Jag vet knappt om att det är VM.
Maken noterar att ett VM ska till att äga rum. Han säger att det inte är någon idé att se eländet eftersom Sveriges lag är jättedåligt. Särskilt illa tycker han om Jörgen Jönsson, av någon outgrundlig anledning. Hur som helst ids han inte bry sig, för Sverige har ingen chans att vinna och ingen annan placering räknas.
VM startar. Maken ser inte första matchen. Nästa match tittar han ett par perioder. Tredje börjar det sväras och hejas. Och i kväll när jag kommer hem från jobbet sitter maken på golvet en halvmeter från TV:n iklädd landslagströja. Dottern sover i rummet bredvid, så han måste lägga band på sin entusiasm.
- Trampa skrillor då! Vad fan är det här för Kalle Anka-spel???!!! väser han mellan tänderna och gestikulerar värre än Fares Fares släktingar i Jalla Jalla.
- Skjuuut! Skjuuut! Neeej! Kom igeeen! Skjuuut!
Tydligen gör någon det, och lyckas få in pucken i målet, för plötsligt utbrister maken i ett halvkvävt vrål av pur glädje och viftar med armar och ben så leksaker och pringleschips flyger omkring i rummet.
Jag älskar den mannen.
Maken lär dottern vem man ska heja på
Läs mer om VM:
Bengt-Åke hoppas på mirakel
Murray: Kanada hatar mig
Nilson - Sveriges fighting face
"Ni kan inte stoppa oss"
2 kommentarer:
Stackars indoktrinerade barn... ;-P
Ja, haha. Jag fråntar mig allt ansvar, det är som sagt inte jag som är hockeyfreaket i familjen...
Skicka en kommentar