Men det var 1998. Då var det enda programmet i reality-tv-genren Robinson, och det bespottades och kallades "mobbing-tv". Idag avslöjar en snabb titt i tv-bilagan att en stor del av det vi ser är reality-tv. Det har blivit något vanligt och normalt. Och tanken slår mig att Truman inte längre är lika långt borta.
Visst är det fortfarande svårt att föreställa sig att ett tv-bolag skulle gå in med så mycket pengar som ett sådant program skulle kräva, men den moraliska gränsen för vad som kan visas på bästa sändingstid har definitivt förändrats under de senaste tio åren. Vi är inte riktigt där ännu, men kanske sitter vi och tittar på Truman om tio år.
Det är inte längre tabu att visa människor som har sex i tv, som är fulla och spyr i tv, som duschar, kissar och bajsar i tv. Hur ska konceptet med reality-tv kunna bli nytt och spännande när vi redan sett människor göra allt? Kan det bli så att vi ska se dem göra det utan att de vet om att vi ser det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar