till fem från Tyskland, ett från Finland och ett från Storbritannien.
Till den nya bloggen har det på bara ett par dygn hittat två fransmän, två amerikaner, en britt, en indier, en turk samt en egyptier från staden Asyut. Egyptiern har dessutom läst två sidor och spenderat 3 minuter och 17 sekunder på bloggen, så antingen är egyptiern inte infödd egyptier eller så är han/hon mycket språkintresserad. Du mystiske egypten-person kanske kan ge dig till känna och berätta hur du hittade till min blogg?
Slutsatsen jag kan dra är att blogspot är mer internationellt än blogg.se. Vilket säger sig självt.
-Tre besökare har redan varit inne på bloggen mellan nio och fjorton gånger. Vad tråkigt för dem att jag bara lagt ut gammalt material de senaste dagarna. Men nu ska det bli ändring, nu när flytten är klar.
-En enda person har hittat till min blogg direkt, dvs genom att skriva in adressen i sin internetläsares adressfönster. Det måste vara jag själv.
Farliga vitaminer
Läser att vitaminpiller innehållande vitamin A, E och betakaroten är farliga för hälsan. Som tur är gäller det bara dessa vitaminer i pillerform och inte i "riktiga" grönsaker, för annars hade vi ju fått sluta med morötter på en gång, till exempel.
Jag äter själv inga vitamintillskott numera, däremot åt vi det när jag var liten eftersom jag är uppväxt norr om polcirkeln och min kära mor ansåg att jag inte fick tillräckligt med solljus. Jag är av åsikten att naturligast allt som oftast är bäst, och dessutom är det trevligare att äta lite grönt än knapra piller.
Att få vitaminbrist är dessutom ganska svårt, kan jag tala om. Jag var fruktansvärt stressad och trött för några år sedan, och min läkare gjorde en massa olika tester för att utesluta olika orsaker, till exempel vitaminbrist. Jag blev en smula orolig eftersom jag var student med dåligt leverne. På sin höjd lite gurka och tomat på frukostmackan och en banan till mellanmål. Men det visade sig att mina värden var helt okej.
För övrigt tycker jag inte folk ska få dödsångest över sina piller. Det är inte förrän man överskrider sitt RDI rejält under lång tid som det blir farligt, och så är det ju med allt. Man kan till och med dö av att dricka vatten i för stora mängder. Jag känner att jag börjar bli mätt på larmrapporter, jag orkar inte riktigt bry mig längre.
Vitaminpiller farliga för hälsan
Jag äter själv inga vitamintillskott numera, däremot åt vi det när jag var liten eftersom jag är uppväxt norr om polcirkeln och min kära mor ansåg att jag inte fick tillräckligt med solljus. Jag är av åsikten att naturligast allt som oftast är bäst, och dessutom är det trevligare att äta lite grönt än knapra piller.
Att få vitaminbrist är dessutom ganska svårt, kan jag tala om. Jag var fruktansvärt stressad och trött för några år sedan, och min läkare gjorde en massa olika tester för att utesluta olika orsaker, till exempel vitaminbrist. Jag blev en smula orolig eftersom jag var student med dåligt leverne. På sin höjd lite gurka och tomat på frukostmackan och en banan till mellanmål. Men det visade sig att mina värden var helt okej.
För övrigt tycker jag inte folk ska få dödsångest över sina piller. Det är inte förrän man överskrider sitt RDI rejält under lång tid som det blir farligt, och så är det ju med allt. Man kan till och med dö av att dricka vatten i för stora mängder. Jag känner att jag börjar bli mätt på larmrapporter, jag orkar inte riktigt bry mig längre.
Vitaminpiller farliga för hälsan
måndag 14 april 2008
Välkomna till nya bloggen!
På grund av blogg.se:s hot om stängning och allmänt strul med det blogghotellet, så har jag valt att flytta min blogg medan tid är. Jag kollade runt lite och den allmänna åsikten verkar vara att blogger är bäst, så här väljer jag att blogga från och med nu. Jag börjar med att lägga upp alla inlägg från gamla bloggen.
It's the day after tomorrow
Det är något som är fel med vädret. Jag börjar tro att det är The Day After Tomorrow och saltbalansen i Atlanten är sabbad, det är ny istid på väg. Det bara snöar och snöar. Det är snart valborg och då brukar nästan så gott som all snö vara borta här i stan. Vad är det som händer?
Vad det än är så gör det mig fan deprimerad.
Vad det än är så gör det mig fan deprimerad.
söndag 13 april 2008
Nu är även min blogg analyserad
Eftersom det verkar som att precis alla andra bloggare gör det så måste väl jag också göra det - analysera mig genom min bloggtext med hjälp av Typealizer.
Enligt den är jag en vårdare. Vårdare beskrivs så här:
Vårdaren (the relater) föredrar att förlita sig på sina sinnen, det man kan se, höra och ta på. När de ska fatta beslut om något föredrar de att göra det med personlig värme och hur beslutet påverkar människor. Hur viktig frågan är för dem själva eller andra de bryr sig om är oftast det första de tänker på, medan den rent logiska analysen kommer först i andra hand.
De är mycket mer intresserade av fakta om människor än om fakta om saker och brukar därför ha ett smidigt socialt liv. De brukar trivas bäst i arbeten där deras omtanke om andra personer kommer till sin rätt - gärna arbete med barn och äldre, socialt arbete, försäljning (om varorna är konkreta) och serviceyrken.
Det som framförallt driver Vårdare är bra relationer med andra människor. Det kan vara både känslan av närhet med andra människor i nuet (att få hjälpa till eller bli hjälpt) eller upplevelsen av trygga och stabila långsiktiga relationer (familjen, vänkretsen, medlemskap i sammanslutningar etc ). De framstår ofta som sociala och personliga på gott och ont. Vill du få en Vårdares uppmärksamhet - pröva "hmm... skulle du kunna hjälpa mig med... eller hur mår du?".
Man kan ofta känna igen Vårdare på att de ofta använder ord som beskriver människor, känslor och deras uppfattning om dem.
Även om jag tyckte att det här stämde rätt bra på mig och Josefines test stämde rätt bra på henne, så kan jag ändå inte låta bli att vara lite skeptisk, eftersom det bara tog ett par sekunder innan resultatet kom. Jag har haft dator ett antal år nu, och vet att även en hyfsat modern och snabb dator måste få lite betänketid om den ska ta reda på något.
Det kanske är med Typealizer som med horoskop, det är så allmänt hållet att det kan passa vem som helst.
Enligt den är jag en vårdare. Vårdare beskrivs så här:
Vårdaren (the relater) föredrar att förlita sig på sina sinnen, det man kan se, höra och ta på. När de ska fatta beslut om något föredrar de att göra det med personlig värme och hur beslutet påverkar människor. Hur viktig frågan är för dem själva eller andra de bryr sig om är oftast det första de tänker på, medan den rent logiska analysen kommer först i andra hand.
De är mycket mer intresserade av fakta om människor än om fakta om saker och brukar därför ha ett smidigt socialt liv. De brukar trivas bäst i arbeten där deras omtanke om andra personer kommer till sin rätt - gärna arbete med barn och äldre, socialt arbete, försäljning (om varorna är konkreta) och serviceyrken.
Det som framförallt driver Vårdare är bra relationer med andra människor. Det kan vara både känslan av närhet med andra människor i nuet (att få hjälpa till eller bli hjälpt) eller upplevelsen av trygga och stabila långsiktiga relationer (familjen, vänkretsen, medlemskap i sammanslutningar etc ). De framstår ofta som sociala och personliga på gott och ont. Vill du få en Vårdares uppmärksamhet - pröva "hmm... skulle du kunna hjälpa mig med... eller hur mår du?".
Man kan ofta känna igen Vårdare på att de ofta använder ord som beskriver människor, känslor och deras uppfattning om dem.
Även om jag tyckte att det här stämde rätt bra på mig och Josefines test stämde rätt bra på henne, så kan jag ändå inte låta bli att vara lite skeptisk, eftersom det bara tog ett par sekunder innan resultatet kom. Jag har haft dator ett antal år nu, och vet att även en hyfsat modern och snabb dator måste få lite betänketid om den ska ta reda på något.
Det kanske är med Typealizer som med horoskop, det är så allmänt hållet att det kan passa vem som helst.
Om jag spelade för andra laget
Även fast jag är en heterosexuell kvinna så kan jag ibland, när jag ser en annan kvinna, tänka mig att om jag hade varit lesbisk så skulle jag tyckt hon var attraktiv. Det behöver inte vara någon som är modellsnygg. Jag tycker visserligen att Charlize Theron, Catherine Zeta Jones och Angelina Jolie är mycket vackra. Men den här tjejen, hon har DET:
Kari Byron från Mythbusters
Kari Byron från Mythbusters
lördag 12 april 2008
Alliansen tar tag i fel ände
Läser om alliansens förslag till ett tredje jobbavdrag. Bland annat föreslår alliansen en höjning av hur mycket man får tjäna innan man måste betala statlig skatt, och motiverar detta med att det ska göra det mer lönsamt att utbilda sig. I pappersvarianten av Västerbottenskuriren (kan tyvärr ej hitta motsvarande artikel på nätet) står att detta ska gynna bland annat sjuksköterskor med vidareutbildning och lärare, yrkesgrupper med låg lön i förhållande till sin utbildningslängd.
Jag kan helt hålla med om att både sjuksköterskor och lärare får dålig valuta för sina studier. Många lärare har fem års utbildning, alltså lika lång som tandläkarnas, men tjänar inte i närheten av vad de senare gör. Att sjuksköterskor har dåliga löner har väl inte gått någon förbi.
Men det är ju det som är grejen! De tjänar inte tillräckligt bra för att nå upp till gränsen där de tjänar på en höjd gräns för statlig skatt! Den gränsen går (om jag minns rätt) vid 28.600 idag. Jag kikade in på SCB:s lönestatistik och kom fram till detta dystra resultat (med reservation för att senaste statistiken är från 2006 och lönerna antagligen har stigit en del sedan dess):
Över gränsen hamnar (inom yrkesgrupperna sjuksköterskor och lärare):
Andra sjuksköterskor med särskild kompetens (medellön på 30.800)
Under gränsen hamnar (samma yrkesgrupper som ovan):
Barnmorskor (medellön 26.400)
Akutsjuksköterskor (25.100)
Distriktssköterskor (24.700)
Sjuksköterskor medicin/kirurgi (24.500)
Operationssjuksköterskor (25.900)
Sjuksköterskor, psykiatrisk vård (25.200)
Röntgensjuksköterskor (24.500)
Övriga sjuksköterskor (23.900)
Gymnasielärare i allmänna ämnen (26.000)
Gymnasielärare i yrkesämnen (25.400)
Lärare i estetiska och praktiska ämnen (23.600)
Grundskollärare (23.500)
Speciallärare (26.000)
Övriga pedagoger med teoretisk specialistkompetens (22.600)
Lönestatistik sjuksköterskor
Lönestatistik lärare
Tittar man på den privata sektorn så når visserligen gruppen Barnmorskor; sjuksköterskor med särskild kompetens knappt över gränsen (28.700 i medellön), men man bör betänka att långt de flesta fortfarande arbetar inom den offentliga sektorn.
Lönestatistik privata sektorn
Ännu mer intressant blir det när man ser på statistik över löner jämfört med utbildningslängd:
Lönespridning efter utbildningsnivå, landstingskommunal sektor
Lönespridning efter utbildningsnivå, primärkommunal sektor
Ur denna statistik kan man utläsa att vinnarna på en höjd gräns för statlig skatt - föga förvånande - till största delen är män. För att en kvinna ska tjäna på att utbilda sig genom en höjd gräns för statlig skatt måste hon gå forskarutbildning. Det hjälper inte med en vanlig högskoleutbildning, inte ens en längre än tre år.
Så min fråga lyder: vilka grupper talar alliansen om när de säger att detta förslag ska göra att det lönar sig med utbildning?
Mitt förslag är i stället att alliansen borde sluta hacka på facket och i stället stötta dem i deras kamp för att få upp lönenivåerna generellt. End of rant.
Jag kan helt hålla med om att både sjuksköterskor och lärare får dålig valuta för sina studier. Många lärare har fem års utbildning, alltså lika lång som tandläkarnas, men tjänar inte i närheten av vad de senare gör. Att sjuksköterskor har dåliga löner har väl inte gått någon förbi.
Men det är ju det som är grejen! De tjänar inte tillräckligt bra för att nå upp till gränsen där de tjänar på en höjd gräns för statlig skatt! Den gränsen går (om jag minns rätt) vid 28.600 idag. Jag kikade in på SCB:s lönestatistik och kom fram till detta dystra resultat (med reservation för att senaste statistiken är från 2006 och lönerna antagligen har stigit en del sedan dess):
Över gränsen hamnar (inom yrkesgrupperna sjuksköterskor och lärare):
Andra sjuksköterskor med särskild kompetens (medellön på 30.800)
Under gränsen hamnar (samma yrkesgrupper som ovan):
Barnmorskor (medellön 26.400)
Akutsjuksköterskor (25.100)
Distriktssköterskor (24.700)
Sjuksköterskor medicin/kirurgi (24.500)
Operationssjuksköterskor (25.900)
Sjuksköterskor, psykiatrisk vård (25.200)
Röntgensjuksköterskor (24.500)
Övriga sjuksköterskor (23.900)
Gymnasielärare i allmänna ämnen (26.000)
Gymnasielärare i yrkesämnen (25.400)
Lärare i estetiska och praktiska ämnen (23.600)
Grundskollärare (23.500)
Speciallärare (26.000)
Övriga pedagoger med teoretisk specialistkompetens (22.600)
Lönestatistik sjuksköterskor
Lönestatistik lärare
Tittar man på den privata sektorn så når visserligen gruppen Barnmorskor; sjuksköterskor med särskild kompetens knappt över gränsen (28.700 i medellön), men man bör betänka att långt de flesta fortfarande arbetar inom den offentliga sektorn.
Lönestatistik privata sektorn
Ännu mer intressant blir det när man ser på statistik över löner jämfört med utbildningslängd:
Lönespridning efter utbildningsnivå, landstingskommunal sektor
Lönespridning efter utbildningsnivå, primärkommunal sektor
Ur denna statistik kan man utläsa att vinnarna på en höjd gräns för statlig skatt - föga förvånande - till största delen är män. För att en kvinna ska tjäna på att utbilda sig genom en höjd gräns för statlig skatt måste hon gå forskarutbildning. Det hjälper inte med en vanlig högskoleutbildning, inte ens en längre än tre år.
Så min fråga lyder: vilka grupper talar alliansen om när de säger att detta förslag ska göra att det lönar sig med utbildning?
Mitt förslag är i stället att alliansen borde sluta hacka på facket och i stället stötta dem i deras kamp för att få upp lönenivåerna generellt. End of rant.
Mina gröna (?) fingrar kliar
Det här är min första sommar med en trädgård sedan jag flyttade hemifrån. Och jag har gett mig fan på att något ska åstadkommas i den.
Det finns trädgårdsgener i min släkt, farmor och farfar hade en alldeles vansinnigt vacker trädgård. Tjugotalet (eller fler) olika rosor, rhododendronbuskar, you name it. En stor köksträdgård, fruktträd. Farfar vårdade den ömt. Farmor höll sig till innemiljön, hennes kaktusar blommade ideligen och hennes orkidésamling skulle ha vunnit priser.
Mina föräldrar måste vara generationen som genen hoppade över.
När jag bodde hemma hade vi en lagom stor tomt med buskar, träd och ett par rabatter. Oftast stod rabatterna tomma. Min kära mor fick ett ryck en gång och gödslade den ena rabatten med hönsgödsel, men sen tappade hon lusten och där stod rabatten och stank resten av sommaren.
Hittills har vi bott i lägenhet, med alla begränsningar det innebär. Dessutom har vi haft katt, så vi har fått näta in våra balkonger. Då känns det som att inte ens alla blommor i världen kan göra det speciellt mysigt. Ett tag hade vi uteplats, men då var jag student, och ansåg att öl var ett viktigare inslag än blommor i utemiljön.
Nu, däremot, har jag upptäckt att jag delar farfars kärlek till växande plantor. Och nu är jag ute och spanar varje dag för att se vad som döljer sig under snön, vilken potential som finns. Jag planerar för rabatter och klätterväxter och hängamplar. Gud vet vad det skulle kosta att förverkliga allt. Jag kanske lyckas få dit hälften innan det är dags att flytta. Men till min stora glädje har vi fått något gratis i alla fall:
Vårblommor i Umeå
Det finns trädgårdsgener i min släkt, farmor och farfar hade en alldeles vansinnigt vacker trädgård. Tjugotalet (eller fler) olika rosor, rhododendronbuskar, you name it. En stor köksträdgård, fruktträd. Farfar vårdade den ömt. Farmor höll sig till innemiljön, hennes kaktusar blommade ideligen och hennes orkidésamling skulle ha vunnit priser.
Mina föräldrar måste vara generationen som genen hoppade över.
När jag bodde hemma hade vi en lagom stor tomt med buskar, träd och ett par rabatter. Oftast stod rabatterna tomma. Min kära mor fick ett ryck en gång och gödslade den ena rabatten med hönsgödsel, men sen tappade hon lusten och där stod rabatten och stank resten av sommaren.
Hittills har vi bott i lägenhet, med alla begränsningar det innebär. Dessutom har vi haft katt, så vi har fått näta in våra balkonger. Då känns det som att inte ens alla blommor i världen kan göra det speciellt mysigt. Ett tag hade vi uteplats, men då var jag student, och ansåg att öl var ett viktigare inslag än blommor i utemiljön.
Nu, däremot, har jag upptäckt att jag delar farfars kärlek till växande plantor. Och nu är jag ute och spanar varje dag för att se vad som döljer sig under snön, vilken potential som finns. Jag planerar för rabatter och klätterväxter och hängamplar. Gud vet vad det skulle kosta att förverkliga allt. Jag kanske lyckas få dit hälften innan det är dags att flytta. Men till min stora glädje har vi fått något gratis i alla fall:
Vårblommor i Umeå
R2-D2 fick astmaattack
Döm om min förvåning när jag läser i Aftonbladet att R2-D2 - den lilla roboten i Star Wars - har förts till sjukhus. Tydligen fanns det en människa inne i R2-D2.
Det hade jag ingen aning om.
Det hade jag ingen aning om.
torsdag 10 april 2008
Vad ska maken nu titta på?
Läste just här att Boyd Coddington (eller Coyd Boddington som maken råkade säga en gång) har dött. Maken tittar på hans program på Discovery varje dag nu när han är föräldraledig. Dottern tittar också, om hon är vaken. Jag tyckte mest han var en riktig surkart i hawaiiskjorta.
Men jag hoppas det finns fina hotrods i livet efter detta, om det nu finns ett sådant, för Boyd Coddingtons skull.
Vila i frid Boyd.
Men jag hoppas det finns fina hotrods i livet efter detta, om det nu finns ett sådant, för Boyd Coddingtons skull.
Vila i frid Boyd.
Jo, säkert!
Nu försöker Pelle Porseryd förklara sitt klantiga tilltag i lördags. Hans förklaring går ut på att ett SMS där han försvarar Brolle försvann och inte redovisas på 1000apor-sajten. Frågan är bara var i konversationen ett sånt SMS skulle passa in. Jag tror Pelle Porseryd har det lite jobbigt just nu och försöker bortförklara sig.
Dessutom har jag länge misstänkt att TV4 riggar vissa - inte alla - omröstningar. Skulle inte förvåna mig för fem öre om så är fallet.
Dessutom har jag länge misstänkt att TV4 riggar vissa - inte alla - omröstningar. Skulle inte förvåna mig för fem öre om så är fallet.
Sverige pussas & kramas
Förra veckan missade jag Sverige pussas & kramas, men inte i kväll. Det roligaste enligt mitt tycke var helt klart Henrik Schyfferts lovsång till svenska män på svengelska. "And if you like förhud, this is the förhud central".
Så klockrent.
Så klockrent.
tisdag 8 april 2008
Tisdagstema: Mat
Nu hakar även jag på Tisdagstema!
Denna vecka är temat mat, och här är mitt bidrag:
Denna vecka är temat mat, och här är mitt bidrag:
Min dotter Emma älskar att grisa med sin mat.
Alliansen är ute och cyklar
Ser på SVT och läser i DN att svenskarna hellre vill ha bättre kvalité i vård, skola och omsorg än lägre skatt. Jag har hela tiden misstänkt att det är så det ligger till, men alliansmaffian har ju på senare år varit snara med att påpeka vilket enormt skattetryck vi har i det här landet, hur less folk är på att betala skatt och hur onda skatter är i största allmänhet.
Till och med jag har tvivlat på det svenska folkets solidaritet med varandra, jag har misströstat och tänkt att vi alla blivit en hög egoister som sköter oss själva och skiter i andra.
Men icke! Och det gör mig så glad. 66% kunde till och med tänka sig högre skatt om det skulle ge bättre sjukvård. Det ni, alliansen! Här kommer ni och försöker köpa oss med ett jobbavdrag, men egentligen vill vi ha goda gemensamma resurser.
Svenska folket har insett att vad hjälper det om man har en tusenlapp i plånboken om ens barn får gå i alldeles för stor klass i nedslitna lokaler med gamla läromedel, ens mormor inte får gå ut på sitt ålderdomshem och man själv får vänta hur länge som helst på en operation?
Solidaritet är ett fint ord. Fortfarande.
Till och med jag har tvivlat på det svenska folkets solidaritet med varandra, jag har misströstat och tänkt att vi alla blivit en hög egoister som sköter oss själva och skiter i andra.
Men icke! Och det gör mig så glad. 66% kunde till och med tänka sig högre skatt om det skulle ge bättre sjukvård. Det ni, alliansen! Här kommer ni och försöker köpa oss med ett jobbavdrag, men egentligen vill vi ha goda gemensamma resurser.
Svenska folket har insett att vad hjälper det om man har en tusenlapp i plånboken om ens barn får gå i alldeles för stor klass i nedslitna lokaler med gamla läromedel, ens mormor inte får gå ut på sitt ålderdomshem och man själv får vänta hur länge som helst på en operation?
Solidaritet är ett fint ord. Fortfarande.
Eureka!
Läser med stigande förvåning i aftonbladet att en professor vid Lunds universitet rekommenderar att kvinnor först börjar använda BH när de är i tjugoårsåldern, eftersom för tidig bröst-support tydligen hämmar kroppens elasticitet, vilket leder till onödigt tidigt förekommande hängbröst.
Det som förvånar mig är inte själva resultatet, utan mera ämnet för professorns forskning. En professor har tagit sig långt i den akademiska världen, han (hon?) måste rimligen redan ha skrivit ett par avhandlingar. Har han (hon?) nu blivit blasé och behövde något lite mer stimulerande, lite mer provocerande, lite kontroversiellt att skriva om?
Vilken institution kan professorn tänkas arbeta på? Borde vara något i stil med sånt som arbetsterapeuter och sjukgymnaster sysslar med, stöd och hjälpmedel? Eller kanske är han (hon?) hudläkare och undersöker bara hudens elasticitet i största allmänhet och bröstens i synnerhet?
Kan det tänkas att professorn sysslar med forskning sponsrad av det privata näringslivet? Man kan ju fundera över vilken slags företag som gärna vill ha reda på hur vi minskar antalet kvinnor med hängbröst?
Vilken är samhällsnyttan med denna forskning? Finns det någon? Var det bara jag som trodde att forskare på något sätt måste få sina projekt godkända som ett viktigt bidrag till den samlade kunskapen om ämnet? Är det här ett tecken på att vi vet så mycket om människokroppen att det inte längre finns något vettigt kvar att forska om? Men cancer då? Vaccin mot HIV?
Den enda slutsatsen jag kan dra är att hängbröst av vissa instanser anses vara ett allvarligt samhällsproblem.
Det som förvånar mig är inte själva resultatet, utan mera ämnet för professorns forskning. En professor har tagit sig långt i den akademiska världen, han (hon?) måste rimligen redan ha skrivit ett par avhandlingar. Har han (hon?) nu blivit blasé och behövde något lite mer stimulerande, lite mer provocerande, lite kontroversiellt att skriva om?
Vilken institution kan professorn tänkas arbeta på? Borde vara något i stil med sånt som arbetsterapeuter och sjukgymnaster sysslar med, stöd och hjälpmedel? Eller kanske är han (hon?) hudläkare och undersöker bara hudens elasticitet i största allmänhet och bröstens i synnerhet?
Kan det tänkas att professorn sysslar med forskning sponsrad av det privata näringslivet? Man kan ju fundera över vilken slags företag som gärna vill ha reda på hur vi minskar antalet kvinnor med hängbröst?
Vilken är samhällsnyttan med denna forskning? Finns det någon? Var det bara jag som trodde att forskare på något sätt måste få sina projekt godkända som ett viktigt bidrag till den samlade kunskapen om ämnet? Är det här ett tecken på att vi vet så mycket om människokroppen att det inte längre finns något vettigt kvar att forska om? Men cancer då? Vaccin mot HIV?
Den enda slutsatsen jag kan dra är att hängbröst av vissa instanser anses vara ett allvarligt samhällsproblem.
Emma kan!
Min dotter har lärt sig nya användbara kunskaper. Nu kan hon gå med sin lära-gå-vagn, hon vet vad "klappa händerna" betyder och gör det gärna. Och så härmar hon en apa riktigt bra.
Dessutom lyckades hon slå av knapplåset på sin fars mobiltelefon flera gånger igår, så numera är han övertygad om att hon är ett geni.
Dessutom lyckades hon slå av knapplåset på sin fars mobiltelefon flera gånger igår, så numera är han övertygad om att hon är ett geni.
Dottern fipplar med sin (leksaks)telefon
Min vän gästbloggar!
Min goda vän Josefine är gästbloggare på kommunalarbetaren den här veckan. Läs här!
måndag 7 april 2008
Den fantasiske Mr. Harris
En av mina favoritskådespelare är Ed Harris. Jag har aldrig sett honom i en dålig roll, han "blir" på något sätt sin rollfigur.
Ed Harris i The hours
Kanske en dag i en tv nära dig?
Filmen Truman show kom för tio år sedan, 1998. Jag minns att jag tyckte att konceptet var fascinerande men totalt otänkbart och orealistiskt i verkligheten.
Men det var 1998. Då var det enda programmet i reality-tv-genren Robinson, och det bespottades och kallades "mobbing-tv". Idag avslöjar en snabb titt i tv-bilagan att en stor del av det vi ser är reality-tv. Det har blivit något vanligt och normalt. Och tanken slår mig att Truman inte längre är lika långt borta.
Visst är det fortfarande svårt att föreställa sig att ett tv-bolag skulle gå in med så mycket pengar som ett sådant program skulle kräva, men den moraliska gränsen för vad som kan visas på bästa sändingstid har definitivt förändrats under de senaste tio åren. Vi är inte riktigt där ännu, men kanske sitter vi och tittar på Truman om tio år.
Det är inte längre tabu att visa människor som har sex i tv, som är fulla och spyr i tv, som duschar, kissar och bajsar i tv. Hur ska konceptet med reality-tv kunna bli nytt och spännande när vi redan sett människor göra allt? Kan det bli så att vi ska se dem göra det utan att de vet om att vi ser det?
Men det var 1998. Då var det enda programmet i reality-tv-genren Robinson, och det bespottades och kallades "mobbing-tv". Idag avslöjar en snabb titt i tv-bilagan att en stor del av det vi ser är reality-tv. Det har blivit något vanligt och normalt. Och tanken slår mig att Truman inte längre är lika långt borta.
Visst är det fortfarande svårt att föreställa sig att ett tv-bolag skulle gå in med så mycket pengar som ett sådant program skulle kräva, men den moraliska gränsen för vad som kan visas på bästa sändingstid har definitivt förändrats under de senaste tio åren. Vi är inte riktigt där ännu, men kanske sitter vi och tittar på Truman om tio år.
Det är inte längre tabu att visa människor som har sex i tv, som är fulla och spyr i tv, som duschar, kissar och bajsar i tv. Hur ska konceptet med reality-tv kunna bli nytt och spännande när vi redan sett människor göra allt? Kan det bli så att vi ska se dem göra det utan att de vet om att vi ser det?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)