Tänkvärt av Kadhammar

Peter Kadhammar skriver i dagens Aftonbladet en artikel där han jämför SVT:s beslut att visa Englas begravning i morgon med deras beslut att inte visa Fadime Sahindals för sex år sedan (TV4 gjorde det däremot).

Det förvånar mig att ingen väckt den parallellen förrän nu. Fallen är fullt jämförbara i fråga om medial uppmärksamhet och engagemang hos landets befolkning. Men SVT valde alltså att inte sända den gången.

Kadhammar försöker sig på en förklaring. Kanske är det så att skillnaden mellan de två tragedierna är att Fadimes död sågs som ett uttryck för ett kullturellt mönster, en symbol för hedersrelaterat våld, medan Englas död ses som ett isolerat dåd av en sjuk person.

Men, är det inte just ett strukturellt problem debatten kring vad som hände Engla har handlat om? Jag har hört otaliga människor säga "inte ens i en lite byhåla är barnen säkra längre...". Englas död har blivit en symbol för den allt otryggare värld vi lever i.
På sätt och vis ett uttryck för samma sak som Fadimes död var. Att samhället inte har resurser att hjälpa alla och därför finns det galningar som får härja fritt, vilket i vissa fall förr eller senare leder till en tragedi.

De må vara friska nog att sitta i fängelse (är den rättspsykiatriska utredningen av Anders Eklund klar?) men jag anser att man behöver hjälp om man rövar bort och mördar en tioåring, och man behöver hjälp om man känner en sådan press att behålla familjens heder att man skjuter sin egen dotter.

Ja, jag menar att man kan se Englas död som ett uttryck för ett mönster. En symbolhändelse. Men det får mig inte att ändra min uppfattning kring begravningen, jag anser fortfarande att det är fel. Englas mormor har reagerat och skrivit ett debattinlägg där hon anklagar kritiker av begravningen för att vara känslokalla. Hon ser det som personlig kritik av familjen.
Detta får mig att ännu starkare känna att det är helt fel att sända begravningen. Familjen kan inte se det objektivt, de kan inte skilja mellan sin personliga sorg och offentlighetens. Jag menar absolut inte att vara elak mot familjen, men de är i chock och då saknar man ofta perspektiv.

Det spelar ingen roll om Engla är en symbol eller vad hon i så fall är en symbol för. Hon var fortfarande en vanlig, underbar liten tjej. Hennes död är lika tragisk som alla barns. Hennes familjs sorg är enorm precis som alla föräldrars som mist ett barn. Låt henne få vara barnet, det älskade, saknade barnet som sörjs av dem som stod henne nära.
Jag tänker inte titta i morgon, jag tänker lämna Englas familj i fred.