Såg just Michael Moores film Sicko. Jag har läst om den tidigare och visste ungefär vad jag hade att vänta. Precis som recensenterna tycker jag att Moore har gjort sin mest "objektiva" film hittills, det handlar inte om höger eller vänster, det handlar om ett sjukt system.
Jag instämmer också i kritiken att det blir lite långrandigt i andra halvan av filmen när Moore för artonde gången utbrister "och ni betalar inte en spänn för det här?" till någon från Canada/Frankrike/England som just fått sjukhusvård. Biten på slutet med brandmännen från 11/9 som får vård på Kuba känns lite för mycket som en utsträckt hand till de patriotiska amerikanerna - "vi skiter i våra hjältar men vår största fiende ger dem vård". Men vad vet jag, det kanske behövs för att väcka det amerikanska folket.
För deras egen skull hoppas jag att de röstar på sin demokratiska presidentkandidat i november. Här kan ni läsa vad Clinton och Obama vill göra för att modernisera systemet, det verkar inte spela så stor roll vem av dem som vinner, deras planer är rätt lika.
Jag hoppas verkligen inte att systemet med privata sjukförsäkringar slår igenom på allvar i Sverige. Jag är anhängare av den fina gamla frasen "från var och en efter förmåga, till var och en efter behov". Och det står jag för.
Förresten, vilken kategori ska jag välja för det här blogginlägget? Politik eller film?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar