Läste just en artikel på aftonbladet om att moderaterna vill att folk över 67 ska kunna fortsätta arbeta utan att riskera att sägas upp på grund av sin höga ålder.
Visst, jag är helt med på att man ska få fortsätta arbeta så länge man har lust. Men jag tycker det börjar gå för långt med den här arbetslinjen som regeringen kör. Det talas om att sjuka, förtidspensionerade och nu även pensionsberättigade ska arbeta, men det talas inte om de som inte kan arbeta av den ena eller andra orsaken.
Ur min synvinkel ser det ut som om regeringen talar om en rättighet när de egentligen vill använda detta som ett argument när pensionärerna klagar över sina låga pensioner. "Men då kan ni ju jobba extra". Ungefär som man säger till studenter.
Jag känner mig faktiskt mer och mer som en kugge i hjulet, jag är bara en arbetare, det är endast när jag arbetar som jag är värdefull. Skulle jag bli sjuk, eller föräldraledig, arbetslös, ta tjänstledigt för vidareutbildning, eller för den delen gå i pension, då är jag inte längre en medborgare att räkna med utan då är jag en parasit.
Jag menar att självklart ska man inte sätta det i system att leva på systemet, så att säga, men det måste samtidigt finnas en gräns. Alla människor ska inte behöva arbeta. Efter ett långt yrkesliv ska man utan dåligt samvete ha rätt att dra sig tillbaka och ta det lugnt. Jag är rädd för att det här är början till en förändring som kommer att innebära en högre pensionsålder, minskad rätt till att gå i förtid, och att fler blir så utarbetade att de dör innan de hinner njuta av livets dessert.
Vad blir nästa steg? Hushållsnära barnpassning i stället för föräldraledighet? Uppluckring av lagen om barnarbete? Jag vet att jag raljerar nu, men vi måste sätta ner foten någonstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar