Äntligen hemma, nu ska jag vara ledig två dagar. Jag ska sova varje stund jag kan.
I natt bestämde sig Emma för att vakna klockan fem (nej, fem är inte morgon, det är natt, jag kan inte vara nog tydlig på den punkten), och vägrade somna om. Då var det tur att jag hade en far till barnet att tillgå, även om han var något segstartad.
Har ändå sovit på tok för lite. Längtar tills småbarnsåren är över och åtta timmars sömn blir norm igen. Tills barnen blir tonåringar och man ligger vaken och väntar på att höra en nyckel i låset...
Jag vill resa tillbaka i tiden och säga åt mitt barnlösa jag att sluta gnälla över en nattsömn på sju timmar. Det är en lyx.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar