Egentligen är jag inte särskilt brydd om den "stora" melodifestivalen, har aldrig varit. Men på senare år har jag blivit mer less än någonsin.
Missförstå mig rätt, jag menar inte det här som en åsikt kring huruvida Östeuropa ska tillåtas närma sig väst eller ej, det är en annan diskussion som jag inte har några intentioner att ge mig in i.
Men.
Eurovision har i och för sig alltid varit lite av en freakshow, men det har blivit märkligare och märkligare på sista tiden. Till en början var det roligt att skratta lite åt falsksjungande estniskor eller pälsklädda folksångare från någonstans-istan. Men inte längre, för folk verkar ju faktiskt tycka att de är bra. På riktigt. De går vidare, ja, de vinner till och med hela skiten.
Från att ha varit en otroligt trist tävling som till 99% bestod av ballader på obegripliga språk som nästan jämt vanns av Irland (som hade den tristaste balladen) har eurovision blivit en angelägenhet för de som älskar etnodisco.
Tur i alla fall att kalkonen åkte ut.
"Jag kommer tillbaka som Dustin International"
"Det blir tufft"
"Sista gången jag tittar på skiten"
Konståkare och rapande kalkoner
Läsarna: "Vi är irriterade på tutan, Luuk"
Svenska folket fick inte rösta i första semifinalen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar