Först: Innan ni dömer ut mig som latmask som inte vill jobba, jag har ett jobb och när jag var arbetslös sökte jag anvisade arbeten trots att jag inte hade någon a-kassa att mista.
Nu till saken. När jag läste detta kom jag att tänka på följande:
En bekant känner en arbetsförmedlare som berättade om följande exempel. En mamma i Norrlands inland blev arbetslös. Hon var skild från sina barns pappa, de hade gemensam vårdnad. Arbetsförmedlingen krävde att hon sökte ett jobb vid kusten, över tjugo mil bort.
Hon skulle bli tvungen att flytta. Pappan till barnen ville inte flytta, och han ville inte godkänna att barnen flyttade med henne. I så fall ville han ha ensam vårdnad.
Mamman stod nu inför det föga lockande valet mellan att antingen behålla sina barn och inte kunna försörja dem, eller att flytta och därmed mista vårdnaden om sina barn.
Vad gör man?
Hade jag varit den kvinnan hade jag faktiskt också ljugit för min arbetsförmedlare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar