söndag 29 juni 2008

Isabel Allende

Jag gillar att läsa Isabel Allendes böcker. Särskilt tilltalande finner jag hennes krassa sätt att skriva, hennes torra humor.
Just nu går reprisen på en dokumentär om henne på SVT1, och hon pratar om hur hon bearbetade förlusten av Paula, hennes dotter, hur hon till sist bestämde sig för att skriva om något så långt från sorg man kan komma. Hur hon när hon skulle till att skriva boken Afrodite ställde sig frågan (jag parafraserar):

"Vilka dödssynder är något att hänga i granen? Frosseri och kättja, resten är inget att ha".

På något sätt symboliserar den frasen exakt vad jag gillar hos henne.

Oh sömn, du gäckar mig!

Jag behöver sova. Faktum är att mitt behov av sömn är hyfsat desperat.
Av olika skäl har jag bara sovit sex timmar fördelat på tre tillfällen de senaste två dygnen. I natt bestämde sig dottern för att vara halvvaken från halv tre och framåt. Jag sövde och sövde.

Jag har inte för vana att klaga över min dotters beteende, hon är oftast ganska lättsam att ha att göra med, men hon har en utpräglad ovana. När hon ska sova vill hon dra en i håret. Vi har försökt introducera gossedjur och snuttefiltar, men hon ratar dem för minsta hårstrå.

I natt har hon dragit mig i håret tre timmar i streck. Jag kan meddela att det är tortyr. Det är sånt man blir galen av. Samtidigt var jag så trött att jag faktiskt somnade mellan varven, bara för att vakna av att "ping", där drog hon ur ännu ett strå med roten.

Halv sex gav jag upp, steg upp och slog på tv:n. Dottern lekte i tjugo minuter, åt lite välling, kröp upp i min famn, och somnade. Nu, halv sju på morgonen kanske jag äntligen kan få sova. Nåde den som väcker mig.

lördag 28 juni 2008

Ursäkta, Anders Wik, jag förstår inte?

Anders Wik, före detta överdirektör vid FRA, skriver en debattartikel i DN om signalspaningslagen. Artikeln är ett långt försvarstal för FRA där Anders förklarar hur vi inte alls behöver känna att vår integritet och vårt privatliv hotas.

Men om jag hade svårt att förstå lagens rimlighet innan jag läste artikeln blir det desto svårare efteråt. Anders Wik skriver t.ex. att "
Inte ens FRA tror att terrorister skulle vara så dumma att de skriver om sina attentat i sina mejl". Men var det inte det som var meningen? Att terrorister skulle åka fast?

Jag läser och läser, och ju mer jag läser desto mindre förstår jag vad det egentligen är FRA kommer att leta efter. Det är alltså inte terroristers mailkontakt. Svenskar ska egentligen överhuvudtaget inte övervakas, förutom när de talar med en utlänning. Jag antar att Anders Wik genom detta vill få oss att förstå att våra mail och telefonsamtal till varandra inrikes inte kommer att avlyssnas även om datatrafiken passerar gränsen.
Det gör inte direkt mig lugnare, om jag ska vara ärlig.

Men vad ska de då undersöka, damerna och herrarna på FRA?
Tja, det står att historiskt sett har det sett ut så här:

"Så vilken sorts civil trafik spanade vi på? Alla sorter, bara vi fann den på internationella förbindelser och om den kunde möta uppdragsgivarnas underrättelsebehov. Telefoni, javisst. E-post när det blev aktuellt. Det gällde att hänga med i utvecklingen för att kunna leverera relevanta resultat."

Det nämns också som ett exempel att man kan avlyssna någon som handlar med kärnvapenstridsspetsar. Menar Anders då en av de där terroristerna som inte konverserar via mail? Eller gör de det? Hur var det nu igen?

Den enda slutsatsen jag kan dra är att FRA (förhoppningsvis) kommer att införa någon sorts teknik som sållar bort trafik mellan svenskar inrikes, men att man i övrigt fortsätter på den inslagna vägen att spana enligt uppdragsgivarnas underrättelsebehov. Vem är det och vad vill de veta, det är den stora frågan.

Madonna upphör aldrig att förvåna

Läser att Madonna och Guy Ritchie ska skiljas. Hennes tillgångar är rejält mycket större än hans. Men det finns inget äktenskapsförord.

Madonna har chockerat på många sätt genom åren, men det här måste vara det mest otippade hittills. Jag har alltid hållit Madonna för att vara en affärskvinna ut i fingerspetsarna, en dam med skinn på näsan som på ett jävligt smart sätt byggt upp sitt varumärke. Jag har sett henne som ganska kall och beräknande. Jag trodde att Madonna var en sån som skriver äktenskapsförord.

Men nej, tydligen är Madonna en romantiker som trodde att det skulle hålla för evigt med Guy. Det trodde jag aldrig.

Skilsmässan kan kosta henne miljarder

Gratisreklam

Nu vill jag passa på att göra lite reklam för vår vän Johnny Glaas som släpper sin skiva "chasing dreams" i dagarna. I VF:s recension får särskilt Johnnys sång bra betyg, vilket är kul eftersom den är inspelad i vår klädkammare. Köp skivan eller gå och se Johnny i Rådhusparken 9/7.



Johnny Glaas tillbaka med nya drömmar
VF recension

Grattis!

Härmed vill jag gratulera mina föräldrar på deras bröllopsdag, de har idag varit gifta i 32 år. Det är bra jobbat! Grattis!

Inkonsekvent bloggning

Insåg just att förra blogginlägget rimmar illa med slutstycket på det förrförra. Nåja.

Förlåt!

Det blev ingen veckans topp fem igår, jag hade helt enkelt inte tid. Idag blir det inte heller av, för jag har sovit tre timmar i natt och har mensvärk, så jag orkar inte komma på någon.
Men, jag lovar, till nästa fredag ska jag knåpa ihop en riktigt bra!

fredag 27 juni 2008

Emma Anderssons bristande språkkunskaper

För ett tag sen råkade jag av en slump (ja, det var en slump) zappa in på Robinson-Emma Anderssons nya program på femman, à la Emma.
I det aktuella avsnittet gör fröken Andersson studiebesök på ett engelskt slakteri. På väg in i den stora, fabriksliknande lokalen säger hon: "And now we go in to the fabric", vilket för den som inte kan engelska betyder "och nu går vi in i tyget".

Nu är fabric och fabrik förbryllande lika ord, säkert med samma rötter om man betänker att de första fabrikerna sysslade med textiltillverkning, men ändå.
Emma bor faktiskt i USA med sin inte helt okände hockeypojkvän.

Även om nu inte Emma trots att hon blivit halvamerikanska är så duktig på engelska kan man undra varför hon sade så i programmet. Följande frågor uppenbarar sig:

- Varför sade ingen av engelsmännen på plats "What???"?
- Varför krävde inte prooduktionsledaren omtagning även om engelsmännen höll god min?
- Varför klipptes det inte bort även om produktionsledaren var lika dålig på engelska och inte märkte något?
- Är det i själva verket så att Kanal 5 tycker att själva idén med à la Emma är att Emma Andersson ska framstå som så blåst som möjligt?

Vid närmare eftertanke måste ett inlägg om ett citat av Emma Andersson betraktas som ett lågvattenmärke i vilken blogg som helst, till och med i min. Jag ska genast skärpa mig.

torsdag 26 juni 2008

Kulturfyran om kultur som väntar

Det är torsdag, dags för kulturfyra.

1. Vilka böcker ligger och väntar på att bli lästa hos dig?
Alldeles för många, jag tycker aldrig jag har tid till att läsa nu för tiden. Har jag tid är jag för trött och somnar efter två sidor. De böcker som väntar är bland annat:

- Avväpna Irak av Hans Blix
- De osannolika systrarna Mitford av Cecilia Hagen
- En god människa av Nick Hornby
- Strax före deadline av Herman Lindqvist (som jag lånade av mina föräldrar förra sommaren)
- Zorro av Isabel Allende
- Harens år av Arto Paasilinna
- Här är jag, vem är du? av Jesper Juul
+ ca femtio pocketböcker jag fått av fru Tureson.

Jag har i alla fall precis lyckats läsa klart Fallen av Joyce Carol Oates, som jag hållit på med sedan februari, men jag är ännu mitt i Blonde av samma författare. Jag är en notorisk parallelläsare (många L i det ordet) och har jämt tre-fyra böcker i gång samtidigt.

2. Vilken film väntar på att du ska se den?
Sex and the city! Och The Dark Knight, men den har inte haft premiär än, så den räknas kanske inte. Maken påstår att Indiana Jones väntar, men jag är tveksam.

3. Vilken kurs väntar på dig? Alltså: om det inte är någon kurs som väntar på dig undrar jag ju: vilken kurs skulle du vilja gå?
Jag hoppas att få börja läsa in undersköterskekompetens vid sidan om till hösten. Annars skulle jag gärna gå en kurs i något språk, tror jag. Eller foto.

4. Vilken bok väntar på att bli skriven av dig? Om du skulle skriva en bok, vad skulle det vara för bok?
Två stycken. En krönikesamling samt en fantastisk, episk roman i flera släktled med mustig prosa och färgstarka karaktärer på drygt 800 sidor. Tänk Isabel Allende möter Mikael Niemi.
Man får väl drömma?

Kan de så kan vi!

Tack vare Josefine har jag uppmärksammats på den nya bloggen Avlyssnat, skapad av gänget bakom Tjuvlyssnat och Tjuvtittat.
Via den bloggen kan vi nu avlyssna våra politiker, först ut är Mats Odell.

Dagens låt - Like a stone

Dagens låt är med ett band som min goda vän Josefine introducerade mig till. Hon gjorde mig även uppmärksam på att sångaren är ett riktigt ögongodis (Josefine, klippet nedan måste vara något för dig, Chris Cornell i träningsbyxor).
Låt mig presentera Audioslave (live på Kuba) med låten Like a stone.


onsdag 25 juni 2008

Fixardag

Idag tog jag och maken oss an projekt övervåning, och vi hann nästan klart. I hallen som tidigare agerade skrotutrymme finns numera en kontorshörna och i makens hemmastudio har det möblerats om och gjorts plats för den fulaste soffan jag någonsin sett.
Den är från sjuttiotalet, i någon sorts plysch/krossad sammet, blommig, i rött/brunt/svart. Alldeles vedervärdig att se på, men ganska skön att sitta i, måste jag erkänna. Den är nästan så ful att den är gullig.
Nåja, det är makens domän, där gör han som han vill. Och det märks.

Några nya gardinstänger har inhandlats och vi har äntligen fått upp gardiner i hallen uppe. Skönt att slippa springa gatlopp inför alla och en var i hallen mellan sovrummet och toaletten på natten. Nu slipper grannarna den synen.



"Kontoret"



Den anskrämliga soffan

tisdag 24 juni 2008

Dagens låt - Here with me

Idag är dagens låt en riktig myslåt från 1999. Den brukar surra i mitt huvud lite då och då.
Låt mig presentera Dido med låten Here with me:


Är hårdrockare onda människor?

Är de det? Det verkar fortfarande, tro det eller ej, finnas folk som tror det. En rektor i Gamleby till exempel. Emil Koverot hade fått jobb där som estetlärare, men fick sparken efter en vecka på grund av att han är med i metal-bandet Blodsrit.
Rektorn tycker deras texter är destruktiva och därför anser han inte Emil vara lämplig som lärare.

Det andra skälet, förutom Emils bands texter, handlar om att det finns pingstvänner anställda på skolan. De skulle ta illa upp.

Min man är hårdrockare. Han är till och med en mycket hård hårdrockare rent musikaliskt, han spelar metal. Han har varit med i diverse band i den genren och inget av dem har haft vidare trevliga texter., blod och död och hemskheter handlar de om. Men står han som person för de texterna? Så klart inte. Om alla hårdrockare levde enligt sina texter skulle de vara psykotiska yxmördare hela bunten, och mig veterligen förekommer det inte yxmord i den graden i Sverige att det är möjligt att det förhåller sig så.
Nej, hårdrockare är artister precis som alla andra musiker. De spelar och verkar i en genre där texterna "ska" handla om sådana saker. Publiken förväntar sig det, och följdaktligen låter det så. Precis som dansband "ska" handla om hjärta och smärta, och hiphop om tuffa grabbar och snygga brudar.
Det är en image.

Jag har klagat på min man hårdrockaren många gånger, frågat varför de måste se så arga ut på skivomslagen när de är så snälla och goa i verkligheten, varför texterna inte kan handla om djupsinnig filosofi i stället. Men nej, då skulle det inte vara riktig hårdrock.

Maken påstår att de flesta som spelar och lyssnar på hårdrock gör det för att man får ur sig alla sina aggressioner genom musiken. Jag tror att det kan stämma, för paradoxalt nog är de allra flesta hårdrockare jättesnälla, godhjärtade, belevade människor. De står absolut inte för någon svart människosyn. Tvärtom.

Så att säga att en hårdrockare inte är lämplig på grund av texterna i hans bands musik är löjligt. Det är lika löjligt som att säga att en karatemästare inte får vara lärare för att han kan sparka ihjäl folk. Man måste skilja på artisten och personen, även när det gäller hårdrockare.

Vad som är ännu märkligare är att lärarna som tillhörde pingströrelsen ses som mer lämpliga lärare än Emil. Vet ni vilka hemskheter som står i bibeln, som de säger sig tro på?

Hårdrockare sparkad från sitt lärarjobb
Hårdrockande lärare blev uppsagd
Hårdrockande lärare blev uppsagd

Tisdagstema: Förvaring

Den här veckan är tisdagstemat förvaring. Nedan visar jag hur DVD-förvaringen ser ut hemma hos oss, familjen mamma-pappa-klåfingrig-17-månaders-dotter.


måndag 23 juni 2008

Upprörande

Jag sitter och läser mina gamla blogginlägg och kommentarer och har funnit att de tre inlägg jag skrivit som retat gallfeber på flest har handlat om:

a) att Sverigedemokraterna är främlingsfientliga (läs här)
b) att klimathotet är reellt (läs här)
samt
c) att Toto skrev dåliga låtar (läs här)

Jag kan inte bestämma mig för om det är lustigt eller tragiskt.

Dagens låt - Master of puppets

Idag är det åter dags med en riktig rockrökare som dagens låt. Dagens band har jag faktiskt roddat åt en gång, ett minne för livet.
Låt mig presentera Metallica och San Fransiscos symfoniorkester under ledning av Michael Kamen med låten Master of puppets:


Amy blir en one hit wonder

Det är sorgligt att se en person förfalla. De flesta gör det inför nära och kära, dem hör vi aldrig något om. Men om det händer en känd person kan vi alla se. Vi läser artiklarna, ungefär som man inte kan låta bli att titta när man passerar en bilolycksplats.

Först gick Britney Spears ner sig i skiten. Och nu Amy Winehouse. Den senaste är dessutom en ordentlig talang, som verkligen skulle kunna ha en lång och gedigen karriär. Inte för att det gör henne sorgligare än Britney, de är båda lika tragiska människoöden. Men ändå.

Jag tror aldrig Amy kommer att hämta sig, hon blev en one hit wonder.

Doktorns varning: Sluta droga eller dö!
Amy Winehouses diagnos: Lungemfysem

Alkoholtillverkarnas framgångsrika kampanj

Jag är ingen nykterist. Jag gillar öl och vin. Sprit tycker jag inte om, så det dricker jag inte.
Jag dricker inte ofta, och jag dricker bara sånt jag tycker är gott. Jag dricker mycket sällan för mycket. Jag dricker aldrig så jag blir påverkad i mitt barns sällskap.

Jag är en måttodrickare, tror jag. Jag dricker med måtta. Men det finns de som av olika anledningar inte kan det. För dem är det nog jobbigt att leva i vårt samhälle.
Antingen dras de med, och dricker för mycket för ofta, för det saknas verkligen inte möjligheter till en sådan livsstil. Eller så blir de nykterister, och tvingas bli tittade snett på av andra.

Jag vill göra klart att jag tycker illa om när nykteristorganisationer påstår att alla är potentiella alkoholister och följdaktligen vill begränsa även antalet måttodrickare. Det är att dra alla över en kam. Men vi som kan dricka med måtta måste också inse att det samhälle vi trivs i och klarar av att hantera inte är så bra för andra.

Mina ögon öppnades under min graviditet och efterföljande amning. Det var min hittills längsta period av total nykterhet i vuxen ålder, och det som slog mig var hur utbredd alkoholkulturen är i vårt samhälle. Särskilt på sommaren förekommer alkohol banne mig precis överallt. Till lunchen, på stranden, på picknicken, på balkongen på eftermiddagen, till middagen, till kaffet, på uteserveringar, som pausdryck i gräsklippningen, vid grillen, i bastun, på fisketuren... För att inte tala om alla högtider.
Det finns knappt ett tillfälle där inte alkohol är en accepterad och vanlig ingrediens.

Det här är inte kul om man är nykter. Jag fick till slut ta mig ett snack med min man och be att vi kunde försöka anordna alkoholfria aktiviteter för oss och vännerna. Att det inte skulle drickas alkohol hemma hos oss under julen när jag var höggravid.
Jag ville bara slippa känna mig utanför då och då. Slippa sitta där och sippa på mitt mineralvatten och umgås med mer eller mindre berusade människor. Undrar ni varför gravida blir "tråkiga" och inte följer med på fester? Det är för att ni är så jävla odrägliga.
Fråga vilken bartender som helst om fyllisar är trevligt umgänge för den som själv inte dricker.

Jag tycker inte vi ska sluta dricka. Öl och vin är goda måltids- och sällskapsdrycker. Men vi måste respektera de som av olika skäl inte dricker, de ska inte tvingas vara de avvikande varje gång. Vi måste också anstränga oss för att de ska få ha roligt på sina villkor någon gång. Ibland måste vi av respekt avstå från alkohol.

Alkoholtillverkarna har verkligen lyckats med sina kampanjer. Alkohol finns överallt. Den är en del av vår livsstil. Är det så bra, egentligen?

19 år - och alkoholist

Att smaka eller inte smaka

De flesta föräldrar har någon form för regel som lyder "mitt barn behöver inte äta, men han/hon måste smaka".
Jag har själv varit en mycket kräsen liten matvägrare av värsta sort som barn, och nu ska jag utifrån detta berätta varför jag tycker att barn inte alls ska behöva smaka.

Innan någon kommer med åsikten "du vet inte hur det är att ha ett barn som matvägrar" kan jag tala om att det gör jag. Min dotter totalvägrar vissa måltider och äter vid andra. Äter hon inte så vill hon inte, och jag tänker aldrig tvinga henne till en enda tugga, för jag vet att det inte tjänar någonting till.
För det andra ska jag genast berätta att jag inte säger att det är så här det funkar för alla matvägrande barn och deras föräldrar. Det var så det var för mig.

För det första undrar jag vad syftet med att få barnet att smaka är? Är det för att
a) Känna att man som förälder vunnit konflikten och visat vem som bestämmer?
b) Man tror att barnet om det smakar ska utbrista "jag hade fel, det här var gott, ge mig mer"?

Om man är ute efter att matbordssituationen aldrig ska förbättras går det jättebra med alternativ a). Den ungen kommer mest troligt gå till bordet med en förutfattad negativ mening i många år framöver, se mat som något negativt, samt fortsätta vägra på pin tji. Det kan också hända att barnet blir kuvat och äter. Men det barnet kommer ändå inte lycklig till bords.

Om syftet är b), säger jag bara: glöm det!
Om det funkar var ditt barn aldrig någon riktig matvägrare från första början.
Om barnet inte vill smaka, och föräldern vill att barnet ska smaka så har det uppstått en konflikt. Det är en konflikt även om du låter snäll på rösten. Du vill inte förlora konflikten. Men se, det vill inte barnet heller.

En matvägrare är ofta envis. En envis människa är rädd för att förlora (här talar jag helt och hållet av egen erfarenhet).
Föräldern som har satt "smakregeln" är antagligen lika envis. Att få barnet att smaka blir en prestigefråga. Även för barnet handlar det om prestige. Det ses som en förlust att smaka. Maten ses som något negativt, en symbol för att man har förlorat. Antagligen kommer tårarna om konflikten blir långdragen. Kanske försöker barnet fysiskt komma undan den förestående förlusten genom att lämna bordet.

Om barnet till slut böjer sig och smakar kan jag nästan garantera att hur god maten än är smakar den koskit i barnets mun. Den där tuggan är vid det här laget så negativt laddad att allt smakar äckligt. Även om det smakar gott kommer barnet ändå att hävda att det var äckligt för att behålla sin värdighet. "Se, jag hade rätt, det var inte gott, varför skulle jag smaka på det här?"
Kanske finns även rädslan - för ett kräset barn - att om man äter en tugga kan man tvingas äta flera.

Det är tortyr att tvingas äta något man inte tycker om. En gång var vår familj hemma hos en annan familj. Mamman hade lagat en i mitt tycke alldeles vidrig rotsakssoppa. Jag försökte äta, för jag var
stor nog att ha lärt mig att man äter upp hemma hos andra.
Men det var så äckligt att jag inte ens med viljekraft kunde få skeden in i munnen. Det blev som att med flit göra något som gör ont på sig själv. Självbevarelsedriften säger nej. Jag såg ingen annan utväg än att be om att bli matad, för jag kunde inte tvinga i mig maten själv.
Jag fick kväljningar för varje tugga.

Vad ska man då göra med sina små matvägrare som inte ens vill smaka?
Det första man ska fråga sig är vilket mål man har. Vill man att barnet äter till vilket pris som helst går det bra att tvinga barnet att smaka. Men då får man räkna med otaliga konflikter, dålig stämning vid matbordet och utdragna måltider.
Vill man däremot att barnet ska smaka och så småningom äta för att det är nyfiket på maten, om man vill höra det där "det här var gott, ge mig mer", då ska man inte tvinga ett barn att smaka. Då ska man bara erbjuda maten och låta barnet smaka om det vill.
Om barnet vägrar, behåll lugnet och gör ingen affär av det. Säg bara "nej, du behöver inte äta om du inte vill". MEN, det här är viktigt, erbjud ingen annan mat.

Barn ska respekteras, men de är sluga små rackare som förstår att manipulera sina föräldrar. Vet de om att de kan få fil och macka i stället för ärtsoppa finns risken att de utnyttjar det, definitivt.

Ett barn som utan krav erbjuds mat har förutsättningar att nyfiket smaka. Kanske inte första gången, eller andra gången, men en dag går det. Själv har jag många gånger "upptäckt" att jag tycker om ny mat i skolan, för där fanns ingen som såg om jag smakade eller inte. Jag kunde smaka och slänga om det inte var gott. Där vågade jag prova rätter som jag förut inte tyckt om för att se om det hade ändrat sig. Ibland hade det det, och jag blev jätteglad själv.
Även barnet vill tycka om maten, det är viktigt att påpeka. Man känner sig misslyckad som inte tycker om, man skulle göra det om man bara kunde. Därför ska man inte heller berömma om barnet äter, det är den andra sidan av myntet. Jag har blivit glad när jag fått beröm när jag ätit upp, men det har också gjort maten till en prestation, något man kan misslyckas med. En kräsen typ som jag har misslyckats fler gånger än jag lyckats i matbordssammanhang, och det gör inga under för självkänslan, kan jag tala om.

Det hela handlar om att inte göra mat till en prestigegrej. Mat ska avdramatiseras. Det är något naturligt, det är ingen stor sak om man äter eller inte. Det är inte bra eller dåligt, det är ingen prestation att äta. Man är inte bra eller dålig på att äta.

Till slut vill jag ge en eloge till mina föräldrar som stod ut med mig. Självklart har de försökt få mig att smaka, det ligger på något sätt i ryggraden hos föräldrar att göra det, jag tror inte man tänker på det som något negativt. Jag har för länge sedan förlåtit dem för det, de gjorde så många andra saker rätt i min uppfostran.
Det gick trots allt bra, jag äter allt utom pölsa och pyttipanna i dag.

Roligt sagt TILL barn

Citat av barn är roliga. Det finns böcker, hemsidor och tv-program som bygger på det.
Inte lika ofta uppmärksammas att det man säger TILL barn kan vara minst lika roligt. Innan jag fick barn hade jag aldrig kunnat tro att jag med gravallvarlig min och pedagogiskt tonfall skulle kläcka ur mig följande:

"Men Emma, om du lägger dina morötter i trappan få du inte tag i dem, det ser du ju. Lugn, mamma ska komma och rädda dem. Nej, lägg inte dit dem igen! Jag plockar inte ut morötterna en gång till! Om du lägger dem i trappan får de ligga kvar där!"

Fotnot: Morötterna är leksaker gjorda av trä. Det är inte riktiga morötter jag låter ligga och ruttna under trappan.

Blanketter, blanketter

Jag hatar att fylla i blanketter. Vad är det som gör att så gott som alla blanketter är svåra att fylla i? Finns det en sorts blankettspråk som inte lärs ut i skolan? Utformas blanketter på ett visst sätt med vett och vilja för att förhindra att folk ska ansöka om saker?

Sitter just och försöker fylla i Inkomstredovisning för hushåll som ska skickas med när man ansöker om barnomsorg.
I förklaringarna på baksidan står det bland annat vad ett hushåll är. Om nu någon inte skulle veta det. Men blankettmakaren har inte lyckats definiera om Överskott i inkomstslaget näringsverksamhet är före eller efter egenavgifter. Jag ringde placeringsassistenten och frågade. Hon sade att jag skulle fråga min make, eftersom han i egenskap av företagare tydligen borde veta det.
Jag frågade maken. Han hade ingen aning.

Tycker att det borde vara efter egenavgifter. Bruttolönen räknas efter arbetsgivaravgifter, och det är ju samma sak. Annars är det diskriminering av företagare. Fast det skulle i och för sig inte heller vara första gången sådant förekommer.

Någon som vet?

Hatar blanketter. HATAR blanketter.

söndag 22 juni 2008

Favorit i repris

När jag nyss svarade på veckans kulturfyra kom jag in på Tage Danielsson. När jag gör det tänker jag alltid först och främst på monologen om sannolikhet. Den måste bara köras i repris för att den är så fenomenal.


Försenad kulturfyra

Kulturfyran kommer på torsdagar och ska väl egentligen också besvaras då. Men i torsdags förmiddag när jag hade tid och möjlighet att göra detta låg den inte ute ännu, och sedan jobbade jag, och sedan var det midsommar och, ja...
Nog med bortförklaringar. Här kommer mina svar på veckans kulturfyra som handlar om kulturella möten.

1. Vilka två författare skulle du vilja sätta ihop och att de får mötas i en debatt eller diskussion? Välj fritt: känn dig inte bunden av tid och rum.

Jag har en känsla av att ett möte mellan Tage Danielsson och Doris Lessing skulle vara roligt och intressant att bevittna. Jag känner/kände så klart ingen av dem personligen, men de verkar lika krassa och humoristiska.
Efter att ha läst Lena Einhorns Vad hände på vägen till Damaskus? så tror jag i och för sig att hon och Dan Brown skulle kunna utbyta funderingar.

2. Om du vill låta två kulturpersonligheter inom vilken kulturart som helst mötas, vilka skulle du välja då?
Det här var en jättesvår fråga. Jag tänker ultimata samarbeten. Johnny Depp och Tim Burton har ett sådant, sedan länge. Jag skulle vilja se vad Johnny Depp kunde åstadkomma tillsammans med Peter Jackson.

3. Om du skulle få sitta ner och äta middag med en stor kulturperson av något slag, vem skulle du välja?
John Rhys Davies, skådis. Jag har hört att han är jättetrevlig, att han gärna beställer in överdådiga måltider, samt att han inte behöver minsta övertalan för att berätta anekdoter om alla han jobbat med genom åren. Låter som en trevlig middag, tycker jag.

4. På onsdag ska jag höra Duffy, det nya stjärnskottet inom brittisk popsoul på festivalen Accelerator. Om jag får möjlighet att göra en intervju med henne: vilken fråga tycker du jag ska ställa?
Om det är sant att hon ska sjunga nästa Bond-låt.

Dagens låt - Here comes the sun

Idag har jag valt en riktig klassiker som dagens låt. Det är en av mina favoriter, och den har fått ytterligare mening för mig sedan jag fick barn.
Låt mig presentera the Beatles med låten Here comes the sun:


Lyssna på sommarpratarna på nätet

Upptäckte just att sr.se har ett trettiodagarsarkiv där kan man lyssna på sommarpratarna MED musik i upp till trettio dagar efter sändning. Just nu avnjuter jag gårdagens premiär med Fredrik Lindström som jag snöpligt men föga förvånande missade igår.
Du hittar sommarpratarna här.

Träningsvärk och blåsor på händerna

I går var jag ute i vår så kallade trädgård en stor del av dagen. Klippte gräset (med handjagare - därav träningsvärken) och grävde upp ogräs och tuvor i gräsmattan.
Jag hoppas innerligt att de snart kommer och fixar vår gräsmatta, för den är verkligen i bedrövligt skick. Det är snarare en äng än en gräsmatta, för de få grässtrån som finns har för länge sedan förlorat kampen om utrymmet mot maskrosor, smörblommor, mossa och säkert ett tiotal andra arter ogräs.
Idag ska jag ge mig i kast med brännässlorna borta vid staketet på framsidan, samt ta bort gräs och mossa mellan plattorna bredvid ytterdörren. Ja, och så börja släpa bort våra tio (10) sopsäckar fulla av trädgårdsavfall. Två av dem innehåller enbart maskrosor. Jag hatar maskrosor.

Fast trots att det är jättejobbigt rent fysiskt att fixa och dona i trädgården, så njuter jag ändå av det. Jag tycker faktiskt det är roligt. Det är renande för huvudet, och det känns verkligen att man åstadkommer något. Det syns, det märks.

Kanske ska vi fara till plantagen senare och inhandla lite växter, nu när den ena rabatten inte är full av brännässlor längre. När det blir fint ska jag ta ett par bilder och visa er här på bloggen.

fredag 20 juni 2008

Midsommarfirande

Jag upplever traditioner som viktigare sedan jag fick barn, har jag upptäckt. Jag antar att det handlar om någon slags omedveten vilja att föra ett kulturarv vidare eller något i den stilen.
Det är inte så att det tvunget måste vara den "äkta" traditionen, utan mer att vi i vår familj måste skapa egna traditioner.

I dag har vi ätit midsomarmat (tänk julbord utan skinka) och jag har gjort en jordgubbstårta som blev riktigt lyckad (tack för tipset, Helena). Den kommer jag definitivt att göra igen nästa år. Men vi hade inga kransar och ingen midsommarstång. Det känns lite halvdant.
Kanske vi gör en egen liten stång av ett kvastskaft och ett par kransar när Emma kan vara med och plocka blommor.

Jag får grunna på saken till nästa år.

Ny favoritblogg

Sent omsider har även jag hittat till den eminenta bloggen Bloggfrossa & Mannen som blev trött. Humor som rekommenderas. Läs den här.

Veckans topp fem: Sommarsånger

Med anledning av att det är midsommarafton idag handlar veckans topp fem om sommarsånger/låtar. Uppdraget är enkelt, lista dina fem favoriter i kategorin sommarmusik. Lämna sedan en kommentar här med en länk till ditt bidrag så är du med.
Undrar du vad veckans topp fem är, läs här.

Nedan följer mina egna favoriter:


En vänlig grönskas rika dräkt


Barfotavisan


Den blomstertid nu kommer


Sommarkort (en stund på jorden)


Idas sommarvisa

onsdag 18 juni 2008

Två sjuklingar i huset

Maken har varit förkyld ett par dagar. Nu har även dottern drabbats. Hon har feber och är täppt, ingen matlust och ingen riktig ork.
Men nu har hon fått välling, alvedon och nässpray, så nu sover hon. Hon ligger där och ser ynklig ut i bara blöjan, överläppen är glansig av snor och håret är svettigt.
Hoppas hon blir frisk snart.

Men om jag är sjuk lagom till midsommar vet ni varför.

Dagens låt - The Wicker Man

Jag har bara en dag kvar till semestern, det är midsommar på fredag, solen skiner från en klarblå himmel. Jag blir på så gott humör. Dagens låt passar mina öron utmärkt när jag är glad, och när Bruce Dickinson studsar in på scenen som en tennisboll i jeansväst trummar jag takten och ler.
Låt mig presentera Iron Maiden med låten The Wicker Man:


tisdag 17 juni 2008

Apropå FRA och integritet

Förespråkarna av FRA-lagen har ett argument som de maler om och om igen, nämligen "den som inte har något att dölja behöver inte oroa sig".
Jag ska nu genom ett litet exempel taget ur verkligheten förklara varför jag tycker det är jobbigt att få min integritet kränkt även fast jag inte har något fuffens för mig:

En gång hände det sig att jag befann mig i en klädaffär. Jag hittade ett par plagg som jag ville prova. Jag gick in i provrummet, började klä av mig. Jag kastar ett öga i spegeln. Plötsligt fångar något svart en bit upp på väggen min uppmärksamhet. I provrummet är en övervakningskamera monterad, riktad rakt mot mig.
Jag måste ha sett ut som en hare som stirrar förstenad in i strålkastarna på den annalkande bilen. Där stod jag i bara underkläderna och stirrade rakt in i kameran. Undrade panikslaget om någon tittade tillbaka. Undrade om den var riktig eller bara en attrapp.
Det blev inga kläder provade. Jag klädde på mig så fort jag kunde och sprang ut ur provrummet för att aldrig återvända.

Visst, jag hade inget att dölja. Jag höll inte på att sno några kläder, jag klippte inte bort larmpluppar för att sedan knyckla ner kläderna i väskan. Ej heller hade jag några sprängämnen tejpade på kroppen, eller något annat olagligt som jag inte ville att någon skulle se.
Nej, saken var den att jag var i en mycket privat och (i alla fall för min del) känslig situation. Det är ju för Guds skull därför det finns skynken och dörrar till provhytter, för att ingen ska se någon annan halvnaken. Men nu var det alltså någon som tittade.
Jag hade inget att dölja, men jag kände mig faktiskt riktigt kränkt där jag stod. Precis lika kränkt som jag skulle känna mig om någon skulle lyssna när jag berättar saker i förtroende för min mamma i Danmark över telefon, fast vi inte planerar några brott.

Läs mer om hur det går med FRA-lagen här:
Plågad Federlay i talarstolen
"Sverige blir mest extremt i hela världen"
Federlay begärde återremiss - tre borgerliga tänker rösta nej
"Återremiss inte uteslutet"
"Systemet kommer inte fånga några terrorister"
Stora mediehus kan avlyssnas av FRA
Pressad Federlay gav inget besked
Ja till lag viktigare för "skeppare" Rheinfeldt

Tisdagstema: Ögon

Denna vecka är tisdagstemat ögon. Nedan ser ni mitt bidrag, som består i de vackraste ögonen jag någonsin sett, de sitter så klart på min dotter. Lite näsa, mun och goa kinder får ni på köpet.


Dagens låt - Get off of my cloud

Dagens låt är ännu en av dem jag minns så väl från min barndom. Åter dags för nostalgi.
Låt mig presentera Rolling Stones med låten Get off of my cloud:


And so it begins...

Just nu debatteras FRA-lagen i riksdagen. Jag tittar på det, live. Jo, faktiskt, det gör jag. Det är faktiskt spännande, men samtidigt skrämmande.
Jag har läst så mycket om den här lagen de senaste dagarna, veckorna, månaderna. Jag har skrivit om det tidigare här och här samt här.
Det mest skrämmande, i mitt tycke, är att regeringen ska bestämma vad FRA ska leta efter, när de scannar igenom dina och mina telefonsamtal, mail, MSN, chattar, internettrafik, SMS. Om de vill leta efter folk med "obekväma åsikter" kan de göra det. Det är regeringen som bestämmer det.
Jag tycker det luktar STASI. Och det luktar synnerligen illa.

Dessutom försvinner i praktiken meddelarskyddet. Om jag upptäcker missförhållanden på min arbetsplats och skickar ett mail till Västerbottenskuriren, och de i sin tur publicerar en artikel om det, kan ingen kolla vem som tipsat dem. Min anonymitet skyddas av meddelarskyddet. Men nu kommer den inte längre att vara skyddad, för någon på FRA kan leta upp och läsa mitt mail.
Nu kanske inte FRA är så nyfikna på vad jag har att säga om min arbetsplats, men säg att någon som jobbar på en statlig myndighet, i regeringskansliet, på UD skickar ett mail till DN eller annan stor rikstäckande tidning? En skandal som avslöjas? Konsekvenserna kan bli hemska om någon på FRA läcker.
Och läcka kommer de förr eller senare att göra. Det gör alla myndigheter. De kommer att utnyttja sina befogenheter till yttersta gränsen och ibland kommer de att gå över nämnda gräns. Vi har sett det hända förr.

"Vi är fortfarande inte överens"

Så lurar du FRA
M-ledamot röstar "nej"
Moderat röstar nej till FRA-förslaget
Debatten inleddes strax efter 13
Debatt om FRA-lagen
Utlandet dömer ut lag om avlyssning
FRA har samlat data i tio år
Succé för hemsida mot FRA-lagen
Mer övervakning - nu eller senare
FRA-lagen går inte att stoppa
FRA-debatten inledd - följ den direkt
Borgerlig splittring inför FRA-debatt
Federlay: "Vi är inte alls överens"
Motsättningar om FRA i riksdagen
IT-branschen: FRA-lagen riskerar Sveriges rykte som IT-nation

Besök hos dagmamman

Idag besökte vi dotterns blivande dagmamma. Hon verkar superfin, lugn och stabil. Har jobbat i yrket sedan 1985.
Två dagar i veckan ska dottern, hennes dagmamma och de andra barnen i gruppen vara på en gammal men fullt utrustad förskola tillsammans med de andra familjehemsgrupperna. Det var där vi hälsade på idag, och det var jättefint. Allt finns, från lego och fingerfärg till spjälsängar, vagnar och tripptrappstolar. Som på ett dagis, men med skillnaden att det är fler personal per barn och maten lagas på plats av en av dagmammorna enligt ett rullande schema.

De andra tre dagarna går de bland annat till biblioteket på sagostund, far ut till en gård med hästar i närheten och grillar korv och rider på ponnyer, möts med de andra grupperna i en lekpark, har myseftermiddagar på fredag...
Dagmammorna i området samarbetar mycket med varann och dottern kommer att lära känna sina reservdagmammor och de andra barnen. På lucia har alla grupperna gemensamt luciatåg på folkets hus. Då kommer jag med all säkerhet att klämma en tår.

Allt verkar hur bra som helst. Dottern stortrivdes. Hon märkte inte ens när vi gick iväg för att titta på lokalerna, hon var så upptagen av alla nya leksaker och kompisar.
Det känns bra. Mycket bra.

måndag 16 juni 2008

Arv eller miljö?

En ny forskningsrapport har undersökt hetero- och homosexuella män och kvinnor, och funnit likheter mellan homosexuella män och heterosexuella kvinnor, respektive homosexuella kvinnor och heterosexuella män, vad gäller hjärnans funktion.
För det första liknar deras hjärnor varandra till utseendet, för det andra vad gäller vissa funktioner.

Detta ses som ett bevis för att homosexualitet är medfött, något jag alltid hävdat. Jag har alltid funnit det märkligt att heterosexuella hävdar att homosexuell är något man blir, något man formas till. Tycker de även så om sig själva? Att de inte var heterosexuella från början, att det fanns en punkt när de "valde" heterosexualitet? Att de lika gärna kunde ha blivit homo själva?
Skulle inte tro det.

"Sexualiteten sitter i hjärnan"
Homosexuellas hjärnor annorlunda

Dagens låt - Songbird

Efter att ha jobbat hela helgen (och inte hunnit med ens ett liiitet blogginlägg) är jag nu åter tillbaka. Dags för dagens låt. Den här låten är med i en av mina favoritfilmer, Love actually. Den var också med bland låtarna vi övervägde att spela under vår vigsel. Så fin är den.
Låt mig presentera Eva Cassidy med låten Songbird.


fredag 13 juni 2008

Dagens låt - Comfortably numb

Dagens låt är en riktigt skön klassiker med ett riktigt skönt band. Denna version är från den otippade återföreningen 2005 på Live 8 i Hyde Park, London. Jag såg det i direktsändning och det var magiskt.
Låt mig presentera Pink Floyd med låten Comfortably Numb:


Veckans topp fem: Naturfavoriter

Just nu är det sommar, och naturen visar upp sig i all sin prakt. Därför handlar denna veckas topp fem om naturen. Vilka naturfenomen gillar du? Det kan vara allt från knotiga rötter till orkaner. Allt som hör naturen till går bra, kort sagt.
Vill du lämna ett bidrag, skriv en kommentar under det här inlägget med en länk till ditt inlägg.
Undrar du vad veckans topp fem är för något, läs här.

Här är mina naturfavoriter:

1. Stora, mossbevuxna stenar. Och stora träd. Det får mig att minnas att min stund på jorden är ganska kort.

2. Midsommarblomster. Den vackraste blomman jag vet.



3. Snötäckta träd. Lika lummigt som på sommaren, fast på vintern.

4. Vattenfall. Nedan det första jag såg, Jokkfall.


5. Midnattsol och norrsken. De två får slås ihop som företeelser som bara finns nära polerna. Jag har växt upp med dem och jag saknar dem.

torsdag 12 juni 2008

Våga gå emot partilinjen

Snälla moderater, folkpartister, kristdemokrater och centerpartister. Våga följa er egen vilja för en gångs skull. Ni brukar vara så snabba på att prata om socialdemokraternas partipiska, men nu visar det sig att det finns riksdagsledamöter inom alliansen som inte törs rösta enligt sitt eget hjärta för att upprätthålla regeringens förtroende.

I den här frågan verkar det faktiskt inte bättre än att regeringen går emot en bred folkvilja. Jag har i flera dagar läst ledarsidan i liberala lokaltidningen Västerbottenskuriren, och den efterlyser också dessa fyra kritiska ledamöter som kan stoppa förslaget. Man kan till och med läsa kritiska artiklar i DN!

Jag har skrivit om detta tidigare, och jag kan bara upprepa mig. Det här är allvarligt. Helt vanliga, oskyldiga människor som skickar mail via hotmail eller annan utländsk server, som pratar över MSN, som ringer hem från utlandet, alla dessa riskerar att avlyssnas eller få sina mail lästa. Även om man inte har gjort något brottsligt har alla människor något de vill dölja.

Om det blir läckor eller om någon på FRA missbrukar sin tillgång till informationen finns det risk att det är mycket känslig information som läcker. Vi vet att alla myndigheter läcker då och då, varför skulle det aldrig kunna hända på FRA?

Nej, detta är ett integritetsbrott så stort att jag tycker det är chockerande att regeringen ens vill genomföra det. Det är faktiskt brevhemligheten som avskaffas. Allt som behövs är fyra riksdagsledamöter, fyra stycken med lite stake. Var är ni?

"Alla har något att dölja"

"En del fiskar fastnar"
"Ett mycket farligt förslag"
"Handlar om att upptäcka hot"
Förre Säpochefen kritiserar förslaget
Riksdagen beslutar om omstridd avlyssningslag
DN.se:s läsare kritiska till förslaget om signalspaning
Påtryckningar inför FRA-beslut
Hur röstar länets borgerliga?
Våga rösta nej

Dagens låt - Where the streets have no name

Idag är dagens låt en låt av mitt favoritband alla kategorier: U2. Just den här låten framförs live vid Slane Castle utanför Dublin inför 80.000 åskådare. Låt mig presentera U2 (på hemmaplan) med låten Where the streets have no name:


Kulturfyran kring sommarpratarna

Kulturbloggens kulturfyra handlar denna vecka om sommarpratare.

1. Brukar du lyssna på programmet Sommar?

Ska jag vara ärlig? Nej. Jag gjorde det som barn eftersom min mamma gjorde det, så jag känner till konceptet, och varje år studerar jag listan över värdar och planerar vilka jag ska höra. Men det brukar inte bli av. Nu ska det dock bli ändring.

2. Är det någon av årets sommarpratare du är nyfiken på och vill höra prata i radion?
Flera stycken:
21/6 Fredrik Lindström (garanterat underhållande)
29/6 Margot Wallström
5/7 Jonas Wahlström (chef för Skansenakvariet)
12/7 Tina Nordström (mat-Tina)
13/7 Björn Ulvaeus
7/8 Per Hallberg (oscarsbelönad ljudtekniker som jobbat på bland annat Bourne-filmerna)
8/8 Boris Grigorjev (KGB-överste, bosatt i Moskva)
15/8 Mikael Tornving

3. Brukar du lyssna på radio? Vad för slags radioprogram i så fall?
Lyssnar inte så mycket på radio. Lyssnade mycket i tonåren, på Tracks, Rally, Spanarna...

4. Om du fick önska någon som skulle sommarprata: vem skulle det vara?
Någon från kungafamiljen kanske. Eller Herman Lindqvist. Han har redan pratat sex gånger, men jag kan lyssna på honom igen.

onsdag 11 juni 2008

Dagens låt - Eat the rich

I dag känner jag för en riktig god, gammal rockrökare som dagens låt, och vad passar då bättre än ett av mina favoritband?
Låt mig presentera Aerosmith med låten Eat the rich:


Sommar, sommar, sommaaar

Varje år studerar jag listan över sommarpratare, skriver ner datum och namn och ger mig själv en mental påminnelse att försöka leta reda på P1 bland FM-kanalerna.
Jag minns min barndoms sommarpratare. Radion stod på i bakgrunden och det var jättemysigt. Men nu för tiden blir det inte av.
I år ska det dock bli ändring. I år ska jag lyssna på följande:

21/6 Fredrik Lindström (garanterat underhållande)
29/6 Margot Wallström
5/7 Jonas Wahlström (chef för Skansenakvariet)
12/7 Tina Nordström (mat-Tina)
13/7 Björn Ulvaeus
7/8 Per Hallberg (oscarsbelönad ljudtekniker som jobbat på bland annat Bourne-filmerna)
8/8 Boris Grigorjev (KGB-överste, bosatt i Moskva)
15/8 Mikael Tornving

Årets sommarvärdar i P1
Jens Lapidus, Robyn och Dolph Lundgren sommarpratar
Årets sommarpratare presenteras
Här är årets sommarpratare

Bush försöker rädda sitt eftermäle

George W Bush har alldeles för sent insett att han grävt en mycket djup grop och frivilligt hoppat ner i den. I snart två år, sedan demokraterna fick majoritet i kongressen, har han varit en s.k. "lame duck". Han har inte längre kunnat få igenom sina beslut, samtidigt som folket varit ofantligt missnöjda med hans insatser.

Det verkar om inte annat till slut ha tvingat Mr. Bush till att visa lite ödmjukhet. Han erkänner nu att det var lite otaktiskt att tala i termer som "död eller levande", att det måste ha framstått som om han var "verkligt angelägen" att starta krig i Irak. Nu vill han få till en tvåstatslösning i Israel-Palestina och bli ihågkommen som en fredens man.

Lycka till, säger jag. Bush kommer mest troligt att ihågkommas som en av de sämsta presidenterna USA har haft. Det är tur för honom själv att han inte hann starta krig mot Iran också. Hans rådgivare måste antingen vara dumma på riktigt, eller så offrar de Bush för att själva få igenom sina agendor.

Egentligen är det, precis som för Blondinbella, lite synd om Bush. Någon borde i tid ha insett vad som skulle hända och ingripit.

Bush ångrar krigsretorik

Det är lite synd om Blondinbella

Det är synd om Blondinbella. Jag menar det, på riktigt.
Även om hon många gånger gett uttryck för bristande empati i uttalanden, och svär vid en politisk ideologi som handlar om allt annat än empati, betyder det inte att jag tänker sänka mig till hennes nivå.
Det senaste är att hon blivit utsatt för okvädesord och fått en flaska kastad mot sig när hon såg fotbollen i går i Kungsträdgården. Det är så klart fel av folk att agera så. Jag förstår att hon tyckte det var hemskt otäckt.

Det är lätt att reta sig på Blondinbella. Jag gör det också. Jag har tittat på hennes blogg, och jag finner den totalt ointressant. Det är det som retar mig, att en så ointressant blogg blir störst i landet och ger bloggerskan en massa tid i tv som kunde ha gått till en intressantare person.
Jag irriterar mig på Blondinbella av samma skäl som jag irriterar mig på Big Brother-deltagare och folk som blir kända för att vara ihop med kändisar. De skäl medieutrymme från de som verkligen har kloka saker att säga.

Men, när jag läser Jinges inlägg tycker jag plötsligt synd om flickan. Hon är bara sjutton år. Hon är fortfarande en tonåring. Det är det som är så bakvänt. Hon får massor av utrymme i media och hon irriterar folk, för hon är bara sjutton år, och det är det sjuttonåringar GÖR. Irriterar folk, alltså.
Jag irriterar mig alldeles enormt på tonåringar. De är så fruktansvärt störande i sin högljuddhet och sin egoism. Jag minns precis hur jag själv var i den åldern, hur häftig jag tyckte jag var när jag och mina kompisar gapade på bussen och syntes, hördes. Hur roligt jag tyckte det var att provocera. Hade jag blivit känd då hade folk garanterat kastat flaskor på mig också.

Därför inser jag nu vilken björntjänst hela kändisskapet är för Blondinbella. Och jag tycker synd om henne. Hon har satt sig i situationen själv, men det är naturligt för en tonåring att söka maximal uppmärksamhet. Någon borde ha satt stopp. Någon borde ha insett vad som skulle hända.

Hatattack mot "Blondinbella"

Blondinbella trakasserades under fotbollsmatch

tisdag 10 juni 2008

Tisdagstema: Retro

Tisdagstemat denna vecka är retro. Nedan ser ni en retrogrej som kommit tillbaka, till glädje för många.

Dagens låt - Nightswimming

Den här låten är en av de vackraste jag vet. Det finns hela hemsidor på internet vars enda syfte är att tolka textens mening, men för mig står den för ungdom. Låt mig presentera REM med låten Nightswimming:



måndag 9 juni 2008

Nästan rätt

Dottern har lärt sig hur kossan låter. I alla fall nästan. När hon ser en ko utbrister hon - i det djupaste tonläge hennes späda strupe kan uppbåda - "mmmmmmmmmaa".
Det ser inte särskilt imponerande ut i skrift, men i verkligheten är det mycket sött.

Det var på tiden!

Toto ska lägga ner, efter trettio år i branschen.
Gitarristen Steve Lukather säger "ärligt talat så har jag fått nog" och med tanke på hur bandet har låtit de senaste femton-tjugo åren är jag definitivt böjd att hålla med.
Maken har tyvärr inte varit enig med mig, utan har styvnackat hävdat att Toto består av fantastiska musiker och därmed automatiskt spelar fantastisk musik. Min åsikt är att det är märkligt att så fantastiska musiker skriver så värdelösa låtar.
Men inte längre. Ha!

Toto är finito

Dagens låt - Wise up

Dagens låt är en fin liten sak från soundtracket till filmen Magnolia.
Filmen är verkligen speciell (bland annat regnar det grodor vid ett tillfälle) men av någon anledning älskar jag den enormt mycket.
Låt mig presentera Aimee Mann med låten Wise up.


Jag överlevde lördagen

I lördags fyllde maken år och vi firade honom som sig bör med en riktig fest. Jag tror klockan var halv fyra när jag gick i säng, och därför tyckte jag mig ha rätten att ta semester från bloggen igår.
Allt blev dock mycket lyckat, gästerna hade trevligt, smörgåstårtan blev god, ölen räckte och dottern hade det alldeles förträffligt hos sin barnvakt över natten.

Nedan följer kvällens bästa replikskifte:
Festdeltagare A och B diskuterar tatueringar.

Festdeltagare A: -Men den där då, den där pingstkyrketatueringen? Är du pingstvän,eller? (Festdeltagare B visar upp underarmen där det bland spindelnät och tribaler sitter symbolen för Kristus, han pekar och förklarar)
Festdeltagare B: -Det kallas Kristus monogram, det är grekiska bokstäverna för C och R som står för...
Festdeltagare C: -CREEDENCE!!!

lördag 7 juni 2008

Laddad och klar!

I kväll smäller det!
Maken fyller 27 idag och det ska firas med pompa och ståt! Huset är preppat för fest, uteborden står uppställda, solen lyser som på beställning. Dottern är lämnad hos barnvakten över natten, ölen är öppnad. Nu väntar vi bara på gästerna...
Vi kanske syns i kväll på Bishops uteservering...

fredag 6 juni 2008

Dagens låt: Summer in the city

I morgon fyller maken år, vi har fått barnvakt och det ska hållas partyfest (uttalas parrtifäst). En partyfest är som en fest, eller för den delen ett party, bara en smula roligare.
För att komma i stämning, och eftersom det är så varmt här i Umeå, är dagens låt en riktig sommarlåt från den gamla goda tiden. Låt mig presentera Lovin' spoonful med Summer in the city! (And don't forget to crank up the volume!)


Veckans topp fem: Fantasifemman

Denna veckans topp fem hämtar sin inspiration från TV-serien vänner. I det aktuella avsnittet myntar Ross uttrycket "the list" (i min översättning "femman") som alltså handlar om en lista på fem kändisar man har tillåtelse av sin partner att ligga med om man skulle få chansen. Låt oss först se hur det gick för Ross, eftersom det är så roligt:



Men, för att göra det hela ännu lite roligare myntar jag nu uttrycket "fantasifemman" där vi inte begränsas till nulevande och verkliga personer. Du kan alltså välja Elvis, eller Wolverine, eller vem du vill. Om du vill vara med, lämna en länk till ditt bidrag i en kommentar till det här inlägget.

Här är min variant:

5. Bono årgång '93. När U2 var på sin höjdpunkt med ZOO TV var även deras sångare Bono i sina bästa år.


4. En ung Paul Newman. Oj, vad varmt det blev här helt plötsligt.


3. Dr. Ross. George Clooneys genombrottsroll i Cityakuten. Jag slutade se serien när dr. Ross fick sparken.


2. Aragorn. Behöver ingen motivering.


1. Robin Hood. Min första kärlek. Här i Kevin Kostners tappning, men han är bara en blek kopia av hjälten i mitt elvaåriga huvud när jag läste boken. Honom kan ingen någonsin slå.

Bra tänkt av Barnkanalen

Ibland (som tur är inte så ofta) vaknar dottern klockan 06.00 och vägrar somna om. Jag vet inte hur det är med dig, men jag orkar inte leka superpedagogiskt vid den tiden på dygnet. Bara att vara vaken tar liksom all kraft.
Då är det bra att Barnkanalen finns. Det bästa med Barnkanalen är att till och med innan programmen har börjat finns det en liten animation med B:et från logon att titta på. Dottern var stormförtjust och tittade gärna på det i tio minuter.
Barnkanalens B är Guds gåva till halvdöda småbarnsföräldrar.


torsdag 5 juni 2008

Kulturfyran om sommarböcker, fotboll och nationaldagen

Så var det dags för kulturfyran igen. Jag vet att jag är lite sen, men jag har jobbat sent idag.

1. Fotbolls-EM, jag: tycker du att fotboll är kultur?
Ja, det tycker jag nog att det är. Ingen kultur som jag är speciellt förtjust i, men jag är inte speciellt förtjust i opera och modern konst heller, och det är ju erkänd kultur.

2. Fredag 6 juni är det den svenska nationaldagen.
DN har intervjuat åtta olika människor som tillsammans ska ge en slags bild av vad Sverige är i dag. Vad är bilden av Sverige för dig? Om du ska beskriva Sverige i fem ord: hur blir det?
Det var svårt, men jag ska försöka.

Generositet
- Vi är trots allt mer villiga till solidaritet i Sverige än i många andra länder. Ett skyddsnät kräver att alla ställer upp. Det har vi gjort hittills, frågan är om egoismen håller på att ta över.
Distans - Vi tycker inte om att komma för nära. Det är inte självklart att vi umgås med våra grannar, vi står inte nära varandra i en kö eller i en busskur. Vi vill ha vårat utrymme, det värsta vi vet är att trängas.
Årstider - Sverige har årstider. Det tycker jag är positivt. Jag tror också att det påverkar oss som människor.
Polariserande
- Trots mellanmjölk är en svensk alltid antingen eller. Alkoholist eller nykterist. Vänster eller höger. Att tycka lite si och lite så, att göra något med måtta, det upplever jag inte som ett typiskt svenskt beteende.
Hatkärlek - Till vårt eget land alltså. Vi pratar ofta om Sverige i negativa ordalag, som kallt, tråkigt, vi har så höga skatter, vi har så många förbud, och så vidare och så vidare. Men samtidigt tycker vi att vi är ganska bra. Vi är duktiga på saker. Vi har ren och fin natur. Vi är ett helt okej land när allt kommer omkring.

3. Sommar är för mig bland annat samma sak som att jag läser en massa. Har du något tips på en bok jag ska läsa nu?
Oj. För ett tag sedan gjorde jag ett blogginlägg om böcker jag alltid läser på sommaren, det vill säga Sofies värld av Jostein Gaarder, Lord of the Rings av JRR. Tolkien och DaVinci koden av Dan Brown. Jag antar att du läst i alla fall de två sistnämnda så jag rekommenderar Sofies värld. Har du redan läst den är den värd att läsa om.

4. Många bokförlag satsar på att släppa deckare inför sommaren. Jag har tydligen gått på deras marknadsföringsknep för jag läser väldigt gärna deckare under sommaren. Vilken är den mest spännande bok du läst?
Jag är nog inte rätt person att svara på den frågan eftersom jag nästan aldrig läser deckare. DaVinci koden var ruskigt spännande. Men Geralds lek är nog den mest spännande och skrämmande bok jag läst.

onsdag 4 juni 2008

Det blev Obama!

Så har Obama vunnit, nu är det slaget mot McCain som börjar. Bra, tycker jag. Det var på tiden att han kunde börja koncentrera sig på det val som verkligen räknas. McCain har kunnat göra det länge och har kanske ett försprång.
Det som väntar nu är att se vem Obama väljer till vicepresident. Blir det Clinton? Eller John Edwards? Eller någon annan? Spännande blir också själva valet. Folket är hjärtligt trötta på Bush, men även om John McCain till stor del står för samma politik tror jag han uppfattas som bättre av den stora allmänheten.

Jag tror ändå att Obama har en bättre chans mot McCain än vad Clinton skulle ha haft. Obama röstade nej till Irakkriget, McCain kan inte säga att han "flipfloppar" som Kerry kritiserades för 2004. Dessutom har jag en känsla av att Obama lättare norpar republikaners röster än vad Clinton skulle ha kunnat.
Det blir spännande att följa, definitivt.

Clinton gratulerar Obama till segern
Här är Clintons sex misstag
John McCain gratulerar Obama
"Obamas styrka är hans personlighet"
"Välkommen Obama - men du duger inte"
Obama utropade sig till segrare
Exit Hillary Clinton
Obama i knapp ledning före McCain
Barack Obama utropar sig till segrare
"Allt talar för att Obama flyttar in i Vita Huset"
Clinton gratulerade Obama

tisdag 3 juni 2008

President Obama?

Det sägs i medier idag att Obama i princip har vunnit demokraternas val till presidentkandidat. Clinton förväntas erkänna sig besegrad under kvällen. Spännande!
Det är så mycket spel och taktik i det amerikanska valet, det är nästan som att följa en riktigt bra tv-serie. Nu sägs det att anledningen till att Clinton hittills vägrat erkänna sig basegrad har att göra med att hon vill ha ett bra läge för förhandlingar med Obama om vicepresidentposten.

En "Obama/Clinton-ticket" är nog en våt dröm för många demokrater. Frågan är hur det skulle påverka det "riktiga" valet? Skulle det vara en för- eller nackdel för demokraterna i slaget mot McCain?
Jag tror att det kan vara både och. Att Clinton och Obama slår ihop sina påsar kan visa på att demokraterna är enade, men samtidigt kan McCain peka på det faktum att deras strid blev så bitter att de skulle ha svårt att komma överens i styrandet av landet.
Å andra sidan, om Obama väljer en annan person till vicepresidentkandidat kan McCain peka på att demokraterna var delade mellan två kandidater och att Obama bara har stöd av halva sitt parti.

Egentligen tror jag personligen att Clinton och Obama skulle fungera bra som parhästar om de kan lägga alla hårda ord och fula knep bakom sig, eftersom de egentligen har en ganska lika syn rent politiskt. Och om Clinton inte blir vald som vicepresidentkandidat hoppas jag att hon ger sitt helhjärtade stöd till Obama för att minska möjligheten för McCain att peka på sprickor inom det demokratiska partiet.

Det viktiga måste ju trots allt vara att få en demokratisk president. För mig personligen har det egentligen aldrig spelat någon större roll om Clinton eller Obama vinner. En är kvinna och en är svart, vem som än vinner bryter igenom glastaket. Det skulle visa på att USA är redo att bortse från sina fördomar och låta bäste man (eller kvinna) vinna.

"Clinton ger upp"
AP: Obama har vunnit
Obama blickar redan mot McCain
"USA är inte redo för en kvinnlig president"
Detta visste du inte om Barack Obama
De kan avgöra kampen
Sista striden
Howard Dean gör Obama till vinnare
Partiföreträdare: "Hillary ger upp"
Clinton har en god förhandlingsposition
Demokraternas avgörande nära
Clinton öppen för post som vicepresident
Barack Obama
Hillary Clinton

Snart klubbas nya försäkringsreglerna

I morgon tar riksdagen beslutet om de nya reglerna för sjukförsäkringen. Med hjälp av en "rehabiliteringskedja" ska man få bort långtidssjukskrivna.
Problemet är bara att det inte handlar om att rehabilitera folk så att de ska kunna komma tillbaka till arbetslivet snabbare, utan man förbjuder helt sonika folk att vara sjuka längre än ett år. Redan efter tre månader ska arbetsförmågan prövas mot hela arbetsmarknaden, alltså alla yrken i hela landet. Detta trots att ytterligare ett par månaders rehabilitering kanske hade räckt för att man skulle kunna återgå till sitt gamla jobb.

Det ska inte längre räknas om man genom rehabilitering och arbetsträning har kunnat börja arbeta halvtid eller 75%. Endast heltid är den accepterade arbetsgraden i detta Sverige, och kan du jobba heltid på ett nytt jobb får du inte jobba 75% på ditt gamla.

Varför inte kalla detta för vad det är, en besparing för staten. Försäkringskassan kommer att spara multum på det här förslaget, kostnaderna flyttas över på kommunernas socialtjänster i stället.
Dit kommer alla trasiga människor att komma som inte klarar att jobba och inte vill flytta till en annan stad, riva upp sina barn mitt i en termin, med en make/maka som måste säga upp sig och försöka få nytt jobb på den nya orten.

Det är inte "bara" att flytta tre månader efter att man blivit sjuk. Hur ska det lösas praktiskt att flytta med så kort varsel? Man har uppsägningstider på lägenheter, måste sälja sitt hus, skaffa nytt boende, maken/makan ska hitta jobb, skola eller barnomsorg måste ordnas för eventuella barn (och att få en barnomsorgsplats på så kort tid kan de flesta se sig i stjärnorna efter).

Vad händer med ens partner om man inte får jobb på den nya orten? Ska man bo kvar? Det leder till dyrt dubbelt boende och möjligen ett kraschat äktenskap på grund av avståndet, samt att man inte får träffa sina barn speciellt ofta.
Eller ska man flytta med ändå och vara arbetslös utan rätt till a-kassa eftersom man sade upp sig från sitt jobb?

Dessutom tar allt det här kraft och energi som jag inte tror man har om man är sjuk.

Men kommer försäkringskassan att ta något ansvar för allt det här? Nej, på sin höjd kanske de betalar flyttbilen.

Nej, kalla saker för vad de är. Mycket kan man tycka om Göran Persson, men när han gjorde besparingarna på nittiotalet var han ärlig och sade rakt ut att det här är nödvändiga besparingar och dem måste vi alla vara med och betala för.
Tänk om Anders Borg skulle kunna säga rakt ut att det här är ett sätt att förhindra folk från att få sjukersättning så staten kan spara pengar som kan möjliggöra skattesänkningar för folk som inte behöver dem.

Förändringarna i sjukförsäkringen
De förlorar allt på nya regeln
Alla friska ska med

måndag 2 juni 2008

Oldsberg vänstrar med Filip & Fredrik

Idag är det stora rubriker om att Ingvar Oldsberg ska leda Filip & Fredriks nya stora underhållningsprogram på femman i höst. På rubrikerna låter det som att Oldsberg är den senaste i raden av SVT-profiler som lämnar kanalen, och i en annan artikel beskrivs Björn Hellbergs reaktion som att han är "tagen på sängen". Alltihop mycket dramatiskt.

Tills man läser artiklarna till slutet och inser att det är vanliga kvällstidningsgrepp på gång. Oldsberg ska inte alls lämna SVT eftersom han inte är anställd av kanalen utan är kontrakterad för "På spåret" som kommer att fortsätta köra ändå till hösten. Vare sig SVT, tittarna eller Björn Hellberg behöver alltså oroa sig. Tvärtom, det här kan bli riktigt bra.

Ingvar Oldsberg till Kanal 5
Femmans TV-kupp
Anders Björkman: Det låter som ett skämt
Oldsbergs miljonlön


Får sällskap snart

För en gångs skull ett bra förslag från regeringen

Regeringen har gjort det svårt att vara förtidspensionär. Deras i förväg dåliga ekonomiska situation har blivit sämre. För många känns det omöjligt att återgå till sitt gamla arbete (det fanns ju en anledning till att man blev sjuk) men steget att omskola sig är också stort.
Att ta stora studielån som ska vara betalda innan 65 års ålder känns kanske inte så kul när man är mitt i livet, från 45 begränsas dessutom rätten till studiemedel. Efter 54 upphör den helt.

Därför tycker jag att regeringens nya förslag om att låta förtidspensionerade studera med bibehållen ersättning låter väldigt bra. Om bara detta tänk kunde sprida sig till långtidsarbetslösa. De har i många fall också behov av omskolning. Det behöver inte vara exakt samma modell för dem, men bra möjligheter för utbildning krävs.

Även ideellt arbete ska enligt förslaget vara fritt att utöva för en förtidspensionerad. Jättebra, när jag var arbetslös jobbade jag ideellt för att ha något att göra på dagarna och det är ett jättebra sätt att aktivera sig och komma ut och träffa folk. Dessutom är det just ideellt vilket gör att man själv känner kontroll över sin situation, det är ingen vansinnig aktivitet som någon myndighet har tvingat en till utan något man valt själv.

Egentligen är jag förvånad att regeringen lägger fram det förslaget. De brukar ju vara så pigga på att kritisera idén med medborgarlön utifrån att ingen skulle jobba om de inte behövde. Det är ju precis det detta förslag bygger på.
Kanske har regeringen tänkt ett steg till och tänker så småningom göra ideellt arbete obligatoriskt för dem som uppbär förtidspension. Det skulle vara borgerlig politik som man känner den.

Studier och jobb ska underlättas

Det var väl på tiden?

Vi har inte gett oss in i fastighetsmarknaden ännu, fast någonstans finns väl den lilla drömmen om ett hus. Men det är ju så mycket att tänka på, man blir helt snurrig.

Nu läser jag att man vill göra om i lagen så att säljaren har upplysningsplikt som motsvarar köparens undersökningsplikt, samt att en besiktning av bostaden faktiskt ska motsvara det man som köpare är skyldig att undersöka (vilket jag i min naivitet trodde att den gjorde).

Det är ju så man blir mörkrädd! Så här har det alltså (inte) fungerat hittills. En säljare har kunnat hålla tyst om dolda fel som inte ens besiktningsmannen kollat. Då är det väl bara som köpare att hoppas att ens försäkring täcker om det upptäcks i efterhand och då har man ju dessutom en självrisk. Det kan bli en dyr affär ovanpå ett redan alldeles vansinnigt pris för den (defekta) bostaden.

Det har verkligen varit säljarens marknad ett bra tag. För oss som inte köpt ännu men funderar på det inom några år är det här välkommet.

Mäklarsamfundet kräver säljaransvar

Dumma, dumma människor

En man lämnade sin hund i bilen i två timmar i stekande sol och 25 graders värme. Föga överraskande dog hunden.
När ska folk förstå? Det här händer både barn och hundar varje sommar. De blir instängda i bilar och i vissa fall går det riktigt illa.
Har de här människorna aldrig öppnat dörren till sin bil efter att den stått i solen och känt hettan välla ut? Tänk att sitta i den hettan i två timmar utan att kunna komma ut.
Men nej, uppenbarligen finns det folk som inte tänker överhuvudtaget.

Det räcker med trettio (30) minuter i en het bil för att en hund ska bli överhettad. Det är kortare tid än de flesta spenderar inne på en stormarknad. Tänk på det i sommar, hundägare.

Husse shoppade - hunden kokade ihjäl

Paranoida amerikaner

Nu har den amerikanska tv-stjärnan Rachael Ray (som för övrigt är gapig och jobbig på alla sätt och vis) hamnat i blåsväder på grund av att hon hade en palestinasjalsliknande scarf på sig i en reklam. Företaget som gjorde reklamen har dragit tillbaka den på grund av all uppståndelse.
De amerikanska kritikerna påstår att sjalen symboliserar "mordiska palestinska jihad". Oj, de skulle se hur många terrorister det springer runt här i landet! Särskilt tonåriga sådana.

Jag har full förståelse för att det finns de som inte vill bära en palestinasjal eftersom de lägger symboliska värden i den som de inte kan stå för, men trots allt är det så att sjalen har blivit mer mode än politik på senare år.

För övrigt kan man diskutera om sjalens symbolvärde på sjuttiotalet - att stödja palestiniernas kamp för en egen stat - är det samma som att stödja terrorister. Men det är ett annat inlägg.

Tv-stjärnan Rachael Ray i terroristskandal

Äntligen ledig.

Efter att ha jobbat 27 timmar under fredag, lördag och söndag är jag nu ledig två dagar. Det ska bli fantastiskt skönt. Jag ska skrota runt med dottern här hemma och förundra mig över alla hennes framsteg.
Men nu ska jag sova.

söndag 1 juni 2008

Mina konspirationsteorier besannas

Precis som jag skrev här om dagensysslar FRA med avlyssning av våra telefonsamtal redan. De stödjer sig på begreppet "etern är fri" och tycker sig därför ha rätt att lyssna in sig på vad du och jag säger när vi tror att ingen hör.
Jag är inte det minsta förvånad.