Att datorer skulle göra det lättare att organisera tillvaron måste vara den största missuppfattningen någonsin. Snarare tvärtom, de är en ständig källa till kaos och febrilt letande efter små, små filer.
Vi har två datorer, en stationär och en laptop. Inte helt ovanligt i svenska hem nu för tiden, jag har förstått att det inte ens anses mycket med en dator per skalle längre. Vi dras hur som helst ständigt med problemet att filen man vill åt sitter på den datorn man inte själv sitter vid.
Försök till lösningar har genomförts, USB-minne för enkel filöverföring har inköpts. Numera har maken fixat så våra två datorer har ett gemensamt nätverk. Då kan man komma åt allt från den ena datorn till den andra, förutsatt att båda är påslagna. Alltså måste jag springa upp och slå på stationära datorn i makens studio varje gång jag vill lyssna på min musik på laptopen eftersom hela min mp3-mapp ligger på stationära. Varje gång jag säger att jag ska flytta över den till laptopen säger maken - entusiastisk över sin egen problemlösningsförmåga - att det behövs inte för vi har ju nätverk.
Men redan när vi bara hade en dator uppstod liknande situationer. Vi hade två olika hårddiskar i den stationära datorn, plus att maken köpte en portabel att ha när han ska ta musikfiler till studion och tillbaka (maken är ljudtekniker). Den ena stationära hårddisken använde vi som backup. Den portabla blev någon slags backup till backupen. Dessutom brändes ett antal viktiga och mindre viktiga filer på skivor, för att de inte skulle försvinna vid en oförutsedd systemkrasch. Dock var det någon som inte alltid var så noga med att skriva vad det var på skivorna. Denna någon var inte jag.
Problem uppstod när man ville rensa någonstans. Vad är backupat och var? Eller ännu värre, när en fil plötsligt är borta.
Detta hände igår. Hela min word-mapp var spårlöst försvunnen. Den fanns inte i laptopen, inte på den portabla, inte i USB-minnet. Jag kollade via nätverket, inte på den stationära datorn heller.
Maken fick ett argt telefonsamtal. Anklagelser om tanklös hårddiskradering utdelades utan pardon. Det antyddes att det undermåliga backup-systemet nog var makens fel det med. Dessutom sades det vara ett tydligt exempel på hur karlslokar beter sig, de tänker bara på sig själv, alla hans filer var ju kvar.
Maken sa att det var jag som hade fel. Min mapp fanns visst kvar. Den låg på en tredje hårddisk som för närvarande inte är inkopplad eftersom man måste koppla ur DVD-brännaren för att kunna koppla in den.
Jaha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar