Hela eftermiddagen har gått bort eftersom jag har legat däckad i migrän. Jag har svurit åt det vackra, soliga vädret eftersom det blixtrade till ovanför tinningen varje gång en ljusstrimma träffade mitt öga. Jag har inte kunnat röra mig. Hade min kollega Marika sett mig skulle hon ha sagt "din stackars, arma apa". Så illa var det.
Jag har inte haft migrän sedan jul då jag åt alldeles för mycket fylld choklad. Hoppas det dröjer minst lika länge innan det händer igen.
Som tur var har jag en underbar make som tog dottern och gick till apoteket och kom hem med små röda piller åt mig, så nu börjar jag bli mig själv igen. Men lite arm apa är jag fortfarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar