Jag funderar över min dotters skolgång. Ja, min femton månader gamla dotters skolgång.
Det må vara länge kvar till hon ska kränga på sig ryggsäcken och troppa i väg till sexårsverksamheten, men å andra sidan säger alla föräldrar att det går så förjordat fort, man hinner knappt titta upp från blöjbytena förrän det är dags att köpa pennskrin.
Så jag funderar mig redan gråhårig över vilken skola som kan tänkas vara den bästa för mitt barn.
Idag bor vi på Östra Ersboda. Det är ett område i Umeå med rätt dåligt rykte. Jag hade också många fördomar om området innan jag flyttade hit. Men så hittade vi det jättefina hus som vi nu bor och trivs fantastiskt bra i. Det uppfyller alla våra behov just nu och en bra bit in i framtiden. Ja, om det bara berodde på huset kan jag inte se att det skulle finnas några skäl för oss att flytta härifrån. Området i sig är också mycket lugnare än vi trodde.
Men så var det ju det där med skolorna. Östra Ersboda Skolan har jag bara hört dåligt om. Lärarna slutar i parti och minut. I Skolverkets inspektionsrapport står att det förekommer mycket skadegörelse, att de yngre eleverna är rädda för de äldre och känner sig otrygga, att det förekommer många fall av mobbing. Att min dotter skulle sätta foten på den skolan är helt och hållet uteslutet.
Så finns Ersängsskolan, en liten bit bort, men fortfarande på gångavstånd. Den verkar riktigt bra upp till sjätte klass. Rapporten om högstadiedelen av skolan får inte fullt lika bra betyg, det förekommer några fall av mobbing (även om det inte sker i lika stor utsträckning som på Östra Ersboda Skolan). Å andra sidan, vilken skola är helt fri från sådana problem? Vi hade dem även på min lilla byskola, och den skolan håller jag för en riktigt bra skola som jag utan att tveka hade låtit Emma gå på.
Det finns ytterligare en skola på Ersboda, Ersdungen, men den ligger lite för långt bort.
Jag skulle kunna tänka mig att låta Emma gå på Ersängen, men om vi bor kvar här finns ändå risken att hon börjar hänga med vandalerna på Östra Ersboda Skolan på fritiden. Och det vill jag absolut inte. Det är ändå på fritiden alla hemskheterna händer.
En lösning är att flytta. Jag har sett mig om på andra skolor och områden i Umeå och fastnade för Röbäck och Linblomman/Linneaskolan. Där lagas maten på plats (just nu försigår försöksverksamhet med lokalproducerad och ekologisk mat) och det verkar vara en riktigt bra skola hela vägen upp i åldrarna. Området som sådant tilltalar mig också, Röbäck är en gammal by som sakta men säkert inlemmats i Umeå stad, men behållt sin bykänsla. Jag skulle mer än gärna kunna tänka mig att bo där.
Men det innebär att vi måste flytta från vårat älskade hus och försöka hitta något (åtminstone nästan) lika bra i Röbäck. Mig veterligen finns inga fristående hus att hyra där, och vi har inte råd att köpa villa för 3 miljoner. Det måste i så fall bli ett parhus. Men det kanske duger bra det också. Vi är ju faktiskt ganska bortskämda med hur vi bor nu.
För Emmas skull kan jag leva med åtminstone en granne vägg i vägg.
Här hittar du skolverkets samlade inspektionsrapporter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar